Som svar, nej vår ekonomi hade inte gått ihop om en av oss slutat arbeta helt. Därför har det aldrig varit på tapeten heller.

Det som varit på tapeten är att gå ner i tid till 80%.

Rent ekonomiskt är det även klokast att jag går ner i tid då jag är den som tjänar mindre.

Det hade isåfall varit ett gemensamt beslut. Inkomsten hade minskat men våra barns uppväxt hade troligen blivit bättre. Pengar är inte allt i livet, det är ett nödvändigt ont.

När det gäller lån så betalar vi lika mycket.. Eller så kan man inte säga, pengarna går in på samma konto så vem som betalar för vad är omöjligt att säga. Det blir en pott varje månad där alla utgifter tas ifrån.


Jag tycker snarare er konstellation låter väldigt märklig. Att bara för att hon gick in med en större del av kontantinsatsen så ska du betala alla lån? Som en återbetalning till henne eller vadå?

Mi casa su casa. Det som är min sambos är mitt och det som är hennes är mitt. Det gäller allt, pengar, bostad, mat...
 
nikasp nikasp skrev:
Självklart är det så. Allt har gått rätt snabbt så vi/jag har inte riktigt hunnit med frieri än.
Hur lång tid tar det? ;)
 
  • Gilla
Sylvestris
  • Laddar…
J Jarlsgård skrev:
Jag tycker snarare er konstellation låter väldigt märklig. Att bara för att hon gick in med en större del av kontantinsatsen så ska du betala alla lån? Som en återbetalning till henne eller vadå?
Okay. Vår ekonomi hade gått ihop även om bara en av oss jobbat endast halvtid.

Vi köpte huset gemensamt och hon betalade sin halva kontant. Jag tog ett litet lån eftersom jag inte hade så mycket sparat. Naturligtvis är det då jag som sköter lånet. Konstigt vore annars, hon har ju redan betalat sin del.

Har en känsla av att de här uppläggen där "allt mitt är ditt" fungerar bra när man har ungefär samma utgångsläge. När båda har jobb, någorlunda i häradet heltid. Båda behöver ta lån för att fixa boendet. Inga dyra särintressen hos någon, hittar inte inlägget nu men någon skrev att de inte gjorde något men kanske åt ute ibland.
Då har man väldigt lika förutsättningar.
 
  • Gilla
ylven och 1 till
  • Laddar…
S
J Jarlsgård skrev:
Som svar, nej vår ekonomi hade inte gått ihop om en av oss slutat arbeta helt. Därför har det aldrig varit på tapeten heller.

Det som varit på tapeten är att gå ner i tid till 80%.

Rent ekonomiskt är det även klokast att jag går ner i tid då jag är den som tjänar mindre.

Det hade isåfall varit ett gemensamt beslut. Inkomsten hade minskat men våra barns uppväxt hade troligen blivit bättre. Pengar är inte allt i livet, det är ett nödvändigt ont.

När det gäller lån så betalar vi lika mycket.. Eller så kan man inte säga, pengarna går in på samma konto så vem som betalar för vad är omöjligt att säga. Det blir en pott varje månad där alla utgifter tas ifrån.


Jag tycker snarare er konstellation låter väldigt märklig. Att bara för att hon gick in med en större del av kontantinsatsen så ska du betala alla lån? Som en återbetalning till henne eller vadå?

Mi casa su casa. Det som är min sambos är mitt och det som är hennes är mitt. Det gäller allt, pengar, bostad, mat...
Och när ni går isär (jag skriver när, inte om, för att statistiken talar för att ni kommer separera) så kommer den som tjänat mest att ångra sig eller känna sig blåst.
 
  • Gilla
ylven
  • Laddar…
T tompaah7503 skrev:
någon skrev att de inte gjorde något men kanske åt ute ibland.
@Jarlsgård det var ju du. :oops::D
"Nu har ingen av oss några direkt hobbys utan det enda pengarna går till är typ lite vardagslyx (ut å käka å så)"

Ja alltså, har ni inga intressen eller hobbys så är det väl ett ickeproblem, då kan man lika gärna lägga alla pengar i en hög och betala från den högen. Alla utgifter är ju då gemensamma.

Men så är det inte för många, läser man tråden är det många som har olika dyra hobbys. Då ser jag verkligen nyttan med egna pengar i ett förhållande. Inte tusan ska min sambo tvingas betala för att jag vill ha en ny kompressor eller pelarlyft till verkstaden. Hon är inte intresserad av prylen jag är intresserad av, eller vill nyttja den nu eller i framtiden. Varför skulle jag tvinga henne att betala för den?
 
  • Gilla
ylven
  • Laddar…
Min fru jobbar 75% för att hon vill ha mer tid med barnen, helt fine med mig. Vi har 100% gemensam ekonomi, alla pengar är familjens. Självklart hade hon inte kunnat göra så om vi var beroende av mer pengarn men nu klarar vi oss bra ändå.

Jag har svårt att se hur jag skulle kunna känna mig blåst, lurad eller något då vi lever som att vi ska leva ihop inte med en tanke om en framtida möjlig separation. Att jag satsar på min karriär är inte för att tjäna mer pengar till egna hobbies (jag har ett par) utan för att vårat team ska ha bättre förutsättningar, vår familj ska kunna ha det bättre än vad jag själv hade det i min barndom rent ekonomiskt. Därför ser jag inte hur jag skulle kunna begära att vi delar upp ekonomin på något sätt.

Alla räkningar gällande allting betalar jag varje månad från min lön, jag gillar att ha koll på läget och det rör mig inte i ryggen att "min" lön betalar räkningarna. Allt är fortfarande lika mycket mitt och min frus.
 
  • Gilla
tobbbias och 1 till
  • Laddar…
J Jarlsgård skrev:
Jag vet inte med mig att jag någonstans sagt någonting om att gå ner så mycket i tid att ekonomin inte går ihop? Eller sluta arbeta helt. (det är så jag tolkar ditt uttalande)

Har man möjligt till en konstellation där den ena jobbar mindre än den andre utan att man för den delen använder den sista inkomsten på räkningarna så tycker jag inte att det gör något.

I vårat fall så är min sambo en arbetsnarkoman. Hon älskar sitt arbete medan jag känner lite sisådär för mitt. Jag må vara flitig och engagerad när jag väl är på plats men att gå ner i tid hade inte tagit emot, det hade det för min sambo. Utan jag ser snarare det som ett mycket möjligt framtida scenario i vårt hushåll att det blir så, där jag då tar en liten hemmapapparoll den tiden jag minskat i arbete. Detta för att barnen ska slippa spendera för långa dagar hemifrån.

Rent ekonomiskt så är väl det klart att det har en inverkan. Samtidigt så kommer vi ändå ha det ekonomiskt bättre än vad vi har idag då jag är pappaledig och tar ut 5 dagar i veckan.


Där är en till frågeställning. När den ene partnern är föräldraledig, fördelar ni jämnt då eller får den ena leva på sin fjuttiga föräldrapenning medan den ena kan leva ett "lyxliv"?

Andra tankar, ni som har olika "månadspeng", hur ser fördelningen i hushållsarbetena ut? Vem lagar mat, städar, tvättar, tar barnen på aktiviteter etc.? Tid är pengar..
Under föräldrarledigheten var det helt gemensam ekonomi som gällde. Det fanns inga pengar över då.
 
  • Gilla
tompaah7503 och 1 till
  • Laddar…
S SueCia skrev:
Och när ni går isär (jag skriver när, inte om, för att statistiken talar för att ni kommer separera) så kommer den som tjänat mest att ångra sig eller känna sig blåst.
Vi börjar här.

Varför då? Våra barn kommer fortfarande fått mindre tid på förskola/fritids/skola. Är det alltså inte värt någonting? Även om man skulle gå isär?

Jag gick in med 80% av kontantinsatsen i vår bostad, det ångrar inte jag. Kommer aldrig göra, var en grym affär. Visst hon kanske inte betalat lika mycket i huset om man börjar räkna ihop något men det spelar ingen roll.

T tompaah7503 skrev:
Okay. Vår ekonomi hade gått ihop även om bara en av oss jobbat endast halvtid.

Vi köpte huset gemensamt och hon betalade sin halva kontant. Jag tog ett litet lån eftersom jag inte hade så mycket sparat. Naturligtvis är det då jag som sköter lånet. Konstigt vore annars, hon har ju redan betalat sin del.

Har en känsla av att de här uppläggen där "allt mitt är ditt" fungerar bra när man har ungefär samma utgångsläge. När båda har jobb, någorlunda i häradet heltid. Båda behöver ta lån för att fixa boendet. Inga dyra särintressen hos någon, hittar inte inlägget nu men någon skrev att de inte gjorde något men kanske åt ute ibland.
Då har man väldigt lika förutsättningar.
Då tar vi dig.

Jag har egentligen dyra intressen. Dels gillar jag att renovera (vilket jag också gör) men sen har jag också ett stort motorintresse. Nu har jag fått hejda mig, men det är nog mest för att jag är dumsnål... Jag vill absolut återuppta det intresse jag hade innan vi träffades men har saker jag hellre ser blir gjort, sånt som vi båda har nytta av, tex nytt kök.

Hon betalade halva bostaden kontant? Ja det makes sense på ett sätt då.

ylven ylven skrev:
Under föräldrarledigheten var det helt gemensam ekonomi som gällde. Det fanns inga pengar över då.
Nu vet jag inte vad ni hade för upplägg men har ni fortfande helt gemensam ekonomi? Om inte, vad är skillnaden nu?


@Kasc (y)(y)
 
  • Gilla
CeciliaPepe
  • Laddar…
harry73
Oavsett om alla pengar hamnar på hög eller om man får fickpengar/har egna pengar får man diskutera viktiga ändringar. om det nu är ny häst eller hund eller gå ner i arbetstid. Det beror inte bara pengaflöde men också andra saker.
 
  • Gilla
jonko och 3 till
  • Laddar…
S SueCia skrev:
Och när ni går isär (jag skriver när, inte om, för att statistiken talar för att ni kommer separera)
Varför det?
Det är väl hugget som stucket?
Hälften av alla äktenskap spricker, den andra hälften håller "tills döden skiljer oss åt".

S SueCia skrev:
så kommer den som tjänat mest att ångra sig eller känna sig blåst.
Nej, det tror jag inte.
Eller känner du dig blåst när du bjudit ut någon på middag, ocg det stannar vid det? Blåst?

H husdrommaren skrev:
Resterande del får man behålla som privata pengar och göra precis vad man vill med, enkelt system och man slipper räkna småören.
Låter som ett kallhamrat sätt att fördela gudslånet. Kanske en revisor skulle räkna så, men jag skulle inte göra det.
 
  • Gilla
Probably Wrong och 2 till
  • Laddar…
H
Låter som ett kallhamrat sätt att fördela gudslånet. Kanske en revisor skulle räkna så, men jag skulle inte göra det.[/QUOTE]

Personligen så har jag och min man valt att inte ha ett enda privat öre( som jag även skrivit tidigare i tråden) om vi har råd att uppfylla en dröm, oavsett vems den är så är vi glada att vi kan unna oss denna lyx/uppfylla denna dröm men nu ville TS ha råd om smidig uppdelning.

Mvh
 
  • Gilla
jonko och 1 till
  • Laddar…
S
K Kasc skrev:
Min fru jobbar 75% för att hon vill ha mer tid med barnen, helt fine med mig. Vi har 100% gemensam ekonomi, alla pengar är familjens. Självklart hade hon inte kunnat göra så om vi var beroende av mer pengarn men nu klarar vi oss bra ändå.

Jag har svårt att se hur jag skulle kunna känna mig blåst, lurad eller något då vi lever som att vi ska leva ihop inte med en tanke om en framtida möjlig separation. Att jag satsar på min karriär är inte för att tjäna mer pengar till egna hobbies (jag har ett par) utan för att vårat team ska ha bättre förutsättningar, vår familj ska kunna ha det bättre än vad jag själv hade det i min barndom rent ekonomiskt. Därför ser jag inte hur jag skulle kunna begära att vi delar upp ekonomin på något sätt.

Alla räkningar gällande allting betalar jag varje månad från min lön, jag gillar att ha koll på läget och det rör mig inte i ryggen att "min" lön betalar räkningarna. Allt är fortfarande lika mycket mitt och min frus.
Fast då finns det ju egentligen bara ett alternativ.

Du jobbar 25%(enheter) mer än din fru för att du vill ha mindre tid med barnen. Om det är ett medvetet beslut du tagit så fine. Men det rättvisa vore ju att båda jobbade 87,5 så att båda får umgås mer med barnen.
 
S SueCia skrev:
Men det rättvisa vore ju att båda jobbade 87,5 så att båda får umgås mer med barnen.
Fast hördudu!
En mor är en mor. Hon har burit barnet inom sig i 40 veckor, hon har fött fram det, och hon har troligen ammat det i sex månader.
Så moderns bindning till barnet, och vice versa är mycket starkare än faderns.
Att hävda något annat ser jag som rent genustrams.
 
KnockOnWood KnockOnWood skrev:
Så moderns bindning till barnet, och vice versa är mycket starkare än faderns.
Att hävda något annat ser jag som rent genustrams.
Då kan man ju putta det i rätt riktning genom att låta pappan vara hemma i stället. :p
 
  • Gilla
Naturliv och 4 till
  • Laddar…
KnockOnWood KnockOnWood skrev:
Fast hördudu!
En mor är en mor. Hon har burit barnet inom sig i 40 veckor, hon har fött fram det, och hon har troligen ammat det i sex månader.
Så moderns bindning till barnet, och vice versa är mycket starkare än faderns.
Att hävda något annat ser jag som rent genustrams.
Vilket strunprat. Sjävklart är moderns bindning till barnet starkare under barnets första levnadsår då de flesta mammor ammar och tar ut föräldraledighet. Sen bli bindningen precis vad vi föräldrar gör det till genom att vi tillbringar tid med barnet. T ex genom att även pappan är föräldraledig och går ner i arbetstid.

/Krille
 
  • Gilla
tompaah7503 och 2 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.