Av de alternativ som nämnts så är köpa större hus det första som går bort för oss. Fetbort. Dels tycker jag inte att vi behöver större, inte för att vi bor jättestort men det duger. Dels har prisutvecklingen i vår trakt sedan vi köpte varit sådan att om vi ska ha ett större hus lika nära stan för bara två miljoner till, så blir det ett nytt renoveringsobjekt att börja om med och det har jag ingen lurre med nu när jag ändå har kommit en bit på väg!
Jag tror att vi skulle använda några hundra tusen på att leja ut en del av de renoveringar vi har kvar - inte för att jag ogillar jobbet men för att få mer tid för varandra. Sedan lägga några hundra tusen till en ha kul/buffertpott. Då återstår kanske en miljon som jag ser två möjliga alternativ för:
- Amortera - det innebära 2,5 kkr mindre räntor per månad PLUS tryggheten att vi skulle kunna bo kvar även om en av oss blev arbetslös, sjuk eller liknande någon längre tid PLUS att vi skulle kunna dra ned på amorteringarna eller t o m skippa dem helt ett tag = ytterligare minskning av utgifter. Inget av detta är särskilt upphetsande men sammantaget skulle det kännas rätt lockande för oss.
- Investera på något spännande sätt - vet inte vad men hustrun skulle kanske kunna komma upp med något (hon är ekonom).
Kan inte säga vilket, vi skulle behöva ta oss en lång funderare tillsammans.
Jag tror att vi skulle använda några hundra tusen på att leja ut en del av de renoveringar vi har kvar - inte för att jag ogillar jobbet men för att få mer tid för varandra. Sedan lägga några hundra tusen till en ha kul/buffertpott. Då återstår kanske en miljon som jag ser två möjliga alternativ för:
- Amortera - det innebära 2,5 kkr mindre räntor per månad PLUS tryggheten att vi skulle kunna bo kvar även om en av oss blev arbetslös, sjuk eller liknande någon längre tid PLUS att vi skulle kunna dra ned på amorteringarna eller t o m skippa dem helt ett tag = ytterligare minskning av utgifter. Inget av detta är särskilt upphetsande men sammantaget skulle det kännas rätt lockande för oss.
- Investera på något spännande sätt - vet inte vad men hustrun skulle kanske kunna komma upp med något (hon är ekonom).
Kan inte säga vilket, vi skulle behöva ta oss en lång funderare tillsammans.
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Jag hade amorterat en miljon, sen hade jag ökat livskvaliteten för resterande pengar. Jobbet hade jag nog haft kvar.
För mig är det naturligt att göra sig skuldfri så i ditt exempel är det alltså alt 1 som gäller. Problemet i dag är väl att det är få förunnat att kunna lösa lånen p.g.a de höga huspriserna såvida man inte ärver eller vinner pengar.
Låt oss utvidga frågeställningen: Hur många skuldsatta miljonvinnare skulle amortera om vi antar att skuldräntan inte längre hade medfört skattereduktion?
Uppmärksamma debattörer på tråden har kanske noterat att regeringen inom kort lägger en prop om nya skattefria sparformer. Man kan ana att ränteavdragens tid snart har runnit ut.
Uppmärksamma debattörer på tråden har kanske noterat att regeringen inom kort lägger en prop om nya skattefria sparformer. Man kan ana att ränteavdragens tid snart har runnit ut.
Intressant tråd eftersom jag faktiskt står inför en liknande situation irl, inte så att jag vunnit nga miljoner men däremot ska lite överblivna prylar säljas av till sommaren (tantens order) och då blir det ju en slant över som eg inte "behövs" till ngt så jag funderar över vad som är klokast att göra.
Själva grejen med att investera dom i nya prylar skulle vara det naturliga för mig att göra men då är man ju tillbaka på ruta ett igen och måste sälja dom igen och förvisso få fler slantar men mindre tid.
Betala av alla lån är ju behagligt men knappast ekonomiskt för att man inte skulle få iaf 10% vinst på investeringskapital är ju orimligt så att bara spara 2-3% ränta suger ju.
Båt mm finns redan och att köpa en dyrare bara för sakens skull känns ju med fel och att byta boende kan kvitta för man skulle inte få ngt märkbart bättre för att man pyttsade in ett par millar till här.
Att bara slösa bort dom skulle jag inte kunna med även om jag ville, är aldeles för snål för det så det skulle ge en försämrad livskvalitet för mig, samma sak skulle det bli att arbeta mindre eftersom jag älskar mitt jobb...
Suck vilket I-landsproblem man kan ha då
Själva grejen med att investera dom i nya prylar skulle vara det naturliga för mig att göra men då är man ju tillbaka på ruta ett igen och måste sälja dom igen och förvisso få fler slantar men mindre tid.
Betala av alla lån är ju behagligt men knappast ekonomiskt för att man inte skulle få iaf 10% vinst på investeringskapital är ju orimligt så att bara spara 2-3% ränta suger ju.
Båt mm finns redan och att köpa en dyrare bara för sakens skull känns ju med fel och att byta boende kan kvitta för man skulle inte få ngt märkbart bättre för att man pyttsade in ett par millar till här.
Att bara slösa bort dom skulle jag inte kunna med även om jag ville, är aldeles för snål för det så det skulle ge en försämrad livskvalitet för mig, samma sak skulle det bli att arbeta mindre eftersom jag älskar mitt jobb...
Suck vilket I-landsproblem man kan ha då
Jag förespråkar ändå att man skall betala av lånen. Att investera i något och få 10 % i utdelning/vinst är lättare sagt än gjort. Skall jag dessutom betala räntor för ett annat lån, måste jag få ännu mer avkastning för att få 10 %. Går dessutom låneräntorna upp måste avkastningen öka ytterligare. Känns som en ganska hopplös situation. Om man inte investerar, på en osäker börs, utan sätter slantarna på bankkonto, Vad får man då i avkastning? Livskvalité, ja, det är att helt oberoende och vägen dit är framför allt att vara skuldfri.Tossegubbe skrev:
Snål, kan definieras på många olika sätt, men, att förstått pengars värde tyder hellre på ett ekonomiskt sinnelag.
Inte jag, så länge sparräntan ligger över låneräntan (justerat för skatteeffekter).billy_baver skrev:
Det är väl schablonbeskattning som skall införas, någon skattefrihet tror jag inte Anders Borg skulle sätta sin stämpel under.
Om avdrag i inkomst av tjänst mot underskott i kapital skulle begränsas (mer än nu), skulle det inte påverka så mycket vilket som är bäst, amortera eller spara. Däremot skulle huspriserna gå ner, eftersom de som har inkomst av tjänst skulle inte kunna ta så mycket lån.
Det är i den meningen som jag tror det finns störst skillnader bland oss . Om man anser sig öka sin livskvalitet genom att veta att en dag ha betalt av huset så är det kanske en lycka/livskvalite. Någon annan kanske har haft större glädje genom att ha förgyllt sitt liv med upplevelser på vägen dit som man annars inte kunnat få. Vad vet jag?JanneL skrev:Om man inte investerar, på en osäker börs, utan sätter slantarna på bankkonto, Vad får man då i avkastning? Livskvalité, ja, det är att helt oberoende och vägen dit är framför allt att vara skuldfri.
Snål, kan definieras på många olika sätt, men, att förstått pengars värde tyder hellre på ett ekonomiskt sinnelag.
Jag kanske har fel men människor på landsbygden (norrlänningar) tycks ha ett större behov av att vara eller bli "oberoende". Kan det vara så?
Redigerat:
Många banker har ju specialkonton.JanneL skrev:Jag förespråkar ändå att man skall betala av lånen. Att investera i något och få 10 % i utdelning/vinst är lättare sagt än gjort. Skall jag dessutom betala räntor för ett annat lån, måste jag få ännu mer avkastning för att få 10 %. Går dessutom låneräntorna upp måste avkastningen öka ytterligare. Känns som en ganska hopplös situation. Om man inte investerar, på en osäker börs, utan sätter slantarna på bankkonto, Vad får man då i avkastning? Livskvalité, ja, det är att helt oberoende och vägen dit är framför allt att vara skuldfri.
Snål, kan definieras på många olika sätt, men, att förstått pengars värde tyder hellre på ett ekonomiskt sinnelag.
På SEB får man tex 4.39% ränta om man binder pengarna på 5år - och pengarna omfattas av insättningsgarantin.
Annars kan man sätta in dom på riksgälden, för iaf dryga 3%, så lär dom vara relativt säkra där också...
/K
Så länge bankerna envisas med att ösa pengar över kollektivet låntagare finns ju ingen orsak att sluta låna. Problemet är bara att så ser det inte ut i verklighetens bokslut.