Jag har förstått det som att vi i Sverige hade ett TN-nät med 220/127 V så att det var fullt möjligt att använda 127 V laster. I de delar av Norge som idag har 230/133V kan man visserligen mäta 133 V mellan fas och jord. Men man kan inte använda några sådana laster eftersom det är ett IT-nät och ingen nolla finns framdragen. Eller hade vi IT-när i Sverige också?Mikael_L skrev:
Norge har i de äldre näten väl mest IT med lokal jord. Där kan man väl kanske inte använda fasspänningen, för det skulle krävas ett ordentligt bra jordtag då.
Norge har kanske TT-system också.
Vad Sverige körde med förut vet jag inte så mycket om, men det skulle inte förvåna mig om det var mycket IT då också.
Hur masugn 1 hade det vet jag inte så bra, men jag fick intrycket att det fanns instrumentutrustning som gick på 127 Volt. Så de måste ju haft nolla i den anläggningen då.
(Jag inser att jag nog skrivit fel med 128V, det var nog 127V nominellt)
Norge har kanske TT-system också.
Vad Sverige körde med förut vet jag inte så mycket om, men det skulle inte förvåna mig om det var mycket IT då också.
Hur masugn 1 hade det vet jag inte så bra, men jag fick intrycket att det fanns instrumentutrustning som gick på 127 Volt. Så de måste ju haft nolla i den anläggningen då.
(Jag inser att jag nog skrivit fel med 128V, det var nog 127V nominellt)
Skall man gå på definitionen så saknas helt koppling mellan transformatorns nollpunkt och jord om det är IT-nät. Då spelar det ingen roll hur bra jordtag man har. Det går ändå inte att driva en last med fasspänningen. Sedan har jag förstått att det i praktiken finns en högohmig koppling mellan transformatorns nollpunkt och jord för att kunna få till jordfelsövervakning. Men det är fortfarande möjligt att driva nätet vidare utan avbrott när det är kortslutning mellan jord och en fas. Vad jag förstår byggs inga nya IT-nät i Norge och det pågår löpande jobb med att bygga om till TN-nät och 400/230V.
220 delat med roten ur 3 blir 127. Men om det är 127 eller 128 volt är väl mest av akademisk betydelse.
Danmark, Norge, Vissa äldre delar av Stockholm (fast nog bortbyggt idag.Jonas Persson skrev:
Faktum är att många länder (inklusive USA) har 230 volt.
I USA.Danmark, äldre Norge levererar man fas-fas-nolla. Det vill säga att man har 230 volt mellan fas-fas men 115 volt mellan fas-nolla.
I USA har man en säkringstavla som är delad i 2 delar, högersida och vänstersida.
Som ni ser så kommer det in till centralen 3-ledningar fas-nolla/jord-fas.
Mellan fas-nolla är det 115 volt
mellan nolla-fas 115 volt
och mellan fas-fas 230 volt
Matning till effekthungriga utrustningar med fast inkoppling hämta sin matning via 1-säkring på höger sida och 1-säkring på vänster sida och är alltså 230 volt.
Vanlig el (115 volt) ansluts bara till 1 säkring, valfritt höger eller vänster sida (fas) och till noll-jord-neutral .
Så hör ser transformatorerna i USA (och ibland i England ut som schema:
Hur de ser ut fysiskt
Det som gör det hela sås "mystiskt" är att man kallar det hela 1-FAS medan vi i Sverige skulle kalla det hela 2-fas TT.
Även mänga amerikanska elektriker (och även svenska) förstår inte skillnaderna på TT, IT, TN, TNS.
Nej, vi skulle inte kalla det 2-fas TT. Det är, som tidigare beskrivet i tråden sk split phase. Även det norska systemet med IT-nät är beskrivet tidigare och här tror jag faktiskt att Mikael_L är ute och slirar. Ett IT-system har ingen belastningsbar nolla och därmed är konceptet fasspänning meningslöst, vilket Avemo också påpekade nyss.
Som du ser på din egen bild så levereras en fas till transformatorn. På sekundärsidan tar man ut en mittpunkt och två ändpunkter, dvs just "split phase", eller "delad fas" som en dålig svensk översättning skulle bli. Slutresultatet blir just att man kan koppla fas-fas eller fas-mittpunkt. Man kan inte i något läge koppla en last fas-fas-mittpunkt (eller ja, man kan väl men det är meningslöst). Ett äkta tvåfassystem (även det beskrivet i tråden), liksom ett trefassystem skapar ett roterande magnetfält med bestämd rotationsriktning. Det får du inte här.
Som du ser på din egen bild så levereras en fas till transformatorn. På sekundärsidan tar man ut en mittpunkt och två ändpunkter, dvs just "split phase", eller "delad fas" som en dålig svensk översättning skulle bli. Slutresultatet blir just att man kan koppla fas-fas eller fas-mittpunkt. Man kan inte i något läge koppla en last fas-fas-mittpunkt (eller ja, man kan väl men det är meningslöst). Ett äkta tvåfassystem (även det beskrivet i tråden), liksom ett trefassystem skapar ett roterande magnetfält med bestämd rotationsriktning. Det får du inte här.
Visst de 2-poliga matar 230 voltsobjekt, och de 1-poliga 115 volts dito.Demmpa skrev:
Jag tror också att jag var och slirade en del.tommib skrev:
Men ärligt talat, det är ju inget jag behöver jobba med, så jag har nog inte lärt mig det så bra.
Det finns någon liten risk att jag skulle hamna i att behöva jobba med IT-jordningssystem i ett sjukhus eller en annan anläggning här i Uppsala som har ett stort IT-jordat system (de har faktiskt 3 parallella system, vanligt TN, och så ett IT för laboratoriebruk och sen ett reservkraftssystem, men jag har hittills sluppit greja något där).
Som en extra bonus får amerikanerna dessutom strul om de drar in en trefasmatning till en vanlig bostad. Då kan de nämligen inte få den vanliga 240 V som de är vana vid för tyngre förbrukare utan då blir det istället 208 V (vilket är huvudspänningen när man har fasspänning 120 V).
I praktiken vet jag inte om det gör någon enorm skillnad, det är nog oftast värmeapparater i normala hem som är kopplade fas-fas så resultatet borde bli att de blir lite långsammare. Men det är ändå korkat.
Jag nominerar därmed hela det amerikanska elsystemet som Värsta elkopplingen!
I praktiken vet jag inte om det gör någon enorm skillnad, det är nog oftast värmeapparater i normala hem som är kopplade fas-fas så resultatet borde bli att de blir lite långsammare. Men det är ändå korkat.
Jag nominerar därmed hela det amerikanska elsystemet som Värsta elkopplingen!
Jag tror dock att de valde ganska smart när de skulle elektrifiera den ganska glest bebyggda landsbygden.
Det blev kostnadseffektivt.
Det kan de ha och det förekommer också men vanligtvis inte. Historiskt sett var IT ofta använts är för motordrifter industriellt där man vill prioritera driften och då oftast utan uttagen nolla även om det fanns uttag på trafon.
Åhå, nytt för mig. Då gissar jag att man kopplar trafon Y och tar ut en mittpunktsledare men mittpunkten är inte ansluten till jord? Kallas det alltså ändå nolla?GK100 skrev:
För att återknyta till diskussionen ovan så har väl inte heller norrbaggarnas nät en belastningsbar nolla (i de delar det är IT-nät då)? Eller har jag förstått det fel?
Du "gissar" helt rätt och det kallas även då noll- eller neutralledare och termerna fas- huvudspänning används också. Så enda skillnaden mer generellt är om någon pol eller uttag ansluts till jord och det behöver inte vara just mitt- eller nollpunkt.
Norrbaggarna har inte i sitt IT distributionsnät någon nolla, den ligger ofta via överspänningsskydd och/eller en högohmig resistans till jord. De har även en mindre andel TT- nät. Ofta bygger det historiskt på att de har dålig jordmån och berg ytligt som ger svåra förhållanden för jordtag.
Norrbaggarna har inte i sitt IT distributionsnät någon nolla, den ligger ofta via överspänningsskydd och/eller en högohmig resistans till jord. De har även en mindre andel TT- nät. Ofta bygger det historiskt på att de har dålig jordmån och berg ytligt som ger svåra förhållanden för jordtag.