Hoppas portionerna ni äter också är storleksfördelade utifrån inkomsten. Så ni inte äter för mer än vad respektive betalar för maten.
Jag tjänar mycket mer än min fru. Jag står för försäkringar för hus och bil, samt betalar bredband, el, vatten och lån på huset. Hon betalar försäkring för katterna och larmet. Vi har inte gemensam ekonomi för att det bara aldrig blivit så, men eftersom jag tjänar mycket mer så står jag för mycket mer.
Redigerat:
Jag stod för alla kostnader för huset och hon hjälpte till med mat till viss del. Hon gick in med en del blancolån som jag betala av när jag vann endel på Stryktipset sen stack hon och jag fick köpa ut henne ur huset då vi var gifta.
Kände tendenser efter vi fått barn och jag ville inte förlora min dotter även om jag förstod att mitt liv skulle bli handikappat förövrigt då jag inte har några mor eller farföräldrar eller liknande som kan hjälpa till(dottern bor heltid hos mig förutom varannan helg).
Så jag är lite skadad och säger att du inte ska vika dig!
Kände tendenser efter vi fått barn och jag ville inte förlora min dotter även om jag förstod att mitt liv skulle bli handikappat förövrigt då jag inte har några mor eller farföräldrar eller liknande som kan hjälpa till(dottern bor heltid hos mig förutom varannan helg).
Så jag är lite skadad och säger att du inte ska vika dig!
Vi delade utifrån % av gemensamma kostnader, efter aktuell inkomst under de första 4-5 åren.
Sen la vi pengarna i en gemensam hög, och diskuterade kring prioriteringar inför större inköp, men små inköp får var och en bestämma själv. Det är hon som avgör vad som är ett stort eller litet inköp 😀
Det har funkat för oss i både sjukdom, studier, föräldraledighet med mera. Det har blivit mindre konflikter kring hemarbete, och övertidsarbete på jobbet (som i regel = skev fördelning av hemarbetet).
Vi är båda enkla människor som Inte har så mycket behov av lyx, så pengarna räcker till det vi vill ha. Vi har ganska lika syn på prioriteringar och är ungefär lika sparsamma. Annars hade det inte funkat att ha den lösningen.
Jag har tjänat mellan 200 och 300% av hennes lön sista 10 åren så jag ör ju en stpr nettoförlorare, men i perioder har jag dragit in 40% av hennes lön också. Men vi har varit överens om upplägget i alla år.
Sen la vi pengarna i en gemensam hög, och diskuterade kring prioriteringar inför större inköp, men små inköp får var och en bestämma själv. Det är hon som avgör vad som är ett stort eller litet inköp 😀
Det har funkat för oss i både sjukdom, studier, föräldraledighet med mera. Det har blivit mindre konflikter kring hemarbete, och övertidsarbete på jobbet (som i regel = skev fördelning av hemarbetet).
Vi är båda enkla människor som Inte har så mycket behov av lyx, så pengarna räcker till det vi vill ha. Vi har ganska lika syn på prioriteringar och är ungefär lika sparsamma. Annars hade det inte funkat att ha den lösningen.
Jag har tjänat mellan 200 och 300% av hennes lön sista 10 åren så jag ör ju en stpr nettoförlorare, men i perioder har jag dragit in 40% av hennes lön också. Men vi har varit överens om upplägget i alla år.
U
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
· 1 774 inlägg
Utsliten och utdömd
Byggnadsvårdare
- 1 774 inlägg
Det sista du skrev är ju väldigt viktigt! Att man är överens om upplägget.B BSOD skrev:
Till TS skulle min rekommendation vara att prata med sambon och vänligt ifrågasätta varför de ska byta upplägg nu när det är omvänd fördelning
Just nu sitter ett gäng chalmerister på förfest och skrattar gott med Robert Johansson och hans fru i spetsen 
Jag tror väl att mycket också handlar om hur god ekonomi man har. Har man mer pengar än man gör av med blir det inte så viktigt hur de fördelas för de räcker i alla fall. Men det är klart om man någon gång skulle gå skilda vägar blir det ju kanske surt för allt jag lägger mina pengar på är hårdvara som finns kvar och även många år senare har kvar i alla fall 50% av sitt värde medans frugan lägger pengar på sport och nöjen. Ska man då behöva kvitta ut sina saker i en bodelning blir man kanske lite efterbitter men då får man väl kanske komma fram till en kompromiss att man sätter in motsvarande värdet på barnens sparkonto eller något istället, lär svida mindre.
Men man ska inte göra så stor sak av det, pengar är värdsliga ting de får man alltid mer av.
Men man ska inte göra så stor sak av det, pengar är värdsliga ting de får man alltid mer av.
Ingenting är väl rätt. Så länge man är överens.
Har du stått för den större delen av kakan dessa 3 år ? Och nu plötsligt ska det bli 50%?
Då är hon ju snål.
Gå med på det, men att hon står för den stora kakan i 3 år först och sen kan ni ta 50%
Hos oss körde vi 50% direkt, mina pengar är mina och hennes hennes. Vi är inte gifta.
Har du stått för den större delen av kakan dessa 3 år ? Och nu plötsligt ska det bli 50%?
Då är hon ju snål.
Gå med på det, men att hon står för den stora kakan i 3 år först och sen kan ni ta 50%
Hos oss körde vi 50% direkt, mina pengar är mina och hennes hennes. Vi är inte gifta.
Eftersom du har betalat mer under 3 år då du dragit in mer pengar så ska givetvis hon betalar mer nu!
Vad är det för jävla trams att börja räkna annorlunda nu?
Då skulle ni gjort det från början.
Sånt här gör mig förbannad, måste väl för fan finnas sunt förnuft!
Vad är det för jävla trams att börja räkna annorlunda nu?
Då skulle ni gjort det från början.
Sånt här gör mig förbannad, måste väl för fan finnas sunt förnuft!
Har varit inom bygg i yngre dar (typ från 98-2004 på alla lov) och där fanns inte den synen du pratar om.F Fru Johansson1 skrev:
Inom bilverkstäder jag varit på likadant.
Och inom en hel del industrier men jag kan inte hitta på något vis det du beskriver. Kvinnorna behöver inte lyfta lika tungt, de blir aldrig utvalda när det gäller tunga jobb. De tjejer som varit brutalt starka vs män får inga gliringar utan har istället nästan beundrats
Män däremot, de får så mycket skit av andra män.
Och inom alla dessa år har alla haft samma timlöner.
Inom hushållet brukar mannen istället få bygga, fixa trädgården, skruva på bilen med mera.
Här så fixar jag allt det tunga och då förväntar jag faktiskt mig att om jag håller på utomhus under en längre tid att sambon städar och donar inomhus.
Glöm rättvisa. Livet är inte rättvist. Förhållanden är inte rättvisa.
Det här är mer av en värderingsfråga och det finns många olika val. Knäckfrågan är vad ni har för värderingar och hur ni ser på er relation, nu och framåt. Och det kan inte vi svara på.
Men lite hjälp på vägen.
I yngre dagar så delade jag och sambon proportionerligt utifrån inkomst för gemensamma kostnader (boende, mat, semester, gemensamma nöjen osv). Övriga pengar fick man spara, shoppa upp eller festa för, eller något annat.
I äldre dagar (hus, familj) så får vi lika många tusenlappar var per månad att göra vad vi vill med, resten är gemensamt. För egna pengar shoppar man vad man nu vill shoppa, kläder, obskyra dyra verktyg som inte kan rättfärdigas för huset, märklig inredning som vi inte är överens om, hobbys, awn eller kompisresan som partner inte är med på.
Vi gör olika saker och olika mycket hemma, men det vägs inte in. Fokus på att göra det som ger mest energi/tar minst. Och om man har väldigt specifika krav får man lösa det själv. Kompromissa är väl svaret.
Det här är mer av en värderingsfråga och det finns många olika val. Knäckfrågan är vad ni har för värderingar och hur ni ser på er relation, nu och framåt. Och det kan inte vi svara på.
Men lite hjälp på vägen.
I yngre dagar så delade jag och sambon proportionerligt utifrån inkomst för gemensamma kostnader (boende, mat, semester, gemensamma nöjen osv). Övriga pengar fick man spara, shoppa upp eller festa för, eller något annat.
I äldre dagar (hus, familj) så får vi lika många tusenlappar var per månad att göra vad vi vill med, resten är gemensamt. För egna pengar shoppar man vad man nu vill shoppa, kläder, obskyra dyra verktyg som inte kan rättfärdigas för huset, märklig inredning som vi inte är överens om, hobbys, awn eller kompisresan som partner inte är med på.
Vi gör olika saker och olika mycket hemma, men det vägs inte in. Fokus på att göra det som ger mest energi/tar minst. Och om man har väldigt specifika krav får man lösa det själv. Kompromissa är väl svaret.
Vi delar på utgifterna baserat på vad fördelningen av vår nettoinkomst är - det är ändå rättvist anser vi. Jag har 53,8 % av nettoinkomsten för hushållet - så jag betalar 53,8 % av alla (gemensamma) utgifter så som ränta, amortering, el, förskoleavgifter osv. I slutändan så innebär det att vi har ungefär lika mycket över varje månad (givetvis beroende på ens individuella utgifter).
Spelar förstås roll om man är gifta eller inte, och om båda äger bostaden eller inte…
Dessa parametrarna styr mycket. Det är lätt att vara vänner i medvind, men går det åt skogen är det inte kul för den som inte ägt något och endast är sambo…
Dessa parametrarna styr mycket. Det är lätt att vara vänner i medvind, men går det åt skogen är det inte kul för den som inte ägt något och endast är sambo…
Så fruktansvärt vidrigt, rent ut sagt, av din hustru.R Robert J V skrev:
Ni har väl delat så rättvist det går tidigare. Den som tjänar mindre behöver inte betala lika mycket. Men den som varit duktig i arbetslivet och tjänar mer, får också lite mer kvar efter att räkningarna är betalda.
Men, det är ju nu otroligt atg hon kunnat gå med på att ha det så alla tidigare år. Att det först nu ska ändras till 50/50.
Vem som gör mer/mindre hemma är väl en helt annan diskussion.
Nej, stå på dig! Har ni delat utgifter efter inkomst tidigare, så ska ni självklart göra det nu också.