Vems ansvar är det att se till så att katten inte går in till grannen?? (Obs! Ej skadegörelse)
Räknas katter som folk? 
I en lokal Facebook-grupp ställde en person en fråga om hur man blir av med katter som bajsar på deras tomt. Tips har kommit in i form av kaffesump, vattenslang etc, men också en kattägare som misstänker att det kan vara deras katter och skriver:
Stämningen i gruppen och tråden är som vanligt trevlig, men jag blir lite förvånad just över det inlägget. Dels vill man inte hjälpa till att lösa problemet på något sätt även om det skulle vara ens katter, dels utgår man tydligen ifrån att alla vill ha ihjäl katterna om man inte vill ha de på sin tomt. Med den inställningen så bidrar man nog tyvärr mer till irritation och osämja än till lösningar.
Eller hundar, skäller i princip jämt, rusar på folk när dom är lösa(fast den är så snäll enligt hundägaren). Jag gillar hundar, har t.o.m varit hundförare i militären men nog är dom 50ggr mer störande är katter. Nu har ju alla i princip hundar och många har även katter och tuppar där jag bor så nog har jag erfarenhet av granndjur och ändå valt att bo där men hundarna är jobbigast även om man knappt längre hör skallen, har nån gång gått över till nån hundgård och rivit i till hunden när man fått nog av 12h skällande och det brukar faktiskt funka, ibland har ägaren sett det och vanligen bett om ursäkt för hunden.P pmd skrev:Våra hundar lägger sig ner direkt om vi ropar "ligg" till dem.
Tänk va bra det vore om katter vore lika lydiga.
Jag brukar faktiskt vara rätt diplomatisk också, en grannhund som smitit från hundgården på nåt sätt kom in i huset och snodde en fin arbetshandske. Gick och tog tillbaka den och fäste hunden i en löplina och sa att den varit lös när ägaren kom hem men mörkade stölden och intrånget i huset för ägaren eftersom jag visste att han skulle bli arg på unghunden som knappast skulle kunna koppla ihop händelsen med tillrättavisningen.
Det gäller samma lagregler för hundar som katter. På min tomt har min hund ansvaret att jaga bort katter. De hoppar snabbt över staketet.
Katter har väl sällan nåt intresse av att slåss med en hund, däremot gör dom ju gärna det med varandra för revir, hör såna slagsmål nästan varje natt utanför fönstret så dom har erfarenhet av våld. Däremot om dom blir trängda av hunden vinner nog katten i många fall.N Nilsson i Boda skrev:
Man ska inte skaffa hund om man inte kan/vill sysselsätta den. Att träna lydnad är både kul för hunden och ger en mycket praktisk kontroll över hunden i vardagslivet.V Ville_Vessla skrev:
Så är det ju och jag vägrar att skaffa hund trots dagligt tjat från barn eftersom jag vet att det tar mycket tid att ta hand om den på ett bra sätt. Har spårat i nästan 4h en gång innan avlösning kom, vilket var lite längre än vad reglemenet tillät, vare sig jag eller hunden var rätt skarpa då men det var nån annans beslut att forstsätta. Men jag börjar mjukna lite, en Schäfer eller Tervurens skulle jag nog egentligen vilja ha.P pmd skrev:
Jag kan inte välja ett av alternativen då alla är omöjliga - jag tycker inte det är en fråga om ansvar, en katt gör det den vill. Vi har en utekatt (kastrerad) som vi förvisso aldrig fått några klagomål på men jag kan inte ens få honom att göra något jag vill här i hemmet. Katter gör precis det de vill, om det är för att de är lågbegåvade eller inte bryr sig låter jag vara osagt.
Kan tillägga att vi har haft andra katter inne i huset som har kommit in och käkar upp vår katts mat... är nog inne på 3 skator som också varit inne efter maten - vem klagar man på då? Jag har hare, igelkott och rådjur i trädgården som skiter, tuggar på buskarna och sprider fästingar och annan skit - det är naturen, det är helt i sin ordning.
Jag hade bett grannen att förklara vad hon vill att jag skall göra och om det hade varit rimligt så hade jag gjort det, om det var galet hade jag låtsats att jag gjort det och om det hade varit orimligt hade jag kanske köpt en bok åt henne, eller kanske skickat lite länkar så hon kan utbilda sig lite innan hon uttalar sig. En del får man ju göra för att inte stöta sig med grannarna men jag tänker inte delta i någon kattpsykos.
Kan tillägga att vi har haft andra katter inne i huset som har kommit in och käkar upp vår katts mat... är nog inne på 3 skator som också varit inne efter maten - vem klagar man på då? Jag har hare, igelkott och rådjur i trädgården som skiter, tuggar på buskarna och sprider fästingar och annan skit - det är naturen, det är helt i sin ordning.
