Efter mer än 20 års äktenskap kan vi ännu inte hålla sams ett helt projekt. 
Det mesta brukar fungera att göra ihop men tapetsera det fungerar verkligen inte tillsammans.
Vi har lärt oss detta och frugan får tapetsera själv liksom jag får riva & snickra själv.
Angående val av tapeter ,färg mm..har jag lärt mig att frugan kan det så mycket bättre att hon får välja helt fritt utan att jag lägger mig i.
Vi är ändå båda eniga i alla beslut om vad som ska göras och köpas till huset .
Det mesta brukar fungera att göra ihop men tapetsera det fungerar verkligen inte tillsammans.
Vi har lärt oss detta och frugan får tapetsera själv liksom jag får riva & snickra själv.
Angående val av tapeter ,färg mm..har jag lärt mig att frugan kan det så mycket bättre att hon får välja helt fritt utan att jag lägger mig i.
Vi är ändå båda eniga i alla beslut om vad som ska göras och köpas till huset .
Jag är olidlig att samarbeta med, men om folk bara gör som jag säger brukar det fungera riktigt bra för alla inblandade. Frugan har lärt sig detta och ifrågasätter mig inte längre och är fantastisk på att följa instruktioner. Med två små barn får vi sällan chansen att jobba tillsammans, men när det händer är vi ganska effektiva. Dessutom är hon en naturbegåvning som hantlangare och vet alltid att ge mig verktyg åt rätt håll eller tar emot saker bara jag sträcker ut handen, jag behöver inte ens titta. Det är helt ovärderligt med en hantlangare som fattar när man vill ha skruvdragare med handtaget åt ett visst håll.
Vi käbblar ibland. Det brukar innebära att det är hög tid för blodsockerhöjande paus medelst fika.
I början käbblade vi mer i starten av olika projekt men insåg att det oftast berodde på att vi inte hade pratat igenom hur vi praktiskt skulle genomföra projektet innan vi satte igång. Numera löser vi många av de praktiska detaljerna, redan på ritbordsstadiet.
I början käbblade vi mer i starten av olika projekt men insåg att det oftast berodde på att vi inte hade pratat igenom hur vi praktiskt skulle genomföra projektet innan vi satte igång. Numera löser vi många av de praktiska detaljerna, redan på ritbordsstadiet.
Jag kan ju försöka intala mig själv det iafCCPusher skrev:Det där tyder på stor självinsikt!
Men faktum är, att samarbete mer går ut på att hitta ett sätt att fungera tillsammans, än att fördela arbete "lika". Vi kompletterar varann otroligt bra, jag och hustrun. Hon är exempelvis högerhänt och jag vänster dito, vilket i många situationer är mycket användbart.
Usch, vi kan inte ens sätta upp ett tält utan att bli osams. Han skäller på mig och tycker att jag är värdelös och då blir jag värdelös och bara ställer mig och tittar och kan inte göra nånting. Bara tanken på att tapetsera ett rum ihop ger mig mardrömmar.
Det bästa är om nån kompis är med som "buffert", då brukar det fungera skapligt.
Det bästa är om nån kompis är med som "buffert", då brukar det fungera skapligt.
Medlem
· Stockholms Län
· 120 inlägg
Det händer rätt så ofta att det blir tjaffs när vi samarbetar. Grundproblemet är att min fru tycker att allting tar (för) lång tid medans jag gärna måttar en extra gång för att vara säker på att det blir bra.
Frugan tycker inte att slutresultatet måste vara 100% medans jag tycker att om man ska göra nåt kan man väl lika gärna göra det ordentligt.
Frugan tycker inte att slutresultatet måste vara 100% medans jag tycker att om man ska göra nåt kan man väl lika gärna göra det ordentligt.
Största problemet vi har är nog skillnader i kommunikationen. Hon säger "Kan inte du öppna färgburken?" vilket jag också gör.
Men i själva verket innebär det: "Öppna färgburken, ta fram erforderliga penslar, maskeringstejp och alla andra tänkbara pryttlar jag kan tänkas behöva för att måla fasaden. Ställ sedan hela klabbet på framsidan av huset i stället för att bara låta den öppnade färgburken stå kvar i förrådet, medan jag lägger ner vår sovande bebis och byter om till målarkläder."
Som tur är har vi lärt oss skratta åt dessa kommunikationsolikheter även om vi går på dem om och om igen....
På nästa plats är skillnaden i accepterad slutresultat. Hon har en mycket lägre acceptanströskel, medan jag delar åsikten med en tidigare trådskribent. Ska man göra nåt, så kan man lika gärna göra det ordentligt!
Men i själva verket innebär det: "Öppna färgburken, ta fram erforderliga penslar, maskeringstejp och alla andra tänkbara pryttlar jag kan tänkas behöva för att måla fasaden. Ställ sedan hela klabbet på framsidan av huset i stället för att bara låta den öppnade färgburken stå kvar i förrådet, medan jag lägger ner vår sovande bebis och byter om till målarkläder."
Som tur är har vi lärt oss skratta åt dessa kommunikationsolikheter även om vi går på dem om och om igen....
På nästa plats är skillnaden i accepterad slutresultat. Hon har en mycket lägre acceptanströskel, medan jag delar åsikten med en tidigare trådskribent. Ska man göra nåt, så kan man lika gärna göra det ordentligt!
Vi har nog aldrig kommit igenom ett projekt utan att gräla minst en gång. Vi surar lite, vid något tillfälle har verktyg flugit, men vi blir inte ovänner mellan oss själva så att säga. När vi går in sen så lämnades osämjan ute med verktygen. Annars har vi olika intressen. Jag river gärna, målar, planerar, visualiserar, kollar material och inspiration fär att kunna framföra planerna för min man som inte kan föreställa sig något. Mannen sågar, tar ut vinklar, och allt som är tungt eftersom jag har någon mystisk neurologisk åkomma och därför tappar styrka fort och får ont. Han kör saker på tippen och handlar och de tekniska lösningarna har vi ett 50/50 samarbete på Och han tapetserar för jag blir vansinnig på tapeter.
Bäst blir det nog ändå när en har ett projekt och tar in extrahjälp när det behövs
Han vill gärna att jag ska vara med mer än jag tycker att jag behöver, det är nog sånt vi grälar om mest för jag tycker att jag får dubbelarbeta, städa mer, pyssla med eget och sen hjälpa honom OCKSÅ.
Och han tapetserar för jag blir vansinnig på tapeter.Bäst blir det nog ändå när en har ett projekt och tar in extrahjälp när det behövs
Han vill gärna att jag ska vara med mer än jag tycker att jag behöver, det är nog sånt vi grälar om mest för jag tycker att jag får dubbelarbeta, städa mer, pyssla med eget och sen hjälpa honom OCKSÅ.
Vi grälar väldigt sällan. Men vi har å andra sidan nästan aldrig gjort något tillsammans heller (bara lite första året innan vi fick barn). Vi har överlag haft en omodern och icke politiskt eller genusmässigt korrekt arbetsfördelning. Dock klassisk, välbeprövad och väl fungerande. Jag renoverar huset, hon sköter det mesta i hushållet. Bor man i ett gammalt hus så renoverar man mer eller mindre kontinuerligt så arbetsfördelningen har varit likvärdig. Fast enligt de flesta undersökningar om "arbetsfördelningen i hemmet" gör jag ju förstås mindre eftersom att bygga, snickra, måla, gräva, laga och underhålla av någon anledning inte räknas i såna undersökningar...
Jodå, jag är allt med och gör en del hushållssysslor också. Däremot är renoveringen nästan uteslutande min uppgift, även när det gäller planering och design. Tyvärr skulle jag ibland säga. Vore faktiskt önskvärt med lite mer synpunkter och engagemang emellanåt.
Jodå, jag är allt med och gör en del hushållssysslor också. Däremot är renoveringen nästan uteslutande min uppgift, även när det gäller planering och design. Tyvärr skulle jag ibland säga. Vore faktiskt önskvärt med lite mer synpunkter och engagemang emellanåt.
Skulle kanske tillägga att jag inte behöver någon att gräla med för att bli på dåligt humör. Har fruktansvärt kort stubin och blir vansinnigt förbannad så fort något fysiskt moment går mig emot (vilket det när jag grejar med något gör hela tiden... ) :banghead:
:banghead: