KnockOnWood skrev:
Jag förstår att ni har en knivig situation, och det är svårt att ge konkreta råd med så lite information,
som du (med rätta) vill släppa ut.

Men för mig (som är rätt gammaldags) känns det fel att inte köra med öppna kort gentemot banken och framför allt er kontakt där.
Att småbluffa med fakta tror jag kan komma surt efter, när man verkligen är beroende av hans/hennes hjälp.

Men ett skarpt råd är väl att inte planera för någon överdådig semester i år.
Kanske bäst att stanna hemma och måla lite på det nya huset, och bada i näraliggande sjöar.
Det är skönt det med :)
Jag är inne på samma riktning som du. Jag vill att min sambo gör klart med det eventuellt nya jobbet vad som gäller, sedan pratar vi med banken och säger vad som gäller.
 
cpalm skrev:
Varför inte göra som man brukar göra, dvs skriva avtal med den nya arbetsgivaren och sedan säga upp sig? Det torde väl kunna ske imorgon dag om det är så pass klart?
Jag vill inte säga för mycket om vad min sambo jobbar med utan att hänga ut henne. Men jag kan säga att det inte är en "vanlig" arbetsplats som fungerar som en "industri".
 
R
thomas_7 skrev:
Det som ska tilläggas är att hon idag har en tjänst på 75%. Utan att ha räknat på det exakt så tror jag inte att banken godkänner bara mig som låntagare...
men om du kommit fram till att banken inte godkänner bara dig så beror det väl på att det är på håret att ni får det att gå runt på en inkomst?
 
Roland112 skrev:
men om du kommit fram till att banken inte godkänner bara dig så beror det väl på att det är på håret att ni får det att gå runt på en inkomst?
Ja det är det ju. Men vi klarar oss en period ändå bara på min lön. Min sambo får lön månaden efter hon jobbar plus att hon har rätt mycket semester att få ut i pengar. Dessutom har vi en del sparpengar kvar efter att insatsen till huset är betald. Så att vi ska få det att gå runt oroar jag mig inte för, men det bryr sig ju inte banken om. De vill väll bara se konstanta inkomster för oss vanliga knegare.
 
R
thomas_7 skrev:
Ja det är det ju. Men vi klarar oss en period ändå bara på min lön. Min sambo får lön månaden efter hon jobbar plus att hon har rätt mycket semester att få ut i pengar. Dessutom har vi en del sparpengar kvar efter att insatsen till huset är betald. Så att vi ska få det att gå runt oroar jag mig inte för, men det bryr sig ju inte banken om. De vill väll bara se konstanta inkomster för oss vanliga knegare.
Ja, ni har säkert bra grunder till att hon säger upp sig. Men om ni ska börja ta av besparingar för att överleva måste det verkligen vara jävulens arbetsplats för att få ett sådant problem på nacken.
Man får ju även tänka sig in i bankens ögon. Om man själv fick valet att låna ut 10K till en person som är arbetslös eller till en person med fast anställning, vem hade man lånat pengarna till?
 
Om din sambo har mycke semester att plocka så kan hon/ni köpa lite tid, eller så tar hon tjänstledigt ett tag fram tills hon har lyckats skriva kontrakt med nya arbetsgivaren.
 
Jag lider med er situation och förstår att det måste vara oerhört olustigt för din sambo och därmed även för dig.
Men, om sambon lider mycket nu är det ändå kanske ingenting mot vad hon (och därmed även du) kommer att lida om arbetslösheten blir längre än vad hon/ni har tänkt sig. Dels känslan att inte vara önskvärd på arbetsmarknaden, dels känslan av sakta påkrypande panik av att ekonomin håller på att gå åt helvete.

Det skulle ju kunna bli ett fall om "ur askan i elden".

Om det är riktigt jäkla illa på den nuvarande arbetsplatsen att hon i princip måste bort "idag", då tycker jag att det är en bättre variant att kontakta skyddsombudet på arbetsplatsen och hälsovården och få till en sjukskrivning så att hon kommer bort.