Jag hade bett grannen att förklara vad hon vill att jag skall göra och om det hade varit rimligt så hade jag gjort det, om det var galet hade jag låtsats att jag gjort det och om det hade varit orimligt hade jag kanske köpt en bok åt henne, eller kanske skickat lite länkar så hon kan utbilda sig lite innan hon uttalar sig. En del får man ju göra för att inte stöta sig med grannarna men jag tänker inte delta i någon kattpsykos.
Jämför man med människor så är det väl de mest begåvade som går sin egen väg, de lite korkade som behöver en ledare. Har alltid haft katter, hund ibland, och är imponerad av katters anpassningsförmåga. Utekatter givetvis, kattlucka också i sovrumsdörren(!), förstående grannar, de flesta i.a.f. De som historiskt har klagat har varit besvärliga i övrigt också, klagat på buller, ordning på tomter, "buskörning" med mopeder, hastigheter i området etc.C CastorFiberOG skrev:Jag kan inte välja ett av alternativen då alla är omöjliga - jag tycker inte det är en fråga om ansvar, en katt gör det den vill. Vi har en utekatt (kastrerad) som vi förvisso aldrig fått några klagomål på men jag kan inte ens få honom att göra något jag vill här i hemmet. Katter gör precis det de vill, om det är för att de är lågbegåvade eller inte bryr sig låter jag vara osagt.
Kan tillägga att vi har haft andra katter inne i huset som har kommit in och käkar upp vår katts mat... är nog inne på 3 skator som också varit inne efter maten - vem klagar man på då? Jag har hare, igelkott och rådjur i trädgården som skiter, tuggar på buskarna och sprider fästingar och annan skit - det är naturen, det är helt i sin ordning.
Jag hade bett grannen att förklara vad hon vill att jag skall göra och om det hade varit rimligt så hade jag gjort det, om det var galet hade jag låtsats att jag gjort det och om det hade varit orimligt hade jag kanske köpt en bok åt henne, eller kanske skickat lite länkar så hon kan utbilda sig lite innan hon uttalar sig. En del får man ju göra för att inte stöta sig med grannarna men jag tänker inte delta i någon kattpsykos.
Jag tror inte katten har några illusioner kring vem det är som är "ledare" dock och att "gå sin egen väg" kan lika gärna betyda att man vägrar duscha, hejar på alla som har röda kläder eller tror att jorden är platt.Stonez skrev:
Jag är ingen katt-människa även om jag gillar vår katt (han är helt bäng precis som mig) så jag tror att det verkliga problemet här är grannar (som eventuellt går sin egen väg och tror att man kan tala allvar med katten)
Jag är nog själv rätt tolerant, utom när det är sådant som kan skada framförallt någon i min familj (barn, husdjur) - tex köra för fort utanför vårt hus... Eller skadegörelse eller annat som förstör saker medvetet. Buller, fester, trimmade mopeder - så länge folk inte tokkör i villaområdet - är jag relativt tolerant mot. När jag bodde i lägenhet var det en firma på bottenvåningen som hade någon slags taxiväxel tror jag, så de hade 18 åriga killar som stod hela nätterna nedanför vårt sovrumsfönster och rökte, pratade högljutt och bullrade på andra sätt. Hade det vart varannan fredag hade jag inte brytt mig, men varje natt, helg som vardag, i ett bostadshus. Där gick faktiskt min gräns.
Jag håller med, det finns de som klagar och gnäller på allt. Oftast upplever de dessutom att deras egen livsstil inte stör någon alls. Då brukar det heller inte gå att resonera om en lösning.
Det finns även de som lyckas med att störa, förstöra och stöta sig med alla andra. Ibland sammanfaller dessa kategorier faktiskt.
De flesta brukar faktiskt trots allt att genom samtal gå att komma överens om en lösning som funkar för båda parter. Iallafall bland folk med normal social kompetens och hyfsad förmåga att sätta sig in i andras situation.
Jag håller med, det finns de som klagar och gnäller på allt. Oftast upplever de dessutom att deras egen livsstil inte stör någon alls. Då brukar det heller inte gå att resonera om en lösning.
Det finns även de som lyckas med att störa, förstöra och stöta sig med alla andra. Ibland sammanfaller dessa kategorier faktiskt.
De flesta brukar faktiskt trots allt att genom samtal gå att komma överens om en lösning som funkar för båda parter. Iallafall bland folk med normal social kompetens och hyfsad förmåga att sätta sig in i andras situation.