Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[Simno]

Ett sätt att lösa det kan vara att prata öppet om att ni inte kommer överens och sakligt försöka komma fram till en lösning som fungerar för er båda. Förstår dock att det kan vara svårt.

Går det kanske att stycka av en del med stugan han kan bo i, så att det inte känns som han tillhör gården? Att han får bo där han hade tänkt, men att du ändå känner att han inte är ditt ansvar och alltför nära.

Tack!
Läget på de befintliga stugorna gör det svårt att få det riktigt avskiljt, men jag ska klura

Gubbar på gård bor kvar, det är rätt naturligt och inte mycket du kan göra åt det om han verkligen bestämt sig. Bolla mer eller mindre attraktiva lösningar med farsan och tala om vad ditt problem är. Stycka av och flytta, altarnativt bygg en ny stuga till farsan på egen fastighet är ett alternativ. Det är en förhandling, både du och din far måste ha med er att det kommer att behövas kompromissas lite från båda hållen och du behöver ha med dig att han sitter på en starkare hand än dig just nu.

Vägrar flytta är fö en jävligt egoistisk rubrik när det faktist gäller den som sitter på lagfarten. Jag har även full förståelse att du inte vill ha din far springande där och tala om hur jävla fel du gör och att du lägger pengar på helt fel saker mm. Samtidigt kan en farsa vara bra att ha där i närhet om ni utvidgar verksamheten och vill åka på semester 2 veckor eller nåt sånt.

Tack!
Och angående rubriken förstår jag helt vad du menar. Den kunde varit bättre..

 

[Simno]

Jag kan tycka att en del av en släktgård är just att man förvaltar något för eftervärlden. Jag har iaf hört det argumentet många gånger. Att då farsan inte klarar av att göra det på ett bra sätt tycker jag är ett argument som ni skulle kunna diskutera. Han vill säkert att den ska fortleva, men du måste också respektera hans syn på situationen.

Tack!
Tyvärr är underhållet som sagt eftersatt på gården i dagsläget, men jag vill gärna se till att den återgår till ett gott skick. Min uppfattning är att han också såklart vill att gården ska förvaltas väl, men han har inte haft samma motivation och/eller möjlighet att göra detta.

Nu vet jag inte hur föräldern är som person, men kan tänka mig att det kanske inte funkar att göra om en gård som någon har starka åsikter om.
Samtidigt förstår jag pappan som vill bo kvar.

Vi har ett liknande dilemma med svärfars gård, min bättre hälft än ett av tre barn, och svärfar har redan pensionerat sig och arrenderar ut gården.

Svärföräldrarna har uttryckt att det är synd att ingen velat ta över gården, och hintat lite om att jag och min bättre hälft borde ta över den.

Efter att ha funderat på det sa vi att vi var intresserade men att vi fick börja kika på hur vi löser ekonomin osv (värdet på marken är 20M+) och att vi i så fall ville ta över gården snart, medans svärfar är pigg och kan berätta det han kan om gården, för att barnen ska få växa upp på gården, och att jag vill lägga min renoveringsenergi på gården i så fall.

Men nä, då blir det helt plötsligt svårt, för arrendet är ju svärfars pension 🙄
Att vänta till svärfar trillar av pinn, vilket om inget olyckligt händer är minst 20år bort, känns inte riktigt aktuellt, jag vill inte ge mig på en gård när jag närmar mig 60 och barnen flyttat ut...

Så jag instämmer med Marlen att det nog är bäst att helt enkelt prata om det, varför vill du som du vill, och varför vill din far som han vill, lösningen kanske finns någonstans där.

Tack! Tidsaspekten är det som gör att jag också känner mig lite ”stressad” över situationen. Jag vill inte heller vänta i 20 år och sen inse att jag inte orkar ta tag i allt.
Jag ska fundera över hur jag ska lägga upp nästa diskussion.

 

[FRS05]

Jag skulle tyvärr säga att det nog är dina barn som kanske får göra det du vill med gården. De kommer nog vara i "rätt" ålder när din far trillar av pinn.

Eftersom ni nu verkar ha den relationen ni har så tror jag det blir omöjligt för dig. Köp och bygg dig något eget istället. Där du kan utveckla det så som du vill det. Din far har minst lika starka band till stället och lär inte lämna eller sluta ha åsikter om hans ställe som du vill ta över.

 

[Simno]

Jag skulle tyvärr säga att det nog är dina barn som kanske får göra det du vill med gården. De kommer nog vara i "rätt" ålder när din far trillar av pinn.

Eftersom ni nu verkar ha den relationen ni har så tror jag det blir omöjligt för dig. Köp och bygg dig något eget istället. Där du kan utveckla det så som du vill det. Din far har minst lika starka band till stället och lär inte lämna eller sluta ha åsikter om hans ställe som du vill ta över.

Ja det finns en risk att jag helt enkelt får acceptera situationen och gå vidare i livet med en annan fastighet om vi kör fast i diskussionerna. Men än så länge hoppas jag att vi ska kunna hitta en lösning som båda accepterar.


Jag tar med mig allt vad ni sagt i tråden. Jag uppskattar att få utomståendes åsikter på situationen, och det hjälper nog mig att komma in i rätt mindset inför kommande diskussioner.

 

[mojjen]

Tack!
Tyvärr är underhållet som sagt eftersatt på gården i dagsläget, men jag vill gärna se till att den återgår till ett gott skick. Min uppfattning är att han också såklart vill att gården ska förvaltas väl, men han har inte haft samma motivation och/eller möjlighet att göra detta.

Tack! Tidsaspekten är det som gör att jag också känner mig lite ”stressad” över situationen. Jag vill inte heller vänta i 20 år och sen inse att jag inte orkar ta tag i allt.
Jag ska fundera över hur jag ska lägga upp nästa diskussion.

Min mormor fyllde nyss 101 år, och bor fortfarande hemma i eget hus. Så dom där 15-20 åren kan ju blir 35 år också, om han nu precis gått in i pensionsålder.
Där har vi dessutom en erfarenhet på hur svårt det är att få en närstående att fatta när det är dags att flytta till något lämpligare. Så jag tror att kompromissen kommer behöva hamna på din sida om du inte skall riskera att missa tåget. Ni verkar ha en lite stressig relation, frågan är om ni är som hund/katt eller om det tex är den andra hälften som tycker situationen känns olustig etc. Jag har full respekt för båda situationerna.
Frågan är hur mycket kompromiss ni klarar för att ro i hamn resten av drömmen. 60m känns ju nära, hade aldrig orkat ha farsan så nära. Men mina grannar bor ju i snitt 20-30m från mig, så det är ju inte tätt inpå heller.

 

[Simno]

Min mormor fyllde nyss 101 år, och bor fortfarande hemma i eget hus. Så dom där 15-20 åren kan ju blir 35 år också, om han nu precis gått in i pensionsålder.
Där har vi dessutom en erfarenhet på hur svårt det är att få en närstående att fatta när det är dags att flytta till något lämpligare. Så jag tror att kompromissen kommer behöva hamna på din sida om du inte skall riskera att missa tåget. Ni verkar ha en lite stressig relation, frågan är om ni är som hund/katt eller om det tex är den andra hälften som tycker situationen känns olustig etc. Jag har full respekt för båda situationerna.
Frågan är hur mycket kompromiss ni klarar för att ro i hamn resten av drömmen. 60m känns ju nära, hade aldrig orkat ha farsan så nära. Men mina grannar bor ju i snitt 20-30m från mig, så det är ju inte tätt inpå heller.

Mycket bra input, tack!
Jag har fått en del att tänka på.
Nej 60m är inte tätt inpå, men det är tillräckligt nära tyvärr. Placeringen av stugorna är inte heller optimalt. Jag börjar luta mer åt alternativet att bygga eller flytta en stuga längre bort på gården.

 

[Juthstrand]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

4

 

[din granne]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

5. Din farsa säljer gården och skiter i dig.

 

[Davidbagare]

Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart.

 

[Farstatjej90]

Kan förstå att man kan uppleva det något egoistisk utifrån inlägget. Jag försöker bara presentera faktan så kortfattat det går för att ändå ge en målande bild om bakgrunden. Sen är det alltid svårt att förmedla all info via ett inlägg. Att det är min fars egendom har jag självklart koll på…

Ni ska inte tro att jag försöker köra över min far och att jag inte respekterar hans vilja alls.
Vi har som sagt pratat om detta i flera år och vi har en samsyn i det mesta kring affären och gården, förutom att vi har olika uppfattningar om hur hans boendesituation ska bli efteråt.

Anledningen med inlägget är att jag vill få tips om en eventuellt lösning på problemet så att vi kan komma överens.

Många reagerar därför det låter på dig som att det är någon slags förhandling mellan dig och farsan över var han ska bo.

Han bestämmer själv var han ska bo och han kan be dig dra åt helvete om han vill. Det är liksom inte någon förhandlingssituation du har hamnat i men du skriver som om det vore det.

 

[Stefan1972]

om ni är med på att du ska köpa gården så tror jag det enklaste är att värdera allting och du köper som vilken köpare som helst till marknadsmässigt värde. Sen kan han hyra sin bostad och du kan hyra ut annat tills vidare och även sätta igång att renovera. Det kanske inte är så att du måste bo där omgående om det bär sig med inkomster från uthyrning.
Sen när din far ev kilar vidare så får du och din syster dela på arvet som vanligt. Då slipper man märkliga överenskommelser och att en ska känna sig åsidosatt senare osv osv...
Om det ändå är så att ni ska flytta dit så får ni väl lösa det personliga eller på annat vis hamna en bit ifrån varann.

 

[Simno]

Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart.

Jag tror inte jag vill börja göra större renoveringar innan jag faktiskt äger den. Så i så fall alternativ 2.
Vissa enklare renoveringar och förbättringar har jag redan gjort på eget initiativ. Vi har även pratat om att jag ska börja köpa av vissa maskiner och redskap redan nu, och en del av pengarna skulle då faktiskt även gå till investeringar i gården.

Många reagerar därför det låter på dig som att det är någon slags förhandling mellan dig och farsan över var han ska bo.

Han bestämmer själv var han ska bo och han kan be dig dra åt helvete om han vill. Det är liksom inte någon förhandlingssituation du har hamnat i men du skriver som om det vore det.

Vi är sedan länge överens att jag ska ta över gården, men visst, om inte vi kommer överens om hur situationen ska se ut efteråt så är han självklart fri att göra vad han vill. Men eftersom vi är överens om att gården ska stanna i släkten är det väl fullt rimligt att jag vill diskutera fram en lösning som båda är nöjd med?
Hade du velat köpa en gård för flera miljoner och sedan inte känna dig nöjd med hur det blev? Det är inte så att jag känner att jag kommer kunna ändra mig i efterhand och sälja gården, eftersom jag är lika angelägen att den stannar i släkten, och har starka känslomässiga band till den.

Du får det att låta väldigt svart eller vitt. Att antingen viker jag mig helt och hållet och går med på hans krav, eller så blir det ingenting. Ett generationsskifte är inte särskilt enkelt och kräver långa diskussioner och kompromisser för att få allas vilja igenom. Sedan kan man kalla det förhandling eller något annat. Jag har insett att jag behöver kompromissa såklart, och har tillräcklig självinsikt för att inse att jag kanske har varit lite för hård fram tills nu. Därför uppskattar jag faktiskt kritiken.

 

[lunnabo]

Kan inte du börja renovera gården mot avdrag på framtida köpeskilling då? Eller nån form av lösning där du kan börja renovera och att han ändå kan bo kvar tills han är redo att flytta vidare innan du tar över.

Allt med ett tydligt avtal då såklart.

Hur tänker Du?
Säg att värdet idag är 2 miljoner.
Gör renovering för 2 miljoner.
Ska då priset bli Noll?
Syster ska väl inte heller få något då, eller?

 

[Nissens]

Ja det finns en risk att jag helt enkelt får acceptera situationen och gå vidare i livet med en annan fastighet om vi kör fast i diskussionerna. Men än så länge hoppas jag att vi ska kunna hitta en lösning som båda accepterar.


Jag tar med mig allt vad ni sagt i tråden. Jag uppskattar att få utomståendes åsikter på situationen, och det hjälper nog mig att komma in i rätt mindset inför kommande diskussioner.

Jag reagerar på att du verkar ha mycket liten eller ingen förståelse för din far och hans självklart känslomässiga kopplingar till gården. Detsamma ser det ut för din syster. Vill du ha en bra relation med dessa båda i framtiden så skall du se till att komma överens med båda. Ni är alltså tre, inte två parter.
Du säger att din syster vill bli kompenserad, något mer säger du inte. Kompenserad för vad?

Menar du att du planerar att köpa gården till under marknadsvärde?

Oavsett, så borde ni låta värdera fastigheten, helst kanske tre olika värderingar.

Därefter vet ni vilka värden det handlar om och hur mycket din syster skall kompenseras för.

 

[heimlaga]

Jag tycker du skall förklara för farsgubben att han kommer att reta upp sig på dig och du på honom om ni inte var och en får litet privatliv och du vill att ni skall kunna vara vänner i fortsättningen så ni måste ni hitta på någonting.

Här i trakten går såna där mindre gårdar mycket ofta från generation till generation och det har visat sig att förhandlingarna går bättre när man erkänner för varandra att irritationen blir ömsesidig och att det är ett litet problem som man skall lösa tillsammans så att alla har det bra.
Sedan flyttar ni en stuga en bit bort åt gubben och gör et tydligt avtal på vilka uthuspå gården som han kan använda för sina saker så att han kan gå dit och sköta sitt utan att vara en inkräktare och du inte behöver ha honom rotande i alla uthus.
Tydliga avtal är grunden till god sämja.

Det blir bra det här tror jag! Ge inte från dig gården!