Myten om det perfekta resultatet

[engs]

På min arbetsplats går ofta kvinnorna rakt in i "fällorna" och blir chefer eller projektledare. Det ger en snabb initial löneökning, men sedan fastnar och stannar de i karriären. Jag rekommenderar alla mina duktiga kvinnliga kollegor att hålla sig borta från dessa jobben då de effektivt dödar karriären för den som tar dem på allvar.

Just detta att kvinnor ofta tar dessa jobb är deras största hinder på teknikföretagen, men jag upplever att kvinnor ofta söker en snabb karriär istället för att jobba med något de brinner för, vilket på sikt hindrar karriären. Jag har sett alltför många kvinnor som går denna vägen.

Bara en alternativ reflektion på varför kvinnor kan få det tufft på ett teknikcentriskt företag.

Förresten, jag har lyckats övertyga ett par unga kvinnor att satsa på tekniken också, det går väldigt bra för dem!

Samma här, få kvinnor i branschen och de som finns är man så rädda om så de blir chefer på nolltid för företaget är rädd de försvinner om man inte gör så.
Sen blir de utbrända av att chefa över ett gäng bångstyriga 40+are med ingrodda vanor. När de ska försöka ändra medarbetarnas arbetssätt efter företagets senaste omorganisation / Big Plan som ledningen blivit pålurad av nån konsult.

Det är svårt nog för erfarna chefer, då ta någon en bit under 30 som varken har det tekniska djupet eller erfarenhet av arbetsledning etc på detta är det svårt, oavsett kön. Men de män som blir chefer brukar ha längre erfarenhet innan de hamnar på en sådan position.

Finns de som klarar det men det är till priset av att många andra blir utbrända. Mycket mänskligt vaskande för att hitta några guldkorn.

Säger inte detta för jag tycker de "snor" min potentiella karriärväg, har absolut noll önskan om att bli en chef med medarbetaransvar.

 

[KristinaRT]

Varför kan man inte renovera med småbarn hemma? Bara nyfiken då vi precis gjort det och det har gått alldeles utmärkt
Kanske ska ändra till "vi" istället för "man" då det är högst subjektivt det där

Därför att barn kräver oerhört mycket tid, energi och engagemang. Eftersom det finns 24h på dygnet och vi även behöver sova är tillgången på ovanstående begränsad.
Mao om en lägger all ledig tid på att bygga/renovera kommer denna tid tas från något annat - gissningsvis tid med partner och barn. Om båda är inställda på detta och tycker det är ok går det så klart utmärkt att göra det. Men det är också oerhört vanligt att man glider från varandra eller att ena parten tröttnar på att göra allt själv och att det slutar med skilsmässa.

Om man vill gå direkt fr förlossning (som någon skrev ovan) och börja bygga och man haft en dialog om saken är det så klart upp till var och en att göra det den vill. Personligen hade jag blivit vansinnig om min partner visade så lite intresse för vår bebis och respekt för mig (att föda barn är tufft och tar på kroppen, hormonerna är inte heller att leka med) att denna inte engagerade sig på heltid i VÅR familj direkt efter förlossning. Vad är viktigast; bebis eller renovering (under förutsättning att man inte är hemlös så klart)?
Men det är jag det, inser att jag nog är mardrömmen för vissa manliga män här inne

Det är klart att det kan gå bra att renovera m småbarn, om båda är inställda på hur det blir och det inte är ett projekt som pågår över många år. Men båda måste verkligen gå in i det med öppna ögon och öron, och ha en öppen och rak kommunikation.

 

[pacman42]

Därför att barn kräver oerhört mycket tid, energi och engagemang. Eftersom det finns 24h på dygnet och vi även behöver sova är tillgången på ovanstående begränsad.
Mao om en lägger all ledig tid på att bygga/renovera kommer denna tid tas från något annat - gissningsvis tid med partner och barn. Om båda är inställda på detta och tycker det är ok går det så klart utmärkt att göra det. Men det är också oerhört vanligt att man glider från varandra eller att ena parten tröttnar på att göra allt själv och att det slutar med skilsmässa.

Om man vill gå direkt fr förlossning (som någon skrev ovan) och börja bygga och man haft en dialog om saken är det så klart upp till var och en att göra det den vill. Personligen hade jag blivit vansinnig om man partner visade så lite intresse för vår bebis och respekt för mig (att föda barn är tufft och tar på kroppen, hormonerna är inte heller att leka med) att denna inte engagerade sig på heltid i VÅR familj. Vad är viktigast liksom bebis eller renovering (under förutsättning att man inte är hemlös)?
Men det är jag det, inser att jag nog är mardrömmen för vissa manliga män här inne

Det är klart att det kan gå bra att renovera m småbarn, om båda är inställda på hur det blir och det inte är ett projekt som pågår över många år. Men båda måste verkligen gå in i det med öppna ögon och öron, och ha en öppen och rak kommunikation.

Det beror på upplägget också. När jag var hemma med mina barn så fick de vara med och "hjälpa till". Naturligtvis så fick man ju anpassa verksamheten efter dem, men det går att göra förvånansvärt mycket tillsammans med barn. De tycker oftast att det är mycket roligt också.

Jag valde att göra mycket arbeten i trädgården med barnen, dels fick de vara ute och dels så kunde de "hjälpa till" mycket mer. Stenläggning går exempelvis väldigt bra att göra. Så gräs går också bra. Osv.

 

[KristinaRT]

Det beror på upplägget också. När jag var hemma med mina barn så fick de vara med och "hjälpa till". Naturligtvis så fick man ju anpassa verksamheten efter dem, men det går att göra förvånansvärt mycket tillsammans med barn. De tycker oftast att det är mycket roligt också.

Jag valde att göra mycket arbeten i trädgården med barnen, dels fick de vara ute och dels så kunde de "hjälpa till" mycket mer. Stenläggning går exempelvis väldigt bra att göra. Så gräs går också bra. Osv.

Absolut, och det är guld för barnen att lära sig! Det är ju så de själva kommer våga och vilja (oavsett kön) i framtiden

Men handen på hjärtat, hur ofta är det så här i verkligheten? Tycker det oftast handlar om att pappa kommer hem fr jobb, säger hej och äter, sedan på m arbetskläder och sedan är det renoveringsprojektet resten av kvällen. Hur många begränsar sig till halvdag på helgen när de kan ha barnen med sig?

 

[b8q]

Absolut, och det är guld för barnen att lära sig! Det är ju så de själva kommer våga och vilja (oavsett kön) i framtiden

Men handen på hjärtat, hur ofta är det så här i verkligheten? Tycker det oftast handlar om att pappa kommer hem fr jobb, säger hej och äter, sedan på m arbetskläder och sedan är det renoveringsprojektet resten av kvällen. Hur många begränsar sig till halvdag på helgen när de kan ha barnen med sig?

När dottern var liten (4-5 år) och vi byggde uteplats, försökte jag anlita henne som skruvlangare när jag skruvade trall. Det som funkade bäst var att göra en liten affär åt henne där hon fick ”sälja” skruvar till mig. Det tog en evighet att få trallen på plats på det viset, men det GÅR att kombinera barnomhändertagande, uppfostran och byggande.

Hon är dock totalt ointresserad av byggprojekt idag. Men jag försökte i alla fall.

 

[pacman42]

Absolut, och det är guld för barnen att lära sig!

Men handen på hjärtat, hur ofta är det så här i verkligheten? Tycker det oftast handlar om att pappa kommer hem fr jobb, säger hej och äter, sedan på m arbetskläder och sedan är det renoveringsprojektet resten av kvällen. Hur många begränsar sig till halvdag på helgen när de kan ha barnen med sig?

Ofta och ofta, det varierar stort kan jag säga. Jag har en granne som aldrig har något annat än arbetskläder på sig hemma (om det inte är fest). Men jag har en annan granne som slutade arbeta aktivt som snickare och hyrde in dessa och vara arbetade som arbetsledare/chef efter detta för att kunna spendera mer tid med barnen (som många gånger följde med ut och tittade på jobb). Så det varierar.

Mina närmaste vänner prioriterar alla barnen. Men det är ju rätt lätt att identifiera vilka som inte gör det redan innan de skaffar barn. Jag har alltid fascinerats över hur folk väljer partner, det verkar ofta som om de inte gör det med hjärnan utan bara med ögat...

Som jag skrev tidigare, jag och frun gick igenom allt möjligt innan vi gifte oss. Bland annat hur vi såg på varandra, ekonomi, barn mm. Bättre att göra det före än att bli överraskad senare.

 

[pacman42]

När dottern var liten (4-5 år) och vi byggde uteplats, försökte jag anlita henne som skruvlangare när jag skruvade trall. Det som funkade bäst var att göra en liten affär åt henne där hon fick ”sälja” skruvar till mig. Det tog en evighet att få trallen på plats på det viset, men det GÅR att kombinera barnomhändertagande, uppfostran och byggande.

Hon är dock totalt ointresserad av byggprojekt idag. Men jag försökte i alla fall.

Min dotter börjar en byggnadsingenjörsutbildning på högskolan i höst, så jag lyckades uppenbarligen bättre...

 

[Fadai]

Kanske för att män tyckte att det bara var kvinnligt trams en gång i tiden. Några verkar ju tycka så fortfarande om man ska tro på vissa inlägg.

Som jag skrev nyss så har fackförbunden gjort sådana undersökningar där man just: #129
Ett exempel: [länk]

Hur var det med undersökningarna som visar att män har mindre betalt än kvinnor i kvinnodominerade yrken?

Birgit

Som jag skrev nyss så har fackförbunden gjort sådana undersökningar där man just: #129
Ett exempel: [länk]

Hur var det med undersökningarna som visar att män har mindre betalt än kvinnor i kvinnodominerade yrken?

@Birgit S, stor respekt till dig som orkar ta diskussionen med alla dessa manliga nötter, varav många verkar leva kvar i 1950-talet.

 

[AndersMalmgren]

Ta tillbaka det då? Våga.

Jag gör det genom att upplysa folk att jämställt utfall (något som vänsterfeminister vill forcera fram via kvotering osv) inte är rätt väg och dessutom direkt farligt för samhället.

I ett jämställt samhälle där kvinnor och män fritt får välja vad de vill jobba med kommer det inte vara 50 procent män och kvinnor på alla arbetsplatser.

 

[nikasp]

Känns ändå lite som på 80-talet när man läser här. Jag sliter hund ibland med att hålla hus och torp i skicka och är ingenjör och händig så kan mycket typiskt manligt bättre än min sambo. Jag kan ändå förstå att ingen vill ta hand om all tvätt, matlagning, fixa kläder och mellanmål till barnen, hålla koll på aktiviteter, gå på föräldramöten osv. Farsan var född 1934 och oldschool som han med 1975 i namnet. Byggde själv stora delar av huset 1968 osv. Räknade iskallt med att allt det där andra utom att skruva i bilen, gräsklipparen, cyklar, snickra osv. på något magiskt sätt bara händer.

Såna här dinosaurier börjar tack och lov att dö ut. Australien är väl kanske lite mer macho på dåligt sätt så de ligger nog 20 år efter oss:

 

[Taxture]

Sånt där bord skulle man få tag i

 

[sinuslinus]

Den här boken ville min fru att jag skulle läsa.
Det handlar om de ofrivilliga valen i familjelivet.

Familjens projektledare säger upp sig.

https://www.adlibris.com/se/e-bok/familjens-projektledare-sager-upp-sig-9789143501162

Kvinnor – sluta curla för era män! Det har talats en hel del om att föräldrar curlar för sina barn, men ingenting om hur kvinnor curlar för sina män. Sina barns pappor. Gunilla Bergensten vill sätta fart på debatten och har skrivit en ARG bok som handlar om varför kvinnor blir familjens projektledare och hur man gör när man vill säga upp sig.Så här skriver hon i inledningen: ”Efter att länge ha irriterat mig på att jag fått en roll jag varken bett om eller ens är lämpad för, började jag se mig omkring. Och jag upptäckte att jag inte var ensam. Och när jag började prata om det med andra insåg jag att ämnet inte lämnar någon oberörd. Många, framför allt män, blir provocerade. Men ännu fler, kvinnor då, förstår precis vad jag menar. Det är rätt skönt att veta att man inte är ensam om sin frustration.”Familjens projektledare säger upp sig är en väldigt personlig bok, men den skildrar samtidigt en vardag som de flesta mammor kan känna igen sig i. Gunilla Bergensten beskriver med befriande humor sin kaotiska tillvaro. Hur hon kämpar för att hålla allt i huvudet, ständigt sliten mellan jobb och familj, och hur hon, trots att hon har en ”jämställd” man, är ansvarig för familjelogistiken: studiedagar, var galonbyxorna finns, inköp av sandaler, kalasinbjudningar, presentinköp, biljettbokningar, anmälningstider, sommarlovsplanering, barnvaktsbokning, tandläkartider, picknickdagar, luciakronor och så vidare i all oändlighet. Hon ställer också massor av relevanta frågor. Varför blir kvinnan familjens projektledare? Och varför tycks det alltid ske i samband med barnens födelse? Beror det på att det är något fel på mäns hjärnor? Eller är männen bara lata? Eller lider de helt enkelt av inlärd hjälplöshet? Det här är en bok för alla kvinnor som älskar sina män – men som är trötta på att vara familjens projektledare. Gunilla Bergensten skriver med frustande ilska, humor och skarpsynthet om något som många ”jämställda” kvinnor har skämts över att erkänna. Hon bjuder på massor av igenkännande skratt. Och dessutom har hon en lösning.

 

[nikasp]

Jag känner igen mig så in i helsike! Vi kör uppdelad semester så jag ska till fjällen med barnen två veckor nu efter att ha jobbat hemma och målat klart huset. Har *ganska* dålig koll på vad de har för regnkläder och skor osv. Pinsamt dåligt faktiskt. Vi hamnar ofta i fällan att jag gör det ”roliga” för att jag kan och för att det går snabbare så. Skruvar t.ex. 100 ggr hellre med gräsklipparen än står och viker tvätt i två timmar osv. Jag rankar mig som väldigt jämställd men ”smiter” ändå iväg i garaget eller utomhus om jag får välja mot att laga middagen eller städa. (Min sambo är inte handfallen men behöver lite tips och råd när man gör helt nya grejer, sånt man själv lärde sig när man hjälpte föräldrarna).

 

[nybyggarn3]

När dottern var liten (4-5 år) och vi byggde uteplats, försökte jag anlita henne som skruvlangare när jag skruvade trall. Det som funkade bäst var att göra en liten affär åt henne där hon fick ”sälja” skruvar till mig. Det tog en evighet att få trallen på plats på det viset, men det GÅR att kombinera barnomhändertagande, uppfostran och byggande.

Hon är dock totalt ointresserad av byggprojekt idag. Men jag försökte i alla fall.

Hon kanske fick intresse för att jobba inom handel? Kul att kunna involvera barnen på deras villkor i alla fall.

 

[AndersMalmgren]

Jag känner igen mig så in i helsike! Vi kör uppdelad semester så jag ska till fjällen med barnen två veckor nu efter att ha jobbat hemma och målat klart huset. Har *ganska* dålig koll på vad de har för regnkläder och skor osv. Pinsamt dåligt faktiskt. Vi hamnar ofta i fällan att jag gör det ”roliga” för att jag kan och för att det går snabbare så. Skruvar t.ex. 100 ggr hellre med gräsklipparen än står och viker tvätt i två timmar osv. Jag rankar mig som väldigt jämställd men ”smiter” ändå iväg i garaget eller utomhus om jag får välja mot att laga middagen eller städa. (Min sambo är inte handfallen men behöver lite tips och råd när man gör helt nya grejer, sånt man själv lärde sig när man hjälpte föräldrarna).

Uppdelad semester? Låter ju trist man vill väl uppleva semestern som en familj?