Svaret på din ursprungliga fråga är tveklöst ja, banken kommer att anse att det är ett mycket stort problem att ni helt plötsligt bara har en inkomst som dessutom kanske inte räcker för att klara av nödvändiga löpande betalningar. Att skapandet av den situationen rent objektivt är frivillig (egen uppsägning) kommer inte att arbeta i er favör.
 
hempularen skrev:
jaa.. Nu vet jag iofs inte om banker alltid är så rationella i sina bedömningar. En del banker kan vara lite fyrkantiga...
Med "en del" bör läsas "i princip alla".:)
Vilket heller inte är särskilt konstigt eftersom bankerna i väldigt stor utsträckning är tvingade att vara "fyrkantiga".
 
O
Själv kan jag absolut sätta mig in i TS sambos situation. När det gått så långt då är det inte lätt att stå ut. arbetsskyddsombud hjälper inte alltid. Det kan vara så mycket som gör att situationen till slut blir ohållbar.
Förvisso måste man ta hänsyn till hur svårt det är att få nytt jobb.... Själv vet jag att jag är ytterst oattraktiv på arbetsmarknaden, så jag försöker stå ut... Men det går ut över psyket... Men man vet bäst själv hur attraktiv man är på arbetsmarknaden.

Visserligen så bör man vara ärlig mot banken.... Men jag måste erkänna en sak... jag skulle inte vara allt för ärlig...

Bankerna idag är väldigt snåla med att låna ut pengar, de ställer väldigt höga krav, kanske ibland lite orimligt höga krav...
Om någon säger att banken lånar ut pengar hur lätt som helst säger jag bara....
-Ge mig namnet på banken... Jag vill åxå dit :)
 
Behöver inte vara kört med banken, om din sambo säjer upp sig. Även om din partner förlorar inkomst från arbete, kan det baseras på a-kasse utbetalning som hennes inkomst.

Så fungerade det i alla fall förra året. Då vi köpte hus.

Jag var då visstidsanställd på ett rullande 3 månaders kontrakt, så bankens beräkningar grundade sig på partnerns lön + att jag var medlem i a-kassa och kunde börja stämpla om visstids anställningen ej skulle förnyas.

Påverkade förvisso hur stort lån vi kunde ta, eftersom visstidsansällningen gjorde att jag ej kunde tillräkna mig min faktiska inkomst. Utan endast vad jag skulle få från a-kassan. Men det räckte till för att köpa hus här utanför storstads regionerna.
 
Plåthuset skrev:
Med "en del" bör läsas "i princip alla".:)
Vilket heller inte är särskilt konstigt eftersom bankerna i väldigt stor utsträckning är tvingade att vara "fyrkantiga".
Vi har i släkten en lite rolig historia om en av mina yngre släktingar. Han är lite av guru inom en viss typ av finansiella operationer. När han tog examen så var han redan lite kändis i branschen och han hade anställningserbjudande från en hög med "prestige företag" från hela världen. Men eftersom hans flickvän inte var klar så tog han jobb i Sverige, med en ingångslön på fantasinivå (han började med högre lön än vad jag hade då, jag var VD för ett amerikanskt elektronikföretag).

SE banken nekade lån på 450 000 för att han inte hade haft fast anställning så länge... Idag är han investeringschef i ett bolag som hanterar 2 eller möjligen 3 siffriga miljarder.
 
  • Gilla
HEM2121 och 1 till
  • Laddar…
Låter helt rimligt. Såna där yuppies är alltid alltför riskbenägna för att ha som kund i en respektabel bank. :D
 
  • Gilla
Joellernej och 2 till
  • Laddar…
H
Var på på en bank i begynnelsen för att få checkkredit och lån och för att bli helkund. Men den banken trodde inte på branschen. Det roliga är med den kommentaren var att det var under bankkrisen :) Det löste sig med en annan bank så det var inga problem och ytterligare en annan bank var också intresserad.
 
Går det inte på er bank, gå till en annan bank och erbjud att flytta alla era affärer dit. Får de en ny kund så är det värt lite större risk för dem. Vips har ni ett bättre förhandlingsläge.
 
Hemmakatten
Jag är en sån där ordentlig och tråkig typ som aldrig ens fått en p-bot, men i det här fallet skulle jag inte tala om för banken att ena partnern säger upp sig. Banker har alldeles för mycket makt. Anser ni att ni klarar bolånen så kör på.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.