Hus i tomgräns, överklaga lantmäteriförrättning om tvångsservitut

[Hitchhiker]

Vore kul om SVT kunde komma ut och göra en fortsättning på reportaget

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/har-ar-energijagaren-som-lyckats

 

[Nils Terminus]

Som sagt, den dom du hänvisar till är inte identisk med den åtgärd du vill göra, i rättsfallet ville ena parten genom fastighetsreglering överföra ett markområde från grannens fastighet till sin egen, du vill tvångsbilda ett utrymmesservitut. Vidare så stärker egentligen inte domen egendomsskyddet per se (egendomsskyddet fanns redan tidigare, ytterst i och med att Sverige ratificerade europakonventionen om de mänskliga rättigheterna), däremot konstaterar domen att LM vid tvångsregleringar måste pröva egendomsskyddet särskilt och kan inte (som myndigheten gjorde tidigare) bara pröva villkoren i FBL. Tidigare hade LM nämligen den felaktiga uppfattningen att reglerna i FBL i sig innebar att egendomsskyddet indirekt prövades.

Men som sagt, oaktat egendomsskyddet så är såväl båtnadsvillkoret som väsentlighetsvillkoret uppfyllda för din fastighet. Däremot är som jag påpekat tidigare frågan om egendomsskyddet trots detta kommer vara i vägen. Att få ett utrymmesservitut för att bredda din vägg med 12 centimeter ser jag som svårt, att tvinga till dig ett servitut för att kunna underhålla befintlig vägg (utan tilläggsisolering) ser jag som lättare att kunna få igenom. Att hävda att LM gjort fel som inte avvisat din ansökan omedelbart p.g.a. att båtnads- och väsentlighetsvillkoren inte skulle vara uppfyllda och att det är något som LM borde upptäckt mer eller mindre omgående ser jag som en tämligen fruktlös argumentation (framför allt eftersom båtnads- och väsentlighetsvillkoren torde vara uppfyllda). Däremot kan tänkas att bristerna i hur priset kommunicerats från LMs sida kan vara till din fördel samt eventuellt att domstolen kan tycka att några av de timmar du debiterats för har varit onödiga (eller kanske snarare ineffektiva). Men precis som skribenten
lothloria skriver i inlägg #32 är inte kostnaderna som sådana särskilt höga eller iögonfallande, då är det snarare den initiala prisuppskattningen du fått som är problematisk.

Vettigaste kommentaren i denna tråd. Håller med i allt till 100%. Servitut borde kunna gå att lösa. Båtnad och väsentlighet bör vara uppfyllt.
Tvångsreglering blir i princip omöjligt.

Ett uppskattat pris är ju just uppskatta och inte ett fast pris. Hade TS fått ett fast pris hade det ju såklart att annorlunda. Jag tvivlar även på att denna ”seniora lantmätaren” sa att det blir 50 000 kr exakt, inga undantag. Det går inte att säga men vanligtvis hör folk det dom vill och tolkar det som dom vill.

 

[mojjen]

Mina föräldrar gjorde en tillbyggnad på landet. Strax före blev mamma sjuk och gick bort kort därefter, så det blev stopp. Jag bad då om förlängning något år då ganska lite återstod. Det gick inte, de kunde bara förnya det fullt. Vi fick mao 5 år till, till en låg administrativ avgift. Slutbeskedet på den till bygganden kom förra veckan, efter 11 år och 8 månader från byggstart. Man är jädrigt bra på att nyttja tiden till fullo, även om jag behöll lite marginal

9 år och 8 månader skall et ju vara. Ändå en riktigt lång tillbyggnad av sommarstuga

 

[Manfreds]

En relativt ny dom dom från 2018 skärper egendomsskyddet och frågan är då om min åtgärd med tillägsisolering som inkräktar på gramnens tomt med 12 cm anses vara viktigare än grannens egendomsskydd?
Jag tror inte det...
Vad tror ni?

Nej, det framkom senare i tråden att du ville ta utrymme i anspråk för fasaden? Först framstod det som att du bara behövde ett servitut för underhåll?
Jag anser inte att ett servitut för att utöka fasaden går att genomföra eftersom du tar utrymme i anspråk på din grannes fastighet istället för att bara tilläggsisolera inifrån. Så tveksamt redan på servitutsrekvisitet väsentlighet, men också 5 kap FBL, det är inte en nödvändig åtgärd för att förbättra TS fastighet.

Ett servitut för möjligheten till att underhålla fasaden tänker jag däremot kan nå hela vägen till egendomsprövningen. Det är ett mycket litet intrång dessutom och mina spontana känsla är att det borde vara proportionellt.

 

[Manfreds]

Som sagt, den dom du hänvisar till är inte identisk med den åtgärd du vill göra, i rättsfallet ville ena parten genom fastighetsreglering överföra ett markområde från grannens fastighet till sin egen, du vill tvångsbilda ett utrymmesservitut. Vidare så stärker egentligen inte domen egendomsskyddet per se (egendomsskyddet fanns redan tidigare, ytterst i och med att Sverige ratificerade europakonventionen om de mänskliga rättigheterna), däremot konstaterar domen att LM vid tvångsregleringar måste pröva egendomsskyddet särskilt och kan inte (som myndigheten gjorde tidigare) bara pröva villkoren i FBL. Tidigare hade LM nämligen den felaktiga uppfattningen att reglerna i FBL i sig innebar att egendomsskyddet indirekt prövades.

Men som sagt, oaktat egendomsskyddet så är såväl båtnadsvillkoret som väsentlighetsvillkoret uppfyllda för din fastighet. Däremot är som jag påpekat tidigare frågan om egendomsskyddet trots detta kommer vara i vägen. Att få ett utrymmesservitut för att bredda din vägg med 12 centimeter ser jag som svårt, att tvinga till dig ett servitut för att kunna underhålla befintlig vägg (utan tilläggsisolering) ser jag som lättare att kunna få igenom. Att hävda att LM gjort fel som inte avvisat din ansökan omedelbart p.g.a. att båtnads- och väsentlighetsvillkoren inte skulle vara uppfyllda och att det är något som LM borde upptäckt mer eller mindre omgående ser jag som en tämligen fruktlös argumentation (framför allt eftersom båtnads- och väsentlighetsvillkoren torde vara uppfyllda). Däremot kan tänkas att bristerna i hur priset kommunicerats från LMs sida kan vara till din fördel samt eventuellt att domstolen kan tycka att några av de timmar du debiterats för har varit onödiga (eller kanske snarare ineffektiva). Men precis som skribenten
lothloria skriver i inlägg #32 är inte kostnaderna som sådana särskilt höga eller iögonfallande, då är det snarare den initiala prisuppskattningen du fått som är problematisk.

Det finns ju en tidigare som från HD, NJA 1996 s. 110, som prövat egendomsskyddet och det är den praxisen man utgått från vid tillämpningen av egendomsskyddet och FBL, dvs att FBL utgjort den prövning av egendomsskyddet som är nödvändig. När HD prövade frågan i parkfastigheten 2018 ansågs tidigare dom överspelad och det klargjordes att 2:15 ska prövas i särskild ordning. Så absolut har egendomsskyddet stärkts i och med parkfastigheten och den ändring i praxis domen innebar.

 

[Nils Terminus]

Nej, det framkom senare i tråden att du ville ta utrymme i anspråk för fasaden? Först framstod det som att du bara behövde ett servitut för underhåll?
Jag anser inte att ett servitut för att utöka fasaden går att genomföra eftersom du tar utrymme i anspråk på din grannes fastighet istället för att bara tilläggsisolera inifrån. Så tveksamt redan på servitutsrekvisitet väsentlighet, men också 5 kap FBL, det är inte en nödvändig åtgärd för att förbättra TS fastighet.

Ett servitut för möjligheten till att underhålla fasaden tänker jag däremot kan nå hela vägen till egendomsprövningen. Det är ett mycket litet intrång dessutom och mina spontana känsla är att det borde vara proportionellt.

Jag håller med dig till stor del, jag tror dock inte förbättringskravet skulle hindra servitutet. Syftet med den bestämmelsen är väl snarare att man inte ska kunna ansöka om att förbättra någon annans fastighet, typ tvinga på någon mark som inte vill ha den trotts att samtliga övriga villkor är uppfyllda.
Servitut för att tilläggsisolera är nog dock svårt men inte ett glasklart nej. Det behöver absolut utredas ordentligt innan flm kan komma fram till vad som gäller så jag har i detta fall all förståelse för att kostnaden blir betydligt mer än 50 000 kr. Det är inte en helt enkel bedömning, inte ens för en senior lantmätare...
Det som talar för att det skulle kunna gå är att eftersom ett servitut för underhåll ändå kan tänkas vara möjligt så blir ju intrånget för själva tilläggsisoleringen och fasaden faktiskt inte blir så stort eftersom det redan ligger ett servitut på det området för underhåll. Sen får man ju dock fortfarande fundera på väsentligheten, men ja som sagt det är inte helt enkelt.

 

[Manfreds]

Jag håller med dig till stor del, jag tror dock inte förbättringskravet skulle hindra servitutet. Syftet med den bestämmelsen är väl snarare att man inte ska kunna ansöka om att förbättra någon annans fastighet, typ tvinga på någon mark som inte vill ha den trotts att samtliga övriga villkor är uppfyllda.
Servitut för att tilläggsisolera är nog dock svårt men inte ett glasklart nej. Det behöver absolut utredas ordentligt innan flm kan komma fram till vad som gäller så jag har i detta fall all förståelse för att kostnaden blir betydligt mer än 50 000 kr. Det är inte en helt enkel bedömning, inte ens för en senior lantmätare...
Det som talar för att det skulle kunna gå är att eftersom ett servitut för underhåll ändå kan tänkas vara möjligt så blir ju intrånget för själva tilläggsisoleringen och fasaden faktiskt inte blir så stort eftersom det redan ligger ett servitut på det området för underhåll. Sen får man ju dock fortfarande fundera på väsentligheten, men ja som sagt det är inte helt enkelt.

Det är en bra poäng. Springpunkten här tycker jag är väsentligheten, en fastighets behov ska i första hand lösas inom den egna fastigheten. Skulle man komma till egendomsskyddet så finns det knappast ett stark angeläget intresse i åtgärden, och jag skulle nog säga att det inte finns proportionalitet i strikt mening, även om intrånget är förhållandevis litet. Som jag ser det kan det i princip aldrig vara proportionellt om det går att lösa på ett adekvat sätt inom den egna fastigheten.

 

[Nils Terminus]

Det är en bra poäng. Springpunkten här tycker jag är väsentligheten, en fastighets behov ska i första hand lösas inom den egna fastigheten. Skulle man komma till egendomsskyddet så finns det knappast ett stark angeläget intresse i åtgärden, och jag skulle nog säga att det inte finns proportionalitet i strikt mening, även om intrånget är förhållandevis litet. Som jag ser det kan det i princip aldrig vara proportionellt om det går att lösa på ett adekvat sätt inom den egna fastigheten.

Egendomsskyddet ska väl främst prövas, som jag förstått det, om mark överförs och inte vid en upplåtelse som ett servitut är men jag kan tänka fel där. Annars är jag med dig

 

[Manfreds]

Egendomsskyddet ska väl främst prövas, som jag förstått det, om mark överförs och inte vid en upplåtelse som ett servitut är men jag kan tänka fel där. Annars är jag med dig

Nej, ett tvångsvis servitut prövas enligt 5 kap och därmed ska även egendomsskyddet prövas. Det är ju ett tvångsvis ianspråkstagande, om än partiellt.

 

[Bror9]

Egendomsskyddet i grundlagen är övergripande andra lagar och kan inte ignoreras.
I detta fall när TS medvetet med avsikt tänker isolera inne på grannens egendom mot dennes vilja, när det finns möjlighet att TS istället isolerar inne på den egna fastighetens garage.
I ett sådant medvetet intrång kan det inte finnas några möjligheter att få till tvångsvis fastighetsreglering eller servitut för att utöka den egna fastigheten in på grannens fastighet då utrymme finns på den egna.
Finns ingen rättighet att bygga på grannens /annnans fastighet. Allemansrätten ger ingen rätt till detta.
Tänk oxå på grannelagsrätten

 

[Falckman]

Det finns ju en tidigare som från HD, NJA 1996 s. 110, som prövat egendomsskyddet och det är den praxisen man utgått från vid tillämpningen av egendomsskyddet och FBL, dvs att FBL utgjort den prövning av egendomsskyddet som är nödvändig. När HD prövade frågan i parkfastigheten 2018 ansågs tidigare dom överspelad och det klargjordes att 2:15 ska prövas i särskild ordning. Så absolut har egendomsskyddet stärkts i och med parkfastigheten och den ändring i praxis domen innebar.

Jag delar nog inte den bedömningen, av domen framgår ju att HD konstaterar att en proportionalitetsbedömning måste göras i det enskilda fallet. HD säger däremot inget om att Artikel 1 i EKMR eller egendomsskyddet som det står skrivet i 2:15 RF skulle fått en stärkt innebörd. Jag ser inte riktigt hur egendomsskyddet som sådant stärks av att det måste prövas särskilt, det ser jag snarare som ett uttryck för att myndigheter (i det här fallet LM) inte endast kan förlita sig på svensk lagstiftning utan måste anpassa sig efter EKMR artikel 1. Egendomsskyddet som sådant, eller för den delen proportionalitetsbedömningen som sådan innehåller ju samma avvägningar före som innan NJA 2018 s.753. Jag tycker t.ex. att stycke 20 till 22 i domen bekräftar mitt resonemang, men jag misstänker att du inte håller med mig om den saken?

Möjligen då att t.ex. James and Others v. the United Kingdom eller Skibińscy v. Poland kan ansetts ha stärkt egendomsskyddet i form av att en proportionalitetsbedömning alltid ska göras (kanske främst det förra fallet, där det senare mer verkar ha bekräftat den etablerade ordningen). Men jag har svårt att se på vilket sätt egendomsskyddet stärkts i parkfastighetsfallet, snarare har ju domen bekräftat att även i Sverige måste en proportionalitetsbedömning göras.

Jag anser inte att ett servitut för att utöka fasaden går att genomföra eftersom du tar utrymme i anspråk på din grannes fastighet istället för att bara tilläggsisolera inifrån. Så tveksamt redan på servitutsrekvisitet väsentlighet, men också 5 kap FBL, det är inte en nödvändig åtgärd för att förbättra TS fastighet.

En god poäng, där jag nog är beredd att ändra mig i enlighet med hur du resonerar. D.v.s. att det är tveksamt redan på väsentlighetskriteriet att ha ett utrymmesservitut för tilläggsisoleringen, då det precis som du påpekar borde kunna gå att lösa genom att isolera från insidan av huset. Men åandra sidan känns det ändå lite väl strikt, om man jämför mot t.ex. servitut för att nyttja en brunn. Sådana har (som jag förstått det) ibland bildats av LM, trots att det teoretiskt borde gå att borra en egen brunn exempelvis.

 

[Manfreds]

Jag delar nog inte den bedömningen, av domen framgår ju att HD konstaterar att en proportionalitetsbedömning måste göras i det enskilda fallet. HD säger däremot inget om att Artikel 1 i EKMR eller egendomsskyddet som det står skrivet i 2:15 RF skulle fått en stärkt innebörd. Jag ser inte riktigt hur egendomsskyddet som sådant stärks av att det måste prövas särskilt, det ser jag snarare som ett uttryck för att myndigheter (i det här fallet LM) inte endast kan förlita sig på svensk lagstiftning utan måste anpassa sig efter EKMR artikel 1. Egendomsskyddet som sådant, eller för den delen proportionalitetsbedömningen som sådan innehåller ju samma avvägningar före som innan NJA 2018 s.753. Jag tycker t.ex. att stycke 20 till 22 i domen bekräftar mitt resonemang, men jag misstänker att du inte håller med mig om den saken?

Möjligen då att t.ex. James and Others v. the United Kingdom eller Skibińscy v. Poland kan ansetts ha stärkt egendomsskyddet i form av att en proportionalitetsbedömning alltid ska göras (kanske främst det förra fallet, där det senare mer verkar ha bekräftat den etablerade ordningen). Men jag har svårt att se på vilket sätt egendomsskyddet stärkts i parkfastighetsfallet, snarare har ju domen bekräftat att även i Sverige måste en proportionalitetsbedömning göras.


En god poäng, där jag nog är beredd att ändra mig i enlighet med hur du resonerar. D.v.s. att det är tveksamt redan på väsentlighetskriteriet att ha ett utrymmesservitut för tilläggsisoleringen, då det precis som du påpekar borde kunna gå att lösa genom att isolera från insidan av huset. Men åandra sidan känns det ändå lite väl strikt, om man jämför mot t.ex. servitut för att nyttja en brunn. Sådana har (som jag förstått det) ibland bildats av LM, trots att det teoretiskt borde gå att borra en egen brunn exempelvis.

Eftersom HD uttryckligen säger att FBL uppfyller egendomssprövningen 1996, så tycker jag att egendomsskyddet har stärkts i och med att HD meddelar en helt ny ställning till egendomsskyddet och FBL i Parkfastigheten.

"Vad som sålunda förekommit vid genomförandet av grundlagsändringen föranleder slutsatsen att grundlagsändringen ej påverkar tillämpningen av FBL:s bestämmelser om tvångsförfogande i en mer restriktiv riktning än vad som förut gällt."

Det stärks ju av att HD meddelar en prejudicerande dom. 1996 konstateras att egendomsskyddet inte påverkar FBLs bestämmelser om tvångsförfogande mer restriktivt. Generellt anpassas tillämpningen av praxis, vilket även ha skett efter Parkfastigheten.

Tyvärr verkar det finnas en benägenhet att bilda dåliga servitut så länge parterna är överens. Även dåliga beslut vinner ju laga kraft.

 

[Nils Terminus]

Nej, ett tvångsvis servitut prövas enligt 5 kap och därmed ska även egendomsskyddet prövas. Det är ju ett tvångsvis ianspråkstagande, om än partiellt.

Ja så är det absolut, feltänk av mig

 

[Bror9]

Avsiktlig eller med uppsåt betyder i detta sammanhang att den som utför åtgärden förstår den förutsägbara konsekvensen av sitt handlande och ändå vill genomför den, det vill säga är medveten om att grannens rådighet över dennes fastighet inskränks. Med att ha förstått den förutsägbara konsekvensen av handlingen menas att följden av åtgärden ska kunna förutses, och att åtgärden med största sannolikhet innebär lagbrott. Enligt brottsbalken:
Egenmäktigt förfarande och eller olaga intrång..

 

[Falckman]

Eftersom HD uttryckligen säger att FBL uppfyller egendomssprövningen 1996, så tycker jag att egendomsskyddet har stärkts i och med att HD meddelar en helt ny ställning till egendomsskyddet och FBL i Parkfastigheten.

"Vad som sålunda förekommit vid genomförandet av grundlagsändringen föranleder slutsatsen att grundlagsändringen ej påverkar tillämpningen av FBL:s bestämmelser om tvångsförfogande i en mer restriktiv riktning än vad som förut gällt."

Jag skulle snarare säga att HD förtydligar att tidigare (myndighets)praxis inte varit förenlig med artikel 1 EKMR och att den praxis som LM tidigare förlitat sig på således måste anses vara överspelad, d.v.s. Sveriges (eller i det här fallet LMs) syn på äganderätten vad avser EKMR och FBL har helt enkelt varit inkorrekt. Eftersom egendomsskyddet är hämtat från Artikel 1 EKMR och svensk lag ska överensstämma med just Artikel 1 vill jag gå så långt som att påstå att det är Europadomstolen och inte HD som har möjlighet att utveckla praxis angående egendomsskyddet. Jag tycker för övrigt följande citat från HD bekräftar detta:
"Europadomstolens praxis att en proportionalitetsbedömning ska göras i varje enskilt fall var etablerad redan vid tiden för grundlagsändringen avseende egendomsskyddet (se t.ex. James and Others v. the United Kingdom, 21 February 1986, § 50, Series A no. 98 med där gjorda hänvisningar, jfr RÅ 1996 ref. 44 och RÅ 1996 ref. 56). Den har emellertid i den fortsatta rättsutvecklingen bekräftats i ett stort antal avgöranden från Europadomstolen (se bl.a. Skibińscy v. Poland, no 52589/99, § 87, 14 November 2006 med där gjord hänvisning). Som avspeglas i rättsfallet NJA 2013 s. 350 är det inte längre ifrågasatt i svensk rätt att principen måste ges genomslag i det enskilda fallet (jfr även NJA 2016 s. 868 p. 15)."

Det stärks ju av att HD meddelar en prejudicerande dom. 1996 konstateras att egendomsskyddet inte påverkar FBLs bestämmelser om tvångsförfogande mer restriktivt. Generellt anpassas tillämpningen av praxis, vilket även ha skett efter Parkfastigheten.

Jag skulle snarare säga att domen innebär ett steg i att harmonisera svensk rättstillämpning med de åtaganden Sverige gjort i och med ratificeringen av EKMR, tidigare praxis har alltså inte varit förenlig med Artikel 1 och efter domen har HD täppt till ett av de kryphål som svensk rättstillämpning tidigare (i strid mot den Europadomstolspraxis som redan fanns) nyttjat. Min poäng är alltså att egendomsskyddet inte stärkts som sådant, däremot har HD tvingat LM att faktiskt följa den praxis som Europadomstolen menat gällt sedan 1986 eller i vart fall år 2006 avseende att en särskild proportionalitetsbedömning alltid ska göras. Sverige har helt enkelt varit långsam på att anpassa sig efter EKMR artikel 1 och nu har HD satt ned foten. Ytterst skulle jag vilja påstå att detta är ett uttryck för den starka tradition av rättspositivism som rått i Sverige och hur den traditionen inte riktigt går ihop med EKMR som i grunden bygger på ett naturrättsligt tänk om okränkbara rättigheter. En fortsättning på samma slags konflikt som fallet Sporrong och Lönnroth vs Sverige handlade om.

Tyvärr verkar det finnas en benägenhet att bilda dåliga servitut så länge parterna är överens. Även dåliga beslut vinner ju laga kraft.

Förvisso har du helt klart en poäng i det. Men jag är ändå inte riktigt lika kategorisk som du i slutsatsen att om ett behov kan ordnas inom den egna fastigheten är det alltid ett skäl till att väsentlighetsvillkoret inte kan vara uppfyllt. Skulle du göra samma bedömning vad avser t.ex. att bilda servitut för en befintlig väg även om vägfrågan teoretiskt skulle kunna lösas genom att bryta en ny väg inom fastigheten?