Hej cpalm,
Om förimpedansen både för jordledning och fasledning är densamma kan du nog fixa fram 115V=230V/2 på jordskenan om du kortsluter direkt mellan jord och nollskena. Men det var ju inte en sån kortis det handlade om.
Hej Cyberstoffe,
Ja strömmen tar alltid den lättaste vägen liksom vattnet. Om det är fullt i den stora floden rinner en liten mängd i den lilla bäckfåran också. Det gäller att se till att något annat än en människa är så pass mycket lättare väg att det är ofarligt.
/m
Om förimpedansen både för jordledning och fasledning är densamma kan du nog fixa fram 115V=230V/2 på jordskenan om du kortsluter direkt mellan jord och nollskena. Men det var ju inte en sån kortis det handlade om.
Hej Cyberstoffe,
Ja strömmen tar alltid den lättaste vägen liksom vattnet. Om det är fullt i den stora floden rinner en liten mängd i den lilla bäckfåran också. Det gäller att se till att något annat än en människa är så pass mycket lättare väg att det är ofarligt.
/m
115V är det teoretiskt högasta värde som skyddsledaren kan anta i kortslutningspunkten. Denna spänning sjunker sedan ju närmare centralen man kommer där spänningen är 0V. Detta betyder att uttsatta skyddsjordade, ej felbehäftade, delar kan anta en farlig spänning på grund av kortslutning mellan fasledare och skyddsledare. Därför skall det alltid kontrolleras att utlösningsvilkoret uppfylls.cpalm skrev:Och jordskenan är ju ansluten till jord och har ju då jordpotential, så det är alltså lungt.
Man kan ju inte ignorera kretsens impendans när man resonerar om kortslutningsströmmar.
Varför just 115V och inte t.ex. 184,3V? Är det verkligen är tillåtet med en så hög jordimpendans så att den motsvarar matningens impendans?
Jag skulle vilja hävda att om jag på något sätt ordnar en kortslutning till skyddsjord och därmed lyckas få 115V på jordskenan utan att säkringen går eller att nåt brinner upp så är systemet varken korrekt jordat eller avsäkrat.
