Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 175 inlägg
Självklart skall man göra det gemene man önskar med sina pengar. Är det någon som har ifrågasatt det i hela tråden mer än er som påstår ATT de ska få göra vad de vill i livet. Nej.
Rubriken talar om arvet efter deras död och inte deras besparingar i livet. Det är två vitt skilda saker. Sväva inte iväg alltför långt om ni vill hålla tråden levande..
Frågan lyder ändå, är det moraliskt rätt att göra barnen arvlösa efter deras bortgång. Arvet består då av dödsboet/besparingar som den döde efterlämnat sig.
Jag kan tänka mig hundratals situationer där arvet borde uteblivit eller procentuellt sett varit mycket mindre. Men jag kan också tänka mig lika många situationer där arvet borde delas ut jämlikt bland barnen.
Men någonstans håller jag med er... vart är världen på väg. Börja med att utgå från att alla vill gott med allting dom gör, då har ni kommit en bra bit på vägen. Det är ett bra motto som fungerar i alla fall där inte någon är psykiskt sjuk.
/Christian
Rubriken talar om arvet efter deras död och inte deras besparingar i livet. Det är två vitt skilda saker. Sväva inte iväg alltför långt om ni vill hålla tråden levande..
Frågan lyder ändå, är det moraliskt rätt att göra barnen arvlösa efter deras bortgång. Arvet består då av dödsboet/besparingar som den döde efterlämnat sig.
Jag kan tänka mig hundratals situationer där arvet borde uteblivit eller procentuellt sett varit mycket mindre. Men jag kan också tänka mig lika många situationer där arvet borde delas ut jämlikt bland barnen.
Men någonstans håller jag med er... vart är världen på väg. Börja med att utgå från att alla vill gott med allting dom gör, då har ni kommit en bra bit på vägen. Det är ett bra motto som fungerar i alla fall där inte någon är psykiskt sjuk.
/Christian
Enligt?kamilenski skrev:
"Den allmänna uppfattningen" (c) ?
Någon källa?
Jag har inte samma bild. Bara för att det är tvisterna man hör talas om betyder inte att de är i majoritet.
Jag har egentligen ingen direkt åsikt om hur arv ska fördelas och hur och när man ska testamentera men jag undrar en sak, de/ni som mer eller mindre kräver att dom ska ta del av sina föräldrars arv, är de/ni också i samma utsträckning villiga att ta del och reda upp eventuella skulder som föräldrarna skulle ha? Jag menar, om man vill ha del av vad föräldrarna dragit in under åren genom arbete, lottovinster osv och sparat och/eller investerat ska man inte då också ta över och lösa skulder som föräldar dragit på sig under livet? Just detta är det ingen som säger något om, en moralfråga som kanske bör tänkas på innan man börjar gnugga händerna inför en bortgång.
Jag tillhör fåtalet här som tycker att ordningen är bra att barnen har rätt till arv. Men det känns inte riktigt som att ni läser argumenten som ni argumenterar emot. Både jag och Timmelstad har vår utgångspunkt i att den rätten är bra för de som växer upp med dåliga föräldrar och då i alla fall kan få lite arv som "plåster på såren" för en kärlekslös uppväxt.Glufsglufs skrev:
För min del handlar det här inte om kärleksfulla föräldrar som fått otacksamma lata barn utan det handlar om föräldrar som har misslyckats med att ge barnen en kärleksfull uppfostran vilket då gör att barnen inte har så mycket kärlek att ge tillbaka när föräldrarna blir gamla. Att de barnen då kan få lite arv som kompensation för den kärlek som saknats tycker jag är helt rätt. Jag hoppas verkligen att du fick ett arv efter din pappa Timmelstad så att du i alla fall fick något gott från honom (har läst ditt inlägg i pappatråden också).
Föräldrar som ger sina barn en bra uppfostran kan nog räkna med att bli omhändertagna när de blir gamla oavsett om de har arv eller inte. Jag anser helt klart att i fall när barnen inte bryr sig om föräldern när den är gammal så är det ett resultat av att föräldern inte brytt sig om barnet som ung. Att min mamma, min pappa och min moster såg till att någon av dom hälsade på min morfar varje dag han låg inlagd på ålderdomshem berodde helt och hållet på att han hade varit en så bra pappa (och svärfar). Och jag tar för givet att jag och mina syskon kommer hälsa på mina föräldrar varje dag också. Och det kommer vi inte göra för att vi är några fantastiska och omtänksamma personer, utan vi kommer göra det för att mina föräldrar är fantastiska personer. Och sedan så får jag ju hoppas att jag kommer vara en lika fantastisk person för min dotter så att hon hälsar på mig när den tiden kommer.
Ja, jag ska inte lägga mig i det här för gällande döden och förhållande till föräldrar verkar ju vara känsligt ämne men jag fattar helt enkelt inte konceptet: jag hade dålig kontakt och fick ingen kärlek av min förälder men jävlar anamma när den dör så får jag kompensation. Personligen bryr jag mig inte om arv nu och hade jag haft dålig kontakt med någon förälder så hade jag inte velat haft något med eventuell boupptäckning att göra ändå, men det är ju jag det. Och ja, jag har också en frånvarande biologisk pappa!
En bekant har en mamma som på fullt allvar tycker att sonen av tacksamhet mot sin mor ska slänga upp 200 000 till nytt tak på hennes gigantiska kåk, samtidigt som hon väntar på att hennes mor ska sälja sitt hus och ge henne pengarna från husförsäljningen. Sonen tycker givetvis att hans mor ska föregå med gott exempel, sälja sitt stora hus och ge sonen hans pengar, till skillnad från sin mor äger han nämligen 1/3 av sin mammas hus och har rätt att få de pengarna när han vill.L. Mäkinen skrev:
Jag måste nog säga att mitt huvudsakliga skäl är känslomässigt, det "känns" helt enkelt rätt bara.byggankan skrev:
Och nej, jag fick inget efter pappa,alkisar har en tendens att sluta sina dagar arbetslösa och utblottade till förmån för alkoholen, det var inget undantag i det här fallet. Samma sak gällde för övrigt min mor som behövde skuldsanering, sa upp allt hon inte verkligen behövde (som t ex livförsäkring..) för att sen få cancerdiagnos och gå bort mindre än ett år senare. Jag hjälpte henne med allt kring hennes skulder, med pengar och allt, samt skrev brev till FK, kronofogden och allt möjligt för att hon skulle få slippa leva sina sista månader på existensminimum. Hon fick besked om att hennes skulder skrevs av helt tre dagar efter sin död... ironiskt?
Det föll i bådas fall ut någon slags minimibelopp för att täcka en hyfsad begravning, det var allt.
Jag hoppas däremot kunna båda sätta av pengar till mina barn när de ska flytta hemifrån och att det ska finnas något att falla tillbaka på för dom den dagen jag och min fru gått bort. Jag hoppas även jag kan ge dom och deras barn en hel del på ålderns höst.
De som uttrycker en önskan att kunna klippa av sina barns möjlighet till arv undrar jag verkligen vad som hänt bakåt i tiden med, det känns helt främmande för mig.
Det är väl den huvudsakliga bakgrunden till min inställning i frågan.
Jo, bråk, barn som spårat ur och nyttjat föräldrarna trots varningar osv, barn som fått föräldrar att borga men sen lämnat alla skulder till dom osv osv, finns nog många anledningar för föräldrar att inte vilja att alla eller något barn ska ha nått. Jag blir bara förvånad när man hör om girigheten när det snackas arv som tex Stieg Larsson.
Jag fick en väldigt ändrad bild av den arvstvisten när jag såg hans bror på tv (skavlan?).
Det finns såklart barn som "blir fel" även om föräldrarna varit bra men det känns ändå som att huvudansvaret för kraschade förhållanden mellan barn och föräldrar ligger på förälderns ansvar, det är den som är ansvarig för att bygga upp förtroendet i de unga åren. Så när det pratas om föräldrar som inte vill att barnen ska ärva för att de inte förtjänar det så kan jag inte låta bli att tycka att det kanske är föräldrarna som det är fel på och inte barnet.
Det finns såklart barn som "blir fel" även om föräldrarna varit bra men det känns ändå som att huvudansvaret för kraschade förhållanden mellan barn och föräldrar ligger på förälderns ansvar, det är den som är ansvarig för att bygga upp förtroendet i de unga åren. Så när det pratas om föräldrar som inte vill att barnen ska ärva för att de inte förtjänar det så kan jag inte låta bli att tycka att det kanske är föräldrarna som det är fel på och inte barnet.
Jag tycker nog också Stieg Larsson tvisten är ett dåligt exempel, det känns som att just det handlar mycket om ideologi...
Nja, är tex barnen vuxna så borde dom fatta själva vad som är rätt och fel och respektera andra och då i synnerhet sina föräldrar, gör dom inte det så varför ska dom då få något för ogorda gärningar? Exempel, du har ett par föräldrar med två barn, den ena har strulat i hela sitt vuxna liv, föräldrarna har borgat för lån osv men fått stå för hela kalaset i slutändan. Summan på det hela som detta barn nyttjat av föräldrarna överstiger hela kvarlåtenskapen, varför skulle då inte dom få skriva bort det barnet så att det andra barnet får hela arvet så är det liksom 1-1. Som det är nu så kan dom ju skriva bort en del bara för det barnet och då blir ju resultatet inte 1-1 om ni förstår.byggankan skrev:
Själv så är jag ensam och skötsam
så jag får väl vad jag får men det är ju ändå inget som skulle göra mig rik eller till kung.Njä, det är väl ett bra exempel på hur det kan bli bara det är några kronor inblandade. Sen har jag ju sett hur vissa i min släkt och i min sambos släkt varit när det är bouppdelning, gamar är det vad det handlar om.timmelstad skrev:
Så länge de som dör skriver testamente och har intyg på att dom är vid sina sinnes fulla bruk när dom gjorde det så låt dom göra det, problemen kommer väl hamna hos barnen med den svinrika pappan som ger allt till sin 25-åriga nya fru....USA style....men jag ser det som att den som tjänat, vunnit, sparat osv pengar ska få göra precis vad dom vill med dom, vad är det som säger att vi barn ska ha rättigheterna till något som en annan kämpat för? Får man något så ska man ju skatta sig lycklig och man har säkert gjort rätt för sig. En helt annan sak om barnen är exempelvis under 18 eller kanske 20, då tycker jag att dom ska ha rätt till någon % automatiskt för de har sällan hunnit komma igång i vuxenlivet men andra vuxna tycker jag inte ska kräva att dom får något, vare sig bra eller dålig relation till föräldrarna.