Jag tycker det är enkelt. Vill han ha den, och ber om den utan att skämmas ihjäl, så är den hans. Öka skammen lite till genom att bara berätta sanningen - du trodde han gav upp den efter fem år och skänkte den vidare, men där kan han nog få hämta den.
Själv lånade jag ut ett kassaskåp för 16 år sedan. Skulle gärna ha tillbaka det numera, men skulle aldrig aldrig ens tänka tanken att ringa det samtalet ..
Sedan är det ju förvånande att man skriver ett avtal som är så pass luddigt. Det är sådant man säger över ett handslag - ok får stå kvar någon tid. I skrift säger man ”faller i ditt ägo efter … månader”.
Själv lånade jag ut ett kassaskåp för 16 år sedan. Skulle gärna ha tillbaka det numera, men skulle aldrig aldrig ens tänka tanken att ringa det samtalet ..
Sedan är det ju förvånande att man skriver ett avtal som är så pass luddigt. Det är sådant man säger över ett handslag - ok får stå kvar någon tid. I skrift säger man ”faller i ditt ägo efter … månader”.
Jag har inte haft någon nytta av svarven då jag inte kan hantera den. Så den stod i mitt garage i typ 9 år och tog plats.perra i skogen skrev:
Min vän har haft nytta av den till lite smågrejer, det är inte så att han använder den för arbete. Det handlar om enklare hobby pill.
Han kräver att jag skall köra hem den till honom eller mig så han kan hämta den.
Jag har sagt att den går att hämta där den står efter att vi är överens om hyra för de 11 år han haft den här.
Jag kör motorcykel och brukade hyra plats för vinterförvaring tidigare. Dvs jag lämnade in min MC i slutet av oktober och hämtade ut den i början av april. Ett larmat och kameraövervakat garage precis som hemma hos mig (jag har ju motorcyklar där oxå)
Svarven tar lite mer plats än en MC. (jag har ytterligare en MC på just den platsen nu)
Normalt betalar man mellan 3-500 kr per månad, lite beroende på om det finns möjlighet att ha batteri på laddning, om det är uppvärmt (som hos mig) mm
Så rimlig hyra borde ju vara 200 kr/mån i 10 år. Beloppet har jag inte meddelat.
Jag skulle uppskatta att svarvens värde är mellan 10-15000 kr i bra skick, medan denna är lite glapp i vissa delar.
Jag skickade detta som SMS då jag jobbar nätter nu på annan ort, och jag borde vara hemma om ytterligare en vecka vilket jag också meddelat. Men jag har inte hört något sedan dess.
Samtidigt tycker jag att då jag inte hört något på 11 år så borde res derelicta gälla i detta fall.
Tack för all inlägg.
Jag vill inte vara hopplös, som någon skriver jag vill ogärna kräva tillbaka något jag gett bort även om jag upplyste om situationen när det skedde. Så vi får se hur han tar det....
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Ni har ett avtal utan angiven ersättning som säger att han får förvara svarven hos dig. Att du nu i efterhand ångrar det ger dig inte rätt att ta betalt oavsett vad du anser att platsen hade för alternativ nytta. Risken att du själv begår ett brott genom att göra det är inte obetydlig.P pethson skrev:
Har du gett bort svarven är det sannolikt preskriberat nu (två år borde det vara), så anspråken på svarven borde därmed vara utsläckta. Om ni ändå av någon form av rättviseskäl vill ge honom chans att få tillbaka den så sätt en kort tidsgräns för detta.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Om avtalet inte specifierar ersättning, men inte heller säger att det är gratis så skall skälig ersättning utges.
Konsumenttjänstlagen (som är väldigt strikt till fördel för konsumenten) säger att skälig ersättning ska ges:
36 § I den mån priset inte följer av avtalet, skall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.
Även om konsumenttjänstlagen inte gäller i P2P eller B2B transaktioner, så är det ganska sannolikt att domstolen kommer göra en skälighetsbedömning att skälig ersättning ska utges, eftersom trots att konsumenttjänstlagen är strikt till köparens fördel, så skyddar konsumenttjänstlagen företaget från att oskäligt behöva utföra tjänster gratis bara för priset inte framgår av avtalet till följd av klantighet från företaget sida.
Att begära betalt är inte brottsligt sålänge det inte är oskäligt. Det är en civilrättslig sak att utreda - TS anser att han vill ha betalt, svarvägaren anser att han inte behöver betala.
Det är bara brottsligt att begära betalt om avtalet specifikt anger att det är gratis i obegränsad tid, eller om man försöker luras (säga att svarven stått där längre än den gjort eller att man säger att man hyrt MC-plats fast man inte gjort det för att försöka få mer ersättning för dödutrymme).
Sålänge man inte ljuger om något så är det aldrig brottsligt att begära ersättning för något, såvida det inte handlar om ocker.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Konsumenttjänstlagen är som du skriver inte tillämplig. Avtalslagen gäller och ska TS på något vis ta sig ur avtalet är det 3 kap. avtalslagen man borde söka stöd i.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Avtalslagen kan bara häva ett avtal, den kan inte stadga att någon ska betala ersättning.
Hävning innebär att prestationer ska gå åter.
En gjord tjänst är svår att häva, då det inte går att backa tiden och göra förvaringen ogjord.
Eftersom konsumenttjänstlagen är till för att skydda en konsument, och denna trots detta säger att skälig ersättning ska utges, så kan jag mycket väl tänka mig att en domstol skulle säga att, eftersom området "tjänster mellan privatpersoner" är oreglerade, så ska skälig ersättning ändå utgå.
Gäller det köp av lös egendom mellan privatpersoner, så gäller ju köplagen, och den säger också att skälig ersättning ska utges:
45 § Följer priset inte av avtalet, skall köparen betala vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt.
Det KAN knappats vara så att en tjänst utan angivet pris, mellan privatpersoner innebär att privatpersonen är rökt, när en konsument gentemot ett företag inte är rökt när företaget slarvat med ange pris.
Dock måste det tas hänsyn till att obetydliga tjänster får anses gratis, t.ex. hjälpa någon med ett snabbt däckbyte eller liknande mellan privatpersoner.
Men att det upprättats ett avtal om tjänsten skvallrar om att den inte är av obetydlig art, och då konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen OCH köplagen säger att skälig ersättning ska utgå, men det finns ingen "tjänstlag" som gäller tjänster mellan företag eller mellan privatpersoner, så är det ändå ganska rimligt att tjänster där konsumentjänstlagen inte gäller, ÄNDÅ ska innebära att skäligt pris ska utgå.
Det är ett tydligt hål i lagstiftningen att det finns en dispositiv "köplag" som gäller "om inget annat angivits" men ingen dispostiv "tjänstlag" som gäller i de fall köplagen inte gäller:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...spositiv-lag-for-reglering-av-kop-av_H4021516
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Jo. Grunden i samhället är att vi har avtalsfrihet, konsumenträtten är ett avsteg från detta, inte något att söka allmän vägledning i.
Det gör inte TS rättslös, men eftersom att han inte försökt häva avtalet skulle jag säga att dess ingående och hans fortsatta likgiltighet inför situationen sätter honom i en väldigt dålig position.
Det gör inte TS rättslös, men eftersom att han inte försökt häva avtalet skulle jag säga att dess ingående och hans fortsatta likgiltighet inför situationen sätter honom i en väldigt dålig position.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Det kan man tycka. Likafullt finns ingen sådan.S sebastiannielsen skrev:
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Korrekt, men vi har 3 lagstiftningar inom avtalsområdet som reglerar avtal:
Köplagen - dispostiv, gäller lös egendom, gäller B2B samt P2P transaktioner. Skälig ersättning ska utgå.
Konsumenttjänstlagen - tvingande, gäller tjänster, gäller bara B2P. Skälig ersättning ska utgå.
Konsumentköplagen - tvingande, gäller lös egendom, gäller bara B2P, Skälig ersättning ska utgå.
Eftersom alla 3 lagstiftningar säger att skälig ersättning ska utgå, även köplagen som inte är en konsumentlag, så är det rimligt att söka en allmän vägledning där.
Tänk också på att konsumentlagarna sätter konsumenten i en SÄMRE position, genom att säga att skälig ersättning ska utges, om företaget klantat sig med att ange pris. Att konsumentlagarna sätter konsumenten i en sämre position, måste innebära att ett område som har friare lagstiftning (icke konsumenttransaktioner) trots detta inte ger större rättigheter för "konsumenten" än tvingande lagstiftning.
Avtalsfrihet gäller utanför konsumenttransaktioner, därför köplagen är helt dispostiv (kan avtalas bort).
Köplagen är till för att reglera det som inte är avtalat, dvs som ett "standardavtal" för de delar som man missat i avtalet.
Jag anser att TS försökt häva avtalet. Att sonen gjort sig oanträffbar genom att dölja sitt nummer, flytta till en annan adress och inte informera TS om adressen, varav avtalet inte anger fullständiga personuppgifter, innebär inte att TS ska vara skyldig att stå med mössan i hand och utföra tjänster gratis.
Inget avtal någonsin får binda en person för livet, vilket avtalet hade gjort, när sonen gör sig oanträffbar.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Du försöker inte tolka lagen, utan härleda en befintlig åsikt ur den. Det är sällan en bra utgångspunkt.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Så det du menar är att om 2 parter ingår ett avtal om t.ex. förvaring av sak, utan slutdatum, utan ersättning, och den ena parten gör sig oanträffbar genom att i avtalet bara ange förnamn, ingen telefonnummer, inget personnummer, och inte den nya adressen, så ska avtalet gälla livet ut?
Man ska alltså vara skyldig att ha saken hängande efter sig var man än flyttar?
Se detta avtal mer som ett anonymt löpande skuldebrev som är giltigt i den mans hand det ligger i. Så förstår du problematiken. Nån rim och reson måste det finnas.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Nej, det menar jag inte, och har inte påstått. Det är inte heller i närheten av situationen här, utan motparten är och har hela tiden varit känd. Att TS inte haft hans telefonnummer är inte ett totalt hinder att kontakta honom.S sebastiannielsen skrev:
Jag har flera gånger skrivit att jag är rätt säker på att TS skulle komma undan med att inte lämna tillbaka svarven, men också att han i stor mån får skylla sig själv över att situationen fått pågå. TS hade exempelvis, som andra skrivit, kunna meddela motparten per post om att avtalet sägs upp.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 718 inlägg
Hans nya adress var inte känd för motparten. Allt han hade var förnamn och efternamn. (eller inte ens efternamn)
Hur långt tycker du man ska behöva gå efter att "söka efter en motpart"?
Dvs såhär var det:
TS skriver ett avtal, förnamn och efternamn, inget mer, innehållandet villkoren.(kanske inte ens efternamn)
Därefter lämnar TS sitt telefonnummer & adress till motparten.
Men tar inte motpartens telefonnummer & adress.
Ska man då enligt dina ögon vara "rökt" och få skylla sig själv, för att man inte tänkte på "Ifall motparten går under jorden och aldrig kontaktar så kan det vara bra att ha HANS kontaktdetaljer".
Enligt LAG ska man egentligen då gå ut med en annons i "post och inrikes tidningar" för att söka efter avtalspart, och sedan får denne höra av sig. Men en sådan annonsering KOSTAR PENGAR, och det är helt enkelt inte rimligt att man ska behöva göra det för ett otydligt benefikt avtal där TS ligger till last, som kan vara hela livet ut.
Hade villkoren varit tydligare, och TS hade velat bryta avtalet i förtid, så är det en annan sak.
Nu var det ett evighetsavtal och sådana avtal är alltid oskäliga enligt lag.
Visst, TS får skylla sig själv att han inte tog motpartens kontaktdetaljer, varken adress eller telefonnummer.
MEN det är lätt att vara efterklok, och avtalet kanske skrevs i all hast medans mäklaren satt och väntade och det blev hastigt nedkrafsat och man tänker inte riktigt på "vad händer om säljaren försvinner?" etc. Och mäklaren får ju inte ge ut detaljer i enlighet med GDPR, utan alla anspråk måste riktas mot mäklaren.
Och givetvis kommer mäklaren inte göra det för ett avtal som skrivits utanför ramen för mäklarens uppgift, dvs ett avtal utanför ramarna.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 364 inlägg
Sluta använda citattecken på dina halmdockeangrepp är du snäll. Det du skriver så är inga argument jag framfört, än mindre något jag skrivit.
Om jag förstår dig rätt anför du två linjer: att motparten varit oanträffbar och att avtalet varit ogiltigt genom dess stränga villkor mot TS. Jag skulle då börjat med giltigheten, men låt gå för din ordning.
Du verkar veta väldigt mycket som TS inte har skrivit något om. Det kan jag inte uttala mig om. Mig veterligen har TS bara skrivit att telefonnumret är hemligt. Det antyder i mina ögon att TS vet vem det är.
Vidare levde säljaren av TS fastighet några år efter affären. Sökte TS kontakt via hen? Verkar inte så. GDPR drar du vidare ut ingenstans. Den trädde ikraft 2017. Halvvägs in i perioden. Och när säljaren rimligen ändå var död. Det är ett halmstrå som framställer din bondadvokatyr i löjets skimmer. Säljaren var dock inte okänd för TS så riktigt vad mäklaren skulle hemlighålla enligt en reglering som inte fanns förstår jag inte. Det är ju inte ens så att mäklaren hade ett avtal med TS motpart här, så det finns ingen möjlig situation där GDPR skulle vara aktuell.
Avtalets giltighet då. Om en klausul i ett avtal är oskälig kan avtalet jämkas. Det är inte så att hela avtalet faller då. Jag kan tänka mig att avtalet inte ens skulle behöva jämkas, utan båda parter skulle säkert finns ett hävande rimligt. Men det kommer TS aldrig få veta eftersom att han inte ens verkar försökt.
Det är uppenbart att du tycker att situationen TS sitter i är oskälig. Det är dock inget skäl att slarva med omständigheterna för att få in verkligheten i en berättelse som passar ens åsikt.
Om jag förstår dig rätt anför du två linjer: att motparten varit oanträffbar och att avtalet varit ogiltigt genom dess stränga villkor mot TS. Jag skulle då börjat med giltigheten, men låt gå för din ordning.
Du verkar veta väldigt mycket som TS inte har skrivit något om. Det kan jag inte uttala mig om. Mig veterligen har TS bara skrivit att telefonnumret är hemligt. Det antyder i mina ögon att TS vet vem det är.
Vidare levde säljaren av TS fastighet några år efter affären. Sökte TS kontakt via hen? Verkar inte så. GDPR drar du vidare ut ingenstans. Den trädde ikraft 2017. Halvvägs in i perioden. Och när säljaren rimligen ändå var död. Det är ett halmstrå som framställer din bondadvokatyr i löjets skimmer. Säljaren var dock inte okänd för TS så riktigt vad mäklaren skulle hemlighålla enligt en reglering som inte fanns förstår jag inte. Det är ju inte ens så att mäklaren hade ett avtal med TS motpart här, så det finns ingen möjlig situation där GDPR skulle vara aktuell.
Avtalets giltighet då. Om en klausul i ett avtal är oskälig kan avtalet jämkas. Det är inte så att hela avtalet faller då. Jag kan tänka mig att avtalet inte ens skulle behöva jämkas, utan båda parter skulle säkert finns ett hävande rimligt. Men det kommer TS aldrig få veta eftersom att han inte ens verkar försökt.
Det är uppenbart att du tycker att situationen TS sitter i är oskälig. Det är dock inget skäl att slarva med omständigheterna för att få in verkligheten i en berättelse som passar ens åsikt.