Du låter mest bitter, inte likt dig.kamilenski skrev:
Gör det kul för dig själv, gör ditt testamente så krångligt som möjligt och skratta idag åt alla reaktioner den dagen.
En bekant hade det problemet. Hon gav alla pengarna till den skötsamma dottern medan hon levde, så portionerar dottern ut ett par tusenlappar i månaden till sin "ohängda bror". Det som är över av "hans andel" när han dör kommer hon att ge till hans dotter som annars inte hade fått ett öre när hennes pappa dör.kamilenski skrev:
Haha. Bitter? Ja. 80? Nej.pbengtsson skrev:
Men arg varje gång jag träffar min 80 årige granne. Bor helt själv. Träffar en son två dagar på året ( har 5 barn i olika åldrar). Många barnbarn och deras barn. Har inte sett de på flera år. Varje gång jag pratar med honom, idealiserar han de. Och själv orkar knappt ta sig till butiken... Främlingar hjälper honom. Hoppas hans barn ska få lämplig " betalt "
För ett tag sen läste jag en artikel i Kvällsposten om just ämnet vi skriver om just nu av en författarina / kommer inte ihåg namnet. Jag tyckte hon hade helt rätt.
Förr i tiden, gjorde det ont att höra när mina barns kompisar talade om hur mycket pengar de ska ärva.
p.s. någon tidigare i tråden skrev att det är på annat sätt i Rysland, Polen ... Bullskit. Samma sak där som här. Tiderna förändras. Vi med!
Människan i oss dör ;(
Vi blir kalla och destruktiva. Vart är vi på väg?
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 175 inlägg
Men fallet ovan är en situation och i andra fall är historien helt annorlunda. Det är nog näst intill omöjligt att fördela ett arv rättvist. Att dessutom skriva en lag om vad rättvist arvsutdelning är stört omöjligt.
Allt man kan göra är att reglera fördelningen så att alla får en del av kakan. Rättvist? I vissa fall ja, och i andra nej.
/Christian
Allt man kan göra är att reglera fördelningen så att alla får en del av kakan. Rättvist? I vissa fall ja, och i andra nej.
/Christian
Om vi nu ska gå och bli lite filosofiska på kvällskvisten i största allmänhet så skulle jag säga att människan av sin natur anpassar sig till sin miljö och omgivning. Samma samhällsstrukturer och sociala förutsättningar och krav existerar inte idag i vår värld som det gjorde för 50, 100 eller 150 år sen. På gott och ont naturligtvis. Alla samhällen har inte haft samma utveckling och bevarat vissa äldre strukturer. Varför de gjort det kan man naturligtvis fundera över och argumentera för och emot.
Hade människan som sådan inte förändrats med tiden hade den dött ut. Också på gott och ont ska väl tilläggas
Hade människan som sådan inte förändrats med tiden hade den dött ut. Också på gott och ont ska väl tilläggas
Jag förstår fortfarande inte hur arvingar kan anse sig ha rätt till något som den tidigare generationen har skaffat. Det är ju lika vrickat som att man skulle ärva jobbet från föräldrarna. Om föräldrarna väljer att ge barnen något ska det väl vara OK, men därifrån är det långt till att man ska ha "rätt att kräva" något.
Men herregud kamilenski, har du inte kommit längre än att du måste nedlåta dig till att lägga ord i munnen på folk och påstå att de sagt och påstått saker enligt din egen tolkning? Jag trodde du var tillräckligt gammal och klok för att ha slutat upp med såna där dumheter?kamilenski skrev:Då är vi minst 3
Lika korkade :S
Tydligen har vi fel...
Hursomhelst, det är DU som säger att ni är korkade och har fel, ingen annan, själv anser jag mig dock vara av en annan uppfattning än dig.
Jag är jävligt lugn ska du veta
(ironi... nåväl... hohum )
(ironi... nåväl... hohum
)
Antag att jag är en stor vän av "föreningen X". Idag får jag ge bort allt jag äger och har till "föreningen X" dagen innan jag råkar omkomma i en bilolycka. Varför ska jag inte få föreskriva att samma gåva ska genomföras dagen efter bilolyckan? Känns inte helt logiskt.
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 175 inlägg
Men många barn får lida pga sina föräldrar som bara jobbar och jobbar... ska de inte få något för allt de behövt gå igenom? Vissa har rätt till det, andra inte? Så enkelt måste det ju vara. Hur man sen skriver en rättvis lag som skall fungera för alla situationer är, som sagt tidigare, omöjligt.
Det finns ju faktiskt familjer där föräldrarna inte har kommit överens och separerat. Separeringen har lett till att barnen kommit i kläm och till slut gått i glömskan hos någon av föräldrarna. Dom om några borde ju ha rätt till ett arv.
/C
Det finns ju faktiskt familjer där föräldrarna inte har kommit överens och separerat. Separeringen har lett till att barnen kommit i kläm och till slut gått i glömskan hos någon av föräldrarna. Dom om några borde ju ha rätt till ett arv.
/C
Och en del har haft mammor hemma hela tiden och pappor med. Nästan. Inte alla måste slita utanför hemmet. En del av oss kunde ha inkomster på 70-80000 i månaden med en arbetstid på 15-20 timmar i veckan.Chrissofsweden skrev:
Det går inte att generalisera.
p.s. ger man bort något till en organisation flera månader innan bortgång men har smarta kunniga barn, kan organisationen bli återbetalningsskyldig. Det har redan inträffat några gånger i Sverige.
Jag hoppas mina föräldrar verkligen gör det de önskar och vill. Nu menar jag medans de fortfarande lever.
De har jobbat fram till pensionen och det är nu de ska kunna njuta!
Vill de åka jorden runt och bo på lyxhotell för alla sina besparingar så är ingen gladare än jag! Varför leva snålt och spara när de väl har tid att göra det de drömt om efter ett helt arbetsliv? För att vi barn ska få ärva?
Jag är fasiken över fyrtio år och har inget behov av ett arv. Visst finns det alltid hål att stoppa pengar i, eller nyare bil att köpa osv. Men jag ser mycket hellre att de får njuta så länge de är vid god vigör!
Det jag hoppas främst är att det är utklarat ang arv när den sorgliga dagen kommer.
Hellre inget arv alls än att det ska blossa upp osämja mellan syskonen.
Vad jag förstått så är det inte ovanligt...
De har jobbat fram till pensionen och det är nu de ska kunna njuta!
Vill de åka jorden runt och bo på lyxhotell för alla sina besparingar så är ingen gladare än jag! Varför leva snålt och spara när de väl har tid att göra det de drömt om efter ett helt arbetsliv? För att vi barn ska få ärva?
Jag är fasiken över fyrtio år och har inget behov av ett arv. Visst finns det alltid hål att stoppa pengar i, eller nyare bil att köpa osv. Men jag ser mycket hellre att de får njuta så länge de är vid god vigör!
Det jag hoppas främst är att det är utklarat ang arv när den sorgliga dagen kommer.
Hellre inget arv alls än att det ska blossa upp osämja mellan syskonen.
Vad jag förstått så är det inte ovanligt...