Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 307 inlägg
Att vägen är samfälld betyder bara att ni alla har rätt till den, inte att man är skyldig att underhålla hels vägen. Eftersom ni har etablerat den undermåliga ordningen att var och en ansvarar för den delen som ligger på den egna marken kommer förstås inte din granne att fylla potthål på och sladda ”din” del när du slutat betala honom för det.S skrållis skrev:
Ni behöver uppenbarligen hjälp att reda ut det här och Lantmäteriet är då rätt myndighet att vända sig till. Det kan du göra själv. Grundregeln är att om en delägare begär att det ska skapas en samfällighetsförening för en samfälld väg så gör Lantmäteriet det.
Du behöver alltså inte sitta och klaga på att dina grannar inte gör något eller gör fel, utan du kan själv agera för att lösa problemet.
Ett bra första steg kan vara att läsa mer hos Lantmäteriet.
Jag antar att du med detta menar att delägarkollektivet pressas samman till en ”civilrättslig aktör” genom 6 § Samfällighetslagens krav på gemensamt beslut från delägarna?R Räknenisse skrev:
Samfällighetslagen är lite lurig, eftersom dess 2 § stadgar att lagen endast äger tillämpning i den mån den är förenlig med annan lag eller författning.
Kollektivet du nämner utgör en form av association. Inom associationer gäller associationsrättsliga regler och principer som i grunden härstammar från avtalslagen. Jag skulle bli mycket förvånad om rättsprinciper inom associationsrättsligt minoritetsskydd som likhetsprincipen och generalklausulen inte gällde i associationsformen delägarförvaltning.
T.ex. vid föreningsförvaltning framgår likhetsprincipen av 19 § Samfällighetslagen. Här stadgas att ”Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa.”
Kollektivet har alltså en lagstadgad skyldighet här.
Vid delägarförvaltning kan man anta att denna princip analogiskt följer genom allmänna associationsrättsliga principer, och att TS därigenom kan tvinga fram den genom 7-16 §§ SFL.
TS kan alltså trots sin eventuella minoritetsställning få önskad förvaltningsåtgärd (beslut eller passivitet) prövad först av Lantmäteriet och sedan vidare till domstol. I domstolssammanhang är minoritetsskyddsreglerna inte något som sopas under mattan.
Man kan därmed dra slutsatsen att majoriteten har en skyldighet att varken genom beslut eller passivitet bortse från medlemmarnas gemensamma bästa. Medlemmarnas gemensamma bästa måste rimligen vara att transporter till och från fastigheten kan ske så smärtfritt som möjligt. Dessa transporter är ju huvudsyftet med gemensamhetsanläggningen, och främjande av dessa transporter blir då förvaltningens mål.
I detta sammanhang blir en eller några fastigheters kommersiella stallplatsuthyrning ett enskilt och sekundärt intresse. I många fall kommer detta enskilda intresse i konflikt med det gemensamma huvudintresset att förvalta en väg för transporter till och från fastigheten. Upprepad nöjesridning på gemensamhetsanläggningen av personer som inte är delägare i anläggningen leder ju ofta till konflikter av olika typ, inte minst i fallet TS.
När medlemmarnas gemensamma bästa i form av väg för transporter hamnar i strid med en eller några enskilda medlemmars intresse av att upplåta vägen för upprepad nöjesridning för icke medlemmar är det alltså högst sannolikt att likhetsprincipen och generalklausulen träder in. Enligt dessa principer får ingen medlem gynnas på bekostnad av en annan medlem.
För fastigheten som upplåter stallplats åt utomstående blir förvaltning av väg ”för medlemmarnas gemensamma bästa” ett sekundärt intresse. Det trillar ju in pengar till denna medlem om vägen kan användas för upprepad nöjesridning i samband med stallplatsuthyrningen. Det är alltså ett enskilt intresse med ekonomiskt motiv för denne medlem där pengar tjänas på att upplåta nyttjanderätt till gemensamhetsanläggningen, - på bekostnad av andra delägare (TS). Krocken med medlemmarnas gemensamma (kollektivets) intresse av väg för fastighetens transportändamål är därmed ett faktum.
Vore vägen föreningsförvaltad är styrelsen skyldig att följa 19 § SFL, och, vilket brukar framgå av Lantmäteriets standardstadgar, övriga tillämpliga lagar. Under delägarförvaltning får man som sagt gå via Lantmäteriet och vidare till domstol.
Detta då om ”kollektivet” som ”civilrättslig aktör”
Frågan i TS fall blir sedan om upprepad nöjesridning skall presumeras ingå som rättighet för ryttarna. Isåfall åligger det TS att ta vägen enligt ovan. Om det istället skall presumeras att upprepad nöjesridning som utförs av personer utanför vägens delägarkrets är en sådan rättighet som inte ingår i gemensamhetsanläggningen åligger det istället ägaren av fastigheten där stallplatser upplåts att ta vägen enligt ovan.
Det är alltså en fråga om vem som skall fastställa att rättigheten existerar eller inte existerar.
Inom civilrätten gäller som huvudregel att den som påstår sig ha en rättighet har bevisbördan för detta. Därmed är det rimligen stallplatsuthyraren som ska driva tvisten du nämner i inlägg #92.
Denne stallplatsuthyrare har redan börjat driva ”tvisten”. Personen har polisanmält TS för ofredande. Om något ofredande begåtts tolkar jag situationen som att det i första hand är de bägge stallplatshyrestagarna/vittnena (dvs. personerna nyttjanderätten avser) som utsatts för detta.
Personen som ligger bakom anmälan och som påstår sig blivit utsatt för ofredande är alltså inte den person ofredandet huvudsakligen avser. Avsikten med polisanmälan synes istället vara att tvinga fram nyttjanderätt för upprepad nöjesridning. En rättighet till nackdel för TS och högst sannolikt i strid med den associationsrättsliga likhetsprincipen.
Bortsett från att sådant förfarande (av stallplatsuthyraren) kan utgöra brott enligt 15 kap. 5-6 §§ Brottsbalken, har enligt TS ryttarna eller stallplatsuthyraren inte gjort anspråk på några eventuella delägarrättigheter. Ryttarna har istället uppgett att deras rättighet till upprepad nöjesridning uppstår genom allemansrätten.
Dom sa till mej att om jag anmäler sått hela summan i för utredningen på den som anmäler det behöver bara 1 som vägrar så blir det ingen förrttning.Jag har inte får med 150000 själv annars skulle jag ha gjort det för länge sedan har redan lagt ut över 100000 kr plus det jag betalat grannen i alla år ,så det är inget gnäll , om du uppfattar det så har du fel jag invänder mej över när det är samfälld väg ansvarar man likvärdigt för reparation och underhåll eller hur.Vägens beskaffenhet är olika på sträckan,det är väl inte en privat sträcka bara över mitt föräldrahem och mitt
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 307 inlägg
Vem är ”dom”? Knappast Lantmäteriet.S skrållis skrev:
Min bedömning är att du läst på för lite och därför inte agerat på ett sätt som hade gynnat dig. Istället har du kommit till skrikiga konflikter med dina grannar där det även påstås att våld förekommit – konflikter som tagit dig hela vägen till domstol.
Läs på. Ta hjälp.
Lyssna allra minst på kloka inlägg av dem som försöker hjälpa dig här. @Claes Sörmland har som vanligt skrivit mycket klokt, men det finns en hel del att hämta även av flera andra av dem som lyckats hålla sig till ämnet.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 307 inlägg
S skrållis skrev:
Som sagt, det funkar inte så, så jag misstänker att du blivit missförstådd av Lantmäteriet eller tyvärr råkat ut för någon som inte kan sitt jobb.S skrållis skrev:
Lantmäteriförrättningar är tvingande, man kan inte välja om man vill vara med eller ej. Sen följer de förstås lagar och regler, så det finns ett system för hur det ska gå till.
Om Lantmäteriet bedömer att det finns skäl att tillskapa en samfällighetsförening och eventuellt även en ny gemensamhetsanläggning om den gamla är för svårutredd så gör de det – så länge som minst en berörd person begär det. Och alla som bedöms ha nytta (båtnad är ett gammalt ord man använder) tvingas in i det nya. Och alla tvingas vara med och betala.
Om grannarna gaddat ihop sig som TS skriver är jag inte säker på att en samfällighetsförening skulle göra ett bättre jobb än nuvarande delägarförvaltning. Med föreningen kommer också en betydligt större administrativ börda, samt att det krävs ett underlag av personer som ska ställa upp i styrelse, revisorer etc. Mycket mera jobb med andra ord.
Det man vinner är att vägfrågan, dvs. vilka vägar och fastigheter som ingår i GA'n, blir utredd.
Efter detta med ofredandet tagit sin resa genom domstolen skulle TS dock kunna testa sig fram lite försiktigt genom att låta Lantmäteriet hålla sammanträde i enlighet med SFL 7 §. Det kan vara för ett så enkelt beslut som att bestämma att en lokal åkare får en viss budget för att grusa vägen. Till att börja med.
Redigerat:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 233 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 233 inlägg
Ett annat sätt att börja detta är att göra en samfällighetsutredning. Det är något man i teorin kan göra själv men i själva verket behövs någon som har god kännedom om arkivforskning av denna typ. Sen går man igenom alla fastighetsbildningsärenden, skiften o s v och spårar alla nu existerande fastigheter i området bakåt till varifrån de kom. Till sist vet man vilka av de nuvarande fastigheterna som har de i den samfällda vägen och vilka som inte har rättigheter.
Nu kan man kalla till ett möte för delägarna och man kan också konstituera en samfällighetsförening som förvaltar vägen om minst en av delägarna begär det. Sen lämnar man in en ansökan till Lantmäteriet om att bilda samfällighetsföreningen och vips så står vägen under förvaltning av samfällighetsföreningen. Styrelsen bestämmer nu över vägens drift, underhåll och om den alls ska vara öppen för trafik för andra (d v s om den ska bommas).
Men nästan ingen orkar med detta och det ger nog mest en massa konflikter i grannskapet. Bättre med en ny gemensamhetsanläggning.
Nu kan man kalla till ett möte för delägarna och man kan också konstituera en samfällighetsförening som förvaltar vägen om minst en av delägarna begär det. Sen lämnar man in en ansökan till Lantmäteriet om att bilda samfällighetsföreningen och vips så står vägen under förvaltning av samfällighetsföreningen. Styrelsen bestämmer nu över vägens drift, underhåll och om den alls ska vara öppen för trafik för andra (d v s om den ska bommas).
Men nästan ingen orkar med detta och det ger nog mest en massa konflikter i grannskapet. Bättre med en ny gemensamhetsanläggning.
Hej vill tacka alla som gav mej goda råd i våras .Vill bara meddela att jag friades I tingsrätten för ofredande, hon som anmälde mej kom till 2:a förhandlingen tillsammans med min grannfrun, trots att dom inte var kallade.Hon som anmält mej lade till 5000 kr i skadestånd den här gången,men det ogillade, pga att rätte inte såg på dom filmerna att hon som hon påstod att jag tagit tag i hennes axlar med båda händerna och knuffat henne baklänges ,jag satte upp mina händer när hon pressade sej framåt med hästen .Rätten ansåg att hon inte tagit någon skada och inte fallit omkull . Hade dom zoomat in filmen så skulle dom ha sett att jag inte rörde henne.Med tanke på allt som hänt tidigare ,så ansåg inte rätten att jag skulle dammas för ofredande.så ett stort tackS skrållis skrev:
Ja här föll de på eget grepp. Hade inte filmen varit så hade de kanske vunnit. Då ord stod mot ord.
Hoppas du alltid filmar dem i fortsättningen och visar att du gör det för då håller de säkert truten när du möter dem igen.
Såna folk ger sig ju tyvärr inte för de är de för dumma att göra.
Hoppas du alltid filmar dem i fortsättningen och visar att du gör det för då håller de säkert truten när du möter dem igen.
Såna folk ger sig ju tyvärr inte för de är de för dumma att göra.
Tack det var mycke goda råd ,jag åberopade i slutpläderingen det du sa högsta Domstolens beslut .Men när hon kom in i tingsrätten och dessutom med min granne och dom båda umgås med en missbrukare som mordhotade mej.Fick jag sån hjärtklappning och fick svårt att andas och fick ta en akut ångest dämpande medecin . Har fått ta det då och då efter mordhotet. När domaren satte sej och hon som åtalade mej så var hon inte kallad .Då skakade jag i kroppen.Men så började jag att tänka på alla goda råd och vilka rättigheter jag har som värdemätare och markägare har trots allemansrätten.Nu har dom kört sönder vägen istället med tung trafik under tjällossningen ,den blev helt förstörd av min granne som körde jorbruksmaskiner ,och de andra med fodertransporter och lastbil.Men jag har svårt att se vägen så dålig ,men har beslutat att inte laga den .men tusen tack hade inte klarat det utan ert stödM Maijckel skrev:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 233 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 233 inlägg
Påminner bara om att allemansrätten inte har något att göra med att köra motordrivna fordon och tunga transporter på enskilda vägar.
Med "förskräckligt" avsåg jag:
1. Att bli åtalad av en åklagare för att ha framfört de invändningar emot allemansrättsligt överutnyttjande (den upprepade nöjesridningen) HD för snart 30 år sedan redogjorde för .
2. Att bli mordhotad av en bekant till den man framfört dessa invändningar till.
3. Att behöva försvara sig själv i rättegången och där behöva äta ångestdämpande medicin pga hjärtklappning.
4. Den tid, energi och försämrad livskvalité detta inneburit för TS, särskilt som det visade sig vara helt bortkastad tid och energi när åtalet ogillades.
Redigerat: