Som redan framkommit kan du nog se i stjärnorna efter inledande kontantinsatser i gemensamt boende, OM du inte kan vädja till sambons goda vilja. Det kan ju dock vara rätt känsligt att ta upp det nu. Om jag hade fått den frågan från min sambo hade jag nog undrat vad hon går och tänker på...
Sen kan jag tycka du har moralisk rätt då sambon uppenbarligen inte vill kompromissa med sin dyra hobby. Då får denne stå sitt kast och acceptera att du vill att dina pengar ska vara dina, annars delfinansierar du ju sambons hobby... Sambon vill ju uppenbarligen hellre satsa sina pengar på sin hobby istället för underhåll av huset så varför ska du satsa dina pengar på något som är gemensamt?
Personligen är jag inte förtjust i helt delad ekonomi egentligen. Ja, självklart delad så till vida att det finns täckning för alla fasta gemensamma kostnader plus en buffert för oförutsedda utgifter, men sen vill jag kunna lägga lite av mina pengar på vad jag vill, utan att behöva få ett okej från sambo/fru. (Med delad menar jag inte nödvändigtvis 50/50, skillnad i inkomst kan spela in...)
Om ni nu inte gjort det redan tycker jag ni ska ha ett samtal om det här. Tala om för sambon hur du ser på saken och förklara att du känner att du lägger mer på gemensamma saker än han/hon, och att du anser det vara orättvist. Tala också om att du tycker det är okej att hobbyn kostar pengar men om det går ut över underhåll av huset så tycker jag du ska sätta ner foten. (Och om sambon vill flytta till ett hus som är bättre lämpat för dennes hobby så hade ju jag tyckt att då får sambon stå för en större del vid det köpet, speciellt om någon kontantinsats inte lades första gången...)
Sen kan jag tycka du har moralisk rätt då sambon uppenbarligen inte vill kompromissa med sin dyra hobby. Då får denne stå sitt kast och acceptera att du vill att dina pengar ska vara dina, annars delfinansierar du ju sambons hobby... Sambon vill ju uppenbarligen hellre satsa sina pengar på sin hobby istället för underhåll av huset så varför ska du satsa dina pengar på något som är gemensamt?
Personligen är jag inte förtjust i helt delad ekonomi egentligen. Ja, självklart delad så till vida att det finns täckning för alla fasta gemensamma kostnader plus en buffert för oförutsedda utgifter, men sen vill jag kunna lägga lite av mina pengar på vad jag vill, utan att behöva få ett okej från sambo/fru. (Med delad menar jag inte nödvändigtvis 50/50, skillnad i inkomst kan spela in...)
Om ni nu inte gjort det redan tycker jag ni ska ha ett samtal om det här. Tala om för sambon hur du ser på saken och förklara att du känner att du lägger mer på gemensamma saker än han/hon, och att du anser det vara orättvist. Tala också om att du tycker det är okej att hobbyn kostar pengar men om det går ut över underhåll av huset så tycker jag du ska sätta ner foten. (Och om sambon vill flytta till ett hus som är bättre lämpat för dennes hobby så hade ju jag tyckt att då får sambon stå för en större del vid det köpet, speciellt om någon kontantinsats inte lades första gången...)
Redigerat av moderator:
Sålänge ni har delad ekonomi hade jag väl försökt få henne att betala dig hälften av kontantinsatsen du gick in med om hon ska fortsätta med sin dyra hobby. Annars finansierar du hennes hobby och du kommer aldrig se röken av dom pengar för chansen är säkert större att kommer skaffa barn än att hon lägger ner sin hobby 
Hade ni haft delad ekonomi och barn hade de inte spelat någon större roll. Då hade de missgynnat er att låna för att du ska sitta med pengar på sparkontot.
Men sålänge hon kör sitt eget race blir de alltid fel.
Annars får ni väl försöka komma överrens om vad som behövs göras på huset och ni avsätter lika mycket pengar varje månad till de (sen blir de väl antagligen du som får renovera) 😀 och även till annat sparande .. typ resa , bil, osv.. sen de som blir över kan man ju göra vad man vill med.
Så gjorde jag och min sambo innan vi skaffade barn.
Sen justerade vi dom pengarna så att jag procentuellt gick in med lite mer då jag tjänar mer.
Hade ni haft delad ekonomi och barn hade de inte spelat någon större roll. Då hade de missgynnat er att låna för att du ska sitta med pengar på sparkontot.
Men sålänge hon kör sitt eget race blir de alltid fel.
Annars får ni väl försöka komma överrens om vad som behövs göras på huset och ni avsätter lika mycket pengar varje månad till de (sen blir de väl antagligen du som får renovera) 😀 och även till annat sparande .. typ resa , bil, osv.. sen de som blir över kan man ju göra vad man vill med.
Så gjorde jag och min sambo innan vi skaffade barn.
Sen justerade vi dom pengarna så att jag procentuellt gick in med lite mer då jag tjänar mer.
Det ser snarlikt ut för oss. Jag hade redan ett hus när min nuvarande fru flyttade in. I början gjorde vi ingenting mer än att jag stod för alla amorteringar och kostnader för renoveringar och dyl, medan vi delade på driftskostnaderna. Det var som om hon betalade hyra. När vi provat att bott et tag tillsammans och att det fungerade, så gav jag bort hälften av den del som det fanns lån på. D.v.s. de renoveringar och amorteringar som jag redan betalt delade vi inte på. det slutade med att jag ägde 60% av huset och hon 40%. I och med att jag tjänade klart mer än henne så betalade jag 60% av allt kring huset och hon 40%. Jag hade mycket mer kvar varje månad, men jag tog en massa andra kostnader så som bensin och andra bilkostnader. Båda var nöjda.
Vi skaffade sedan barn och på samma sätt så stoppar vi numera in allt på ett konto vid lön, automatiska överföringar till bilkonto, huskonto, semesterkonto, buffertkonto, renoveringskonto, sparande till barnet o.s.v. Många konton blir det... Resten delar vi 50-50 på. Vad vi gör var och en med de pengarna är upp till var och en. Fungerar mycket bättre än vad jag trodde från början. Klart det är tufft när ena går på föräldrapenning, men båda måste ju göra vissa uppoffringar om man vill ha barn.
Vi passade dessutom på att gifta oss för att göra det säkrare för barnet och den andra partnern om det skulle hända den ena av oss nåt.
Vi skaffade sedan barn och på samma sätt så stoppar vi numera in allt på ett konto vid lön, automatiska överföringar till bilkonto, huskonto, semesterkonto, buffertkonto, renoveringskonto, sparande till barnet o.s.v. Många konton blir det...
Resten delar vi 50-50 på. Vad vi gör var och en med de pengarna är upp till var och en. Fungerar mycket bättre än vad jag trodde från början. Klart det är tufft när ena går på föräldrapenning, men båda måste ju göra vissa uppoffringar om man vill ha barn. Vi passade dessutom på att gifta oss för att göra det säkrare för barnet och den andra partnern om det skulle hända den ena av oss nåt.
tommib skrev:Knivig fråga. Just detta med stora skillnader i utgifter är ett trist problem i parrelationer, även om man tjänar lika. Jag kan berätta hur vi gjort.
Jag och min fru bodde initialt i en mindre stad när vi köpte vår första lägenhet (vi är båda från Stockholm). Den var inga pengar att prata om och vi delade alla utgifter lika. Jag tjänade ganska mycket mer än henne och hade således mer pengar över varje månad. Vi flyttade sedemera tillbaka till Stockholm och köpte en lägenhet här. Den var betydligt dyrare och för att ha råd med handpenningen fick vi låna dryga 100k av hennes föräldrar. Jag var inte jättebekväm med det men hade egentligen inget val då jag inte hade några nämnvärda sparpengar att ta av. Det hade däremot hon, i stort sett hela kontantinsatsen kom från hennes pengar. Vi diskuterade detta ett antal varv och konstaterade att vi behövde reglera skulden åtminstone till hennes föräldrar. Det resulterade i ett skuldebrev om 115 kkr med henne som långivare och mig som låntagare. Hon lånade i sin tur pengarna av sina föräldrar så slapp jag göra det.
Rätt snabbt fick vi barn och i det läget konstaterade vi att det inte finns någon möjlighet att göra något annat än att ha gemensam ekonomi då det blir ohållbart för den som är hemma annars. I detta läge tjänade jag fortfarande några tusen mer i månaden än henne. Efter en del diskussion kom vi fram till att vi lägger ihop alla pengar på ett gemensamt konto och får sedan ta fickpengar därifrån varje månad. Båda fick lika mycket. Jag tyckte det var alldeles för lite och hon tyckte det var onödigt mycket. Men, vad ska man göra
Vi köpte hus, fortfarande med skuldebrevet kvar. Nu hade vi dock en del sparade pengar gemensamt, även om hon fortfarande hade en del egna pengar också. Rätt snabbt kom barn nummer två också. Vi började så småningom använda hennes sparpengar för att renovera och konstaterade att detta ändå var relativt ok då jag drog in ganska mycket mer varje månad till den gemensamma ekonomin.
I och med husköpet började vi diskutera mer och mer kring vad som händer om något händer, så att säga. Till slut kom vi fram till att det enklaste var att gifta sig för att slippa dribbla med alla avtal. Sagt och gjort, en snabb ceremoni i stadshuset och så var det klart. Vi skrev inget äktenskapsförord då vi inte ansåg att det behövdes, så mycket pengar skiljde det inte ändå (kring 400kkr eller så). Lånet från henne till mig "åts upp" men vi är fortfarande skyldiga hennes föräldrar 100kkr.
Apropå hobbies så har jag mer omkostnader än hon, men får snällt rätta munnen efter matsäcken och leva på de fickpengar jag får. Hon lägger undan lite varje månad av det också, men det brukar slinka in i den gemensamma ekonomin om det behövs. Jag tjänar fortfarande lite mer men det beror på att hon jobbar deltid (jag också, men mer än henne). Dock kommer jag inom ett år få ett rejält lönelyft igen som hon troligen inte kommer ikapp.
Vi förhandlar om allt. Renoveringarna hemma har vi kommit överrens om tillsammans. Nu är det dock lite problem eftersom jag vill gräva ut krypgrunden till källare och hon hellre vill ha ett landställe. Förhandlingar pågår....
Något utrymme för mig att ha en extremt dyr hobby finns inte, mer än huset då.
Så, summa summarum. Lever man ihop måste man ta hänsyn till den andras behov. Konstruktionerna kan se olika ut men det viktigaste är att båda blir nöjda. Om det är så att din sambo gör av med väldigt mycket mer pengar än du skulle jag rekommendera att ni har modellen med "fickpengar" och du sparar undan dina, då med ett avtal om att de blir enskild egendom. Hur ni ska göra med huset och ev pengar är en förhandlingsfråga. Kanske kan ni mötas på halva vägen. Det finns i mitt tycke inget bra svar på den frågan mer än att ni måste prata och bli överrens, annars finns det stor risk att det kommer förgifta er relation senare.
Ja, och gift er då. Det är så mycket enklare när man har barn.
Medlem
· Västra Götaland
· 372 inlägg
Vid avtal mellan makar är genus inte ointressant.
Håller helt med. Sen är det ju så att eftersom samhället i övrigt är långt ifrån jämlikt och framför allt inte föräldraskapet så kan det vara viktigt att ha det i tankarna när man skriver avtal i en relation. Därför kan kön vara av intresse om man ger juridiska råd i just de här frågorna.Adam F skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 304 inlägg
Oavsett vad är det tråkigt att det spårar ur till om det ena pronomenet eller det andra är rätt det skymmer sakfrågan. Förmodligen hade TS fått bättre svar om en han med en bil eller en hon med en häst än en sambo (hen skriver nog TS inte om jag minns rätt) med en hobby. Abstraktion hjälper inte alltid.
Så, jag tycker att TS verkar lite feg och konflikträdd. Om sambon vill lägga alla pengar som går att komma åt på sin hobby medan TS vill spara ihop en buffert är det nog något de behöver hantera. Och utan att veta detaljerna framstår TS som den mer balanserade att upprepat toppa upp lånen (om jag förstod det rätt) för att finansiera sin hobby är att staka ut vägen käpprätt åt helvete.
Så, jag tycker att TS verkar lite feg och konflikträdd. Om sambon vill lägga alla pengar som går att komma åt på sin hobby medan TS vill spara ihop en buffert är det nog något de behöver hantera. Och utan att veta detaljerna framstår TS som den mer balanserade att upprepat toppa upp lånen (om jag förstod det rätt) för att finansiera sin hobby är att staka ut vägen käpprätt åt helvete.
Håller helt med och vill tillägga att det är bättre att ta striden nu genast, ju yngre barnet är. Det är alltid jobbigare med den typen av konflikt ju äldre barnet är. Ju äldre barnet är ju mer förstår hen vad föräldrarna bråkar om och vilka konsekvenser det kan få.Nötegårdsgubben skrev:
Prata, prata, prata... Det är en gåva det kvinnliga släktet besitter.�� Problemet är att vi karlar allt som oftast inte talar kvinnska. Mitt råd är att du Skall tala om för din gubbe vad som är rätt enligt dina premisser. Alltså -jag tycker att, -jag vill... Undvik -tycker inte du att, -det skulle kanske vara... För de flesta grabbar blir en diskussion med vaga mål bara förvirrande. Hanar av det mer gemena slaget kan dessutom utnyttja bristen på tydlighet till sin egen fördel. I båda fallen är du raskt tillbaka på ruta ett. Som kjoltyg kan du konsten att Förbered dig noga och invänta rätt tillfälle innan du sätter in stöten. Nu, är tillfället att använda sig av gåvan! Ju längre tiden går, desto svårare blir det eftersom allt som har med ekonomi förr eller senare alltid kommer ikapp en. Att din snubbe inte tycker att ni bör ha en ekonomisk buffert är både själviskt och förbannat omoget eftersom familjeekonomin kan kollapsa när som helst och då kan pojkvaskern gråtandes i "Lyxfällan" berätta att barnet är det viktigaste av allt (förutom hobbyn förtåss). Nä, slå näven i bordet och kräv att ni skall ha ett reservkapital på åtminståne några hundratusen som kan hålla er flytande ett tag och att mannen i huset (som egentligen verkar vara du) kompenserar dig för kontantinsatsen. "Samtidigt är jag ju nöjd att sambon generellt ändå är rätt sparsam. Sambon tycker man kan låna av banken så mycket det går och använda upp vinstpengarna från nuvarande hus som inte går till kontantinsatsen." Att kalla herrn sparsam övergår mitt förstånd.
Lycka till
Staffan
Lycka till
Staffan
Redigerat:
Jag och min sambo befann oss i liknande situation när vi köpte vårt hus för över ett år sedan; jag satt på en större vinstsumma från lägenhetsförsäljning som i kombination med förskottsarv gick till insatsen för huset.
Eftersom man aldrig vet vad som händer i framtiden skrev vi ett samboavtal med en revers (skuldebrev) för att vi skulle kunna dela lika på huset. Vad skuldebrevet innebär är att sambon blir återbetalningsskyldig insatspengarna i händelse av separation eller försäljning. Till dess finns förstås inga krav på avbetalning eller ränta.
Att göra någon procentuell fördelning på ägande av huset låter orättvist då det innebär bristande incitament för din sambo att bidra till såväl renoveringar som underhållsarbete. Varför ska hen lägga lika mycket pengar på att göra om badrummet om hen bara äger t.ex 40% - då borde ju hen stå för 40% av kostnaden? Där spricker det för mig.
Diskussioner om stora summor pengar med ens partner är nog alltid lite jobbigt, men mitt råd vore att försöka få till stånd en revers på hälften av din insats till det ursprungliga husköpet som sambon alltså har "lånat" så har ni en bra grund att stå på för framtiden med mera delat ansvar.
Eftersom man aldrig vet vad som händer i framtiden skrev vi ett samboavtal med en revers (skuldebrev) för att vi skulle kunna dela lika på huset. Vad skuldebrevet innebär är att sambon blir återbetalningsskyldig insatspengarna i händelse av separation eller försäljning. Till dess finns förstås inga krav på avbetalning eller ränta.
Att göra någon procentuell fördelning på ägande av huset låter orättvist då det innebär bristande incitament för din sambo att bidra till såväl renoveringar som underhållsarbete. Varför ska hen lägga lika mycket pengar på att göra om badrummet om hen bara äger t.ex 40% - då borde ju hen stå för 40% av kostnaden? Där spricker det för mig.
Diskussioner om stora summor pengar med ens partner är nog alltid lite jobbigt, men mitt råd vore att försöka få till stånd en revers på hälften av din insats till det ursprungliga husköpet som sambon alltså har "lånat" så har ni en bra grund att stå på för framtiden med mera delat ansvar.
