Televerksnostalgi

[Myckling]

Det gamla larmnumret 90000 bygger på att man även i ett mörkt eller rökfyllt rum skulle kunna slå numret. Leta upp nummerskivan och söka med fingret till sista hålet (9) och föra fingret högervarv till stoppet, därefter första (0) och göra det minst 4 gånger.
[bild]

Känslan av att slå ett nummer med nummerskivan utklassar knappar eller skärm alla där i veckan. För att inte tala om ljudet! Vissa välkända nummer hörde man när någon annan familjemedlem ringde , "jaha det där var 101 33, brorsan ringer till xx." Eller "jaså morsan ringer riks (många siffror)"

 

[fia_mstd]

Känslan av att slå ett nummer med nummerskivan utklassar knappar eller skärm alla där i veckan. För att inte tala om ljudet!

För att inte snacka om känslan att slänga på luren i örat på morsan/polaren/nån man var arg på

 

[Kloge]

Jag minns när pappa skaffade "biltelefon" som vi kallade den. Numret var på 10 siffror, inte kul att slå med en nummerskiva.
Tur vi hade en knapptelefon också.

Minns en gång då jag hade missat skolbussen hem och skulle ringa till pappas mobil från en telefonkiosk.
Fick mata den med mynt under hela samtalet. Dyrt!

Jag jobbade senare på en industri och där bredvid toaletterna fanns det en telefonkiosk.
Var det vanligt på arbetsplatser att det fanns telefonkiosk?

 

[Isakare]

Blev ofrivilligt 08 på 80 talet, vi i utkanterna hade 07xx tidigare.
En komps mamma hade samma nummer som IKEAs kundtjänst i Kungens Kurva på 70 talet, fast IKEA hade Södertälje riktnumret 0755, vi hade 0756.
Det ringde ofta folk (slog fel i riktnumret) som ville fråga nått om möbler el liknande, och vi hade mycket kul.
Tex ringde en och frågade om en soffa fanns på lagret, polaren som hade svarat sänkte rösten, och viskade nästan "Jag har en här som inte är räknad, helt ny, du kan få den för halva priset, kom till grinden på baksidan kl 10 i kväll, så får du köpa den"
Okej, viskade killen tillbaka "jag kommer kl 10"

Undra hur länge han väntade utanför grinden

 

[Nötegårdsgubben]

Jag minns när pappa skaffade "biltelefon" som vi kallade den. Numret var på 10 siffror, inte kul att slå med en nummerskiva.
Tur vi hade en knapptelefon också.

Nio siffror var det nog, likt i princip alla telefonnummer fram till att Stockholm fick nummerserier med riktnummer+åtta siffror för 15–20 år sedan.

(Ja, jag vet att Stockholm också har åttasiffriga nummer, riktnummer+sex siffror, men de är väl en rest från när man hade ett tresiffrigt riktnummer innan man bytte till 08).

 

[Isakare]

Nä, 10 var det 010 210 XX XX

 

[MagHam]

..Och nu funderar jag på om man inte senare gjorde ytterligare en ändring så att man fick påringningston från den AXE man ringde från och inte den mottagande, troligtvis sparade man lite i signalering också

Tror du tänker på det som kallades "GK" signalering.
AXE stationerna kommunicerade mellan sig och inväntade svar från B-abonnenten innan talkanalen ens kopplades upp.

 

[Nötegårdsgubben]

15–20 år sen visade sig vara 26. Close enough!

Jag minns när de åttasiffriga numren kom till typ Årsta runt millennieskiftet, men tydligen drabbades rospiggar, sorundabönder och andra vi asfaltstrampare inte visste något om tidigare än så.

https://pts.se/sv/bransch/telefoni/nummer-och-adressering/nummerhistorik/

 

[Nötegårdsgubben]

Nä, 10 var det 010 210 XX XX

Ja, jag kan uppenbarligen inte räkna.

 

[Isakare]

Ja, jag kan uppenbarligen inte räkna.

Mitt första mobilnummer 1988 var 010 211 xx xx, när jag bytte till GSM 1993 fick man inte behålla numret som började på 2, det var låst för NMT, men jag lyckades få samma nummer med en 5a i början, alltså 070 511 XX XX, en 5a betydde då att det var ett Telia nummer.

För övrig är de 3 första siffrorna riktnumret till mobil, och inget annat.

 

[Nötegårdsgubben]

Håller med om att mobilnr ska läsas xxx-xxx xx xx. Det var väl Europolitan som envisades med att deras inledande 8 var en del av riktnumret. Anarkister.

Apropå anarki tror jag fortfarande att kunskapen om att åttasiffriga nr ska läsas xxx xxx xx är bristfällig, medan färre gör fel på fem-, sex- och sjusiffriga nr. Minns fortfarande med hetta hur jag som fyra–femåring blev beskylld för att inte känna igen mitt eget telefonnummer när det var hon, en vuxen!, som grupperade siffrorna fel.

 

[TowaTei]

De här var nog den vanligaste hallmöbeln under 1950 o 60-talet.
Sittplats och bord för telefonen, samt ett fack att stoppa telefonkatalogen.

Det där med en dedikerad plats exklusivt för telefonsamtal saknar jag faktist ibland, det hade sin charm.

Jag (född tidigt 70-tal) minns för övrigt att vi hade tre dialogtelefoner när jag växte upp och jag hoppades verkligen att vi skulle byta till diavox när den kom. Det tyckte dock mina föräldrar var oviktigt, så jag fick nöja mig med att drömma om bästa kompisens mammas diavox med guldkåpa samt den där trä-diavoxen som fanns i televerkets butik. Till slut byttes dock dialogerna ut, men det var först kring 1990 (och då mot danska beocomtelefoner).

 

[fia_mstd]

Nä, 10 var det 010 210 XX XX

2:än lades till ca -93. I början var det 010-167737 (tex) som sedan blev 010-2167737

 

[Kloge]

https://digitaltmuseum.se/021026361263/mobiltelefon

Pappa jobbade som lantbrukare och samt med entreprenad så han köpte mobil nångång runt 87. Tror den kostade närmare 30 000?
Den hängde med tills NMT nätet stängdes.

 

[Nötegårdsgubben]

2:än lades till ca -93. I början var det 010-167737 (tex) som sedan blev 010-2167737

Jag låtsas som om det var det här jag menade hela tiden också.