Värdestegningen kanske man inte skall räkna med i det långa loppet. Den följer ju de låga räntorna (som i sin tur följer inflationen), och så mycket lägre räntor än vad vi har idag vet jag inte om jag tror på.0840 skrev:De e ju precis det jag menar, slappna av och låt "tiden" amortera. Det handlar kanske om 3% eller 60000Kr per år i ditt exempel.
3% = inflation + värdestegring
Vi har sett de stora räntesänkningarna (går inte att sänka så mycket mer). Och vi ser bostadsbristen. För att priserna skall gå upp ännu mer så krävs det att räntorna sjunker än mer, och att bostadsbristen ökar (eller i.a.f. inte minskar).
Priserna kan nog gå upp lite till, men sett ur ett längre perspektiv så har jag svårt att förstå hur utvecklingen skulle kunna fortgå. Ni som köpte för 25 år sedan har haft en extremt gynnsam utveckling. Jag räknar inte med att ha samma tur.
Den ska man helst inte räkna alls, för den har du ju ingen ekonomisk nytta av förrän man säljer husetKonsulten skrev:
(möjligtvis har man nytta av den om man ska låna upp mer pengar) tvärtom så är själva värdeökningen en negativ faktor (så länge du inte säljer huset) såtillvida att den driver upp taxeringsvärdena.
En långsiktig aspekt är vad som händer vid en ev. försäljning.
Om man ej amorterar, utan tom "toppar" lånen allteftersom
husets värde ökar, för att kanske renovera, byta ut maskiner,
eller bara för att ha råd med några semesterresor,
kan man få en backlash när huset säljs:
Reavinstskatt skall betalas på skillanden mellan kostnad och försäljningspris.
Tänk om försäljningspriset då inte täcker inlösen av lån + skatt?
Det kan finnas många skäl till att man säljer utan att köpa nytt, dyrare,
så man kan skjuta på skatten.
Skilsmässa, nytt jobb på annan ort mm.
Att amortera, eller i alla fall inte öka på lånebördan förefaller sunt.
Med vänlig hälsning
KoW
Om man ej amorterar, utan tom "toppar" lånen allteftersom
husets värde ökar, för att kanske renovera, byta ut maskiner,
eller bara för att ha råd med några semesterresor,
kan man få en backlash när huset säljs:
Reavinstskatt skall betalas på skillanden mellan kostnad och försäljningspris.
Tänk om försäljningspriset då inte täcker inlösen av lån + skatt?
Det kan finnas många skäl till att man säljer utan att köpa nytt, dyrare,
så man kan skjuta på skatten.
Skilsmässa, nytt jobb på annan ort mm.
Att amortera, eller i alla fall inte öka på lånebördan förefaller sunt.
Med vänlig hälsning
KoW
40-talist är jag inte men på senare hälften av 70-talet så var räntan ca 12%, inflationen ca 9%, man drog av 100% av räntekostnaden till 50% marginalskatt. Som ung pilt så fattade jag att här gäller att låna och investera. Tur är väl att den tiden är förbi men ff så är ägande av fastigeheter och mark den mest säkra investering/placering man kan ha. De flesta riksdagmän lever efter detta måtto fast de är finlirare i branchen, de satsar på hysresfastigheter vilket är än mer luckrativt.
Jag fortsätter att simma lugnt, inga amorteringar och mina två fastigheter bara växer i värde. Nu bygger jag nytt eftersom jag vill planera för min pension. Jag vill ju inte betala skatt för vinsten på nuvarande fastighet.
Kanske köper jag en mindre hyresfastighet och blir fastighetsskötere på äldre dagar. Då kan jag låna penger till ändå lägre ränta och när jag då investerat i fastigheten så kan jag höja hyren baserat på en förväntad avkastning om 10-15% på investeringen, det köper hyresgästföreningen. Att den verkliga räntan är 2,5% bortser man från.
VEM LURAR VEM?
Jag fortsätter att simma lugnt, inga amorteringar och mina två fastigheter bara växer i värde. Nu bygger jag nytt eftersom jag vill planera för min pension. Jag vill ju inte betala skatt för vinsten på nuvarande fastighet.
Kanske köper jag en mindre hyresfastighet och blir fastighetsskötere på äldre dagar. Då kan jag låna penger till ändå lägre ränta och när jag då investerat i fastigheten så kan jag höja hyren baserat på en förväntad avkastning om 10-15% på investeringen, det köper hyresgästföreningen. Att den verkliga räntan är 2,5% bortser man från.
VEM LURAR VEM?