Du ligger som jag ser det väldigt nära i mycket du skriver men det skrämmer bort de som ligger något decennium från nu i sin uppväxt, utbildnig åtminstone många där.S Soltorp40 skrev:
Det är kvintessensen av det paradigm som rått med någorlunda kraft de senaste 150-200 åren och med rötterna i upplysningen. Nu sörjer eller försvarar jag inte det på något sätt det är på personliga planet mest energislöseri och tillför inte mycket. Man får hålla i och dämpa lite i förändringstakten om man kan tex försöker jag ibland vara lite mentor som du beskrev någon gång tar det och blir ett Halleluja moment.
Gör det mest av tacksamhet till alla som gått före i spåret och som jag haft förmånen lära av på alla plan.
Redigerat:
Jag tror inte du förstår hur extremt offside du är på det sista här. Det finns ingen maskiningenjör som lär sig tex maskinbearbetning bättre än en modern utbildad och intresserad specialist inom området. En ingenjörsroll må vara bred, och inte sällan med spetskompetens inom nåt område men om du inbillar dig att ”ingenjören” visar och berättar och läxar upp yrkeskunniga och välutbildade svetsare, maskinoperatörer eller vad som helst så har du helt fel och ett väldigt omodern synsätt. Och det finns andra områden med där det numera ses som högst olämpligt att bestämma eller berätta hur nåt skall göra, det är liksom den gamla skolan. Jag är gammal nog att ha upplevt båda på flera olika ställen och det råder enligt mig ingen tvekan om vad som fungerar i en modern verksamhet.S Soltorp40 skrev:
Jag tyckte mig vara noga med att skriva att den som förklarar och lär ut måste göra det på ett sätt och språk som kan tas emot, och som tas emot med tacksamhet.
Läxa upp får stå för Din skrivning - det jag skriver har inget av "von oben" eller mästrande i sig, men väl en portion av att del med sig. En ingenjör som uppfattas som "snorkig" gör inte ett bra jobb!
Men Du menar alltså att alla maskinoperatörer på företaget ständigt följer med teknikutvecklingen, läser de senaste rapporterna på olika språk om nya material och metoder inom skärande bearbetning, beräknar och omsätter det till de gränser som företagets aktuella maskiner har, och sedan tar ansvaret för det, utan kostnad för företaget? I stället för att göra de arbetsordrar som ligger i in-korgen, eller görs detta "också" - under tiden som maskinen jobbar autonomt?
Håller koll på vilka jobb man har att utföra, hur väl maskinparken är anpassad för dem, räknar på lönsamheten i att byta maskiner eller metoder, ...
Så det är alltså civilingenjörer som är stationerade som maskinoperatörer...
Lite tillspetsat (ett lika...) kanske, men olika företag gör olika, olika metoder är olika framgångsrika på kort eller lång sikt. Vissa företag blomstrar en tid och faller sedan samman i en konkurs, andra lever bara vidare och vidare.
Vilket som är "rätt" metod diskuterar "de lärde" (typ inom inst. för Industriell organisation), och hittills tycker jag det verkar som att de har hittat en del särdrag. De flesta stora satsningar som jag har sett lyfta till skyarna av ind-org på Chalmers har blivit dunderfiaskon inom något år! (Ett av de många var den nya arbetsformen på Volvos Uddevallafabrik - som redan efter några år lades ner och flyttades till mer effektiv löpande-bandproduktion i utlandet).
Den syn jag skrivit om är kanske "omodern" - men jag lovar, den lever fortfarande den också. Våra barn kanske får chansen att jämföra vilken av metoderna som var mest lönsam på lång sikt.
Du skriver "Det finns ingen maskiningenjör som lär sig tex maskinbearbetning"... Man skall aldrig säga aldrig! ("ingen" är en variant av "aldrig"). Däremot verkar det som att Din arbetsplats inte varit intresserade av att locka till sig någon ingenjör med sådan läggning. Intresset har säkert varit ömsesidigt - de som är riktigt duktiga behöver inte välja jobb i motvind...
Läxa upp får stå för Din skrivning - det jag skriver har inget av "von oben" eller mästrande i sig, men väl en portion av att del med sig. En ingenjör som uppfattas som "snorkig" gör inte ett bra jobb!
Men Du menar alltså att alla maskinoperatörer på företaget ständigt följer med teknikutvecklingen, läser de senaste rapporterna på olika språk om nya material och metoder inom skärande bearbetning, beräknar och omsätter det till de gränser som företagets aktuella maskiner har, och sedan tar ansvaret för det, utan kostnad för företaget? I stället för att göra de arbetsordrar som ligger i in-korgen, eller görs detta "också" - under tiden som maskinen jobbar autonomt?
Håller koll på vilka jobb man har att utföra, hur väl maskinparken är anpassad för dem, räknar på lönsamheten i att byta maskiner eller metoder, ...
Så det är alltså civilingenjörer som är stationerade som maskinoperatörer...
Lite tillspetsat (ett lika...) kanske, men olika företag gör olika, olika metoder är olika framgångsrika på kort eller lång sikt. Vissa företag blomstrar en tid och faller sedan samman i en konkurs, andra lever bara vidare och vidare.
Vilket som är "rätt" metod diskuterar "de lärde" (typ inom inst. för Industriell organisation), och hittills tycker jag det verkar som att de har hittat en del särdrag. De flesta stora satsningar som jag har sett lyfta till skyarna av ind-org på Chalmers har blivit dunderfiaskon inom något år! (Ett av de många var den nya arbetsformen på Volvos Uddevallafabrik - som redan efter några år lades ner och flyttades till mer effektiv löpande-bandproduktion i utlandet).
Den syn jag skrivit om är kanske "omodern" - men jag lovar, den lever fortfarande den också. Våra barn kanske får chansen att jämföra vilken av metoderna som var mest lönsam på lång sikt.
Du skriver "Det finns ingen maskiningenjör som lär sig tex maskinbearbetning"... Man skall aldrig säga aldrig! ("ingen" är en variant av "aldrig"). Däremot verkar det som att Din arbetsplats inte varit intresserade av att locka till sig någon ingenjör med sådan läggning. Intresset har säkert varit ömsesidigt - de som är riktigt duktiga behöver inte välja jobb i motvind...
ingenjör är inte en titel (längre) eller en arbetsbeskrivning, det du beskriver är en arbetsbeskrivning. På mitt jobb och på jobbet innan det så är strävan att alla anställda förväntas ta ett visst ansvar för sin egen leverans. Det är klart att det kan vara en ingenjör som hanterar det du beskriver men det kan lika gärna vara en maskinoperatör som har det ansvaret. ”Vet inte, fråga ingenjören” i varje situation är extremt utdaterat, det ställs högre krav på många andra yrkesroller idag. Sen kanske (ganska ofta) så hamnar många ingenjörer långt ifrån verkligheten och är i stor utsträckning fullständigt handikappade och oanvändbara och det är beklagligt.S Soltorp40 skrev:
För "min mentor" var det en självpåtagen sak att hela tiden vara så påläst och kunnig att det var naturligt att fråga honom på arbetsplatsen om man var osäker eller ville veta mer/utvecklas själv. Det var också en självklar del för honom att svara så att just viljan att utvecklas och förkovra sig hela tiden kändes positiv och naturlig.
Det som påstås vara "modernt" med livslångt lärande var en självklarhet för honom för 50++ år sedan.
Han satte en ära i att så långt som möjligt kunna svara på inte bara hur man skall göra, utan även kunna förklara varför det är så det blir bäst att göra.
Allt annat än "en räkmacka" till jobb efter några års festande på högskolan - precis som alla andra jobb har även ingenjören (i hans definition) uppgifter att sköta. Den som ställde hårdast krav på honom var han själv.
Det som påstås vara "modernt" med livslångt lärande var en självklarhet för honom för 50++ år sedan.
Han satte en ära i att så långt som möjligt kunna svara på inte bara hur man skall göra, utan även kunna förklara varför det är så det blir bäst att göra.
Allt annat än "en räkmacka" till jobb efter några års festande på högskolan - precis som alla andra jobb har även ingenjören (i hans definition) uppgifter att sköta. Den som ställde hårdast krav på honom var han själv.
Som ingenjör på hög teknisk befattning på ett av Sveriges större företag så kan jag konstatera att det finns många välutbildade som inte har särskilt mycket "riktig" kunskap. Det är relativt lätt att ta sig igenom en utbildning, men att dra egna slutsatser utifrån den information som står till buds och dessutom kunna validera dem via rimlighetsanalys, det är det inte alls så många som klarar av.
Jag har nått min relativt höga position på företaget just för att jag är kapabel att avgöra vad som fungerar och inte fungerar. Ofta genom överslagsberäkningar, men ofta även baserat på enklare rimlighetsanalys.
Med detta sagt så säger jag inte att jag har rätt rörande solpanelers och vindparkers problem som bärande energikällor (även om jag själv är övertygad), men jag kan definitivt med säkerhet säga att man inte kan bedöma en person utifrån sin utbildning, det är utifrån en persons gärning man kan bedöma vad de kan. Jag har många exempel på detta.
Jag har nått min relativt höga position på företaget just för att jag är kapabel att avgöra vad som fungerar och inte fungerar. Ofta genom överslagsberäkningar, men ofta även baserat på enklare rimlighetsanalys.
Med detta sagt så säger jag inte att jag har rätt rörande solpanelers och vindparkers problem som bärande energikällor (även om jag själv är övertygad), men jag kan definitivt med säkerhet säga att man inte kan bedöma en person utifrån sin utbildning, det är utifrån en persons gärning man kan bedöma vad de kan. Jag har många exempel på detta.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 270 inlägg
Långa kontrakt tycker jag är en intressant fråga som berörts i några bisatser ovan. Som med bundna räntor kan man se det som en försäkring mot oväntade prisfluktuationer, men det bygger i grunden på relativt stabila system med huvudsakligen förutsägbara förändringar.
Om vi i ett system med stora mängder intermittent kraft skulle ha låga priser stora delar av året men en oförutsägbar risk för perioder med stora oplanerade produktionsbortfall kommer premien för långa kontrakt att stiga rejält i förhållande till spotpriset. Vi ser att det redan nu hanteras utom marknaden där staten går in och köper garantier för grundkraft från kärnkraftsindustrin och den lilla fossilkraft vi har.
Men hur volatila kan produktionskapacitet och pris vara samtidigt som vi har ett företagsvänligt elsystem? Om vi tänker att vindkraftsel blir billigare än allt annat med en faktor två, kommer vi då någonsin att se ett system där energikrävande industri vill vara kvar i landet?
I extremfallet med instabil energi har jag läst om aluminiumindustrin i Venezuela. Den finns inte längre. Det är förstås även samvarierande med grov kommunistisk vanskötsel, men jag tolkar det ändå som att vissa processer är oerhört svåra att inte köra på bara för att elpriset skjuter i höjden, medan annan produktion lätt kan stoppas utan att maskiner och material tar skada (även om det förstås kostar med folk och lokaler även utan produktion).
Att smältverk och masugnar inte lätt kan stängas av känns nog uppenbart för de flesta, medan det är mindre givet hur annan energikrävande industri kan reglera upp och ner. Serverhallar och pappersbruk till exempel. De förra stängs väl olämpligen av, medan de senare rent teoretiskt kan stänga ner och sälja sina rättigheter i långa elkontrakt när spotpriserna skjuter i höjden. Så har också redan börjat ske.
Men är det hållbart? Kommer vi kunna ha kvar tung industri i en sån här situation? När företag som Pågens redan idag får nej till utbyggnad för att det inte finns tillräckligt med kapacitet i elsystemet, kommer någon då ens projektera för tung industri som dels kan överbelasta systemet, dels kanske måste räkna på att bara kunna producera 85–90 % av tiden pga. osäkra elleveranser.
Med egna leverensavtal till kunder och ett så brett produktutbud att man svårligen kan hålla sig med stora lager är det dock svårt att se att ens pappersbruken med lätthet kan stänga ner. Man skulle nog hellre ofta driva verksamheten med förlust än bli en opålitlig leverantör.
Så hur gör man? Hur räknar man med någon form av realistisk träffsäkerhet på hur en billig men leveransosäker kraftsektor skulle påverka ekonomin? Som makroekonomi-skeptiker tror jag att det svårligen låter sig göra. Det finns för många variabler och för komplexa samband för att någon annan än den mest hybrisfyllda politiker skulle våga sig på en sådan övning – de gör det å andra sidan gladeligen.
Om vi i ett system med stora mängder intermittent kraft skulle ha låga priser stora delar av året men en oförutsägbar risk för perioder med stora oplanerade produktionsbortfall kommer premien för långa kontrakt att stiga rejält i förhållande till spotpriset. Vi ser att det redan nu hanteras utom marknaden där staten går in och köper garantier för grundkraft från kärnkraftsindustrin och den lilla fossilkraft vi har.
Men hur volatila kan produktionskapacitet och pris vara samtidigt som vi har ett företagsvänligt elsystem? Om vi tänker att vindkraftsel blir billigare än allt annat med en faktor två, kommer vi då någonsin att se ett system där energikrävande industri vill vara kvar i landet?
I extremfallet med instabil energi har jag läst om aluminiumindustrin i Venezuela. Den finns inte längre. Det är förstås även samvarierande med grov kommunistisk vanskötsel, men jag tolkar det ändå som att vissa processer är oerhört svåra att inte köra på bara för att elpriset skjuter i höjden, medan annan produktion lätt kan stoppas utan att maskiner och material tar skada (även om det förstås kostar med folk och lokaler även utan produktion).
Att smältverk och masugnar inte lätt kan stängas av känns nog uppenbart för de flesta, medan det är mindre givet hur annan energikrävande industri kan reglera upp och ner. Serverhallar och pappersbruk till exempel. De förra stängs väl olämpligen av, medan de senare rent teoretiskt kan stänga ner och sälja sina rättigheter i långa elkontrakt när spotpriserna skjuter i höjden. Så har också redan börjat ske.
Men är det hållbart? Kommer vi kunna ha kvar tung industri i en sån här situation? När företag som Pågens redan idag får nej till utbyggnad för att det inte finns tillräckligt med kapacitet i elsystemet, kommer någon då ens projektera för tung industri som dels kan överbelasta systemet, dels kanske måste räkna på att bara kunna producera 85–90 % av tiden pga. osäkra elleveranser.
Med egna leverensavtal till kunder och ett så brett produktutbud att man svårligen kan hålla sig med stora lager är det dock svårt att se att ens pappersbruken med lätthet kan stänga ner. Man skulle nog hellre ofta driva verksamheten med förlust än bli en opålitlig leverantör.
Så hur gör man? Hur räknar man med någon form av realistisk träffsäkerhet på hur en billig men leveransosäker kraftsektor skulle påverka ekonomin? Som makroekonomi-skeptiker tror jag att det svårligen låter sig göra. Det finns för många variabler och för komplexa samband för att någon annan än den mest hybrisfyllda politiker skulle våga sig på en sådan övning – de gör det å andra sidan gladeligen.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 270 inlägg
Som vän av stordrift är jag lite skeptisk till SMR-konceptet, men vafan, allt som kan ersätta sån skit som oljeskiffer är förstås bra. Och att man lär sig serietillverka kärnkraft igen är förstås också bra. Sen är det bara att skala upp till fullstora reaktorer.pacman42 skrev:
Nu har ju Danskjävlarna hjälpt till att spionera på Sverige och nu sitter dom där och är just..... Danskar.
Lämplig vedergällning är att omedelbart förbereda för att öppna Barsebäck igen faktiskt.
Lämplig vedergällning är att omedelbart förbereda för att öppna Barsebäck igen faktiskt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 270 inlägg
En inte heller oviktig parameter med den estniska satsningen är den baltiska ambitionen att koppla loss sig från det ryska elnätet och istället koppla ihop sig i riktning Polen/Tyskland.
Så ”snart” ser vi väl polsk och estnisk kärnkraft som stommen i det tyska energisystemet.
Så ”snart” ser vi väl polsk och estnisk kärnkraft som stommen i det tyska energisystemet.
Intressant, framförallt då Polen inte har kärnkraft....
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 270 inlägg
Det har inte Estland heller. Men båda länderna planerar för det.F fsn skrev:
åfan, trodde Estland hade. Tror inte det sista är sagt om kärnkraft i Polen. Har affärsbekanta där som har bra kontakter och dom hävdar att Tyskland kommer att bli svåra i den frågan. Avtalen med kol-maffian var tydligen helt orimliga med.
Nu ska Ryssland börja bygga världens första Generation IV anläggning komplett med återvinningsanläggning för kärnbränslet.
https://www.nyteknik.se/energi/mangden-uppgravt-uran-racker-i-10-000-ar-7015651
https://www.nyteknik.se/energi/mangden-uppgravt-uran-racker-i-10-000-ar-7015651