Har haft fyra hundar under mitt vuxna liv.P Pappa1986 skrev:
Först en schäferhane, sedan en rottweilertik båda från godkända uppfödare.
Ingen av de rasrena är en bra nybörjarhund.
Sedan valde jag att ta hundar från hundstall.
Det finns så många överblivna hundar som behöver ett hem.
Först var det en labrador/bordercollie-mix som jag fick när hon var ca 4 månader.
Det var den bästa hund jag haft, hon gick aldrig från gårdsplan, vaktade lite lagom
och på promenader, när det flög upp någon hönsfågel framför henne
räckte det med ett litet nej för att hon inte skull bry sig om den.
Bra med andra husdjur och vänlig mot både barn och vuxna.
Tyvärr fick hon svår artros och vi fick ta bort henne vid bara 6 års ålder.
Sedan skaffade jag min nuvarande hund, en dobermann/podenko-mix som är fruktansvärt livlig.
Hon älskar alla människor men är hoppig och klöser sönder dem på armarna då hon hälsar.
Mycket svårdresserad. Har inte tid att lyssna. Min granne som varit mentalskötare (för människor)
kastade en blick på henne och sa: Den hunden har ADHD!
Hon är 8 år nu och folk som träffar henne tror att hon är ca 18 månader.
Men jag ska absolut ta en hund från hundstall igen om det blir aktuellt.
Fördelen är att man oftast slipper valpperioden med sönderbitna möbler, skor m.m.
Träningen att bli rumsren är inget problem, det brukar gå rätt fort.
Vad man än väljer kan det vara bra att gå en hundkurs, att köpa (låna) ett par bra hundböcker.
Och läsa dem i god tid innan...
Lycka till!
@Jiji & @dicliff
Tack för era inlägg.
Vi ska helt enkelt läsa på en massa och även kontrollera uppfödare mm när det är dags.
Många seriösa personer vill ju även att deras hundar ska komma till bra hem och de har också bra erfarenhet av vad som krävs av en hundägare.
Saknar verkligen hund men det får dröja ett till nästa sommar innan det är dags för vovve.
Men tack för era tips
Tack för era inlägg.
Vi ska helt enkelt läsa på en massa och även kontrollera uppfödare mm när det är dags.
Många seriösa personer vill ju även att deras hundar ska komma till bra hem och de har också bra erfarenhet av vad som krävs av en hundägare.
Saknar verkligen hund men det får dröja ett till nästa sommar innan det är dags för vovve.
Men tack för era tips
Vi har precis gjort denna resa och får hem valpen om knappt 3 veckor.P Pappa1986 skrev:
Vi gjorde så här: vi utgick från vår familjs intressen, hur vår vardag ser ut och hur vi tänker oss att nästkommande 10+ år ser ut.
Tex: Vi gillar att vara ute i naturen, plocka svamp, vandra å fiska. Kommer inte ändras och vi är såpass ”unga” att hälsan verkligen inte borde sätta stopp för detta. Kan komma barnbarn under dessa tio år (men kan också dröja 20 år).
Vi utgick även från vår arbetssits och hur troligt det är att den kommer ändras.
Detta skrev vi ned och sedan sållade vi bort många raser. Bara en sådan sak som våra vandringar som är allt ifrån något dygn upp till en vecka. Från att sova under bar himmel till i tält. Gjorde att vi kunde sålla bort en hel del raser.
Så detta är mitt tips. Vad gillar er familj att göra och vad vill ni att hunden ska användas till?
Wow, spännande story.H husdrommaren skrev:
Vi är i en rätt spännande och väldigt liknande situation som ni.
Vår skillnad är vandringarna.
Vi går på utflykter upp till 1 mil men håller det till dagsutflykter.
Tack för tipsen
Edit: vad är det för ras på hunden som ni valt?
Ser nästan ut att kunna bli en björnhund
Redigerat:
Nackdelen med min ras är att de 5 barnbarnen inte kan gå med hunden i koppel pga den är för stor och stark. Jag har dalmatiner eftersom jag vill ha vakthund som bara vaktar när det är allvar. Som barnhund är den annars ypperlig. Men envis och speciell så inget jag allmänt rekommenderar.
Funderar på ytterligare en hund.. Som @Jiji har... Men är tveksam eftersom jag själv närmar mig 'bäst-före-datum'.
Rekommenderar hundfunderare att köpa Bonniers stora bok Hund. Som nämnts tidigare bör man välja uppfödare med omsorg. Jag har själv under åren hämtat 6 jyckar från "min" uppfödare.
De flesta raser mår bra av dagslånga promenader, även veckolånga när de blivit vana.
Funderar på ytterligare en hund.. Som @Jiji har... Men är tveksam eftersom jag själv närmar mig 'bäst-före-datum'.
Rekommenderar hundfunderare att köpa Bonniers stora bok Hund. Som nämnts tidigare bör man välja uppfödare med omsorg. Jag har själv under åren hämtat 6 jyckar från "min" uppfödare.
De flesta raser mår bra av dagslånga promenader, även veckolånga när de blivit vana.
Det är en Schäfer. Jag är i och för sig uppväxt med schäfrar så liiiite partiskP Pappa1986 skrev:Wow, spännande story.
Vi är i en rätt spännande och väldigt liknande situation som ni.
Vår skillnad är vandringarna.
Vi går på utflykter upp till 1 mil men håller det till dagsutflykter.
Tack för tipsen
Edit: vad är det för ras på hunden som ni valt?
Ser nästan ut att kunna bli en björnhund
men detta tycker jag är en väldigt tilltalande allround hund som blir vad du gör den till. Det som tog extra tid efter att vi bestämde oss var att hitta rätt uppfödare. Ad, Hd och MH är superviktigt. Sedan måste såklart inavels graden vara bra. skk.se är till god hjälp att hitta rätt i denna djungel.Vi går minst två timmar per dag. Uppdelat på flera rundor med ungefär 3,5-4 timmar emellan. Bruna Hunden vill inte gärna kissa i trädgården, inte ens på landet, så även om vi är ute mycket blir det flera rundor på en dag.
Mellanpudel älskar utflykter och vandrar gärna. Då är kortklippt päls bäst. På vintern kan man låta pälsen bli ett par, tre cm lång, då fryser de inte. De blir blöta in på skinnet i regn så det är en sak man får tänka på om man är ute länge när det regnar.
Mellanpudel älskar utflykter och vandrar gärna. Då är kortklippt päls bäst. På vintern kan man låta pälsen bli ett par, tre cm lång, då fryser de inte. De blir blöta in på skinnet i regn så det är en sak man får tänka på om man är ute länge när det regnar.
Oj, det trodde jag inte. Helt renrasig? Verkar ha så mycket päls.H husdrommaren skrev:Det är en Schäfer. Jag är i och för sig uppväxt med schäfrar så liiiite partisk
Eller är det blandningar jag tänker på, har kanske inte ens sett en renrasig schäfer
Han är välpälsad och en rejäl krabat, ser just nu ut lite som en limpa med en glad viftande svans och ett par vass kliande valptänderP Pappa1986 skrev:Oj, det trodde jag inte. Helt renrasig? Verkar ha så mycket päls.
Eller är det blandningar jag tänker på, har kanske inte ens sett en renrasig schäfer
. Men både hanen och tiken är grova och ligger i övre spannet på mankhöjden och vikten, så detta kommer nog bli en stadig kille. Men ja den är renrasig och från långa linjer. Föräldrarna och mor-och-farföräldrar är högt meriterade.
En hund är vad man gör den till tror jag.
Bekants Labbe går en km per promenad, gjort det sen valp, och typ samma runda varje dag. Den gillar inte alls att gå i skogen, för dagliga rundan är på asfalterad väg.
Vår Chihuahua är uppvuxen på långa promenader i skogen, på stigar givetvis, en Chihuahua kan av förklarliga skäl inte ta sig fram så bra i terräng, försvinner ju om det så bara är högt blåbärsris Motsatsen då är att hon inte gillar asfalt alls, finns det gräs, ett dike eller liknande går hon där. Finns det en stig in i skogen på vägen där man går smiter hon in där en bit, stannar o tittar på en "Ska vi inte går här ??" Om man då säjer nej och går vidare kommer hon efter med hängande huvud, ja ni vet ju hur en hund visar sitt missnöje. Gå några timmar, en mil eller så är inga problem alls.
Raka motsatsen hittar vi på Chihuahua träffen som är varje söndag här i Stockholm, Chihuahuaor som troligtvis bara går runt ett kvarter dagligen. Vissa, varken hunden eller matte orkar gå de 3 km runt Åkeshovsparken, de brukar vända efter några hundra meter, eller bära hunden halva rundan.
