Även då det var räntor upp mot 8% steg huspriserna i områden med bostadsbrist!Ulric skrev:
Prisökningen kommer troligen att bromsas något, men det hade den ändå gjort, när boendekostnaden för ett hus blir högre än summan av pengar de flesta hushållen har råd att lägga på sitt boende.
Nu finns det däremot en större risk att det blir mindre underhåll utfört på bostäderna och därmed andra konsekvenser.
Thomas33, har du själv reflekterat något över hur räntan och bostadspriserna såg ut under tidsperioden som föregick när den var på 8%, och vilka absoluta utgifter en ränta på 8% plus amortering skulle leda till i dagens läge?
moperandi: Givetvis har jag det! Men med dagens politik att plötsligt tvinga folk att amortera, kommer det att bli många som får lämna sina hus och fortfarande ha stora lån, när räntorna går upp.
Vi hade ett liknande läge efter 1960 o 70 talet, då nybyggda hus hade räntegaranti och oavsett om bankerna höjde räntorna, var villaägarna med räntegaranti skyddade! Ett system som gjort att staten i princip gett bort dessa hus!
När det plockades bort, sjönk räntorna, för få hade möjlighet att bygga nytt. Men banker vill låna ut pengar. Tyvärr blev det lite för bra för nu gick det att låna ut utan insats och några krav på amortering, för huspriserna ökade så bankerna var i princip garanterade att få tillbaks sina pengar. Detta har fortsatt och plötsligt får politikerna kalla fötter och börjar i panik, försöka stoppa karusellen.
Vi hade ett liknande läge efter 1960 o 70 talet, då nybyggda hus hade räntegaranti och oavsett om bankerna höjde räntorna, var villaägarna med räntegaranti skyddade! Ett system som gjort att staten i princip gett bort dessa hus!
När det plockades bort, sjönk räntorna, för få hade möjlighet att bygga nytt. Men banker vill låna ut pengar. Tyvärr blev det lite för bra för nu gick det att låna ut utan insats och några krav på amortering, för huspriserna ökade så bankerna var i princip garanterade att få tillbaks sina pengar. Detta har fortsatt och plötsligt får politikerna kalla fötter och börjar i panik, försöka stoppa karusellen.
Om man lånar pengar (saker) ska man betala tillbaka (ge tillbaka), annars har man inte lånat nått.. !
Däremot vet jag inte om detta är rätt väg att gå..
Amortering är självklart, men däremot är världen inte svart/vit.. alla har olika förutsättningar (både ekonomiskt, skuldmässigt och familjemässigt) och situationen/amorteringssumman bör ju bedömas därefter..
Vi får hoppas det ordnar upp sig till det bästa, nya regler är alltid svåra - ingen som vet nått eg men alla försöker göra rätt.. (och alla tolkar allt olika).
Däremot vet jag inte om detta är rätt väg att gå..
Amortering är självklart, men däremot är världen inte svart/vit.. alla har olika förutsättningar (både ekonomiskt, skuldmässigt och familjemässigt) och situationen/amorteringssumman bör ju bedömas därefter..
Vi får hoppas det ordnar upp sig till det bästa, nya regler är alltid svåra - ingen som vet nått eg men alla försöker göra rätt.. (och alla tolkar allt olika).
Det stämmer ju såklart när det gäller det mesta, men det är ju lite speciellt när det gäller bolån. Det är INGEN i kedjan av transaktioner som vill ha sina pengar tillbaka när du lånar till ett bolån. De vill att du ska betala så mycket ränta som möjligt över så lång tid som möjligt. Om man själv är med på detta så ser jag ingen anledning till att amortera. Jag förutsätter ju dock att man har någon form av sparande ändå.Snigla skrev:
Förutom den samhällsekonomiska konsekvensen om detta går snett så borde väl detta vara upp till långivaren ?Snigla skrev:
Dessutom kan man ju teoretiskt betala tillbaka genom att ta ett nytt lån...
Och om man nu skulle kalla ett bolån typ "lånehyra" och ta en månadsavgift (fast "banken" äger hela eller delar av huset) - skulle det vara ngn skillnad ?
Jämför med att köpa en mobil mot "förhöjd månadsavgift" eller leasa en bil. Om jag lånar pengar av en vän betalar jag förstås tillbaka...likaså om långivaren, även en kommersiell sådan, har det som villkor. Men säger dom "nej då, vi lägger på 0.05% på räntan bara så behöver du inte bekymra dig" - och jag tycker att det verkar ju som en ok avgift ... då funkar väl det också ?
Jag tror inte det är så svart/vitt faktiskt...
/K
Nej såklart, bankerna vill ju tjäna "mer" på affären så att säga.. vilket de gör på att få in massa ränta under lååång tid! (jag vet inte om jag tycker de ska få kalla det lån dock, på de premisserna..)falkn skrev:
Men samtidigt tycker jag inte att man kan ens äga nått lite.. om man inte betalar/t tillbaka nått.. man har ju bara banken som hyresvärd och får själv laga (och betala) allt ..som man till normala hyresvärdar bara behövde ringa till för att få åtgärdat, när man bodde i hyreslgh
..angående sparandet så har folk mindre sparanden än man kan tro. De har ju ev pensionssparanden (tyvärr skulle fler behöva spara till det..), sparar till barnen och ev semester.. men de sparar lite sämre till det är oförutsedda! Därför det kommer bli lite farligt med reglerna kring dessa extra/tilläggslån (när de behöver renovera nått stort som de inte sparat till).. många är redan "överlånade" som det är och klarar inte så hög "extraamortering" utöver sina normala kostnader idag..
Oavsett får vi hoppas att det blir bra i slutänden.. för oss alla.. tappra husägare
Världen är både nyanserande och färggrann..klaskarlsson skrev:Förutom den samhällsekonomiska konsekvensen om detta går snett så borde väl detta vara upp till långivaren ?
Dessutom kan man ju teoretiskt betala tillbaka genom att ta ett nytt lån...
Och om man nu skulle kalla ett bolån typ "lånehyra" och ta en månadsavgift (fast "banken" äger hela eller delar av huset) - skulle det vara ngn skillnad ?
Jämför med att köpa en mobil mot "förhöjd månadsavgift" eller leasa en bil. Om jag lånar pengar av en vän betalar jag förstås tillbaka...likaså om långivaren, även en kommersiell sådan, har det som villkor. Men säger dom "nej då, vi lägger på 0.05% på räntan bara så behöver du inte bekymra dig" - och jag tycker att det verkar ju som en ok avgift ... då funkar väl det också ?
Jag tror inte det är så svart/vitt faktiskt...
/K
Därför det är svårt att sätta fasta gränser/regler.. Jag skiljer på saker jag hyr och saker jag lånar..
..om jag bor i en hyreslgh är det inte min, jag betalar för att få bo där.. samma om jag leasar en bil, den bilen anser jag inte vara min.. den betalar jag också bara för att få ha under en viss tid (som jag i slutänden sen kan välja om jag vill köpa och äga).. mobilabbonemang med förhöjd månadsavgift går jag inte på.. det är eg två skilda saker - en avbetalning på en telefon (som jag faktiskt då, om jag mot förmodan skulle ha gått på det, betalar av på ett lån) och en månadsbetalning på en tjänst de erbjuder (telefonnätet/abbonemanget) som jag valt att nyttja.
Om jag lånar en film, bok eller pengar av en bekant.. så skulle jag betala tillbaka så fort jag kunde (eller enligt de premisserna vi bestämt innan, tex fast månadsbetalning). Högsta prioritet, före mat på bordet för mig själv!
Angående låna för att lämna tillbaka lånade pengar, så funkar det alldeles utmärkt. Det har jag gjort själv ett par gånger när jag rensat i min historia. Men det ska fortfarande vara genomtänkt och mer ekonomiskt än "andra alternativ". Om man gör som på lyxfällan, tar mobillån för att täcka snasket på lördagen hela tiden.. då är det inte ekonomiskt på nått vis.. bara dumt (om än fritt val..). Om man gör som jag (vilket "andra sidan" i lyxfällan brukar göra om de kan).. bakar ihop några mindre lån till ett stort.. så kan det vara gynnsamt ekonomiskt.. man får bättre avbetalning och en fast månadsavgift (inkl hög amortering då).
Nu har jag lärt mig dock.. inga smålån!
Att du tycker att man inte kan äga något utan att amortera säger ju bara något om din subjektiva uppfattning. Det har extremt lite med verkligheten att göra. Jag har ett bolån på min lägenhet där denna är säkerhet för lånet, men banken äger inte min lägenhet. Inte ens lite, inte en ynka procent. De har ingen avkastning på eventuell vinst vid försäljning.Snigla skrev:Nej såklart, bankerna vill ju tjäna "mer" på affären så att säga.. vilket de gör på att få in massa ränta under lååång tid! (jag vet inte om jag tycker de ska få kalla det lån dock, på de premisserna..)
Men samtidigt tycker jag inte att man kan ens äga nått lite.. om man inte betalar/t tillbaka nått.. man har ju bara banken som hyresvärd och får själv laga (och betala) allt ..som man till normala hyresvärdar bara behövde ringa till för att få åtgärdat, när man bodde i hyreslgh
För att ta ett räkneexempel så har vi lagt ca 500' i kontantinsats och renoverat för 300'. Skulle vi sälja idag hade vi gjort en vinst på 750'. Detta är efter 9 månader. Drar vi av det vi betalat i ränta (efter avdrag) är det ca 15', d.v.s. totalt 735' plus. Detta innebär en avkastning på investerat kapital på 122,5% per år. Banken får inte en endaste procent av detta...
Hade jag däremot bott i en hyresrätt hade jag gått miste om allt detta och dessutom haft en boendekostnad som var 3 gånger högre d.v.s. en extremt dålig affär i jämförelse. Vill du dock hyra istället för exemplet ovan för att det "känns" bättre, varsågod.
Verkligheten är dock att de som resonerar som du gör är de stora förlorarna i längden om man någon gång vill agera på vår bostadsmarknad.
