Och varför inte då acceptera ett nej? Varför måste man motivera och berätta varför? Som i andra fall där det sägs nej. Där har vi fått lära oss att ett nej är ett nej. Eller hur?L Lusselelle skrev:
Markägaren har kanske inga incitament att ha några arrendatorer i huvudtaget. Ekonomin spelar säkert ingen roll. Så varför ens göra det enkelt för den andre då? Personen vill bo i fred, på sitt sätt.
Låter hårt men acceptera som det är eller skaffa något annat.
Kan själv!
· Trelleborg
· 15 636 inlägg
Om man nu vill bo i fred kanske man inte skulle köpt en fastighet med arrenderad mark där hus/stugor står på 
Det är nog inte osannolikt att markägaren helst inte vill ha arrendatorerna. Och om de nu finns där då ska det vara så lite aktivitet som möjligt.
Men köper man mar som har bostadsarrenden på sig så är de där. Det är inget man kan få bortbars för att man vill. TS har rätten på sin sida.
Men köper man mar som har bostadsarrenden på sig så är de där. Det är inget man kan få bortbars för att man vill. TS har rätten på sin sida.
Och när har jag sagt att jag inte accepterat hennes nej? Det är just det jag gjort. Mitt svar var till Pacman42 #34, som frågade efter vilket motiv fastighetsägaren hade för att inte sälja.P PappasHammare skrev:
Om jag nu trycker på startknappen, som Claes Sörmland o någon till tycker är det mest vettiga att göra, så dyker ytterligare en farhåga upp i mitt huvud. Markägaren är ju hemma och på plats ganska ofta. Själv har jag begränsade möjligheter att vara där när bygget sätter igång.
Jag tror att det ligger nära till hands att hon då kan ”hota” chaffisarna” m fl genom div utspel. ”Det här är min mark!”, Här har ni ingen rätt att vara!”, ”Breddar du vägen, så stämmer jag dig!” etc.
Hur kan jag på ett preventivt sätt mildra och förhoppningsvis neutralisera detta?
Jag kommer naturligtvis att informera byggaren om läget, men finns det något annat jag kan göra? Något slags papper från mig som ger chaufförerna ansvarsfrihet för vad de gör för min räkning, eller vad har ni för kloka råd att komma med?
Jag tror att det ligger nära till hands att hon då kan ”hota” chaffisarna” m fl genom div utspel. ”Det här är min mark!”, Här har ni ingen rätt att vara!”, ”Breddar du vägen, så stämmer jag dig!” etc.
Hur kan jag på ett preventivt sätt mildra och förhoppningsvis neutralisera detta?
Jag kommer naturligtvis att informera byggaren om läget, men finns det något annat jag kan göra? Något slags papper från mig som ger chaufförerna ansvarsfrihet för vad de gör för min räkning, eller vad har ni för kloka råd att komma med?
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 212 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 212 inlägg
Den är svårare om markägaren bevakar området personligen. Men å andra sidan brukar mark- och byggnadsgubbar vara rätt resistenta mot dylika störande personer: "Du får ta det med min chef." "Ta det med min uppdragsgivare."L Lusselelle skrev:
Eftersom att du ändå har för avsikt att stå för utlägg, så riv, bygg och åtgärda allt som du tänkt
Försök maila och få allt på print vad du tänker om utlägg, och förhoppningsvis får du svar på Mail åxå
säg att du sätter upp 3 bevaknings kameror, sen kan hon leta efter dom om hon vill
Det här med arrenderade tomter har jag lite svårt att förstå…. ialf när det gäller att bygga på
Visst besittningsrätten är säkert säker för den som hyr eller arrenderar tomten
Men varför köpte ni inte lös tomterna när förra ägaren skulle sälja?
Jag skulle aldrig tordas arrenderar mark och sedan bygga någonting på
Försök maila och få allt på print vad du tänker om utlägg, och förhoppningsvis får du svar på Mail åxå
säg att du sätter upp 3 bevaknings kameror, sen kan hon leta efter dom om hon vill
Det här med arrenderade tomter har jag lite svårt att förstå…. ialf när det gäller att bygga på
Visst besittningsrätten är säkert säker för den som hyr eller arrenderar tomten
Men varför köpte ni inte lös tomterna när förra ägaren skulle sälja?
Jag skulle aldrig tordas arrenderar mark och sedan bygga någonting på
Källa till ditt påstående?D Daniel 109 skrev:
När du i #37 skriverL Lusselelle skrev:
"Ja du, tänk om alla hade en logik som man förstod. Men tyvärr. I detta fallet är ett nej, ett nej utan motivering."
Så tolkar jag det som du inte accepterar utan vill ha en motivering.
Varför måste man behöva motivera ett nej?
Jag tycker inte att du ska "trycka på knappen". Om så tror jag vi kommer se en fortsättning på denna historia lik Göran Persson och hans arrendator....
Jag skulle aldrig ha vågat bygga nytt på en arrenderad tomt där fastighetsägaren inte vill ha kvar arrendet. Man har visserligen stark besittningsrätt så länge man har ett hus på platsen, men finns det inget hus, eller ett hus uppfört utan bygglov så försvinner besittningsrätten och arrendet kan sägas upp. Det finns dessutom hur många sätt som helst som en fastighetsägare kan minska värdet på huset genom att ändra markanvändningen runtomkring huset - kalhygga, plantera annat, sätta djur på bete, osv. Och eftersom huset inte kan pantsättas/belånas blir det betydligt svårare att sälja till en bra peng som köparen ska skaka fram kontant.
Arrendet kan inte sägas upp under löptiden. Inte heller av att man bygger nytt. Markanvändningen omkring har man inte mer möjlighet att påverka om man äger tomten.
Stämmer, men om det är dags för förlängning och hus med bygglov saknas så kan det sägas upp utan besittningsrätt. Och då är man rökt.D Daniel 109 skrev:
Edit: Och när det gäller markanvändning så är det ungefär samma läge, med den skillnaden att det vid ett arrende kan finnas någon som har ett intresse av att åstadkomma en flytt. Ungefär som när hyresvärden försöker provocera fram en flytt för att omvandla/sälja med vinst.
Som jag förstår ts har hon ett bostadsarrende. Oklart hur länge avtalet gäller. Bostadsarrende ger stark besittningsrätt. Det kan även ge arrendatorn rätt till förköpsrätt då markägaren vill sälja. Läs därför lagtexten nedan.
- Lag (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället