Skall vi behålla denna våtrumstapet i lill-toan tycker ni?
http://bp1.blogger.com/_LBBzePYPlsk/R_22km1cDMI/AAAAAAAAACQ/UeFtHEI100s/s320/2008+03+29+024.jpg
http://bp1.blogger.com/_LBBzePYPlsk/R_22km1cDMI/AAAAAAAAACQ/UeFtHEI100s/s320/2008+03+29+024.jpg
Oh, va kul o läsa era beskrivningar av 70-talshus. Klockrena beskrivningar!!!!
Vi flyttade in i vårt nya hus i vintras och det var helt orenoverat sedan det byggdes -77. Med på köpet följde bl a ett skogsgrönt badrum, kök med orange köksluckor o med grönblommig tapet o med grön spis, ett sovrum med knallröd medaljongtapet och blå filtmatta, ett annat sovrum var i gul/orange med brun filtmatta.
Hall, allrum och vardagsrum hade däremot brun/beige/svarta stormönstrade tapeter.
Lite flashback från barndomen har vi helt klart fått under renoveringstiden
.
Vi flyttade in i vårt nya hus i vintras och det var helt orenoverat sedan det byggdes -77. Med på köpet följde bl a ett skogsgrönt badrum, kök med orange köksluckor o med grönblommig tapet o med grön spis, ett sovrum med knallröd medaljongtapet och blå filtmatta, ett annat sovrum var i gul/orange med brun filtmatta.
Hall, allrum och vardagsrum hade däremot brun/beige/svarta stormönstrade tapeter.
Lite flashback från barndomen har vi helt klart fått under renoveringstiden
.
Oh yes, Aliback! Precis så...
och sen...
...visst kan man tycka att saker är fula men...mode går i vågor.
Renässans-barock...nationalromantik-funkis, idag "nyfunkis"-romantik. Ända sen antiken har det växlat fram och tillbaka mellan stilrent och plottrigt. Det är inget nytt...
Efter en tids kärlek för kurvigt eller böljande tröttnar man och vill ha stramare uttryck...så tröttnar man på det osv...
Man kanske inte behöver säga att en stil är ful bara för att man sjäv råkar gilla någon annan. (Inte bara il_duce, har sett ordet i många andra trådar i samband med 60-70-tal eller annan stil man inte gillar).
Jag blir otroligt lycklig och nostalgisk när jag stöter på ett orenoverat murrigt 70:isbygge!
Det är så mycket förknippat med just det där extrema, murriga (förhållandevis gräsliga)...barndom, glädje, minnen...det vill jag inte slänga bort och kalla för skräp
Precis så...och sen...
...visst kan man tycka att saker är fula men...mode går i vågor.
Renässans-barock...nationalromantik-funkis, idag "nyfunkis"-romantik. Ända sen antiken har det växlat fram och tillbaka mellan stilrent och plottrigt. Det är inget nytt...
Efter en tids kärlek för kurvigt eller böljande tröttnar man och vill ha stramare uttryck...så tröttnar man på det osv...
Man kanske inte behöver säga att en stil är ful bara för att man sjäv råkar gilla någon annan. (Inte bara il_duce
, har sett ordet i många andra trådar i samband med 60-70-tal eller annan stil man inte gillar).Jag blir otroligt lycklig och nostalgisk när jag stöter på ett orenoverat murrigt 70:isbygge!
Det är så mycket förknippat med just det där extrema, murriga (förhållandevis gräsliga
)...barndom, glädje, minnen...det vill jag inte slänga bort och kalla för skräpNej, bränna är väl lite drastiskt.aliback skrev:Precis som de gamla som fortfarande minns sin barndom kan tycka, gamla skitiga, dragiga torp med väggarna fulla med vägglöss, bränn skiten ungefär
Gjort är gjort . Vem vet .. en dag kanske folk bryter upp klickgolvet för att få fram den brunspräckliga plastmattan och bryter ner det svartvita kaklet i badrummet (såååååååååå 2006).Det var faktiskt en äldre herre som tyckte så, jag kommer inte ihåg om det var här eller på någon annan byggnadsvårdssida. Han förstod inte hur entusiaster kunde lägga sån energi på att bevara dessa misärens boningar.
Absolut inte min egen åsikt om det verkade så
Jag älskar "skiten"
Absolut inte min egen åsikt om det verkade så
Jag älskar "skiten"
Framtidens generationer kanske inte kommer att göra den slags fynd. I dag tar man väl gärna bort alla gamla skikt av allting när man renoverar.il_duce skrev:Nej, bränna är väl lite drastiskt.
70-tals tapeter finns hos http://www.tapetorama.se/
Charmen med gamla hus är att de har en historia. De har byggts med den samlade kunskapen av generation efter generation. Människor har levt, älskat, lidigt och haft drömmar i de husen. I ett sådant hus känner man ett samband med historien som man inte gör i nya hus. I en modern 60/70-tals förort finns ingen historia. En byråkrat har bestämt att här ska bo människor och man har socialt planerat sånt som annars kommer naturligt som t,ex, torg och mötesplatser och slängt upp höghus mitt i skogen. Det gör människorna rotlösa och intvingade i en kostym ("one size fits all") som sällan passar.aliback skrev:Det var faktiskt en äldre herre som tyckte så, jag kommer inte ihåg om det var här eller på någon annan byggnadsvårdssida. Han förstod inte hur entusiaster kunde lägga sån energi på att bevara dessa misärens boningar.
Absolut inte min egen åsikt om det verkade så
Jag älskar "skiten"
Hus byggada på 60-talet är nästan 50 år gamla.
Jag tycker att det är en lång tid under vilken det hinner skapas både historia, drömmar och kärlek.
Min gammelmormor var uberlycklig över sin nya fräscha moderna lägenhet i Skärholmen...på 60-talet lämnade hon alltså gladeligen sin gamla lägenhet i ett hus från slutet på 1800-t på Södermalm. Det var det finaste som fanns att få en lägenhet i Skärholmen. Då. Modernt, nytt, fräscht och byggt med en helt annan standard än de i stan. Det gamla skräpet, som de då såg på det.
Nu höjer vi det till skyarna och kallar det för det fina och rätta boendet.
Vem vet vad våra barn säger om husen från 60-70-talet, eller husen som byggs idag?
Kanske vill de riva alla torp och gårdar som alla byggnadsvårdsentusiaster byggt upp och restaurerat...
Säkert vill de riva alla nyfunkisbyggen.
Och förmodligen vill de restaurera alla 60-70-talshus som vi har förstört med vår inkonsekventa renovering...
Tänkvärt tycker jag...
Tjatig om någon är jag...
Kan inte nog poängteras att mode växlar. Om 40 år kommer folk börja tänka att husen som byggdes på 90-talet faktiskt också har ett värde...
Jag tycker att det är en lång tid under vilken det hinner skapas både historia, drömmar och kärlek.
Min gammelmormor var uberlycklig över sin nya fräscha moderna lägenhet i Skärholmen...på 60-talet lämnade hon alltså gladeligen sin gamla lägenhet i ett hus från slutet på 1800-t på Södermalm. Det var det finaste som fanns att få en lägenhet i Skärholmen. Då. Modernt, nytt, fräscht och byggt med en helt annan standard än de i stan. Det gamla skräpet, som de då såg på det.
Nu höjer vi det till skyarna och kallar det för det fina och rätta boendet.
Vem vet vad våra barn säger om husen från 60-70-talet, eller husen som byggs idag?
Kanske vill de riva alla torp och gårdar som alla byggnadsvårdsentusiaster byggt upp och restaurerat...
Säkert vill de riva alla nyfunkisbyggen.
Och förmodligen vill de restaurera alla 60-70-talshus som vi har förstört med vår inkonsekventa renovering...
Tänkvärt tycker jag...
Tjatig om någon är jag...
Kan inte nog poängteras att mode växlar. Om 40 år kommer folk börja tänka att husen som byggdes på 90-talet faktiskt också har ett värde...
Charmen med gamla hus är att de har "årsringar". Hus från 1700-talet fick träpanel, större fönster och tapeter inomhus i mitten av 1800-talet. I slutet av 1800-talet tillkom en fin glasveranda och kakelugn, I början av 1900-talet drog man in vatten i köket och inredde vinden med pärlspånt. I mitten av 1900-talet bytte man ut enkelfönstren mot kopplade perspektivfönster, och byggde toalett i en "ryggsäck" intill köksdörren". I slutet av 1900-talet fick huset badrum och nytt allmogekök i furu. Man isolerade vinden och bytte perspektivfönstren mot betsade allmogestuk i betsat trä, plus ett tjugoförsta lager tapet...
Det är tveksamt vad som är "original" och "originalskick" i en sådan byggnad. Det är också diskutabelt om en villa från 2008 kommer att överleva 200 år framtida teknologi och smakvariation.
Det är tveksamt vad som är "original" och "originalskick" i en sådan byggnad. Det är också diskutabelt om en villa från 2008 kommer att överleva 200 år framtida teknologi och smakvariation.