Det är ju bara personlig åsikter det handlar om, som vanligt! Jag tycker det är jätteintressant hur olika människor ser på saker och ting och hur de tolkar "världen". Jag har inga problem med att tycka olika (ibland kan jag tom ändra mig och/eller lära mig nå nytt! )
Hade jag haft nån miljon över hade jag utan att tvekat investerat i hus/bostadsmarknaden, jag tycker det är den bästa investeringen (med bästa räntan framförallt) som man kan göra!
När man spar pengar idag (på banken) får man ju ingen ränta att tala om.. och visst bostadsmarknaden är lite osäker till och från.. men i det stora hela är jag övertygad om att det, i långa loppet, är väl investerade pengar! Med bra avkastning! (Dock kanske inte fullt så bra avkastning som ni skulle få på er försäljning - men då har ni gjort allt rätt och det är alltid kul när nån faktiskt lyckas!)
..men oavsett får man ju inte ut mindre betalt för huset för att man amorterat (eller inte) på det.. jag ser amorteringen som ett långsiktigt sparande för oss, med bättre ränta än hos banken (sen får ju framtiden utvisa om min ränteprognos på sparandet stämmer eller inte..)..
Har hellre låga räntor och amortera mer, än hög ränta och ingen amortering.
Jag ser mig inte som en förlorare på nått vis för det
Ha en trevlig kväller!
(ibland kan jag tom ändra mig och/eller lära mig nå nytt! )Hade jag haft nån miljon över hade jag utan att tvekat investerat i hus/bostadsmarknaden, jag tycker det är den bästa investeringen (med bästa räntan framförallt) som man kan göra!
När man spar pengar idag (på banken) får man ju ingen ränta att tala om.. och visst bostadsmarknaden är lite osäker till och från.. men i det stora hela är jag övertygad om att det, i långa loppet, är väl investerade pengar! Med bra avkastning! (Dock kanske inte fullt så bra avkastning som ni skulle få på er försäljning - men då har ni gjort allt rätt och det är alltid kul när nån faktiskt lyckas!)
..men oavsett får man ju inte ut mindre betalt för huset för att man amorterat (eller inte) på det.. jag ser amorteringen som ett långsiktigt sparande för oss, med bättre ränta än hos banken (sen får ju framtiden utvisa om min ränteprognos på sparandet stämmer eller inte..)..
Har hellre låga räntor och amortera mer, än hög ränta och ingen amortering.
Jag ser mig inte som en förlorare på nått vis för det
Ha en trevlig kväller!
Medlem
· Västra Götaland
· 2 251 inlägg
Jag har bläddrat lite bland naturlagarna, och jag hittar ingen som säger att fastigheter ska stiga i värde. Att de stiger i värde beror ju på att det är brist (i vissa geografiska områden). Men jag hittar ingen naturlag som säger att det alltid kommer att vara brist på bostäder heller. En annan naturlag som lyser med sin frånvaro är att det ska råda låg ränta i Sverige.falkn skrev:
Om man kan sälja sin lägenhet efter nio månader med en vinst som motsvarar en miljon per år, och om man tror att det är det normala och att det alltid fungerar så, så föreslår jag att man säger upp sig och köper och säljer lägenheter istället. Så många man hinner.
Jag menar inte att detta är ett normalläge överallt, men i storstadsregionerna gäller detta åtminstone just nu. Det jag motdebaterade var inlägget om huruvida man äger sin lägenhet/hus eller ej bara för man har ett lån på den/det och att man då bara hyr från banken och lika gärna kan hyra en hyresrätt. Det är ju helt fel och därav redovisade jag räkneexemplet ovan. Jag vet ju såklart att det exemplet är extremt (även om det är sanning).Stefan Bengtsson skrev:
Det jag menar med att vissa personer blir förlorare är de som sitter och väntar på att marknaden ska krascha, medan de bor kvar i sin hyresrätt. Samt att de motiverar detta med att man inte ska låna, för det är fult. Denna krasch tror jag är ganska osannolik. Chansen är betydligt större att priserna kommer fortsätta öka och på sikt stanna av. De som då har bott kvar i sin hyresrätt kommer då onekligen att ha förlorat på att vänta ut detta för de kommer köpa när marknaden ligger på sin absoluta topp.
Medlem
· Västra Götaland
· 2 251 inlägg
Ja, jag medger att jag raljerade lite. Och att bo i hyresrätt är ju inget man blir rik på, det håller jag med om. Men de som har amorterat på sitt huslån; kommer de att vara förlorare när huspriserna stigit färdigt?
Jag tror att de som tänker som Snigla inte löper så stor risk att behöva skuldsanering. Om man kollar 100 personer som har beviljats skuldsanering, har då de flesta av dem lånat för mycket eller har de lånat för litet?
Jag tror att de som tänker som Snigla inte löper så stor risk att behöva skuldsanering. Om man kollar 100 personer som har beviljats skuldsanering, har då de flesta av dem lånat för mycket eller har de lånat för litet?