Bekants Labbe går en km per promenad, gjort det sen valp, och typ samma runda varje dag. Den gillar inte alls att gå i skogen, för dagliga rundan är på asfalterad väg.
Vår Chihuahua är uppvuxen på långa promenader i skogen, på stigar givetvis, en Chihuahua kan av förklarliga skäl inte ta sig fram så bra i terräng, försvinner ju om det så bara är högt blåbärsris
Motsatsen då är att hon inte gillar asfalt alls, finns det gräs, ett dike eller liknande går hon där. Finns det en stig in i skogen på vägen där man går smiter hon in där en bit, stannar o tittar på en "Ska vi inte går här ??" Om man då säjer nej och går vidare kommer hon efter med hängande huvud, ja ni vet ju hur en hund visar sitt missnöje. Gå några timmar, en mil eller så är inga problem alls.Raka motsatsen hittar vi på Chihuahua träffen som är varje söndag här i Stockholm, Chihuahuaor som troligtvis bara går runt ett kvarter dagligen. Vissa, varken hunden eller matte orkar gå de 3 km runt Åkeshovsparken, de brukar vända efter några hundra meter, eller bära hunden halva rundan.
Jag har inga digitala bilder men jag hade två shih-tzu för länge sedan. Mor och dotter, egen uppfödning. Rasen var större och andades bättre på den tiden än de hundar jag ser nu.
De älskade skogen och skuttade fram mellan stock och sten som japanska floddrakar. (Fast att rasen är från Kina)
Speciellt galna var de i snö då de skuttade upp och ner i snödrivorna.
Med åldern blev mammahunden något bekväm och när vi flyttade till Skåne upptäckte hon Dalby söderskog där det ligger spränger på stigarna för att inte alla besökare ska slita sönder marken. Det tyckte hon var utmärkt - skog och friluftsliv, men med golv. Perfekt!
Rasen bodde ju en gång i kejserliga palats och kanske sitter minnet av det kvar i generna?
Det var härliga hundar. En stor hund i en liten hunds kropp brukar man säga men idag dras rasen med många åkommor så det är inte en ras jag skulle skaffa igen.
De älskade skogen och skuttade fram mellan stock och sten som japanska floddrakar. (Fast att rasen är från Kina
)Speciellt galna var de i snö då de skuttade upp och ner i snödrivorna.
Med åldern blev mammahunden något bekväm och när vi flyttade till Skåne upptäckte hon Dalby söderskog där det ligger spränger på stigarna för att inte alla besökare ska slita sönder marken. Det tyckte hon var utmärkt - skog och friluftsliv, men med golv. Perfekt!
Rasen bodde ju en gång i kejserliga palats och kanske sitter minnet av det kvar i generna?
Det var härliga hundar.
En stor hund i en liten hunds kropp brukar man säga men idag dras rasen med många åkommor så det är inte en ras jag skulle skaffa igen.Jag har haft en tidigare oxå, av den gamla stammen, fantastisk hund hade gärna haft en igen, men som du säger, det är inte "samma sort" idag, varken mentalt eller kroppsligt. Sorgligt.Jiji skrev:
Jag har inga digitala bilder men jag hade två shih-tzu för länge sedan. Mor och dotter, egen uppfödning. Rasen var större och andades bättre på den tiden än de hundar jag ser nu.
De älskade skogen och skuttade fram mellan stock och sten som japanska floddrakar. (Fast att rasen är från Kina
Speciellt galna var de i snö då de skuttade upp och ner i snödrivorna.
Med åldern blev mammahunden något bekväm och när vi flyttade till Skåne upptäckte hon Dalby söderskog där det ligger spränger på stigarna för att inte alla besökare ska slita sönder marken. Det tyckte hon var utmärkt - skog och friluftsliv, men med golv. Perfekt!
Rasen bodde ju en gång i kejserliga palats och kanske sitter minnet av det kvar i generna?
Det var härliga hundar.
Mammahunden var en sådan där hund man bara får en gång i livet.S SueSue skrev:
Hon tittade på tv och älskade speciellt att se deckare eller något där det var höns med. Den hon viftade på svansen åt i en deckare var alltid mördaren. Det fick mig iof att bli en smula nervös när vi åkte tåg (vilket vi ofta gjorde) och hon ibland kröp fram från favorit platsen under sätet och viftade på svansen åt någon vi aldrig träffat förut...