Så han är nöjd med dom fast det går fel ibland men en så pass enkel sak som att gjuta en platta jag tror att priset gör att han är nöjd med de hantverkare som ibland bidrar till att det går fel. Nu finns ju svenska firmor som säkert också bidrar till att det går fel men frågan är om han vore lika nöjd med dom ? Har otroligt svårt att tro att inte priset skulle ha stor betydelse har man byggt en del inser man snabbt att det mesta är rätt enkelt och det klarar i stort sett alla som är lite händig och väljer man då en firma med händig personal funkar det ok oavsett polack eller svensk.Mikael_L skrev:
Att bygga ett hus är förmodligen det dyraste dom flesta av oss någonsin gör, så om jag kunde lägga ut hela jobbet på billigare arbetskraft från utlandet så skulle jag självklart göra det. Mitt jobb är inte att betala överpriser för att hålla folk med arbete.
Inse att många jobb inom byggsektorn kräver låg utbildning/erfarenhet, och i en globaliserad värld så får man tredjevärldslön för ett tredjevärldsjobb! Om Sverige skall kunna behålla en någorlunda standard så måste vi snarare se till att öka incitamenten till utbildning (läs öka löneskillnaderna).
Inse att många jobb inom byggsektorn kräver låg utbildning/erfarenhet, och i en globaliserad värld så får man tredjevärldslön för ett tredjevärldsjobb! Om Sverige skall kunna behålla en någorlunda standard så måste vi snarare se till att öka incitamenten till utbildning (läs öka löneskillnaderna).
Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt?Adam F skrev:
Är det slavarbatare från 3:e världen du vill ha hit för att bygga ditt hus?
Ett exempel från verkliga livet;
Jag arbetade för ett antal år sedan i mellan östern i ett land som inte ens kunde stava till ordet demokrati.
Det skulle byggas
En agent i Indien kontaktades och som skickade x antal (=flera hundra) byggarbetare från Indien.
Byggplanerna ändrades efter 3 månader och beslutet blev att Indierna skulle skickas hem.
Det blev stor upprördhet bland Indierna. Några våldsamma eller överhuvudtaget protester var inte aktuella.
Arbetsgivaren hade, som brukligt var, samlat in alla passen, så att inte andra arbetsgivare skulle kunna "stjäla" deras arbetskraft.
Det visade sig att Indierna hade blivit lovade 12 månaders arbete, för att få jobbet så var dom tvungna att betala de 3 första månadslöner till agenten.
När dom nu blev hemskickade efter 3 månader så var det bara agenten som fick pengar och dom själva hade jobbat gratis i 3 månader utan lön. Deras förtjänst att kunna skicka hem pengar från månad 4 till 12 gick om intet.
Påminner lite om hur bärplockarna i Norrland har blivit behandlade.
När det gäller högre utbildning i Sverige, så är inte utbildning att förakta, men endast teoretisk utbildning räcker inte i ett samhälle utan praktisk utbildning är lika viktig.
Lönerna bör justeras genom tillgång och efterfrågan.
Ont om rörläggare eller lärarare? Höj lönen.
Överskott på någon yrkeskategori? Låt lönen ligga still till balans uppnås.
Kom alltid ihåg att hur många Sverige än utbildar praktiskt eller teoretiskt så kan "3:e världen" bara knäppa med fingrarna och skicka hit 100 ggr fler med lika bra eller högre utbildning och som skulle vara överlyckliga att jobba för halva din timpeng och kanske också med 2 veckors semester samt 50-60 timmars arbete per vecka.
Är det så du vill ha det?
Och du tror att han aldrig varit med om att det gått fel i någon enkel sak med en svenskfödd hantverkare.smurfen72 skrev:
Han framhåller aldrig priset, de han anlitar är såvitt jag förstått inte heller de allra mest prispressade, utan han har ju numera ett litet kontaktnät där, och det är ju rätt många som varit rätt många här nu och tar mer betalt.
Hela tiden framhålls det dock att det att de gör som man kommit överens om.
Han renoverar ju gamla kulturhistoriskt intressanta byggnader och har därmed en del konstiga krav och underliga idéer.
Han berättade som exempel för en svensk plattsättare att han ville ha ett badrum kaklat med plattorna lagt kloss mot varandra och sen utan fog, ty så gjordes det för 100 år sedan.
Han var väldigt noga och tydlig med detta, och fick bekräftat att det var inga problem, det skulle kaklas som begärt.
Sen när det var klart så var det ändå 2mm fogar med fog mellan.
Eller som när han pekade på skorstenarna på två av flygelbyggnaderna och frågade mig om jag tyckte de såg likadana ut.
För när den muraren kom så berättade han att ville att de skulle mura en kröning som såg så exakt lika ut som på det andra huset.
Det var stege upp, då kunde gå och kolla, måtta, fota, rita av osv bäst de ville, bara de blev lika varandra.
Inga problem alls, vidhöll den svenska muraren.
Tror ni de blev lika?
Just sånt här retar skiten ur denna herre, att det man kommit överens om sen blir helt annat efteråt.
Du börjar ju så fint med att skriva: "i ett land som inte ens kunde stava till ordet demokrati."roland53 skrev:Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt?
Är det slavarbatare från 3:e världen du vill ha hit för att bygga ditt hus?
Ett exempel från verkliga livet;
Jag arbetade för ett antal år sedan i mellan östern i ett land som inte ens kunde stava till ordet demokrati.
Det skulle byggas
En agent i Indien kontaktades och som skickade x antal (=flera hundra) byggarbetare från Indien.
Byggplanerna ändrades efter 3 månader och beslutet blev att Indierna skulle skickas hem.
Det blev stor upprördhet bland Indierna. Några våldsamma eller överhuvudtaget protester var inte aktuella.
Arbetsgivaren hade, som brukligt var, samlat in alla passen, så att inte andra arbetsgivare skulle kunna "stjäla" deras arbetskraft.
Det visade sig att Indierna hade blivit lovade 12 månaders arbete, för att få jobbet så var dom tvungna att betala de 3 första månadslöner till agenten.
När dom nu blev hemskickade efter 3 månader så var det bara agenten som fick pengar och dom själva hade jobbat gratis i 3 månader utan lön. Deras förtjänst att kunna skicka hem pengar från månad 4 till 12 gick om intet.
Påminner lite om hur bärplockarna i Norrland har blivit behandlade.
Brister nog en del även vad gäller mänskliga rättigheter och syn på medmänniskor (iofs som vi i detta land också är snabbt på väg mot).
Men visst, de utländska arbetarna har det säkert jobbigt i Sverige med.
Men här har vi organisations och föreningsfrihet, och därmed frihet att bilda fackföreningar. Vilket jag tycker att de ej svenskfödda hantverkarna ska bilda, då de etablerade fackförbunden skiter i att hjälpa dessa människor, utan bara motarbetar de.
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 469 inlägg
Du brukar inte koka ägg så ofta?bjornligan skrev:
Det var väl lite så att få Adam F att inse att det inte finns större vinst med att betala 3:e världens löner i Sverige om det inte är så att vi ska återgå till vikingatidens system med trälar.Mikael_L skrev:
Sedan om det rätta systemet är dagens fackföreningar som dom nu på 2000-talet fungerar vill jag helst inte kommentera men helt övertygad är jag inte.
Lite OT, men att gjuta en platta efter konstens alla regler är inte enkelt.smurfen72 skrev:
Just gjutningen var ett av tre moment (de andra två var lösull och invändig spackling/målning) som jag lejde bort när jag byggde mitt hus.
Sen skulle jag inte släppt en gjutare i närheten av min grund utan mycket goda referenser, oavsett nationalitet.
Tror säkert det blir fel med svenska hantverkare också men att herren är lite mera förlåtande när polacken gör fel eftersom det kostar så lite. tycker det låter otroligt märkligt om en person som bygger mycket och inte bryr sig om priset och ändå inte lyckas få tag i duktiga svenska hantverkare man bör ha fått lite kontakter efter några års byggande.Mikael_L skrev:Och du tror att han aldrig varit med om att det gått fel i någon enkel sak med en svenskfödd hantverkare.
Han framhåller aldrig priset, de han anlitar är såvitt jag förstått inte heller de allra mest prispressade, utan han har ju numera ett litet kontaktnät där, och det är ju rätt många som varit rätt många här nu och tar mer betalt.
Hela tiden framhålls det dock att det att de gör som man kommit överens om.
Han renoverar ju gamla kulturhistoriskt intressanta byggnader och har därmed en del konstiga krav och underliga idéer.
Han berättade som exempel för en svensk plattsättare att han ville ha ett badrum kaklat med plattorna lagt kloss mot varandra och sen utan fog, ty så gjordes det för 100 år sedan.
Han var väldigt noga och tydlig med detta, och fick bekräftat att det var inga problem, det skulle kaklas som begärt.
Sen när det var klart så var det ändå 2mm fogar med fog mellan.
Eller som när han pekade på skorstenarna på två av flygelbyggnaderna och frågade mig om jag tyckte de såg likadana ut.
För när den muraren kom så berättade han att ville att de skulle mura en kröning som såg så exakt lika ut som på det andra huset.
Det var stege upp, då kunde gå och kolla, måtta, fota, rita av osv bäst de ville, bara de blev lika varandra.
Inga problem alls, vidhöll den svenska muraren.
Tror ni de blev lika?
Just sånt här retar skiten ur denna herre, att det man kommit överens om sen blir helt annat efteråt.
Nä att betala 3'e-världslöner kan vi knappast se som vare sig målet eller ens reellt möjligt.roland53 skrev:
I en liten övergångstid kan vi nyttja detta internationella jättegap i löner och välstånd.
Men inte ens ifrån dag 1 går hela skillnaden att ta ut i intäkt till en skitlön i Sverige. Det finns inte en chans att ta hit en av HM's sömmerskor och låta henne sy upp två T-shirts åt mig för 10 öre styck, även om det kostar det borta i Bangladesh.
Och skillnaderna här världen minskar stadigt (hoppas jag åtminstone) så denna dagens ordning har väl ett slut i någon framtid.
Jag tycker inte ens att det är åtråvärt med dessa stora löneskillnader som självändamål.
Men det är ungefär lika galet att såsom svenska fackförbund gapa på och slå på stora trumman och säga att en nyanländ Lett ska från dag ett, ha kollektivsvtalsenlig lön.
Facket har att finna en lösning för en ny tid.
Gör er hemläxa.
Ställ er vid sidan om de arbetare som har det absolut värst, men gör det på något vis som funkar, inte med idiotiska floskler.
Redigerat:
Det som gick dåligt med denna gjutning var miss i fallet mot brunn och lite allmänt dålig yta på stora delar av plattan.
Firman från Enköping flöt över hela ytan med ett ton flytspackel av någon bra kvalla.
Det hade nog blivit billigare att låta dessa ta allt från början till slut, då flytspackel kostar en del. Men det blev bra till sist, och säkert fortfarande till ett någorlunda bra pris.
Enköpingsfirman i fråga har gjutit många plattor, de gör endast grunder. De tog på sig att gjuta min, av mig formsatta, grund med jättefint resultat.
Jag fick kontakt med dom via en byggare som granne här när jag undrade var han fått tag i killarna så berättade han att deras byggföretag brukade anlita denna firma.
Lät som en bra referens tänkte jag och tog sen ett snack med dom.
Firman från Enköping flöt över hela ytan med ett ton flytspackel av någon bra kvalla.
Det hade nog blivit billigare att låta dessa ta allt från början till slut, då flytspackel kostar en del. Men det blev bra till sist, och säkert fortfarande till ett någorlunda bra pris.
Enköpingsfirman i fråga har gjutit många plattor, de gör endast grunder. De tog på sig att gjuta min, av mig formsatta, grund med jättefint resultat.
Jag fick kontakt med dom via en byggare som granne här när jag undrade var han fått tag i killarna så berättade han att deras byggföretag brukade anlita denna firma.
Lät som en bra referens tänkte jag och tog sen ett snack med dom.
Redigerat:
Regn var absolut inget problem här, då det gjöts inne i en befintlig (stor) ekonomibyggnad.
Och bara en mindre platta, inte hela byggnadens golv, så det gick att gå runt gjutningen på alla sidor, en sida anslöt mot yttervägg, precis vid porten.
Så det var ett lätt jobb ur den synvinkeln. Nä misslyckandet är nog helt att skylla på att Polackerna inte hade tillräcklig erfarenhet.
Men trots allt skulle jag tro att man också kan råka ut för samma misslyckande med en svensk firma.
Men hade det varit det dubbla priset så hade kanske ett fix av det hela blivit ett garantijobb. Kan man ju åtminstone hoppas.
Och bara en mindre platta, inte hela byggnadens golv, så det gick att gå runt gjutningen på alla sidor, en sida anslöt mot yttervägg, precis vid porten.
Så det var ett lätt jobb ur den synvinkeln. Nä misslyckandet är nog helt att skylla på att Polackerna inte hade tillräcklig erfarenhet.
Men trots allt skulle jag tro att man också kan råka ut för samma misslyckande med en svensk firma.
Men hade det varit det dubbla priset så hade kanske ett fix av det hela blivit ett garantijobb. Kan man ju åtminstone hoppas.
Nu råkar det finnas en massa människor i den här diskussionen som inte vet vad de pratar om. Fantasier och okunskap utan gräns.
Roland 53 får ett stort tack för att ha skrivit ett inlägg med verklighetskontakt. Mikael L har också en del vettiga poänger.
Jag vet av egen erfarenhet från Finland att när konjunkturerna planar ut eller vänder nedåt (och det gör de garanterat i Sverige också) blir de inhemska dyrare arbetstagarna ofta uppsagda medan de utländska billiga får arbeta kvar.
Det innebär att arbetsmarknaden klyvs i två delar och ofta är det en ren slump på vilken del man hamnar. En del med rimliga och någotsånär kollektivavtalsenliga och lagenliga villkor och en del med ocker och lönedumpning utan måtta. Som inhemsk anställd på den sämre halvan får man välja mellan ockeravtal och evig arbetslöshet. Har man en gång hamnat på den sämre halvan är det ytterst svårt att ta sig därifrån.
Det blir nämligen skillnad på folk och folk. Större arbetsgivare är måna om att visa upp en fin fasad utåt och då kan man inte anställa en före detta låglönearbetare eller någon som har varit arbetslös någon gång i livet. Minsta lilla antydan till svacka i meritförteckningen innebär att man är ute.
Det blir en samhällsklyvning i bättre folk och sämre folk.
Hur de på bättre halvan än försöker intala sig att de är där på grund av sin duktighet så vet vi som har fallit ned att bortsett från några få procent duktiga som alltid klarar sig bra och några få procenten odugliga knäppskallar som aldrig klarar sig så är det enbart slump och lotteri som avgör om man hamnar på bättre eller sämre halvan.
Att utbilda sig högt betyder inte att man har någon större chans att hamna på den bättre halvan. Du Adam F borde ta reda på hur det verkligen är och skaffa dig egna erfarenheter innan du kommer med sådana påhitt.
Vad som händer är nämligen att det blir fler högutbildade än det finns arbete för. Därför blir det dels extrem konkurrens om arbeten för högutbildade med åtföljande lönedumpning där också i många fall och dels tvingas många högutbildade som det inte finns arbeten åt ta anställning som vanliga arbetare. I konkurrens med lönedumpade utlänningar.
Jag är utbildad byggnadsingenjör (motsvarar nästan civilingenjör i Sverige). Arbetade som timmerman med byggnadsvård under studietiden för att ha råd att studera. Eftersom jag inte hade köpt mig en plats i något företag genom att arbeta gratis under studietiden och inte ville ändra mätresultaten i det forskningsprojekt jag hade som slutarbete så var det svårt att få anställning som ingenjör och helt omöjligt som fackmedlem och medlem i A-kassa.
När jag äntligen fick en anställning var det som arbetsledare. I praktiken 90% arbetare och 10% arbetsledare. Jag var redan medlem i byggnadsarbetarfacket och arbetslöshetskassan (pga. tidigare erfarenheter av utebliven lön och utebliven ersättning för arbetsolycka) men höll medlemskapet hemligt för arbetsgivaren och betalade mina avgifter dit utan hans vetskap. Arbetsavtalet var redan från början nere på arbetarnivå och sedan tillkom det undan för undan nya krav och indragna förmåner. Jag fick veta att om jag inte ville arbeta på de villkor som bjöds fick jag säga upp mig och bli ersatt av två utlänningar.
Arbetsgivaren krävde stora summor i mutor som skulle betalas kontant utan kvitto. Det handlade om hundratals euro i gången. De andra anställda betalade och försökte övertala mig att jag också måste betala för att vi inte skulle råka illa ut allihop. När jag inte hade fått något löneintyg på 6 månader blev jag tvungen att fara hem till löneräknaren och begå hemfridsbrott för att få det. Där syntes det att det fattades på lönen varje månad. Jag tog saken till tals med arbetsgivaren och fick skällor för att jag "bråkade och inte höll våra avtal om att jag skulle betala åt honom". Han sade att eftersom jag vägrar att betala mina avtalade avgifter kommer ett nytt lönesystem att införas. Det nya lönesystemet var fullkomligt godtyckligt men en grov uppskattning är att det skulle ha gett mig kring 7 euro i timmen brutto. I det skedet blev det också bråk när jag vägrade att riva asbestisolering utan skydd trots hot om ytterligare indragen lön. Det var många slags trakasserier i den soppan. Bland annast blev tvåp månaders lön indragen som straff för att jag bråkade. Allting slutade med att jag kontaktade facket. Då blev jag uppsagd för att jag hade brutit avtalet och var "medlem i en kriminell förening". Blev mordhotad. Utbränd och slut i huvudet. Spydde blod och kunde inte sova en ordentlig natt på tre månader.
Jag förde saken till tingsrätten med hjälp av fackets jurist och fick ut det mesta av min lön småningom plus ersättning av staten för att de hade klantat bort min rättegång. Vi processade i 5 år.
Efter ett halvårs arbetslöshet började jag söka nytt arbete. Eftersom jag kände till knepen vid det här laget så frågade jag ju arbetsgivarna litet mer ingående om vissa villkor.
Det var allvärldens ockervillkor. Ett års prövotid utan lön var ett mycket vanligt villkor. En ville ha mig som resemontör i hela Norden där jag själv skulle betala resor och uppehälle och företa resorna på oavlönad tid allt för en timlön kring 12 euro för arbetade timmar. Ett företag som ville anställa mig ville sköta alla kontakter genom en bulvan och när jag frågade vad företaget hette fick jag veta att "sådana uppgifter ger vi inte ut åt våra anställda". Någon ville locka mig till Sverige på arbete men det var ytterst viktigt för dem att ingen skulle veta var jag arbetade och ingenting skulle finnas på papper så jag tackade nej. Knappast skulle jag ha fått någon lön. Tydligen fanns jag på någon svart lista för många arbetsgivare svarade omedelbart att de inte anställer sådana som bråkar.
Sedan hittade jag äntligen arbete som byggnadsarbetare. Trivdes bra. Chefen var nöjd med mig. Jag fick 13 euro i timmen vilket var mer än jag skulle få som ingenjör. Allt var bra tills chefen blev sjuk och gick i pension och lade ned.
Sedan började jag färdas runt med timmermansarbeten och byggnadsvård i egen regi utom ett litet mellanspel när jag var arbetslös några månader och råkade bli erbjuden en "bra" anställning som ingenjör.
Det visade sig vara en ny likadan utsugare. Vi skrev kontrakt på 2200 euro i månaden. En vecka senare fick jag en utskällning för att jag var hemma redan kvart före 5 då jag hade börjat arbeta 7 och haft en halvtimmes matrast. Jag svarade att chefen själv hade sagt dagen innan att han inte tänkte betala någon övertid och inte ville veta av någon uttagen övertid. Då fick jag ännu en utskällning för att jag var enfaldig och borde fatta att en så hög månadslön gäller för 12 timmars arbetstid 6 dagar i veckan utan semester. Jag var ansvarig arbetsledare så nästa morgon skickade jag hem underentreprenörerna och låste bygget och lämnade in nyckeln och sade upp mig och började arbeta på egen hand igen. Arbetsgivaren försökte hämnas genom att som trassla in mig i juridiken så totalt så jag skulle ha blivit trälbunden till hans företag förevigt på nollavtal. Det fick jag slut på först då jag förklarade för dem på arbetsförmedlingen att nu finns det ingen annan väg framåt än att jag tar yxan och slår ihjäl arbetsgivaren så vårt kontrakt bryts men det är på deras order och ansvar. Då började de radera i databasen och plötsligt var jag fri....men officiellt har jag aldrig arbetat åt det företaget;-)
Därför har jag vissa insikter i hur en dumpad arbetsmarknad fungerar!
Skall vi fattiga ha råd med en skälig levnadsstandard och inte bli tvingade till kriminalitet och våld så krävs det en arbetsmarknad utan ocker!
Roland 53 får ett stort tack för att ha skrivit ett inlägg med verklighetskontakt. Mikael L har också en del vettiga poänger.
Jag vet av egen erfarenhet från Finland att när konjunkturerna planar ut eller vänder nedåt (och det gör de garanterat i Sverige också) blir de inhemska dyrare arbetstagarna ofta uppsagda medan de utländska billiga får arbeta kvar.
Det innebär att arbetsmarknaden klyvs i två delar och ofta är det en ren slump på vilken del man hamnar. En del med rimliga och någotsånär kollektivavtalsenliga och lagenliga villkor och en del med ocker och lönedumpning utan måtta. Som inhemsk anställd på den sämre halvan får man välja mellan ockeravtal och evig arbetslöshet. Har man en gång hamnat på den sämre halvan är det ytterst svårt att ta sig därifrån.
Det blir nämligen skillnad på folk och folk. Större arbetsgivare är måna om att visa upp en fin fasad utåt och då kan man inte anställa en före detta låglönearbetare eller någon som har varit arbetslös någon gång i livet. Minsta lilla antydan till svacka i meritförteckningen innebär att man är ute.
Det blir en samhällsklyvning i bättre folk och sämre folk.
Hur de på bättre halvan än försöker intala sig att de är där på grund av sin duktighet så vet vi som har fallit ned att bortsett från några få procent duktiga som alltid klarar sig bra och några få procenten odugliga knäppskallar som aldrig klarar sig så är det enbart slump och lotteri som avgör om man hamnar på bättre eller sämre halvan.
Att utbilda sig högt betyder inte att man har någon större chans att hamna på den bättre halvan. Du Adam F borde ta reda på hur det verkligen är och skaffa dig egna erfarenheter innan du kommer med sådana påhitt.
Vad som händer är nämligen att det blir fler högutbildade än det finns arbete för. Därför blir det dels extrem konkurrens om arbeten för högutbildade med åtföljande lönedumpning där också i många fall och dels tvingas många högutbildade som det inte finns arbeten åt ta anställning som vanliga arbetare. I konkurrens med lönedumpade utlänningar.
Jag är utbildad byggnadsingenjör (motsvarar nästan civilingenjör i Sverige). Arbetade som timmerman med byggnadsvård under studietiden för att ha råd att studera. Eftersom jag inte hade köpt mig en plats i något företag genom att arbeta gratis under studietiden och inte ville ändra mätresultaten i det forskningsprojekt jag hade som slutarbete så var det svårt att få anställning som ingenjör och helt omöjligt som fackmedlem och medlem i A-kassa.
När jag äntligen fick en anställning var det som arbetsledare. I praktiken 90% arbetare och 10% arbetsledare. Jag var redan medlem i byggnadsarbetarfacket och arbetslöshetskassan (pga. tidigare erfarenheter av utebliven lön och utebliven ersättning för arbetsolycka) men höll medlemskapet hemligt för arbetsgivaren och betalade mina avgifter dit utan hans vetskap. Arbetsavtalet var redan från början nere på arbetarnivå och sedan tillkom det undan för undan nya krav och indragna förmåner. Jag fick veta att om jag inte ville arbeta på de villkor som bjöds fick jag säga upp mig och bli ersatt av två utlänningar.
Arbetsgivaren krävde stora summor i mutor som skulle betalas kontant utan kvitto. Det handlade om hundratals euro i gången. De andra anställda betalade och försökte övertala mig att jag också måste betala för att vi inte skulle råka illa ut allihop. När jag inte hade fått något löneintyg på 6 månader blev jag tvungen att fara hem till löneräknaren och begå hemfridsbrott för att få det. Där syntes det att det fattades på lönen varje månad. Jag tog saken till tals med arbetsgivaren och fick skällor för att jag "bråkade och inte höll våra avtal om att jag skulle betala åt honom". Han sade att eftersom jag vägrar att betala mina avtalade avgifter kommer ett nytt lönesystem att införas. Det nya lönesystemet var fullkomligt godtyckligt men en grov uppskattning är att det skulle ha gett mig kring 7 euro i timmen brutto. I det skedet blev det också bråk när jag vägrade att riva asbestisolering utan skydd trots hot om ytterligare indragen lön. Det var många slags trakasserier i den soppan. Bland annast blev tvåp månaders lön indragen som straff för att jag bråkade. Allting slutade med att jag kontaktade facket. Då blev jag uppsagd för att jag hade brutit avtalet och var "medlem i en kriminell förening". Blev mordhotad. Utbränd och slut i huvudet. Spydde blod och kunde inte sova en ordentlig natt på tre månader.
Jag förde saken till tingsrätten med hjälp av fackets jurist och fick ut det mesta av min lön småningom plus ersättning av staten för att de hade klantat bort min rättegång. Vi processade i 5 år.
Efter ett halvårs arbetslöshet började jag söka nytt arbete. Eftersom jag kände till knepen vid det här laget så frågade jag ju arbetsgivarna litet mer ingående om vissa villkor.
Det var allvärldens ockervillkor. Ett års prövotid utan lön var ett mycket vanligt villkor. En ville ha mig som resemontör i hela Norden där jag själv skulle betala resor och uppehälle och företa resorna på oavlönad tid allt för en timlön kring 12 euro för arbetade timmar. Ett företag som ville anställa mig ville sköta alla kontakter genom en bulvan och när jag frågade vad företaget hette fick jag veta att "sådana uppgifter ger vi inte ut åt våra anställda". Någon ville locka mig till Sverige på arbete men det var ytterst viktigt för dem att ingen skulle veta var jag arbetade och ingenting skulle finnas på papper så jag tackade nej. Knappast skulle jag ha fått någon lön. Tydligen fanns jag på någon svart lista för många arbetsgivare svarade omedelbart att de inte anställer sådana som bråkar.
Sedan hittade jag äntligen arbete som byggnadsarbetare. Trivdes bra. Chefen var nöjd med mig. Jag fick 13 euro i timmen vilket var mer än jag skulle få som ingenjör. Allt var bra tills chefen blev sjuk och gick i pension och lade ned.
Sedan började jag färdas runt med timmermansarbeten och byggnadsvård i egen regi utom ett litet mellanspel när jag var arbetslös några månader och råkade bli erbjuden en "bra" anställning som ingenjör.
Det visade sig vara en ny likadan utsugare. Vi skrev kontrakt på 2200 euro i månaden. En vecka senare fick jag en utskällning för att jag var hemma redan kvart före 5 då jag hade börjat arbeta 7 och haft en halvtimmes matrast. Jag svarade att chefen själv hade sagt dagen innan att han inte tänkte betala någon övertid och inte ville veta av någon uttagen övertid. Då fick jag ännu en utskällning för att jag var enfaldig och borde fatta att en så hög månadslön gäller för 12 timmars arbetstid 6 dagar i veckan utan semester. Jag var ansvarig arbetsledare så nästa morgon skickade jag hem underentreprenörerna och låste bygget och lämnade in nyckeln och sade upp mig och började arbeta på egen hand igen. Arbetsgivaren försökte hämnas genom att som trassla in mig i juridiken så totalt så jag skulle ha blivit trälbunden till hans företag förevigt på nollavtal. Det fick jag slut på först då jag förklarade för dem på arbetsförmedlingen att nu finns det ingen annan väg framåt än att jag tar yxan och slår ihjäl arbetsgivaren så vårt kontrakt bryts men det är på deras order och ansvar. Då började de radera i databasen och plötsligt var jag fri....men officiellt har jag aldrig arbetat åt det företaget;-)
Därför har jag vissa insikter i hur en dumpad arbetsmarknad fungerar!
Skall vi fattiga ha råd med en skälig levnadsstandard och inte bli tvingade till kriminalitet och våld så krävs det en arbetsmarknad utan ocker!