Hur bra samarbetar ni med Er "andra halva"?

[Enk Projektet]

Ensamstående...

 

[Pagno]

Kvinnor skall inte bygga de skall stå i köket!
"fortfarande inte singel men så snart hon sett detta inlägg kan jag behöva ett alternativt boende"

Nej, här fungerar det förhållandevis bra att göra vissa projekt gemensamt.
Så länge det inte handlar om tapetsering - då får jag psykbryt och river hej vilt de nyligen uppsatta tapeterna, hatar tapeter, djävulens påfund!
Sätta list med 3 ungar hängande i hasorna medans den "andra halvan" korrigerar och snörper ihop munnen för att jag skaffat "fel" lister som jag ville ha! Fungerar sådär - en timme eller två, sedan loggar jag in på byggahus istället och tittar på vad andra pysslar med, mycket mera roande!
Listan kan göras lång!
Vi har inte mycket att tillföra varandra när vi renoverar gemensamt, så en ömsesidig överenskommelse är att jag "bokar" tid när jag vill göra vissa moment själv. Men då sitter jag och läser på forumet istället!

 

[elpaco]

Lite småsurt kan det bli ibland när det handlar om prioriteringar. Jag vill gärna göra de stora dragen först och lämna lister, latex och annat "småpill" till senare medan frun ofta vill att allt ska vara klart på ett ställe först.

Det är väl så man håller arga snickaren borta? =P

 

[Snigla]

För vår del funkar det att göra projekt tillsammans. Det betyder dock inte att vi alltid jobbar på samma moment tillsammans.
Exempel:
- Rivning, oftast tillsammans.
- Mark/gjutning, tillsammans.
- El/larm/nätverk, endast jag.
- Gips och spackling, tillsammans.
- Målning, oftast sambon.
- Tapetsering, alltid tillsammans.

Det har funkat bra hittills, men vi har ju endast varit ihop 10år så kanske vi tröttnar....

På tio år har jag inte kommit dit än..
Så ni kommer nog klara er fint framöver också

 

[Snigla]

Hos oss funkar de första halvtimmen, sen går de åt skogen, ja gör de mesta av bygget, förutom målning, de är hon bäst på

Ja jo, en halvtimme (faktiskt kanske rent av en timme!) klarar vi med (ibland).. men sen dyker det upp nått litet mutter/snäs/djup suck/sur kommentar..

Det är ju inte så att vi hamnar i storgräl, men nått irritationsmoment kommer alltid upp *suck*

Ni har hittat era små "nischer" i projekten iaf

 

[Snigla]

Efter två byggen (där vi gjort 99% i egen regi) och 9 år tillsammans så har vi rätt bra koll på detta. Vi kompletterar varandra väldigt bra, hon är arkitekten och jag ingenjören.

Hennes typiska ansvarsområden:
-Estetisk framtoning
-Färgsättning
-Planlösningar
-Materialval när det gäller inredning
-Målning

Mina typiska områden:
-Byggtekniska delarna.
-Budget.
-Upphandling av material och tjänster.
-Materialval när det gäller det övriga.
-Allt som rör garage/verkstad.

När det gäller själva byggandet så sammarbetar vi mycket bra och effektivt. Tro nu inte att vi är en övernaturlig "match made in heaven" bara för det, men byggprojekt är verkligen vår grej.

Det är riktigt skönt när ett samarbete faktiskt funkar, utan massa tjaffs/gnat.. så även om ni nu inte är en "match made in heaven".. så är det nog himmelskt skönt att det funkar så bra för er ändå

Speciellt om ni gillar att ha många projekt igång!

 

[Snigla]

Ensamstående...

Va säger ditt alter ego när ni diskuterar då? håller den med eller säger emot..?

 

[Snigla]

Skönt att man inte är ensam om att det inte funkar att göra saker ihop. Det är konstigt för jag har inga problem att arbeta ihop med svåger eller kompisar etc. Det är precis som om det är lag på att man skall bli osams. Nu försöker jag få till det så vi turas om istället med exempelvis målning/barnaktiviteter.

Det var därför jag skickade upp min nyfikna fråga, började känna mig ensam (om man bortser från när jag tittar på "arga snickaren") med att ha vissa små samarbetssvårigheter med min andra halva..

Säger som dig, har inga problem att samarbeta med andra.. varken killar eller tjejer.. *suck*

Ibland känns det som vi talar två helt olika språk när vi ska fixa nått ihop här..
(ska väl tillägga att i vardagslivet i övrigt, eller planeringar osv.. har vi inte samma problem.. bara när vi ska göra ett projekt ihop.. på plats)

 

[Snigla]

För oss är problemet två starka viljor och att båda är i positioner i arbetslivet där man driver projekt och leder människor. Två projektledare, inga övriga deltagare :-D

Hehe, kan behövas andra deltagare också..
Men era projekt blir nog väldigt välplanerade iaf

 

[Snigla]

Vi kommer överens rätt så bra. De gånger som det skär sig är:

* Hennes prioriteringar går först. Behöver hon ett handtag så skulle jag helst varit där för en minut sedan, och att avsluta det moment jag pysslar med går inte för sig.

* Olika arbetssätt. Jag arbetar eftertänksamt och metodiskt, och förbereder jobbet väl (samlar ihop alla verktyg jag behöver, drar fram arbetsbänken, tillverkar jiggar och sånt), hon är mer rakt på sak och börjar först och listar ut hur on the go.

* Mäta vs måtta. Jag mäter ganska sällan med linjal/måttband (utom där det måste passas in saker med bestämda mått och sånt), istället så måttar jag med vad jag har till hands. Ska jag ha mitten på något så tar jag inte fram måttbandet om jag har sladden till ett elverktyg i närheten, då det går utmärkt att måtta ut mitten genom att vika den dubbel. På samma sätt så går en sladd eller en liststump utmärkt att markera en radie med. Ska jag ha mellanrum mellan plankor i ett däck så tar jag någon lagom pryl, tex en skruvmejsel, och använder som mall för mellanrummet. Jag är dessutom mycket noga med proportioner, det är viktigare att proportionerna är snygga än att det är jämna siffror. Detta orsakar en viss stress hos henne, som är mer sifferorienterad och mindre geometriker.

* Städning. Jag jobbar först och städar sen. Hon städar medan vi jobbar. Tex när vi gjorde köket så stod jag och slipade spackel så dammet yrde i ena änden av rummet medan hon dammsög i andra.

* Pauser. Jag har halvdan kondition och astma, plus att jag lätt blir yr när jag böjer mig och reser mig mycket. Jag behöver därför lite tätare pauser, medan hon är som en Duracell-kanin.

* Vertygs upplevda farlighet. Hon blir nervös så fort jag använder cirkelsåg, och låter mig inte skaffa ens en enda motorsåg.

* Hållbarhet. Jag använder ungefär 2-3 gånger så mycket skruv som hon gör.

Det sagt, trots allt så samarbetar vi bra, och det vi bygger blir fint.

Känner igen situationerna väl..

Fast jag kan vända på dem, det där med spaden (handtag) är klassiskt.. om jag skulle behöva en spade och maken pysslar med nått annat just då.. så är det självklart att han ska göra klart de han håller på med innan han hämtar spaden till mig.. men om han vill ha en spade.. så förväntar han sig att den redan ska vara där..innan han avslutat meningen..

.. trots att han ser var jag är.. så hinner han bli "grinig" för att han inte fått spaden än.. när jag börjat skynda mig för att hämta den (utan att ha gjort färdigt det jag höll på med..).. tålamod är inte hans starka sida..

Tycker också verktyg är farliga, eller inte farliga.. men kräver sin respekt.. och eftersom maken har lite dåligt tålamod.. så kan jag bli lite överbeskyddande ibland haha både över maskinerna och över maken haha

 

[Troberg]

Tycker också verktyg är farliga, eller inte farliga.. men kräver sin respekt.. och eftersom maken har lite dåligt tålamod.. så kan jag bli lite överbeskyddande ibland haha både över maskinerna och över maken haha

Naturligtvis har jag respekt för maskinerna, men jag har kunskapen för att hantera dem på ett säkert sätt.

Däremot så kan jag bli nervös när hon för tionde gången på raken snor in handsken i borrmaskinen när hon ska dra i skruvar...

 

[Pytt]

Tycker också verktyg är farliga, eller inte farliga.. men kräver sin respekt.. och eftersom maken har lite dåligt tålamod.. så kan jag bli lite överbeskyddande ibland haha både över maskinerna och över maken haha

Känner igen det där, sambon har en tendens att få allting att se så jävla farligt ut (eller är det kanske jag som har en tendens att se farorna i allt han gör)... Innerst inne vet jag ju att han är en vuxen människa som troligtvis klarar av det mesta han tar sig för, men samtidigt får jag total panik när han står där och hugger med ett spett i någon rot alldeles för nära fötterna eller andra läbbiga aktiviteter. Undrar hur mina nerver ska klara sig om jag skaffar barn en dag, med min tur ärver de väl sambons överskottsenergi dessutom...

 

[lavin]

Vi bråkar om allt, jag ska bara bestämma hela tiden och han pallar inte med att planera, så jag vet inte vad tanken är att jag ska göra och hans energi försvinner innan han hunnit börja.. Klassiskt är att det slutar med att jag får då göra allt tråkigt, som att skrapa, slipa och måla. Jag blir ledsen över att han inte tror att jag kan göra något och han känner sig stressad. Men poängen börjar gå hem hos båda om att man inte kommer någonstans när energin går åt till bråk. Så jag försöker visa mer tillit och uttrycka mig snällare, och så jag får "låna" sågen ibland och sköta spikandet och skruvandet, och han får straffpoäng och mat-tjänst om han tar något ur händerna på mig utan att fråga först om jag vill ha hjälp.

Vi har också tagit för vana att sitta och hångla lite innan vi börjar. Och pusspauser. Det är svårare att bli apförbannad på varann då...

 

[Tim ivan]

Efter 2 totalrenoveringar och tre barn så har jag och min fru lyckats åstadkomma en rabbat på 2 meter tillsammans😬.
Vi jobbar liksom på olika håll i hushållet men vi har lärt oss med tiden.

 

[gillet76]

Tja, det slumpade sig så att just idag damp det ner ett brev från tingsrätten som bekräftade äktenskapsskillnaden.
Svar nog?

Men det är lugnt, ingen melankoli här! En av många många positiva effekter är att renoveringar och ombyggnationer av hemmet blir betydligt bättre, billigare och smidigare! 😃