Det fungerar för mig. Vi har sen några år en ny entré där man kan komma in med rullstol (bara man monterar en flack ramp, vilket är plättlätt). Innan vi byggde till huset hade bara vi en skitjobbig entré med flera trappsteg som var omöjlig att forcera med rullstol.Bananskalare skrev:
Varför skulle det inte fungera för andra än mig? Jag är inte bäst i världen på så värst mycket.
Antagligen vet jag inte det. Jag ramlade dock i skogen och slog mig i förrgår, så jag vet när jag råkade ut för en olycka. Däremot har jag nog ingen större aning om när/om jag råkar ut för nästa olycka..
Men staten vet det, menar du? Är vi så hjälplösa att vi måste låta oss tvingas av staten att ordna det bra för oss?
Hur har vi blivit så hjälplösa?
Jag har redan byggt om (eller till, snarare).
Har du byggt om dina dörröppningar och toaletten så att det går att komma fram och in med rullstol?
I vår tillbyggnad sitter alla belysningströmbrytare lite högre än som är brukligt för att det ska gå att ha arbetsbänkar längs väggarna som man kan stå vid. Alla eluttag sitter på samma höjd så att man slipper krypa på golvet för att hitta dem. Det är svårt att krypa på golvet med rullstol.
Jag vet inte riktigt vad du vill säga med inlägg..P pmd skrev:
Men läs de senaste inläggen från troberg. Om du frågar honom kan säkert förklara för dig
Kanske de ger dig en annan syn.
Men du jag tycker vi gör så här. Du har druckit för mycket mellan mjölk. Men om du ska raljera av rullstolsbundna så finns de säket bättre ställen.P pmd skrev:
Så svårläst var det väl ändå inte?
Jag ville förklara att staten inte vet mer om mitt liv än vad jag vet, så jag tycker inte att staten ska lägga sig i hur jag utformar mitt hus.
Vad betyder "raljera av"?
Biten att ta sig in till vänner tror jag de flesta löser när behov uppstår. Alltså att man får hjälp av vännerna.T Troberg skrev:
Vid letande av bostad finns oftast god tid att anpassa det man fastnar för.
Min mor som då var runt 75-80 och gick på kryckor efter en fotoperation och därefter föll med en bruten arm som följd fick sitta i rullstol en tid, eftersom att gå på kryckor med bruten arm inte var en option.
Hon hade inga problem att ta sig in på toaletten själv, trots en höjdskillnad vid tröskeln på ca 8 cm, eftersom jag snabbt fixade en kortare ramp till henne.
Om man skulle hamna på sjukhus och därefter vara handikappad så att transport i bostaden blir ett problem, så har kommunen tillfälliga boenden så att bostaden hinner anpassas om det behovet finns.
Det borde rimligen kosta mindre att ge handikappade bidrag för ombyggnad av bostad än att tvinga alla som bygger ett hus att handikappanpassa sin bostad.A Arne_Planka skrev:
Bidraget bör förstås vara inkomstprövat.
Jag hör till de som gladeligen anammade tillgänglighetsanpassning då jag byggde för snart 20 år sedan. Nu är jag precis hemkommen från sjukhuset och har ett par månaders konvalescens med rullstol/rullator/käppar. Det är en fröjd att konstatera att ensamboendet i villan fungerar ypperligt med lite hjälpmedelslån från sjukvården.
Trist att så många högljutt protesterar över en marginell merkostnad som ger så mycket mervärde den dag behovet uppstår.
Trist att så många högljutt protesterar över en marginell merkostnad som ger så mycket mervärde den dag behovet uppstår.
Hela grejen med tillgänglighetskraven är ju att kommunen ska slippa bekosta ditt tillfälliga boende för att du gör anpassningen för sent.A Arne_Planka skrev:
Det är dessutom förmodligen dyrare att göra anpassningen i efterhand och under tidspress istället för att göra den från början.
Hur skulle det kunna bli billigare t ex att byta dörr till våtrummet jämfört med att sätta dit en tillräckligt bred på en gång?P pmd skrev:
Det är ingen som tvingar någon att handikappanpassa huset. Kravet är att det ska vara tillgänglighetsanpassat och det är oftast så enkla krav att uppnå så man i de allra flesta fall inte behöver göra något särskilt.