Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[Simno]

Jag reagerar på att du verkar ha mycket liten eller ingen förståelse för din far och hans självklart känslomässiga kopplingar till gården. Detsamma ser det ut för din syster. Vill du ha en bra relation med dessa båda i framtiden så skall du se till att komma överens med båda. Ni är alltså tre, inte två parter.
Du säger att din syster vill bli kompenserad, något mer säger du inte. Kompenserad för vad?

Menar du att du planerar att köpa gården till under marknadsvärde?

Oavsett, så borde ni låta värdera fastigheten, helst kanske tre olika värderingar.

Därefter vet ni vilka värden det handlar om och hur mycket din syster skall kompenseras för.

Jag förtydligade i ett tidigare svar att jag har insett att jag kanske varit lite för hård, och att jag måste ta hänsyn till farsans situation mer. Vilket är bra. Jag startade tråden för att få hjälp att tänka rätt, vilket jag känner att jag fått. Jag tar åt mig av samtligas åsikter och försöker ta med det i min tankeprocess och diskussionerna framgent. Jag och min syster har diskuterat detta under några år och vi är på samma plan, på det sättet att hon har full förståelse för att jag vill ta över gården och hon själv inte har något eller väldigt litet intresse att bo och jobba på gården resten av livet osv. Då gården köps under marknadsvärde har hon såklart rätt till någon form av kompensation. Men exakt hur den utformas återstår att se.

Jag inser att det är bäst att ta hjälp av jurist som har erfarenhet kring generationsskiften som kan hjälpa oss alla tre att få till en lösning som alla är nöjda med, samt ta fram papper på vad vi kommit överens om. Göra en värdering och räkna ut hur syrran ska kompenseras.

 

[Simno]

Jag tycker du skall förklara för farsgubben att han kommer att reta upp sig på dig och du på honom om ni inte var och en får litet privatliv och du vill att ni skall kunna vara vänner i fortsättningen så ni måste ni hitta på någonting.

Här i trakten går såna där mindre gårdar mycket ofta från generation till generation och det har visat sig att förhandlingarna går bättre när man erkänner för varandra att irritationen blir ömsesidig och att det är ett litet problem som man skall lösa tillsammans så att alla har det bra.
Sedan flyttar ni en stuga en bit bort åt gubben och gör et tydligt avtal på vilka uthuspå gården som han kan använda för sina saker så att han kan gå dit och sköta sitt utan att vara en inkräktare och du inte behöver ha honom rotande i alla uthus.
Tydliga avtal är grunden till god sämja.

Det blir bra det här tror jag! Ge inte från dig gården!

Tack för din input! Det låter som ett mycket vettigt sätt att hantera situationen på.

 

[Exostor]

Det sämsta alternativet är nog att klämma ihop sig med farsan i ett närbeläget gårdshus. Uppbyggt för onödiga konflikter.

 

[Anonymiserad 137805]

Jag förtydligade i ett tidigare svar att jag har insett att jag kanske varit lite för hård, och att jag måste ta hänsyn till farsans situation mer. Vilket är bra. Jag startade tråden för att få hjälp att tänka rätt, vilket jag känner att jag fått. Jag tar åt mig av samtligas åsikter och försöker ta med det i min tankeprocess och diskussionerna framgent. Jag och min syster har diskuterat detta under några år och vi är på samma plan, på det sättet att hon har full förståelse för att jag vill ta över gården och hon själv inte har något eller väldigt litet intresse att bo och jobba på gården resten av livet osv. Då gården köps under marknadsvärde har hon såklart rätt till någon form av kompensation. Men exakt hur den utformas återstår att se.

Jag inser att det är bäst att ta hjälp av jurist som har erfarenhet kring generationsskiften som kan hjälpa oss alla tre att få till en lösning som alla är nöjda med, samt ta fram papper på vad vi kommit överens om. Göra en värdering och räkna ut hur syrran ska kompenseras.

systerns kompensation är hälften av allt värde gillar hon inte köpeskillingen kan hon motsätta sig köpet
köper du gården för en million och den värderas i 4 så blir du skyldig syrran 2 millioner, detta gäller även vid framtida bouppteckning. däremot kan ingen av Er förbjuda farsgubben till att sälja till vem han vill för vad han vill.

 

[Nissens]

systerns kompensation är hälften av allt värde gillar hon inte köpeskillingen kan hon motsätta sig köpet
köper du gården för en million och den värderas i 4 så blir du skyldig syrran 2 millioner, detta gäller även vid framtida bouppteckning. däremot kan ingen av Er förbjuda farsgubben till att sälja till vem han vill för vad han vill.

När det gäller värderingen så sksll ju ev. Lösöre som maskiner etc vara med om det ingår i dealen.

 

[Anonymiserad 137805]

När det gäller värderingen så sksll ju ev. Lösöre som maskiner etc vara med om det ingår i dealen.

javisst så är det

 

[AndersPS]

Hur tänker Du?
Säg att värdet idag är 2 miljoner.
Gör renovering för 2 miljoner.
Ska då priset bli Noll?
Syster ska väl inte heller få något då, eller?

Nu var det inte mitt förslag, men jag tolkar det helt annorlunda. Dagens värde är egentligen oväsentligt, fastigheten renoverad för 2 miljoner och det faktiska marknadsvärdet blir 4 miljoner. Det innebär inte att dagens värde är 2 miljoner, utan att den fiktiva värderingen vid försäljning är just 4 miljoner, vilket inkluderar en investering på 2 miljoner i form av renovering.

Köpeskillingen blir då 4 miljoner (värderingen) minus 2 miljoner (investeringen i renoveringen).

 

[Nilsson i Boda]

Det viktigaste är "Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet ". Ägandeskap betyder att han bestämmer. Förskott på arv är på hans initiativ. Du får nog hitta annat boende under den tid han har kvar. Notera att det är inte alltid den som är äldst som dör först, livet är osäkert.

 

[Christer G.V.]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Det är väl Din far som äger gården? Han bestämmer! Jäklas Du mer så är risken att han testamenterar bort halva Ditt tilltänkta arv. Du föddes naken!

 

[Nilsson i Boda]

Det är väl Din far som äger gården? Han bestämmer! Jäklas Du mer så är risken att han testamenterar bort halva Ditt tilltänkta arv. Du föddes naken!

Han kanske t.o.m. gifter om sig och låter den 40åriga kvinnan leva kvar i fastigheten tills hon dör

 

[LadyLudde]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Glöm inte bort att din syster skall 50% oavsett om hon inte är intresserad av gården.
Om du inte lurar gubben att skriva över gården på dig.
Så gjorde min svärfar och nu är det noll gemenskap med gullesonen
Döttrarna blev blosta på 3milj var
Så sluta drömma.

 

[Bigcall]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Har du möjlighet så förmedla detta till din far. Att han skall försöka hålla sig ifrån dig, då du verkar vara en enorm egoistisk person och vill att alla skall handla om dig och dina intresse. Nu försöker du söka stöd av oss för dina dumma påhitt. Göbben ta en kopp kaffe och tagga ner.

 

[Magnus Wassborg]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

jag ser mest problem med att du måste värdera gården med en mäklare som hanterar gårdar så att du kan lösa ut din syster för en marknadsmässig summa. Den dagen era föräldrrar har gått bort eller att föräldrar bestämmer sig för att lösa detta i förtid vilket är genomförbart om ni bestämmer er för den lösningen. Kontakta då en jurist efter en värdering av gården så bägge av er bröstarvingar slipper möjliga kallduschar om någon av er arvingar tycker efter föräldrars bortgång att de är dåligt kompenserade.

 

[PHPersson]

Han kanske t.o.m. gifter om sig och låter den 40åriga kvinnan leva kvar i fastigheten tills hon dör

Det är däremot inte så lätt, bröstarvingar har alltid rätt till sin del (möjligtvis bara halva sin del) och den skall de få ut med en gång när föräldern där. Sälja den till 40åriga kvinnan billigt kan vara ett alternativ men då kanske kan själv blir utkastad . Kanske spårar ur lite nu

 

[Simno]

Det viktigaste är "Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet ". Ägandeskap betyder att han bestämmer. Förskott på arv är på hans initiativ. Du får nog hitta annat boende under den tid han har kvar. Notera att det är inte alltid den som är äldst som dör först, livet är osäkert.

Det är väl Din far som äger gården? Han bestämmer! Jäklas Du mer så är risken att han testamenterar bort halva Ditt tilltänkta arv. Du föddes naken!

Glöm inte bort att din syster skall 50% oavsett om hon inte är intresserad av gården.
Om du inte lurar gubben att skriva över gården på dig.
Så gjorde min svärfar och nu är det noll gemenskap med gullesonen
Döttrarna blev blosta på 3milj var
Så sluta drömma.

Har du möjlighet så förmedla detta till din far. Att han skall försöka hålla sig ifrån dig, då du verkar vara en enorm egoistisk person och vill att alla skall handla om dig och dina intresse. Nu försöker du söka stöd av oss för dina dumma påhitt. Göbben ta en kopp kaffe och tagga ner.

Läs gärna igenom mina andra svar i tråden igen. Vilket några av er uppenbarligen inte gjort