Håller med om att det är ett material som tilltalar även invändigt. Ett verkligen levande material då det inte finns en yta som är den andra lik, men det gäller att se hur de går att få ihop för att få till en enhet. Annars är jag gravt allergisk mot plåt invändigt. Ny koppar kan gå an i smått undanskymda lägen.
Oj, oj, oj! Fin gammal ärgad riktig kopparplåt... 👍
Det var ett oväntat men intressant stildrag. Inväntar med spänning fortsättningen.
Fö alltid intressant att se vilket tidsödande meckande det är med att utveckla gamla hus med respekt, dvs med riktiga mtrl och metoder (hantverk). Men, sat...n vad gött det känns efteråt! 😅
Det var ett oväntat men intressant stildrag. Inväntar med spänning fortsättningen.
Fö alltid intressant att se vilket tidsödande meckande det är med att utveckla gamla hus med respekt, dvs med riktiga mtrl och metoder (hantverk). Men, sat...n vad gött det känns efteråt! 😅
Jättesnyggt med ärgad koppar!!!
Helt underbar i mitt tycke, och ger en mjukhet som inte är förknippad med plåt, men just denna plåt är slut, så hela förmiddagen tills nu har gått till att välja annan plåt. Det finns så att det räcker med en snarlik, men då den går åt det blåa hållet så fungerar det inte överens med den gröna tråkigt nog. Men det lutar nu åt en mörkare grön i snarlik färgton. Framtiden får utvisa vad det blev.Oldboy skrev:
Definitivt att det tar tid, och förhoppningsvis håller det över många generationer framöver. Men jag är helt övertygad om att har man naturmaterial att arbeta med så ökar förutsättningarna för det också. Och det känns riktigt bra.😊
Dåså var det dags med en förhållande snabb uppdatering. Det rasslar bara till helt plötsligt med projektet, men kanhända på grund av att det är lite vardagsgöra att det innefattar plåtjobb.
Fortsättningen bestod närmast av att få till en undersida på kåpan och det blev med en skjutbar lucka som man kan dra längs med kåpan, och fastsättningen av glidlisterna gjordes med hjälp av traditionell slagnit i koppar, innan själva monteringen under kåpan för att underlätta denna framöver. Men tanken var också att denna teknik skulle ske även med hela undersidan, men det blev alltför svårt med åtkomligheten att det fic tyvärr bli med rostfri nit. Jag ska framöver byta ut dessa mot kopparnät, men då det inte fanns några hemma för tillfället så fick det väl bli rf istället.
Jag skrev sist att det inte fanns nog med plåt i samma patina som spisen, och det spelar ingen roll HUR många gånger man vänder på högarna så kommer det inte fram några likväl, så det är bara att laborera med diverse andra plåtar utan att det riktigt vill sig. Men framkanten har kommit på plats med en rest av det som blev över från spisplåtarna, och det var på millimetern att det skulle räcka så lite nervöst var det att få till den svängda delen men det ville sig väl med turen vid ens sida. Men i ärlighetens namn så var det en annan plåt som fick offras för att få fram den rätta känslan i bearbetningen. Denna bild är ett test av att få en markering mot taket och det ville sig inte riktigt då den lutande plåten redan är avgjort tagen för sitt ändamål. Och självfallet så finns det inget mera av denna variant heller som skulle kunna få utrymme där den bruna nu sitter. Jag tror att mera än halva tiden för att få till denna beklädnad har gått åt till att hitta matchande plåtar…
Bort alltså med den bruna plåten, även om den i sig är väldigt vacker men kanhända man finner ett annat ändamål för dessa nu sönderklippta plåtar😢
Upp kom det en plåt som är ändå närmast i patina men ändå inte riktigt samma men det fick duga likväl. Att chansa på att man får tag i samma plåt från ett annat projekt än denna är som jag ser totalt obefintligt med tanke på att det ändå ska till ett färdigt kök på denna sida sekelskifte.
Kan väl också nämna att för att få fram ett annat fokus än att plåtarna skiljer så låg tankarna runt att få blicken att dras till annat som bryter av, och då kan det hjälpa med att ta fram lite knappar som drar till sig blicken som mötande strålkastarljus har tendens till att göra. Dessa sitter bara tejpade och de lyser lite väl häftigt kan jag tycka, men så kommer det att få bli utan att det förtar överhuvudtaget, men då med ett mattare utryck i färdigt utförande.
Och för att få en mera rättvisande känsla så blev det till att städa undan diverse rämmil och få dit spisen på plats för att ta ett avgörande beslut.
Men det är inte färdigt för det utan det gäller att få ihop resterande bitar som har monterats och demonterats vart annat. Men simoniten är ny och är av samma plåt som den mötande upptill. Tror ni att det finns någon mera av denna då annat än den som nu inte riktigt än är monterad? Nä det var rätt gissat! Det är till och med så att det inte riktigt vill räcka till för att få en fals på framsidans stående del, så den är absolut av den minsta varianten man kan få till, och fastsättningen blev spännande att få dit med tanke på att det är ett ytterhörn av tegel, men samt ett lager med puts som ligger allra ytterst. Så bara att chansa med att borra snett utan slag och be till högre makter att muren håller.
Och framskrapning av knappar blev med hjälp av en brytbladknivs baksida för att det skulle få den rätta patinan som eftersträvas. Det gjordes försök med hjälp av en dremmel, men då det blev alltför blankt så var det bara att ta kniven till hjälp. Det tog lite tid, men tillslut så kom de fram ändå.
Jajamän. Då är det äntligen färdigt och tiden som lagts ner på denna beklädnad vill jag bara inte tänka på utan nu är det bara att ta nya tag på nästa delprojekt. Och framöver så kommer det att bli en liten ”vägg” ovanför kolossen på höger sida och den blir i förmodat trä i alla fall och med en möjlighet för ventilation.
Det som kommer härnäst är fastmontering av golvet för att kunna fortsätta med diskbänken och dess stommar. Golvet har satt sig och har den torraste perioden nu så då är det lämpligt att montera stommarna mera slutgiltigt då de också har torkat till rätt förutsättning.
Med vänlig hälsning, Noramasen
Fortsättningen bestod närmast av att få till en undersida på kåpan och det blev med en skjutbar lucka som man kan dra längs med kåpan, och fastsättningen av glidlisterna gjordes med hjälp av traditionell slagnit i koppar, innan själva monteringen under kåpan för att underlätta denna framöver. Men tanken var också att denna teknik skulle ske även med hela undersidan, men det blev alltför svårt med åtkomligheten att det fic tyvärr bli med rostfri nit. Jag ska framöver byta ut dessa mot kopparnät, men då det inte fanns några hemma för tillfället så fick det väl bli rf istället.
Jag skrev sist att det inte fanns nog med plåt i samma patina som spisen, och det spelar ingen roll HUR många gånger man vänder på högarna så kommer det inte fram några likväl, så det är bara att laborera med diverse andra plåtar utan att det riktigt vill sig. Men framkanten har kommit på plats med en rest av det som blev över från spisplåtarna, och det var på millimetern att det skulle räcka så lite nervöst var det att få till den svängda delen men det ville sig väl med turen vid ens sida. Men i ärlighetens namn så var det en annan plåt som fick offras för att få fram den rätta känslan i bearbetningen. Denna bild är ett test av att få en markering mot taket och det ville sig inte riktigt då den lutande plåten redan är avgjort tagen för sitt ändamål. Och självfallet så finns det inget mera av denna variant heller som skulle kunna få utrymme där den bruna nu sitter. Jag tror att mera än halva tiden för att få till denna beklädnad har gått åt till att hitta matchande plåtar…
Bort alltså med den bruna plåten, även om den i sig är väldigt vacker men kanhända man finner ett annat ändamål för dessa nu sönderklippta plåtar😢
Upp kom det en plåt som är ändå närmast i patina men ändå inte riktigt samma men det fick duga likväl. Att chansa på att man får tag i samma plåt från ett annat projekt än denna är som jag ser totalt obefintligt med tanke på att det ändå ska till ett färdigt kök på denna sida sekelskifte.
Kan väl också nämna att för att få fram ett annat fokus än att plåtarna skiljer så låg tankarna runt att få blicken att dras till annat som bryter av, och då kan det hjälpa med att ta fram lite knappar som drar till sig blicken som mötande strålkastarljus har tendens till att göra. Dessa sitter bara tejpade och de lyser lite väl häftigt kan jag tycka, men så kommer det att få bli utan att det förtar överhuvudtaget, men då med ett mattare utryck i färdigt utförande.
Och för att få en mera rättvisande känsla så blev det till att städa undan diverse rämmil och få dit spisen på plats för att ta ett avgörande beslut.
Men det är inte färdigt för det utan det gäller att få ihop resterande bitar som har monterats och demonterats vart annat. Men simoniten är ny och är av samma plåt som den mötande upptill. Tror ni att det finns någon mera av denna då annat än den som nu inte riktigt än är monterad? Nä det var rätt gissat! Det är till och med så att det inte riktigt vill räcka till för att få en fals på framsidans stående del, så den är absolut av den minsta varianten man kan få till, och fastsättningen blev spännande att få dit med tanke på att det är ett ytterhörn av tegel, men samt ett lager med puts som ligger allra ytterst. Så bara att chansa med att borra snett utan slag och be till högre makter att muren håller.
Och framskrapning av knappar blev med hjälp av en brytbladknivs baksida för att det skulle få den rätta patinan som eftersträvas. Det gjordes försök med hjälp av en dremmel, men då det blev alltför blankt så var det bara att ta kniven till hjälp. Det tog lite tid, men tillslut så kom de fram ändå.
Jajamän. Då är det äntligen färdigt och tiden som lagts ner på denna beklädnad vill jag bara inte tänka på utan nu är det bara att ta nya tag på nästa delprojekt. Och framöver så kommer det att bli en liten ”vägg” ovanför kolossen på höger sida och den blir i förmodat trä i alla fall och med en möjlighet för ventilation.
Det som kommer härnäst är fastmontering av golvet för att kunna fortsätta med diskbänken och dess stommar. Golvet har satt sig och har den torraste perioden nu så då är det lämpligt att montera stommarna mera slutgiltigt då de också har torkat till rätt förutsättning.
Med vänlig hälsning, Noramasen
Mycket vackert. Varför inte lyfta vedspisen? Inte som kritik utan för att jag är genuint nyfiken. Det är för jobbigt och jag orkar inte är i frågan lyfta vedspis ett acceptabelt svar.
Tackar☺️Fulkemisten skrev:
Du tänker att den skulle komma upp i nivå med elspisen? Nej det är inte av dessa anledningar utan helt enkelt att det är en höjd som passar frun i huset. Och gissa vem bestämmer😉. Och jag är benägen att hålla med då normen för spisar & övrig utrustning är satt till personer som har en "normallängd" och satta till förhållandet att det är under den tiden som man är som längst. Samt att barn inte ska komma åt att skada sig förståss. Men det är inte anpassat höjdmässigt för att man börjar en nedåtgående längd efter runt 50 strecket och blir allt kortare. DÅ blir det en bra arbetshöjd med denna höjd. Tror heller inte att det är en slump att nästan alla gamla monterade vedspisar är lägre än standardhöjden av 900 mm. Egentligen samma sak med diskbänken våran som är färdig höjd av 870 mm. och diskmaskinen är den som fick plats med de förhållanden. dvs minsta höjd 840 mm. Och hade vi valt bort denna så hade bänken kommit ner på en höjd av 850 mm.
Hoppsan! Blev väldigt mycket text där men hoppas att det räcker med anledningar😉
Ps. Även jag blir kortare så inte enbart att det är frun som står i köket😉😉😉 Ds.
Med vänlig hälsning, Noramasen
Haha. Jag är 180 och tanten 175. Jag har platsbyggt köket och satte bänkhöjden till 88 cm så fattar precis.Noramasen skrev:
I verkstaden har jag 83 cm det är skillnad på trä och fläskkotlett.
När vedspisen var enda spisen var det vanligt att man satt på en liten pall eller bänk och skötte elden och lagade maten. Många äldre spisar är anpassade till det.
Absolut en av anledningarna kan jag tro. Ser framför mig mor i stugan som pysslar med lite kärning av smör och passning av lillbattarna som springer runt runt. Men samtidigt en väldigt krävande arbetssituation att sittandes hålla på med matlagning även om spisen är lågt satt, så lite svårt att se det som en huvudsaklig anledning. Men varmt och gött vid spisen är det och peta in pinnar i brasan.Henningelvis skrev: