Håller med om att det är en mycket större risk att köpa ett hus idag med hög belåningsgrad. Bankerna värderar alla som har under 50% belåningsgrad som säkra. Sannolikheten för att huspriserna skall sjunka 50% är rätt låg. Då skulle vi ha total kaos i Sverige och man kan räkna med att staten kommer att gå in och agera. Det har dom gjort under pandemi med borttagande av amorteringskrav exempelvis.D Danne_83 skrev:Något tänkvärt för alla som tror att fastigheter är så tryggt. Fastighetens pris 1miljon kronor. Mr x köper det och lånar 850000kr och betalar in 150000kr i kontantinsats. Huspriset sjunker 15%, inte alls orimligt. Och där försvann Mr x:s sparpengar, där kan man snacka om hävstång. Dock kan det ju gå åt andra hållet också
Lite gammal tråd men har en input som kan vara värd att diskutera.
Har man redan ganska mycket kapital i aktier i relation till belåningen på huset så är det en stor faktor.
Jag menar om man har en miljon i aktiesparande vilket inte är helt omöjligt i Sverige och bor man i inlandet och köpte hus för länge sedan kan lånet också kanske vara på en miljon och huset värderat till 3 miljoner. (Multiplicera allt med 3-4 ggr för större städer)
Frågan är.. vilket jag personligen inte tycker att man ska amortera på lånet, då skulle jag hellre lägga in pengarna på börsen och t.o.m ha möjlighet att betala av hela huslånet på x år.
Alternativt om det kommer en krash så kan man iaf sälja iväg en del aktier och klara räntorna på huset. Men mer troligt att man hunnit få ihop 7% I något år och det med månassparande blivit mer än vad man hade kunnat amortera?
Jag känner en som är väldigt rik, kanske 50 milj+? Och när jag fick veta att han höll på med lån för en till sommarstuga för 4 miljoner frågade jag varför han skulle låna? (Vi är nära vänner och jag hade inte börjat placera på riktigt då)
Han sa samma som i detta forum.. jag lånar till 1,5% och får 8-10% på börsen, så jag har ca 8% på de 4 miljonerna per år.. han kommer aldrig amortera bottenlån.
Är lite som vinstskatten på bostadsförsäljningar som fanns förr på 0,5% ränta som man kunde välja att ha kvar när man sålde lägenheten och köpte dyrare boende t.ex hus. Det skulle vara dumt att avbetala vinstskatten Och låna upp samma belopp till 1,5% istället (fast det kändes lite konstigt i magen)
Ser på samma sätt med det här. MEN det viktigaste som någon ovan sa... hur känns det i magen? Kanske inga problem att låna upp på huset till 50% om du har mer än det kapitalet i indexfonder och trygga värdepapper.
Bara en tanke i diskussionen. Jag är bara ledsen över att jag inte sparat mer och började tidigare
Har man redan ganska mycket kapital i aktier i relation till belåningen på huset så är det en stor faktor.
Jag menar om man har en miljon i aktiesparande vilket inte är helt omöjligt i Sverige och bor man i inlandet och köpte hus för länge sedan kan lånet också kanske vara på en miljon och huset värderat till 3 miljoner. (Multiplicera allt med 3-4 ggr för större städer)
Frågan är.. vilket jag personligen inte tycker att man ska amortera på lånet, då skulle jag hellre lägga in pengarna på börsen och t.o.m ha möjlighet att betala av hela huslånet på x år.
Alternativt om det kommer en krash så kan man iaf sälja iväg en del aktier och klara räntorna på huset. Men mer troligt att man hunnit få ihop 7% I något år och det med månassparande blivit mer än vad man hade kunnat amortera?
Jag känner en som är väldigt rik, kanske 50 milj+? Och när jag fick veta att han höll på med lån för en till sommarstuga för 4 miljoner frågade jag varför han skulle låna? (Vi är nära vänner och jag hade inte börjat placera på riktigt då)
Han sa samma som i detta forum.. jag lånar till 1,5% och får 8-10% på börsen, så jag har ca 8% på de 4 miljonerna per år.. han kommer aldrig amortera bottenlån.
Är lite som vinstskatten på bostadsförsäljningar som fanns förr på 0,5% ränta som man kunde välja att ha kvar när man sålde lägenheten och köpte dyrare boende t.ex hus. Det skulle vara dumt att avbetala vinstskatten Och låna upp samma belopp till 1,5% istället (fast det kändes lite konstigt i magen
)Ser på samma sätt med det här. MEN det viktigaste som någon ovan sa... hur känns det i magen? Kanske inga problem att låna upp på huset till 50% om du har mer än det kapitalet i indexfonder och trygga värdepapper.
Bara en tanke i diskussionen. Jag är bara ledsen över att jag inte sparat mer och började tidigare
Skillnaden mellan en vanlig Svensson och din kompis är väl att kompisen har pengar och kan förlora 1/4 av det han lekte med på börsen och ändå slanta upp och lösa lånet...
Det har varit några riktigt bra år på börsen, frågan är om det håller i sig?
Har själv fått runt 20% avkastning i år, tyvärr har jag bara mindre summor
En god regel är väl att aldrig "spela" för pengar man inte kan förlora
Det har varit några riktigt bra år på börsen, frågan är om det håller i sig?
Har själv fått runt 20% avkastning i år, tyvärr har jag bara mindre summor
En god regel är väl att aldrig "spela" för pengar man inte kan förlora
Av någon anledning satsar banken inte dessa No Brainer-pengar, utan väljer att låna ut dem till en låg ränta istället.
Det finns kanske någon regel som hindrar banken från att göra det?
Det finns kanske någon regel som hindrar banken från att göra det?
Det finns ganska många regler kring detta eftersom banker som går i konkurs kan krascha finansvärlden. En liten överblick finns här: https://www.bankingsupervision.europa.eu/about/ssmexplained/html/hold_capital.sv.htmlA Arne_Planka skrev:
Jag tror att man måste inse att den höga avkastningen vi ser på börsen, är en värdering av risken. Stora kapitalägare placerar gigantiska enorma förmögenheter i lågavkavkastande bostadsobligationer. Istället för att placer dem till 15% avkastning på börsen. Det finns en anledning till det.
EN skillnad för en privatperson som väljer att ta den risken, är att för oss kan vi tjäna ihop en del av pengarna på vårt vanliga arbete om risken plötsligt slår in. Vi kan kanske inte täcka hela förlusten, men hålla placeringen flytande tills det blir bättre tider.
Om en finansförvaltare förlorar 100 miljarder vid en börskrasch, så kan förvaltaren inte ta igen förlusten därav måste de placera med en balanserad risk, och då blir det låg avkastning på stora delar av placeringen.
Så som privatperson kan man ta en lite större risk än finansförvaltarna som lånar ut till de billiga bolånen. Men jag tror att många privatpersoner är blinda för hur risken ser ut. I extremfallet handlar det inte om att man riskerar att de senaste årens stora vinster försvinner, det kan vara 99% av det ursprungliga kapitalet som går förlorat. Låg sannolikhet, javisst. Men OM det händer, hur många privatplacerare med belånade fastigheter "överlever" då?
EN skillnad för en privatperson som väljer att ta den risken, är att för oss kan vi tjäna ihop en del av pengarna på vårt vanliga arbete om risken plötsligt slår in. Vi kan kanske inte täcka hela förlusten, men hålla placeringen flytande tills det blir bättre tider.
Om en finansförvaltare förlorar 100 miljarder vid en börskrasch, så kan förvaltaren inte ta igen förlusten därav måste de placera med en balanserad risk, och då blir det låg avkastning på stora delar av placeringen.
Så som privatperson kan man ta en lite större risk än finansförvaltarna som lånar ut till de billiga bolånen. Men jag tror att många privatpersoner är blinda för hur risken ser ut. I extremfallet handlar det inte om att man riskerar att de senaste årens stora vinster försvinner, det kan vara 99% av det ursprungliga kapitalet som går förlorat. Låg sannolikhet, javisst. Men OM det händer, hur många privatplacerare med belånade fastigheter "överlever" då?
Det vi pratar om här EGENTLIGEN, är om två grannar har köpt var sitt identiska nya radhus köpt ett hus och lånat till 85%+ blankolån till 100% och sedan (tvingande numera) amortera ner till 50% av marknadsvärdet.
Granne 1 har inte längre något amorteringskrav för banken är nöjd med den säkerheten och vill få in så hög ränta som möjligt.
Granne 2 fortsätter att amortera ner till 25% av marknadsvärdet vilket tar 15år, och märker då att granne 1 har satt in summan som hen tidigare amorterat på en indexfond och OM granne 1 nu vill amortera så kan hen betala av resterande 50% av lånet och vara lånefri.
Granne 2 funderar då också på att investera långsiktigt i en indexfond, och ångrar att hen amorterade så mycket som de gjorde, är det okej att låna upp till 50% av marknadsvärdet? det borde vara det.
Finns SÄKERT de som lägger in på börsen istället för amortera MER än vad som behövs och har belåning på 85%, 65% eller 55%. Ska de som har belåning på över 50% inte "få" lägga in pengar på börsen?
Sen är den stora frågan om det är ETISKT rätt, känns det bra i magen? Pratade med en hustillverkare som pratade om isolering under huset, kommer inte exakt ihåg cm, men det var t.ex 15cm under plattan så har du bra isolerat och sparar in det på 25 år, 30cm så sparar man in det på 70år....folk köpte 30cm för det "kändes bättre"
Det KÄNNS jäkligt bra att inte vara skyldig, men om man är i 20-30år åldern med familj så blir de här diskussionerna skillnaden om de är ekonomisk oberoende innan pensionsålder eller inte.
Sämsta 10 års perioden på börsen var -3%, och man ska aldrig ha mer på börsen än man kan avvara. Har man en buffert på 100 000:- så ska man egentligen inte behöva kolla börsen, bara ha automatisk månadssparand i t.ex en indexfond en tuselapp eller så.
Om ett par börjar på 0 och sparar 3000 var i månaden i 10 år med snitt indexräntan 7% så har de en mille på 10 år, 3 mille på 20 år tillsammans.
Har faktiskt ansökt om att låna upp till 50%, vet HELT ÄRLIGT inte om det blir något, vi funderar på att skaffa elbil istället för dyr diesel. Vi lånade inte utan sparade och eftersom hade vi under många år råd med Bergvärme, Tvättstuga/Relax, FTX, Frikyla, Nytt kök.
Det vi funderar på nu är att låna upp en DEL av allt vi lagt ut.
Vi har aldrig amorterat, och med marknadvärdet har lånet gått från 85% till 32%(som högst)
Vi vill ha pengar till barnens lägenheter/studier mm när det blir dags, själva lever vi billigt.
Ursäkta långa utdragningen, ingen vill väl läsa detta men ventilerar lite.
Vi har alla rätt och KÄNNS något fel, fast matten säger annat...tänk igen.
Spelar ingen roll om man är rik eller fattig, här pratar vi procent av marknadsvärdet. Om vi hjälper barnen med lägenhet så lånar vi nog och fortsätter med avkastning på indexfonder.
Granne 1 har inte längre något amorteringskrav för banken är nöjd med den säkerheten och vill få in så hög ränta som möjligt.
Granne 2 fortsätter att amortera ner till 25% av marknadsvärdet vilket tar 15år, och märker då att granne 1 har satt in summan som hen tidigare amorterat på en indexfond och OM granne 1 nu vill amortera så kan hen betala av resterande 50% av lånet och vara lånefri.
Granne 2 funderar då också på att investera långsiktigt i en indexfond, och ångrar att hen amorterade så mycket som de gjorde, är det okej att låna upp till 50% av marknadsvärdet? det borde vara det.
Finns SÄKERT de som lägger in på börsen istället för amortera MER än vad som behövs och har belåning på 85%, 65% eller 55%. Ska de som har belåning på över 50% inte "få" lägga in pengar på börsen?
Sen är den stora frågan om det är ETISKT rätt, känns det bra i magen? Pratade med en hustillverkare som pratade om isolering under huset, kommer inte exakt ihåg cm, men det var t.ex 15cm under plattan så har du bra isolerat och sparar in det på 25 år, 30cm så sparar man in det på 70år....folk köpte 30cm för det "kändes bättre"
Det KÄNNS jäkligt bra att inte vara skyldig, men om man är i 20-30år åldern med familj så blir de här diskussionerna skillnaden om de är ekonomisk oberoende innan pensionsålder eller inte.
Sämsta 10 års perioden på börsen var -3%, och man ska aldrig ha mer på börsen än man kan avvara. Har man en buffert på 100 000:- så ska man egentligen inte behöva kolla börsen, bara ha automatisk månadssparand i t.ex en indexfond en tuselapp eller så.
Om ett par börjar på 0 och sparar 3000 var i månaden i 10 år med snitt indexräntan 7% så har de en mille på 10 år, 3 mille på 20 år tillsammans.
Har faktiskt ansökt om att låna upp till 50%, vet HELT ÄRLIGT inte om det blir något, vi funderar på att skaffa elbil istället för dyr diesel. Vi lånade inte utan sparade och eftersom hade vi under många år råd med Bergvärme, Tvättstuga/Relax, FTX, Frikyla, Nytt kök.
Det vi funderar på nu är att låna upp en DEL av allt vi lagt ut.
Vi har aldrig amorterat, och med marknadvärdet har lånet gått från 85% till 32%(som högst)
Vi vill ha pengar till barnens lägenheter/studier mm när det blir dags, själva lever vi billigt.
Ursäkta långa utdragningen, ingen vill väl läsa detta men ventilerar lite.
Vi har alla rätt och KÄNNS något fel, fast matten säger annat...tänk igen.
Spelar ingen roll om man är rik eller fattig, här pratar vi procent av marknadsvärdet. Om vi hjälper barnen med lägenhet så lånar vi nog och fortsätter med avkastning på indexfonder.
För närvarande så har vi skenande inflation och ett pris på pengar satt av planhushållare av värsta sorten, behöver jag skriva hur du bör agera med dessa förutsättningar?
Ja gärna.M mnils skrev:
Jag tycker det är svårt. I en inflationsrik tid så blir pengar/valuta mindre värd och kapitaltillgångar mer värda i förhållande till valutan. Men det är samtidigt höga räntor och risker att investera i aktier och fastigheter i ett sådant scenario.
Så vad gör man? Medelvägen?
jag tror det var 1998 - 2008 som den värsta 10 års perioden i modern tid var med ca -3%, hade man slinglat slant så hade det gått lika bra som för alla experter. Man bör inse att man aldrig vet var marknaden är påväg. Jag tror ändå på att LÅNGSIKTIGT spara, om vi tänker 10-20 år så hoppas jag att det ger mer med en indexfond än att ha pengarna i madrassen eller på sparkonto till 0.025% (om inte ett bättre sparkonto någonstans på kanske 0.4-0,6% men det är inte så mycket över inflationen.
För mig så är det mycket "mentalt", och det jag har lärt mig av en del andra som varit med om börskracher är att "låt det va", att tajma marknaden så måste man ha rätt när man köper OCH när man säljer.
Om man tänker såhär.. jag "oroar" mig inte över att bilen eller skotern "tappar värde" varje år.
Meningen är nog att man ska ha så mycket buffert att man ska kunna göra lite renoveringar, repa bilen och kanske ha råd att resa utomlands utan att sälja aktier, och direkt någon kommer "över" bufferten efter räkningarna är betalda varje månad så kan man sätta in det på börsen.
Vad "bufferten" bör vara är väldigt individuellt.
För att bli lite personlig så har jag och sambon börjat att ha mer koll på våra utgifter och vi resonerade vi om att vi har 20 000 på var sitt VISA samt 20000 på ett gemensamt "handlingskort" efter räkningar och vårt COOP kort är betalat (betalas månaden efter så all man osv dras inte från 60 000 bufferten).
Dock så handlades det lite mycket under november och lite extra in på börsen, så när räkningar och en del årsförsäkningar kom in samt Black Friday med julklappar och hushållsmaskiner så börjar man känna sig fattig om man bara har 9 000 på VISA:t ett tandläkarbesök, tankningar mm så känns det lite.
Det var första månaden, och tror vi även ska spara t.ex till vanligt sparkonto varje månad, vi hade ca 30 000 kvar där också. Då har man en buffert på sparkontot till Semester och Jul, ev Carport bygge mm. För vi inser att vi aldrig vill sälja fonder för att köpa något, det "känns" nästan som att låna.
Men man vill ju ha "så mycket" som möjligt på börsen, men om man börjar fundera om man "måste" sälja fonder för att köpa något, då har man kanske för liten buffert? Eller så är man okej med att köpa t.ex en ny frys om den går sönder och sälja 10 000 av fonder och betala när räkningen kommer 30 dar senare?
Allt detta är intressant, speciellt psykologin över allt, har man för lite pengar skäms man, har man för mycket pengar skäms man, det är svårt att prata summor och pengar för det ge förutfattade meningar hur personer är av någon anledning? Vi har ju pension i sverige, och som någon skrivit vi spelar på tips, triss och annat som är sämre avkastning än börsen, matematiskt så skulle det bästa (om banken går med på det, vi kör med öppna kort) att låna 850 000 och sätta in på en indexfond och leasa en ny elbil för att få än mer avkastning, leasingen följer ungefär värdeminskningen.
Det KAN leda till ekonomiskt oberoende på 10-15+ år (då menar jag att vi har råd att värma huset och äta hemma, inte att ha ett eget flygplan) dvs ungefär de utgifter man har idag. Allt kan gå åt skogen också, men med 50% belåning på huset så känns det som att det kommer inte bli billigare, speciellt efter våra renoveringar.
Går räntan upp så kan vi klara oss ändå, kan t.o.m sälja av lite fonder också.
Mycket att fundera på som sagt, det är ett STORT steg att låna upp på huset och lägga in i indexfonder, en kompis var anställd på Eriksson på -90 talet, då fick anställda möjligheten att köpa aktier lite "fördelaktigt" och de berättade under seminarier att de anställda fick låna så de kunde köpa Eriksson aktier, tror det händer fortfarande att anställda blir delägare i företaget de arbetar i med "lån" och på så sätt låna till aktier.
För mig så är det mycket "mentalt", och det jag har lärt mig av en del andra som varit med om börskracher är att "låt det va", att tajma marknaden så måste man ha rätt när man köper OCH när man säljer.
Om man tänker såhär.. jag "oroar" mig inte över att bilen eller skotern "tappar värde" varje år.
Meningen är nog att man ska ha så mycket buffert att man ska kunna göra lite renoveringar, repa bilen och kanske ha råd att resa utomlands utan att sälja aktier, och direkt någon kommer "över" bufferten efter räkningarna är betalda varje månad så kan man sätta in det på börsen.
Vad "bufferten" bör vara är väldigt individuellt.
För att bli lite personlig så har jag och sambon börjat att ha mer koll på våra utgifter och vi resonerade vi om att vi har 20 000 på var sitt VISA samt 20000 på ett gemensamt "handlingskort" efter räkningar och vårt COOP kort är betalat (betalas månaden efter så all man osv dras inte från 60 000 bufferten).
Dock så handlades det lite mycket under november och lite extra in på börsen, så när räkningar och en del årsförsäkningar kom in samt Black Friday med julklappar och hushållsmaskiner så börjar man känna sig fattig om man bara har 9 000 på VISA:t ett tandläkarbesök, tankningar mm så känns det lite.
Det var första månaden, och tror vi även ska spara t.ex till vanligt sparkonto varje månad, vi hade ca 30 000 kvar där också. Då har man en buffert på sparkontot till Semester och Jul, ev Carport bygge mm. För vi inser att vi aldrig vill sälja fonder för att köpa något, det "känns" nästan som att låna.
Men man vill ju ha "så mycket" som möjligt på börsen, men om man börjar fundera om man "måste" sälja fonder för att köpa något, då har man kanske för liten buffert? Eller så är man okej med att köpa t.ex en ny frys om den går sönder och sälja 10 000 av fonder och betala när räkningen kommer 30 dar senare?
Allt detta är intressant, speciellt psykologin över allt, har man för lite pengar skäms man, har man för mycket pengar skäms man, det är svårt att prata summor och pengar för det ge förutfattade meningar hur personer är av någon anledning? Vi har ju pension i sverige, och som någon skrivit vi spelar på tips, triss och annat som är sämre avkastning än börsen, matematiskt så skulle det bästa (om banken går med på det, vi kör med öppna kort) att låna 850 000 och sätta in på en indexfond och leasa en ny elbil för att få än mer avkastning, leasingen följer ungefär värdeminskningen.
Det KAN leda till ekonomiskt oberoende på 10-15+ år (då menar jag att vi har råd att värma huset och äta hemma, inte att ha ett eget flygplan) dvs ungefär de utgifter man har idag. Allt kan gå åt skogen också, men med 50% belåning på huset så känns det som att det kommer inte bli billigare, speciellt efter våra renoveringar.
Går räntan upp så kan vi klara oss ändå, kan t.o.m sälja av lite fonder också.
Mycket att fundera på
som sagt, det är ett STORT steg att låna upp på huset och lägga in i indexfonder, en kompis var anställd på Eriksson på -90 talet, då fick anställda möjligheten att köpa aktier lite "fördelaktigt" och de berättade under seminarier att de anställda fick låna så de kunde köpa Eriksson aktier, tror det händer fortfarande att anställda blir delägare i företaget de arbetar i med "lån" och på så sätt låna till aktier.Banken ringde faktiskt idag och jag kommer att få möjlighet att låna upp till 50% av marknadsvärdet.
Det är intressant att köpa elbil för att minska fasta kostnader(vi behöver en bil till ev byta ut dieselbilen), och ev. placera en del som "blir över". Detta var också okej med banken, dvs ca 1/3.
Dock så sitter jag och ser Powel nu och är lite nervös över hur börsen ser ut och om börskrachen kommer 2022 eller 2023. Så som det är just NU så kommer vi inte våga låna, trots vi har 5-10 års sikt på börsen.
Det är intressant att köpa elbil för att minska fasta kostnader(vi behöver en bil till ev byta ut dieselbilen), och ev. placera en del som "blir över". Detta var också okej med banken, dvs ca 1/3.
Dock så sitter jag och ser Powel nu och är lite nervös över hur börsen ser ut och om börskrachen kommer 2022 eller 2023. Så som det är just NU så kommer vi inte våga låna, trots vi har 5-10 års sikt på börsen.
Nej, känns som att börsen gått upp lite väl mycket. Tycker det borde dala, så bättre att vänta på nedgång och köpa då. Så tänkte jag i och för sig om att köpa bostad i Stockholm också för typ 15 år sedan. Se hur det gick… Hade lite tur som lyckades ta mig in på den marknaden ändå till sist.B Beachboy72 skrev:
Jag gjorde detta. Har haft börsen som ett hyffsat stort intresse sedan 80-talet. Efter senaste årens massiva husprisuppgång och sjunkande belåningsgrad så funderade jag säkert på detta ett år innan pandemisvackan i mars 20 fällde avgörandet. Jag lånade en miljon på huset och köpte aktier, kom tyvärr inte in förrän i april med pengarna på marknaden. På den miljonen gjorde jag ungefär 40% 2020 och ytterligare 30% 2021. Räntan jag fick var 1,26% så det har hittills varit en okej affär.
Nu är detta inget jag råder vem som helst att göra, man får ha lite förståelse för börsen, och sedan får man se det relativt belåningsgraden. Jag brukar tänka att det är bra att ha en bra mix. Lite skulder, lite cash på kontot, lite aktier, lite fonder. Sedan balanserar jag detta beroende på hur läget ser ut. Tyvärr så gör folk i dom flesta fallen helt tvärtemot vad som är mest ekonomiskt fördelaktigt, eller så ogillar man pengar, vad vet jag.
När boräntan är låg så ökar man amorteringen istället, varför då? Med 1% nettoränta så är det ett ”sparande” som är komplett vansinne. För när räntan är låg så brukar investeringar flytta till annat som ger bättre avkastning, som börsen, fonder osv., man brukar säga att pengar är billiga. Däremot när räntan går upp, då brukar börsen backa, DÅ ska man plocka bort sina pengar från börsen och se över sina räntekostnader istället för då blir pengar plötsligt dyra.
Resonemanget att ”man ska inte låna till investeringar” får många att se det helt svart eller vitt. Det är ju stor skillnad på att få loss lite pengar genom att belåna en bostad för en kostnad av några procent av sin inkomst varje månad mot att ta ett blancolån eller belåna sina aktier i banken till 6-7% ränta. Det handlar ju lite om att placeringen inte ska äventyra hela privatekonomin. Man får ju vara beredd på att pengarna kanske är låsta ett par år.
Nu är detta inget jag råder vem som helst att göra, man får ha lite förståelse för börsen, och sedan får man se det relativt belåningsgraden. Jag brukar tänka att det är bra att ha en bra mix. Lite skulder, lite cash på kontot, lite aktier, lite fonder. Sedan balanserar jag detta beroende på hur läget ser ut. Tyvärr så gör folk i dom flesta fallen helt tvärtemot vad som är mest ekonomiskt fördelaktigt, eller så ogillar man pengar, vad vet jag.
När boräntan är låg så ökar man amorteringen istället, varför då? Med 1% nettoränta så är det ett ”sparande” som är komplett vansinne. För när räntan är låg så brukar investeringar flytta till annat som ger bättre avkastning, som börsen, fonder osv., man brukar säga att pengar är billiga. Däremot när räntan går upp, då brukar börsen backa, DÅ ska man plocka bort sina pengar från börsen och se över sina räntekostnader istället för då blir pengar plötsligt dyra.
Resonemanget att ”man ska inte låna till investeringar” får många att se det helt svart eller vitt. Det är ju stor skillnad på att få loss lite pengar genom att belåna en bostad för en kostnad av några procent av sin inkomst varje månad mot att ta ett blancolån eller belåna sina aktier i banken till 6-7% ränta. Det handlar ju lite om att placeringen inte ska äventyra hela privatekonomin. Man får ju vara beredd på att pengarna kanske är låsta ett par år.