Hej David!

Fler nattugglor här ser jag.
Visst är det sant det du skrev, och jag känner mig ofta splittrad när jag måste välja mellan vad jag verkligen vill för mig själv vs vad jag anser är bra för mina nära och kära (barn, sambo, några andra) vs vad grannarna/arbetskamrater/bekanta mm kommer att säga/tycka/tänka.
Jag försöker dock VERKLIGEN inte grunda dem allra viktigaste valen på den sista punkten, och visst leker jag lite "martyr" att jag inte såååå ofta väljer efter den första punkten.
Men just när det gäller huset så var helt enkelt mitt eget dröm om loft lya på 200 m2 och med helt öppet planlösning mitt i stan inte riktig att ens försöka få ihop med barnfamilj verkligheten. Jag kanske inte hade fantasi nog...
 
Cyanna: Ville bara poängtera att inlägget inte var riktat mot dig på något sätt utan jag spånade bara i allmänhet.
Sedan måste jag erkänna att jag också har en exhibitionistisk ådra som tvingar vänner och bekanta att exempelvis komma och titta på "vilka fina och billiga trappräcken vi satt upp." Jag gillar också att tala om för alla vilka bra affärer man gjort på materialet. Snacka om social acceptans...

Apropå prioriteringar så har DI satt samman en lista på vad som skapar det största värdeökningen. Gå in på http://di.se/NoFlash.asp?TargetMeny=privatekonomi
och klicka på "Bostadsmäklarnas bästa insidertips"

mvh
David
 
David skrev:
Risken med såna här diskussioner är att man svarar såsom man vill uppfattas. Exempelvis att man inte bryr sig om det materiella och man egentligen är en rationell och samtidigt djup person och förälder som alltid prioriterar sina barn.
´

Ligger definitivt något i det du säger David och det är hedrande att våga vara "rak".
Det jag ville poängtera med mitt bidrag till den här debatten var:
Man gör sina egna val och prioriteringar och är förhoppningsvis så "rak" även inför sig själv att man inte tillskriver barnen sina egna behov av materiell status, acceptans bland bekanta och grannar, ekonomiska investeringar osv. och därmed inte försöker intala sig själv (eller andra) att alla uppoffringar till förmån för högre status/anseende är för att barnen blir lyckligare av det. Därmed inte heller sagt att jag tror att varje uppoffring med automatik måste leda till "olyckligare" barn ;)
Sen behöver man inte vara en särskilt "djup" person för att inse att man INTE ALLTID varken kan/förmår att prioritera sina barn främst hur gärna man än vill, huvudsaken tycker jag är att jag själv inser VAD jag väljer mellan och VARFÖR jag själv slutligen prioriterar som jag gör och sen står upp för det utan omsvep, för mig är det att vara "rak" inte minst gentemot mig själv.
MVH/Christina.
 
Håller fullständigt med dig, Christina.
Som alltid gäller det att vara rak mot sig själv och veta varför man gör sina "uppoffringar". Det är inte alltid det lättaste, jag vet.
Sa förresten upp mig från ett riktigt välavlönat jobb i måndags. Har för tillfället inget annat jobb att gå till. Kände att de pengar jobbet gav inte vägde tillräckligt mot nackdelarna. Nu har jag tre månader att hitta vilken väg jag vill gå, annars får vi nog sälja huset.

mvh
David


 
David, att göra ett aktivt, självständigt val baserat på egna prioriteringar och förutsättningar är alltid bättre än att göra sig själv till ett offer för den sk. "bekanskapskretsens" tyckanden och tänkanden.

Någonting säger mig fö. att du kommer att hitta din väg med eller utan försäljning av huset, troligtvis utan.  ;)

Skulle kunna skriva mycket mer men resonemanget riskerar att bli för mycket på det "filosofiska planet" för det här forumet, det "planet" hör annars till ett av mina favoritämnen (märks kanske ::))
MVH och Lycka Till, David/Christina.
 
jureit skrev:
Christina: Kom igen nu. Grundfrågan var vad man prioriterar och det är den filosofisk fråga. Så blomma ut du i ett rejält inlägg.
Tjaaa jureit, vi har ju som bekant byggt en "Trabant" utan skinninredning och klimatkontroll ;) ;) så det säger väl lite om hur vi har prioriterat.
//Christina.
 
..vi ska nog också försöka "stå på oss" och hålla oss borta från allt för mycket lyx. Minsta lilla grej kostar ju och tillsammans blir det en hel del. Det är lite jobbigt bara när man går på husvisningar med kompisar/släkt och dom börjar klaga på hus som vi tycker är helt ok.

"-Om jag skulle byggt skulle jag ha haft golvvärme"
"-Om jag skulle byggt skulle jag ha centraldammsugare"
"-Om jag skulle byggt skulle jag ha en rejäl täljstensugn" etc....

Vi också.. om det inte va vi som skulle betala..

Det enda "extra" vi ska ha är högre takhöjd i nederplan. Det känns som om det kan bli svårt att fixa sen.. Vi ska ha en enkel braskamin också, men det är mest för att det rätt ofta blir strömavbrott där vi ska bygga..
 
jureit skrev:
Christina: Kom igen nu. Grundfrågan var vad man prioriterar och det är den filosofisk fråga. Så blomma ut du i ett rejält inlägg.
Jureit, var inte riktigt "på hugget" igår kväll, bägge barnen har halsfluss ;)
Jag kan väl säga att vi har prioriterat tomten och dess läge och det har sen styrt det hela tämligen totalt.
Vi prioriterade gammal bymiljö, varierad bebyggelse och dito varierad befolkning, både barnfamiljer men även mycket pensionärer och allt däremellan, liten byaffär 300m bort, liten byskola 300m åt andra hållet med gångväg från "port till port" samt 3-4 minuter till jobbet för oss vuxna och därmed fick allt vad arkitektritat/leverantörer högre upp på "rankinglistan" vara för vår del.
Vi har också valt ett område som inte räknas som "lite finare" i vår stad, skulle vi gjort det så hade vi fått bygga betydligt centralare (läs inne i stan) men då hade vi också fått ha barnen i/ i närheten av centrala stan konstant (fast eg. så tycker jag att den här miljön känns mycket finare, men räknas inte till fiiiiint ;))
Livet är ju inte bara boendet, även om jag måste erkänna att design och inredning hör till ett av mina "favoritplan" det med ::)
Men nu kan jag fortsätta att jobba deltid, barnen behöver inte vara fullt så länge på dagis och vi har förhoppningsvis fortsatt möjlighet att ta lite längre obetald ledighet (utöver semesterveckorna) under sommaren för att flickorna inte ska behöva ha ett "fullt arbetsår" så när som 4 veckors semester riktigt ännu.
I stort är det väl så vår prioriteringsordning såg ut, så värst filosofiskt vart väl inte detta och jag hoppas att Ni som läser detta förstår att jag till fullo respekterar Er som ev. gjort en prioritering som ser annorlunda ut än vår, detta är inget försök till "pekpinne" ;) ;) Hoppas innerligt att ni inte uppfattar det så heller :-*
MVH/Christina.
 
Jag är på husjakt sedan en tid tillbaka och prio 1 för mig är stort garage... Sambon bryr sig dock mer om huset. ;)
Nästa husvisning som är inplanerad är ett litet hus på 105 kvm och som har isolerad verkstadslokal på 130 kvm
 
Vi avstog från garaget till fördel för en jättestor täljstenskamin... ;)

Berit
 
och vi valde ett enklare bubbelbadkar... ;)

/Fredrik
 
kryptonit skrev:
Nästa husvisning som är inplanerad är ett litet hus på 105 kvm och som har isolerad verkstadslokal på 130 kvm
Hmm ... jag tror jag såg en internetannons på ett hus i Skåne: 150kvm hus och 600kvm intillliggande 3 vånings fabriksbyggnad i tegel från 1911. Skulle det räcka? ;)

M
 
Precis lagom ;D

Eller nja. Det räcker nog med ca 150 kvm. Det blir så dyra uppvärmningskostnader med riktigt stora lokaler. 4 bilar, två och en halv mc plus diverse utrustning är vad som behöver få plats.
Högt i tak på något ställe bör det vara också. Vill ju helst ha en tvåpelarlyft också.
 
MJE skrev:
Hmm ... jag tror jag såg en internetannons på ett hus i Skåne: 150kvm hus och 600kvm intillliggande 3 vånings fabriksbyggnad i tegel från 1911. Skulle det räcka? ;)

M
Det blev visst närmare ditt förslag. Hus är nu införskaffat så snart kommer jag tillbringa mer tid här på forumet.

Det slutade med hus på ca 150 kvm och garage/förråd/övrigt på sammanlagt ca 900kvm ;)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.