Och det är precis det bankerna gör idag, lånar ut mer än 85% resten i form av blancolån. en sak skilljer sig dock idag från 91. 91 fanns det mycket lediga lägenheter i förorterna hyresrätter, det går inte att få tag på idag folk tvingas köpa. Men jag tror också att bubblan spricker frågan är bara om och när. Att inkomsterna inte ökar i takt med höga priser löses alltid så länge det går att låna mer pengar enkelt om man bara lever för dagen. Undrar hur många som egentligen klarar sig om räntan går upp 3-4% För det kommer den att göra, den kommer inte att ligga på 2,78 i all framtid.
 
Om man varnar för en bubbla, men ingen vet när den kommer, vad skall man som husspekulant göra med den informationen, egentligen? Om man kan säga med stor säkerhet att den kommer inom 2 år kan man ev. skjuta upp sitt inköp. Men om den kanske inte kommer de närmaste 40 åren, skall man inte köpa hus alls då?

Så nog tycker jag det är ganska poänglöst, vad har bostadssökande för alternativ i praktiken?
 
  • Gilla
Saltis och 1 till
  • Laddar…
En fara som jag tycker seglar upp nu. Är att regeringen har (eller håller på) att lätta upp lagstiftningen runt andrahandsuthyrning. Det öppnar för fler spekulativa ägare av bostadsrätter. Det ger i sin tur först en ökad efterfrågan, med ytterligare prisökningar. Men ökar risken för en prisspiral nedåt om marknaden planar ut.

Dvs. Signalerna om att tillåta fler att äga många lägenheter och hyra ut (även rätten att ta ut högre hyror har förbättrats för uthyrare). Gör att vi kommer att få se fler som spekulationsköper lägenheter och sätter igång små "hyresbolag". Dessa är mer instabila ägare, risken för att ett mindre prisfall löser ut en kraftig ökning av tillgång på marknaden kan ge ett okontrollerat prisfall.
 
  • Gilla
Saltis
  • Laddar…
@-MH- Helt korrekt! Dock skall man alltid köpa hus/hem som man har råd med dvs minst en uppgång med 3-4 procentenheter.
 
-MH- skrev:
Om man varnar för en bubbla, men ingen vet när den kommer, vad skall man som husspekulant göra med den informationen, egentligen? Om man kan säga med stor säkerhet att den kommer inom 2 år kan man ev. skjuta upp sitt inköp. Men om den kanske inte kommer de närmaste 40 åren, skall man inte köpa hus alls då? Så nog tycker jag det är ganska poänglöst, vad har bostadssökande för alternativ i praktiken?
Man kan inte göra så mycket eftersom man måste bo någonstans och hur man än gör så kostar det pengar.
 
hempularen skrev:
En fara som jag tycker seglar upp nu. Är att regeringen har (eller håller på) att lätta upp lagstiftningen runt andrahandsuthyrning. Det öppnar för fler spekulativa ägare av bostadsrätter. Det ger i sin tur först en ökad efterfrågan, med ytterligare prisökningar. Men ökar risken för en prisspiral nedåt om marknaden planar ut.

Dvs. Signalerna om att tillåta fler att äga många lägenheter och hyra ut (även rätten att ta ut högre hyror har förbättrats för uthyrare). Gör att vi kommer att få se fler som spekulationsköper lägenheter och sätter igång små "hyresbolag". Dessa är mer instabila ägare, risken för att ett mindre prisfall löser ut en kraftig ökning av tillgång på marknaden kan ge ett okontrollerat prisfall.

Håller med, Detta måste generera en baksida då systemet bygger på i första hand ett politiskt bruksvärde och i andra hand ett marknadsvärde. Kan inte bli mer mygelvänligt.
 
Det är ingen större skillnad på tillgång av bostäder idag mot 1991. Det fanns inget att få tag på då heller. Även idag kan man få ett förstahandskontrakt på svindyra nyproducerade hyreslägenheter i mindre attraktiva lägen i Stockholm. En släkting med noll år i bosatdskö tackade nej till en hyreslägenhet, förstahandskontrakt förra året. Jag har för mig att det var 18 000 i månaden för en stor 2a, i förort, bullerstört läge.
 
hempularen skrev:
Det är ingen större skillnad på tillgång av bostäder idag mot 1991. Det fanns inget att få tag på då heller. Även idag kan man få ett förstahandskontrakt på svindyra nyproducerade hyreslägenheter i mindre attraktiva lägen i Stockholm. En släkting med noll år i bosatdskö tackade nej till en hyreslägenhet, förstahandskontrakt förra året. Jag har för mig att det var 18 000 i månaden för en stor 2a, i förort, bullerstört läge.
Håller inte med, Inflyttningen till Stockholm är gigantisk, Stockholm växer mest i Europa. Sen 91 har det flyttat in ett MAlmö + lite till i Stor-Stockholm
 
Man får ju vara ytterst naiv om man inte tror att det är en bubbla nu. Prisbilden hänger inte heller ihop med utbud/efterfrågan även om alla hävdar det. Tycker priserna är mycket mer komplexa än så.

Frågan är hur hög ränta Sverige klarar idag efter så lång period med i princip nollränta. I princip alla jag känner i Sthlm, Gbg och Malmö är välutbildade men hyr sitt hus av banken. Väldigt låg amortering. Man kan säga vad man vill om just frågan om amortering. Men att inte amortera speglar hur man ser på risk.
 
hempularen skrev:
En fara som jag tycker seglar upp nu. Är att regeringen har (eller håller på) att lätta upp lagstiftningen runt andrahandsuthyrning. Det öppnar för fler spekulativa ägare av bostadsrätter. Det ger i sin tur först en ökad efterfrågan, med ytterligare prisökningar. Men ökar risken för en prisspiral nedåt om marknaden planar ut. Dvs. Signalerna om att tillåta fler att äga många lägenheter och hyra ut (även rätten att ta ut högre hyror har förbättrats för uthyrare). Gör att vi kommer att få se fler som spekulationsköper lägenheter och sätter igång små "hyresbolag". Dessa är mer instabila ägare, risken för att ett mindre prisfall löser ut en kraftig ökning av tillgång på marknaden kan ge ett okontrollerat prisfall.
Exakt det var regeringens lösning på bostadsbristen att boota den genom andrahandsuthyrning med fri hyressättning. Undrar hur många som drar in alla kostnader eller mer och inte skattar för den? En rent skattefri inkomstkälla.
 
Det är väl klart att det handlar om tillgång och efterfrågan. Eftersom vi har en situation där tillgången inte ökar trots stigande priser, så måste ju priserna stiga till en nivå där efterfrågan sjunker. Där är vi fortfarande inte.

OM människor får en sämre betalningsförmåga. ex. genom politiska beslut. Då kommer också priserna att plana ut, eller om politikerna tar i för mycket så kommer priserna att sjunka.

En mer sund utvecklig skulle vara att öka tillgången, men då måste den öka kraftigt, för idag är vi väldigt långt från balans, tilgång/efterfrågan kommer inte att få en normal relation förrän vi är i närheten av balans.
 
Andy78 skrev:
Exakt det var regeringens lösning på bostadsbristen att boota den genom andrahandsuthyrning med fri hyressättning. Undrar hur många som drar in alla kostnader eller mer och inte skattar för den? En rent skattefri inkomstkälla.
Ökad andrahandsuthyrning ger inget tillskott av bostäder, såvida det inte finns en mängd bostäder som står tomma pga. knepiga uthyrningsregler.

Jag tror (men kan ha fel) att mängden bostäder som frigörs vid en ökad andrahandsuthyrning är marginell.

En större ökning av andrahandsuthyrningen kan bara ske genom att spekulativa köpare köper bostadsrätter och på så sätt ytterligare ökar efterfrågan med högre priser som följd. Och sedan hyr ut dessa bostäder, framförallt till höga hyror som bara den som ändå skulle ha råd att köpa själv klarar.
 
A
Oavsett om det är en bubbla eller inte så kommer de allra, allra flesta att klara sig bra tror jag. Ett avsevärt prisfall som riskerar att trigga problem på arbetsmarknaden och hota konsumtionen (och därmed skatteintäkterna) kommer (tror jag) att dämpas av staten med skattelättnader, avdrag och bidrag för att förhindra en krasch.

Riksbanken påstår att de inte ville sänka räntan pga hushållens höga skuldsättning. Det innebär som en konsekvens att de faktiskt inte heller kommer kunna höja räntan så mycket framöver eftersom de då riskerar att själva punktera en eventuell bubbla genom att driva en hel del hushåll att sälja sina belånade bostäder.

Detsamma gäller politikerna, de vågar inte ta bort t.ex. ränteavdraget eller införa amorteringskrav eller hitta på annat som skulle kunna riskera att leda till prisfall. Det enda de kan våga göra är att sakta och mycket, mycket försiktigt försöka stabilisera priserna och skuldsättningen och låta inflationen under lång tid beta av skulderna.

"Är du skyldig banken en miljon är det ditt problem, är du skyldig banken en miljard så är det bankens problem."
 
Fast hempularen det är inte bristen på bostäder som driver upp priserna främst utan en förändrad syn på skuldsättning och historiskt låga räntor. Lång prisuppgång har gjort att människor tar större risker och väljer bekvämlighet och högre skulder - helt enkelt för att de inte tror att de kan förlora pengar.

Att jämföra Sveriges bostadsituation med verklig bostadsbrist tycker jag är hånfullt mot dem som upplevt verklig bostadsbrist.
 
  • Gilla
hcb och 1 till
  • Laddar…
Vad definierar "verklig bostadsbrist"?
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.