Jag kan förstå Emilio att han inte är så pigg på att ge sig in i ett sådant här jätteprojekt, och faktiskt köpte han ju tomten med tanke på att stugan inte skulle vara kvar. Han har helt klart för sig hur han vil tillbringa sina somrar på denna underbara plats.

Det där med att bevara gamla ruckel till varje pris....... Någonstans får man kanske fundera över om detta är en kulturhistoriskt intressant byggnad och om den är betydelsefull för helheten i en kulturhistoriskt intressant miljö. Jag fick intryck av att så kanske inte var fallet.

Håller med dom andra att det inte är någon brådska att riva om du får plats att bygga bredvid. Du kan ju alltid ha huset som förråd så länge......

PS. Om E ska ge sig i kast med att bevara det gamla huset hinner grabben kanske bli en vrång tonåring innan det finns tid att sitta vid sjön o meta.
 
Redigerat:
  • Gilla
misingen
  • Laddar…
Förklara varför man inte drar in en myndighet i sitt privatliv?! Jo, helt enkelt därför att
a. Myndigheter är inte alltid välvilliga. De är i första hand en juridisk motpart.
b. Myndigheter är inte alltid kunniga. Mera säkert än kunskap äger de myndighet.
c. Myndigheter är inte alltid realistiska. I synnerhet inte myndigheter som är vana vid att "någon annan" betalar.

Förvisso FINNS det statligt anställda antikvarier som är både välvilliga, kunniga och realistiska. Men jag föredrar att inhämta deras goda råd utan att de förvandlat dem till myndighetsbeslut innan jag själv har hunnit smälta om råden är lika goda för mig som för staten. Ett knep (som jag gärna bjussar på) är att rådfråga byggnadsantikvarier som inte samtidigt råkar utöva myndighet.

Av outgrundliga skäl känner en och annan ovan husägare stolthet över att hennes hus är "K-märkt". Detta är ungefär lika naivt som att vara stolt över ett skyhögt taxeringsvärde. En fastighet blir inte mindre "värd" bara för att dess pågående användning INTE inskränks av någon myndighet. Tvärtom!
 
Redigerat:
Oj, jag ville veta vad du själv råkat ut för, det här lät mer som myndighetsskräck i största allmänhet. På vilket vis skulle en byggnadsantikvaries råd kunna förvandlas till myndighetsbeslut hux flux? Jag tycker inte du har förklarat på ett för mig begripligt sätt vad som skulle kunna gå fel om man ber sin byggnadsantikvarie komma på besök eller ber om råd över telefon. Jag vill gärna veta.

Min byggnadsantikvarie kan inte knappast bestämma hur jag ska göra med mitt hus, men hon/han kan komma med råd, förutsatt att jag ber om det. Vad är felet med det?

Att man vill att ens hus ska få någon form av kulturminnesmärkning handlar ofta om att man vill att det ska skyddas från allt för stora ingrepp av efterföljande ägare. Tyvärr existerar något sådant skydd knappast i praktiken. Så har jag uppfattat det, men jag kan ha fel.
 
Billy, gamla hus är inte någons privatsak. Den tid som du står som ägare till huset kanske bara är en liten blinkning i husets liv. Du har ett ansvar både mot tidigare och kommande ägare att ta hand om detta hus. Dessutom är det en allmän angelägenhet, eftersom klantigt utförda renoveringar förfular landskapet. Som medborgare kräver jag att det finns en myndighet som förhindrar att så sker. Tyvärr verkar folk kunna göra nästan vad som helst även i kulturellt värdefulla miljöer.

Dessutom har jag för mig att k-märkningen har avskaffats.
 
Sommartorparn skrev:
Det där med att bevara gamla ruckel till varje pris....... Någonstans får man kanske fundera över om detta är en kulturhistoriskt intressant byggnad och om den är betydelsefull för helheten i en kulturhistoriskt intressant miljö. Jag fick intryck av att så kanske inte var fallet.
Nej, huset är förmodligen inte extra märkvärdigt på något vis, men jag är faktiskt rätt allergisk mot den här typen av argumentation. Varför ska något behöva stämpeln "kulturhistoriskt intressant" för att vara värt att bevara? Vårt hus är inte särskilt märkvärdigt heller. Borde vi jämna det med marken bara för att det inte är ovanligt idag? Om femtio år kommer det förmodligen vara det, men inte om vi inte har förstånd att värdesätta det redan nu.

Förr eller senare blir en byggnad kulturhistoriskt intressant just därför att den inte har betraktats som så av tidigare generationer. Idag tycker man inte att ett litet torp från tidigt 1900-tal är något att spara på, men vi kommer att betrakta det med andra ögon längre fram, när den här typen av byggnader är rariteter. Om man nu inte vill ägna all sin lediga tid till rusta upp en gammal kåk, så bör man ändå låta den stå kvar. Kommande ägare kanske tycker annorlunda. När något är rivet är det bortom räddning.
 
billy_baver skrev:
Av outgrundliga skäl känner en och annan ovan husägare stolthet över att hennes hus är "K-märkt". Detta är ungefär lika naivt som att vara stolt över ett skyhögt taxeringsvärde. En fastighet blir inte mindre "värd" bara för att dess pågående användning INTE inskränks av någon myndighet. Tvärtom!
Nu befinner vi oss långt ifrån ämnet, visserligen, men den enda myndighetsutövning en antikvarie kan utföra på en så kallat k-märkt byggnad är det som sägs i Plan- och byggnadslagen. Det gäller till exempel för vårt hus, eftersom det ligger utom detaljplanerat område. Vi behöver till exempel inte bygglov för att ändra fasadfärg vilket innebär att vi gott och väl skulle kunna måla huset smurfblått om vi så önskade. Det enda som kan hända är att kommunen får stryk på fingrarna av länsstyrelsen för att de inte upprätthåller PBL. En byggnadsantikvarie som säger åt oss att vi måste använda smidd spik eller blånekar att vi får bygga garage på tomten överskrider sin auktoritet. Detsamma gäller för q-märkning. Det är ett skydd som motsvarar skyddet i PBL - och skyddade enligt PBL är ALLA byggnader. Skillnaden är väl den att kommunen i detaljplan kan bestämma om fasadfärg, taktäckningsmaterial och utbyggnaders utformning i högre utsträckning - men även ny bebyggelse måste ju underkasta sig sådana direktiv i detaljplan mig veterligen...

Sen undrar jag verkligen om användningen av ett hus förvanskas av att det är q-märkt? Och påverkas verkligen användningen av huset avsevärt för att man inte får ändra taktäckningsmaterial eller bygga en pensionärskuvös?
 
Karakorum skrev:
Nej, huset är förmodligen inte extra märkvärdigt på något vis, men jag är faktiskt rätt allergisk mot den här typen av argumentation. Varför ska något behöva stämpeln "kulturhistoriskt intressant" för att vara värt att bevara? Vårt hus är inte särskilt märkvärdigt heller. Borde vi jämna det med marken bara för att det inte är ovanligt idag? Om femtio år kommer det förmodligen vara det, men inte om vi inte har förstånd att värdesätta det redan nu.
.
Ingen har sagt att ni borde riva ert hus! Att ni tar hand om ett gammalt hus är jättebra, och det är jättebra att du delar med dig av din kunskap o erfarenheter här på forumet. Däremot tycker jag man ska vara försiktig med att moralisera över folk som kanske har andra prioriteringar i livet!

Du känner inte Emilio och vet inte vad han har för förutsättningar att göra det du begär av honom. Jag upprepar, han köpte huset för att han ville ha ett mysigt ställe att att tillbringa somrarna med sin son, snickra o måla lite, gå o pyssla. Hans dröm var inte att gräva ner sig i ett jättestort renoveringsprojekt. Han kanske varken har ekonomin, kunskapen eller motivationen för att göra det som krävs. Jättebra att du delar med dig av din kunskap. Jättebra om Emilio lyssnar på många olika personers synpunkter innan han gör något. Men om han väljer att riva kåken, så går världen inte under för det.
(Sorry Emilio, att jag talar i ditt ställe :rolleyes:)
 
Karakorum >> Jag beklagar att Du inte begrep.

Också rätt tandlösa tigrar har en besynnerlig ovana att ta tid och kraft i anspråk. De vet ibland också hur de skaffar sig tänder genom att slamra i dörrarna på andra myndigheters bakgård.
 
Hörru bävern, jag är också jättenyfiken att läsa om de negativa erfarenheter som du tycks ha haft i samröre med byggnadsvårdande myndighet! Smit inte nu, har man sagt A får man säga B. Svepande antydningar blir ingen klokare av.:rolleyes:
 
Sommartorparn skrev:
Ingen har sagt att ni borde riva ert hus! Att ni tar hand om ett gammalt hus är jättebra, och det är jättebra att du delar med dig av din kunskap o erfarenheter här på forumet. Däremot tycker jag man ska vara försiktig med att moralisera över folk som kanske har andra prioriteringar i livet!

Du känner inte Emilio och vet inte vad han har för förutsättningar att göra det du begär av honom. Jag upprepar, han köpte huset för att han ville ha ett mysigt ställe att att tillbringa somrarna med sin son, snickra o måla lite, gå o pyssla. Hans dröm var inte att gräva ner sig i ett jättestort renoveringsprojekt. Han kanske varken har ekonomin, kunskapen eller motivationen för att göra det som krävs. Jättebra att du delar med dig av din kunskap. Jättebra om Emilio lyssnar på många olika personers synpunkter innan han gör något. Men om han väljer att riva kåken, så går världen inte under för det.
(Sorry Emilio, att jag talar i ditt ställe :rolleyes:)
Det var dina argument för rivning som jag kommenterade, inte Emilios prioriteringar.
 
Redigerat:
Sommartorparn >>> Ett exempel i högen: Fallfärdigt ruckel invid provinsstad. Ägarens tanke var att riva eländet och ersätta med ny byggnad, anpassad till omgivande husklunga. Vi kan kalla det "stil A". Den ödelagda rucklet höll vad vi kan kalla "stil B".

Byggnadsnämnden "begär in synpunkter" från byggnadsantikvarie, som omedelbart medger att rucklet verkligen är rivningsmoget. MEN! Trots att varken rucklet eller husen intill åtnjuter antikvariskt skydd ställer byggnadsantikvarien krav på ersättningsbyggnaden. Den ska hållas i ... "stil C" ! Antikvarien motiverar sig med något meningslöst babbel om "lokala byggnadstraditionen".

Byggnadsnämnden beviljar därefter riv- och bygglov ENDAST med förbehåll enligt "sakkunniga" synpunkter.
 
billy_baver skrev:
MEN! Trots att varken rucklet eller husen intill åtnjuter antikvariskt skydd ställer byggnadsantikvarien krav på ersättningsbyggnaden. Den ska hållas i ... "stil C" ! Antikvarien motiverar sig med något meningslöst babbel om "lokala byggnadstraditionen".

Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen.
(PBL 3 kap 1 §)

Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.

(PBL 3 kap 10 §)

Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

(PBL 3 kap 12 §)

Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.

(PBL 3 kap 13 §)


Vad menar du med "antikvariskt skydd"? Att det är q-märkt? Att det är ett byggnadsminne?
Jag tycker personligen att det finns skrivet klart och tydligt att sådant inte krävs för att man ska värna om såväl platser som byggnaders kulturhistoriska värden, oavsett om de är q-märkta eller har en gammal k-märkning på sig.

Jag vägrar uttala mig om fallet du talar om. Om rucklet är ett egnahem som står i utkanten av ett rutnät av katalogvillor och en lokal byggnadstradition är parstugor i 1,5 våning ser jag inte problemet att byggnadsantikvarien tycker att huset ska byggas som den senare.
 
Antikvarien motiverar sig med något meningslöst babbel om "lokala byggnadstraditionen".
Hur menar du, Billy? Hur kan det vara meningslöst att ta hänsyn till den lokala byggnadstraditionen?
 
Visst är det här en intressant diskussion, men den borde föras i en egen tråd, eller vad tycker ni?
 
konichiwa girl skrev "Jag vägrar uttala mig om fallet", vilket vi bara kan tacka för. Fallet gäller ingalunda någon tätort utan en lite udda solitär bebyggelse med en enda ägare. Alla relevanta fakta är redan nämnda.

Bjarne Petersen >>> "Lokala byggnadstraditionen" är irrelevant därför att alla byggnader inom synhåll från nämnda ruckel följer en helt annan "tradition", nämligen "omgivningens karaktär".

Sommartorparn >>> Inte heller en myndighets ingripanden är någon privatsak för ämbetsmän. Problemet är bara att vissa typer av ämbetsutövning utmanar allmänhetens rättsuppfattning, så till den grad att myndigheten sakta tappar sin politiska sanktion.

Karakorum >>> Javisst är detta intressant. Och förhoppningsvis inte särskilt relevant för emilio_barzini
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.