När vi delade upp ägandet på huset till 60/40, så delade vi också på kostnaderna till 60/40 då jag har klart högre lön än min dåvarande sambo (numera fru). Jag påstår inte att vårt sätt skulle vara den enda korrekta lösningen. Vi pratade igenom hur vi skulle göra, vad jag ville, vad hon ville och så vidare. Sen kom vi ÖVERENS om en lösning som båda var nöjda med. Hon hade inte en möjlighet att kasta in motsvarande summa som jag redan hade lagt in i huset innan hon kom in i bilden. Dessutom hade jag gjort allt jobb själv, vilket värderades till 0 kr.Arkstedt skrev:
På samma sätt som vi diskuterade detta så diskuterade vi även om hur vi ville lösa vår delade ekonomi inför nedkomsten av vårt barn. Klart jag tyckte det var trist att inte få en massa pengar över varje månad, men det handlar om att kompromissa. Du skulle säkerligen bli helt förskräckt över hur vi delar upp arbetet hemma då min fru står för ca 90% av matlagningen och 80% av städning och tvättning. Men det är inte så att jag ligger på soffan, dricker öl och kollar på sportnytt. Jag står exempelvis för 95 % av allt bygg- och renoveringsarbete hemma som fortfarande pågår hemma hos oss. Vi har gjort en uppdelning som passar oss bäst och inte på ett sätt som skulle kunna liknas vid en millimeterrättvisa.
Detta gör att vi aldrig bråkar. Visst, vi har meningsskiljaktigheter och diskuterar, men aldrig bråkar. Tycker min fru att jag ska ta hand om disk, matlagning, tvätt eller städning då det har varit mycket för henne, så säger hon det till mig så gör jag nåt åt det. För tillfället ligger jag en del på minus då jag är på tjänsteresa i Kina under två veckor, så hon har fått ta hand om allt hemma med barn. Men då kompenserar jag lite extra när jag kommer hem.
Det fungerar kanon för oss, men skulle inte alls fungera för andra.
En inte helt irrelevant fråga är ju huruvida hobbyn är av konsumtions- eller samlarart. Om jag skulle kalla det för min hobby att åka runt i världen och äta på michelinkrogar skulle det ta hus i helvete medan om jag istället band upp kapital på prylar med samlarvärde och bara använde en mindre peng till att bevara skicket skulle diskussionen se annorlunda ut här hemma åtminstone.
Administrator
· Skåne
· 7 777 inlägg
Jag har rensat bort 27 off topic inlägg. Nu återgår vi till ämnet och vi får respektera att TS vill vara anonym och inte uppge kön.
Medlem
· Stockholms län
· 7 inlägg
Tack för alla svar! Jag valde det här forumet för att det förhållandevis könsneutralt och städat till skillnad från t.ex Flashback eller Familjeliv även om det är mest män som läser och skriver här. Så därför utelämnade jag kön och hobbyn passade ju in både på häst och bilar t.ex. Men som vissa gissat så är det jag som är kvinnan och min sambo har just en bilhobby som kanske växt sig lite väl stor (enligt mig). Så han har en del kapital i form av äldre bilar som håller priset ok (ingen värdeminskning i alla fall). I det stora hela uppmuntrar jag honom i hans hobby eftersom han behöver ha projekt för att må bra. Och just bilar är viktiga för honom.
Vi lever ett hyfsat jämställt liv. Jag har kanske historiskt tagit lite mer av barn- och hushållsgöra. Han har i gengäld byggt lite mer. Båda har varit föräldralediga.
Jag visste att jag kanske aldrig skulle få igen pengarna jag satsade när vi köpte hus. Och hur man än gör så är det svårt att få någon total rättvisa för båda. Normalt sett har jag inga problem utan det är när min sambos entusiasm blir lite väl stor över något nytt objekt och där vinstpengarna först ser ut att gå utbyggnad av garage (som jag ändå inte "får" stå i). Nu blev det inget med just det objektet så vi har lagt ner för stunden.
Sambon är helt ok på att skriva något papper och om jag bara driver det så är det inga problem. Och ja, jag kan vara lite konflikträdd när det gäller just pengadiskussioner. Det blir lätt lite infekterat eftersom båda vet att vi kanske inte hanterar det optimalt. Jag genom att inte ta upp det för diskussion eller att trycka på mer. Sambon genom att han vet att han slipper undan genom att inte själv ta initiativ då jag t.ex betalat av den uppskjutna vinstskatten senaste åren eftersom räntan hamnade på mig (som sambon visserligen var med och betalade räntan om jag sa till).
När jag summerar svaren så ser jag ju att det folk löser det på många olika sätt och det handlar ju om att hitta rätt sätt för oss som par så båda känner sig nöjda. Så jag är tacksam för att ni delat med er hur ni ser på det. Och som ni säger så gäller det att prata, prata och kanske skriva lite.
Vi lever ett hyfsat jämställt liv. Jag har kanske historiskt tagit lite mer av barn- och hushållsgöra. Han har i gengäld byggt lite mer. Båda har varit föräldralediga.
Jag visste att jag kanske aldrig skulle få igen pengarna jag satsade när vi köpte hus. Och hur man än gör så är det svårt att få någon total rättvisa för båda. Normalt sett har jag inga problem utan det är när min sambos entusiasm blir lite väl stor över något nytt objekt och där vinstpengarna först ser ut att gå utbyggnad av garage (som jag ändå inte "får" stå i). Nu blev det inget med just det objektet så vi har lagt ner för stunden.
Sambon är helt ok på att skriva något papper och om jag bara driver det så är det inga problem. Och ja, jag kan vara lite konflikträdd när det gäller just pengadiskussioner. Det blir lätt lite infekterat eftersom båda vet att vi kanske inte hanterar det optimalt. Jag genom att inte ta upp det för diskussion eller att trycka på mer. Sambon genom att han vet att han slipper undan genom att inte själv ta initiativ då jag t.ex betalat av den uppskjutna vinstskatten senaste åren eftersom räntan hamnade på mig (som sambon visserligen var med och betalade räntan om jag sa till).
När jag summerar svaren så ser jag ju att det folk löser det på många olika sätt och det handlar ju om att hitta rätt sätt för oss som par så båda känner sig nöjda. Så jag är tacksam för att ni delat med er hur ni ser på det. Och som ni säger så gäller det att prata, prata och kanske skriva lite.
Jag vill påpeka några saker få saker. Om du skulle få tillbaka dina satsade pengar från när ni köpte hus så tycker jag inte det egentligen är tillräckligt ok. Du får ingen ränta på insatt kapital. Du har med andra ord gjort en urusel kapitalplacering. Hade du placerat pengarna i tex Fasträntekonto så hade du i alla fall fått några % avkastning. Din partner är alltså inte jättesnäll i mina ögon om han går med på att skriva papper på att du ska få behålla exakt den summan du la in i huset.villainnehavaren skrev:
Om den ena gör mer hushållsgöra och den andre mer reparationer etc så är det ett problem för hushållsgörat saknar 2:a hands värde. Den som konstruerar saker hamnar därför oftast i ett bättre läge vid samboförhållanden. (beroende på många olika faktorer kring husägandet förstås)
Du uppmuntrar sambons hobby för att det är bra för honom. Hoppas han uppmuntrar dig till något som är bra för dig. Annars finns risken att han blir mer som ännu ett barn som du ska uppmuntra. När ert barn blir större kommer barnet behöva all uppmuntran och stöttning... av er bägge.
Sambon slipper undan genom att inte själv ta initiativ. Tänk igenom ordentligt om du verkligen vill leva så. Rent strikt juridiskt är det mycket lättare för dig att separera medan barnet fortfarande är litet. Ju äldre barnet blir ju mer hänsyn kommer en ev vårdnadstvist att ta hänsyn till barnets skolgång, var barnet har rotat sig etc. Jag vill egentligen inte svartmåla utan tipsar bara om att du bör tänka igenom det hela ordentligt så snabbt som möjligt och sen försöka stå ut med det beslutet hela barnets uppväxt. Ju äldre barnet blir ju mer har du att förlora på det hela.
Lycka till
Jag och min man har gjort så och det fungerar utmärkt för oss. I vårt fall är det jag som äger 70% av vårt boende och det är för mig helt självklart att stå för 70 % av boendets kostnader vid renoveringar etc. Min man månar om sina 30% så han struntar inte heller bara i huset. Vi lever ifs jämställt och jag har inga problem med att dra el-ledningar eller måla om. Han tar självklar sin del i hushållsarbetet mm.Arkstedt skrev: