Diskussionen handlade om huruvida priserna var eller är normala eller när dom i så fall blir det. Just detta spår vi kom in på menar jag då.Swetrot skrev:
Då menar jag på att man inte kan anta att normalsvensson har för avsikt att amortera av sitt boende på 30-40 år, vilket du räknade med i ditt exempel. Det håller jag inte riktigt med om. Det var egentligen det jag ville ha sagt.
Nej, nu pratar vi detta fiktiva värde. Och om dessa fiktiva värden inte är säkra förrän de cashas in på banken, så innebär väl det att priserna kan gå ned också? Det var ju där vi började diskussionen.imported_Anders_S skrev:
Det sägs ju ibland att priset på ett hus brukar variera mellan 3 och 6 årslöner. Jag har ingen aning om hur det ser ut idag (men jag antar att det är närmare 6 än 3), och jag vet inte om man menar per person eller per hushåll.
Vad tror ni om det påståendet (så kollar vi upp statistiken efteråt)
Vad tror ni om det påståendet (så kollar vi upp statistiken efteråt)
Huruvida huspriserna idag är för höga/låga/normala är förstås svårt att säga, men det är en helt annan sak att det är svårt att se hur de ska öka i samma takt i fortsättningen.
De senaste 15 åren har vi gått från ett ränteläge på över 10% till 3-5%, och oavsett vad man tycker om amortering var det för 20 år sedan normalt att man betalade sitt hus på 30-40 år medan man idag inte längre gör det.
Åtminstone dessa två förändringar kommer inte att driva en prisökning i framtiden, såvida man inte tror att vi ska få en ränta på -5% och att det ska bli normalt med negativa amortering.
De senaste 15 åren har vi gått från ett ränteläge på över 10% till 3-5%, och oavsett vad man tycker om amortering var det för 20 år sedan normalt att man betalade sitt hus på 30-40 år medan man idag inte längre gör det.
Åtminstone dessa två förändringar kommer inte att driva en prisökning i framtiden, såvida man inte tror att vi ska få en ränta på -5% och att det ska bli normalt med negativa amortering.
Jag har också ibland svårt att hålla mig till ämnet, och jag har också skrattat en del åt kommentarerna här, men för att det skall vara möjligt att läsa tråden om en vecka utan att bli helt vimsig har en del OT-kommentarer tagits bort.
Jag sitter lugnt i mitt boende. Inga problem alls. Vi har två skapligt bra inkomster och låga räntor som är låsta lång tid framöver vilket ger en trygghet och tack vare lite sidoinkomster på gården som efter skatt ändå räcker till att betala räntor och stor del av amorteringen ser jag ingen fara för egen del och det spelar ingen roll vad en marknadsvärdering innebär för egen del. Är den hög är väl det bra men jag blir inte mättare för det. Är den låg blir jag inte hungrigare heller.
Men givetvis följer jag med stort intresse hur marknaden ser ut. Inte av egen oro eller så utan just för mitt intresse av detta med hus.
Det är säkert så att de allra allra flesta kommer att klara av sina åtaganden. De flesta som har fått lån till sina bostäder kommer att kunna bo kvar men med mindre pengar över till övrig konsumtion. Det har lagts stora pengar på mycket onödigt de senaste åren överlag.
Problemet som jag ser det är när kanske 5% inte klarar av sin verklighet utan måste sälja så stör det hela marknaden vad gäller prisbild då den som tvingas säljer till det pris den får och när den som i det läget av andra orsaker än tvång ska sälja sitt så har dennes fastighet smittats av prisläget på tvångsförsäljningen av grannens hus.
Vad ska ett hus vara värt? Ja, hur långt är ett snöre?
Ett hus är aldrig värt mer än vad någon för tillfället är beredd att betala. Personligen skulle jag aldrig teckna in mig för mer än att en i hushållet har arbete.
Varför är jag en sån grinpelle i just ekonomiska frågor angående just hus?
Har torskat flera hundratusen spänn som ung på en fastighet. Jagad av fogden som sa att jag aldrig skulle bli skuldfri. Existensminimum under flera år. Betalningsanmärkningar så inte ens det mest obskyra finansinstitut ville ta i mig med tång.
Den vidriga verklighet som väntar en familj som får gå ifrån sitt boende med en halv mille i skuld önskar jag ingen.
Därför är jag bekymrad, inte för egen del men för andras. Det är lätt att sitta och göra vågen när priserna går upp och den osynlige James tillför familjen en tusing om dagen i värde.
Inte lika lätt när det går åt andra hållet och den dag huset är sålt till underpris så snor James pengar du inte har...
Men givetvis följer jag med stort intresse hur marknaden ser ut. Inte av egen oro eller så utan just för mitt intresse av detta med hus.
Det är säkert så att de allra allra flesta kommer att klara av sina åtaganden. De flesta som har fått lån till sina bostäder kommer att kunna bo kvar men med mindre pengar över till övrig konsumtion. Det har lagts stora pengar på mycket onödigt de senaste åren överlag.
Problemet som jag ser det är när kanske 5% inte klarar av sin verklighet utan måste sälja så stör det hela marknaden vad gäller prisbild då den som tvingas säljer till det pris den får och när den som i det läget av andra orsaker än tvång ska sälja sitt så har dennes fastighet smittats av prisläget på tvångsförsäljningen av grannens hus.
Vad ska ett hus vara värt? Ja, hur långt är ett snöre?
Ett hus är aldrig värt mer än vad någon för tillfället är beredd att betala. Personligen skulle jag aldrig teckna in mig för mer än att en i hushållet har arbete.
Varför är jag en sån grinpelle i just ekonomiska frågor angående just hus?
Har torskat flera hundratusen spänn som ung på en fastighet. Jagad av fogden som sa att jag aldrig skulle bli skuldfri. Existensminimum under flera år. Betalningsanmärkningar så inte ens det mest obskyra finansinstitut ville ta i mig med tång.
Den vidriga verklighet som väntar en familj som får gå ifrån sitt boende med en halv mille i skuld önskar jag ingen.
Därför är jag bekymrad, inte för egen del men för andras. Det är lätt att sitta och göra vågen när priserna går upp och den osynlige James tillför familjen en tusing om dagen i värde.
Inte lika lätt när det går åt andra hållet och den dag huset är sålt till underpris så snor James pengar du inte har...
Nu hittar du på, något "bara" har jag aldrig skrivit.Mikael_L skrev:
Men nu är du ute och snurrar. 1% reallöneökning var ett exempel, i själva verket är det mer än så de senaste åren.
Prisökningen på 7% är inte real, utan nominelt. Realt är den mindre än så, runt 5% kanske (har inte räknat på det).
Din uträkninge utgår dessutom från att hela hushållets kostnad går till boende.
Anta att inflationen är 2%. Anta att ett hushåll tjänar 10.000:-, varav 30% går till boende. Det är 3000:-. Om hushållet får reallöneökning på 2% så blir det 10.400:- i plånboken nästa år. Så länge övriga kostnader följer inflationen (real ökning 0%), så har hushållet kvar 10400-(1,02*7000) = 3260:- att betala boendet med, vilket är en ökning med 8,7% nominellt, dvs 6,7% realt.
Boendekostnaden andel av hushållets utgifter går från 30% till 32%. Man kan hålla ut ganska många år i den stilen.
Enligt denna rapport http://www.swedbank.se/sst/www/inf/out/fil/0,,459556,00.pdf
går 61% av inkomsten till boende i Lidingö, medan bara 27% i Kungsör. Mycket tyder på att ju rikare vi blir, desto större andel av utgifterna hamnar på boendet.
Jag tycker inte det är synd om *alla* som får gå från hus och hem. Många har varit med att driva upp priserna på hus genom att bjuda hej vilt i spekulationssyfte, eller pga en övertro på att priserna alltid går upp, eller genom att helt enkelt inte bry sig om att räkna efter om man klarar av att blir av med jobbet i ett läge där räntan har dubbleras, eller genom att strunta i att amortera ner (eller alternativspara) fullbelåningen, eller pga okunskap trott att det fortfarande är som de var för deras föräldrar dvs att inflationen kommer äta upp skulden.
Dessa har varit med om att driva upp priserna för alla, och gjort att de som egentligen tyckt att det varit galet dyrt har även dem fått ge sig in i racet bara för att ha någonstans att bo. Det är synd om vissa, men långtifrån alla. (Jag tycker inte synd om de som i spekulationssyfte köpte Carnegieaktier dagen före "konkursen" heller.)
Vi har väl många av oss sett budgivningar som har varit så galna att man bara har skakat på huvudet och undrat "hur ska detta sluta", åtminstone har jag det.
Dessa har varit med om att driva upp priserna för alla, och gjort att de som egentligen tyckt att det varit galet dyrt har även dem fått ge sig in i racet bara för att ha någonstans att bo. Det är synd om vissa, men långtifrån alla. (Jag tycker inte synd om de som i spekulationssyfte köpte Carnegieaktier dagen före "konkursen" heller.)
Vi har väl många av oss sett budgivningar som har varit så galna att man bara har skakat på huvudet och undrat "hur ska detta sluta", åtminstone har jag det.
Redigerat av moderator:
OK, du skrev inte "bara" men du var iaf noga med att räkna ner det från 10% (som var taget ur luften).-MH- skrev:
Mycke_nu's poäng var dock att huspriser inte kan hålla på och stiga mer än inflation + reallöneökningar i all oändlighet, och jag håller med honom.
På kortare sikt finns det givetvis många faktorer som påverkar starkare. Och det kommer väl ditt resonemang fram till också, antar jag ...
Okej...jag korrigerar mig angående "tycka synd om". Visst är det eget ansvar man går in med vid vilken affär som helst.
Men likt "censur" blir det en sur situation för de som drabbas av sin tidigare dumhet...
Fast det finns de som har det värre. Helt ot så frågar jag om det var fler än jag som såg Uppdrag Granskning igår. Men hjälp hur det kan se ut i Sverige detta nådens år 2008. 9 personer i en lgh på 84 kvm. Med kackerlackorna springandes över ansiktet när det ska sovas på tunn madrass i köket...Vatten som rinner över golven och ner i lgh under. Mögel å det värsta i badrummen. Det var vidrigt och i perspektivet av dessa människors boendemisär så ska det till ett totalt kraschat system innan det blir lika eländigt för ens de som tvingas sälja sina hus till underpris.
Och vi som sitter här bråkar om priser upp och ner på våra hus....ger lite perspektiv på hur bra vi oavsett värde på husen har det. När jag dessutom slås av det faktum att de betalar betydligt mer än jag gör för sina obeboeliga 84 kvm blir jag otroligt tacksam. Dotterns kaniner bor bättre än så. Mina bilar bor bättre.
Men likt "censur" blir det en sur situation för de som drabbas av sin tidigare dumhet...
Fast det finns de som har det värre. Helt ot så frågar jag om det var fler än jag som såg Uppdrag Granskning igår. Men hjälp hur det kan se ut i Sverige detta nådens år 2008. 9 personer i en lgh på 84 kvm. Med kackerlackorna springandes över ansiktet när det ska sovas på tunn madrass i köket...Vatten som rinner över golven och ner i lgh under. Mögel å det värsta i badrummen. Det var vidrigt och i perspektivet av dessa människors boendemisär så ska det till ett totalt kraschat system innan det blir lika eländigt för ens de som tvingas sälja sina hus till underpris.
Och vi som sitter här bråkar om priser upp och ner på våra hus....ger lite perspektiv på hur bra vi oavsett värde på husen har det. När jag dessutom slås av det faktum att de betalar betydligt mer än jag gör för sina obeboeliga 84 kvm blir jag otroligt tacksam. Dotterns kaniner bor bättre än så. Mina bilar bor bättre.
Vilket är trivialt sant, men inte säger något om att den prisökning som vi har sett nu på mer än reallöner kommer att ätas upp av sjunkande priser , eller om den kommer att bestå (på några års sikt) helt enkelt för att vi kommer att spendera större (procentuell!) del av vår inkomst på boende.Mikael_L skrev:
Javisst, nästan helt självklart trivialt...-MH- skrev:
Däremot kan man då undra hur vissa är funtade som till för endast några månader sen fortfarande var övertygade om att köpa en bostad var vägen till rikedom ...
Men egentligen är vi väl såpass överens om det triviala att swetrot kan få radera den här subtråden med ...
-MH- skrev:
Du säg 30%. Annars kommer du aldrig till dramaten.
Redigerat: