Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta
Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.
Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.
Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.
Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.
Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.
Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.
Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.
Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.
Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.
Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.
Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!
Det verkar ju rätt uppenbart att du ser din far som ett problem och då ska ni ju inte bo så nära inpå varandra.
Din fars egendom blir inte din förrän han dör. Det känns som att en del av problemet här är att du inte riktigt ser det så.
Vilken märklig historia. Du verkar mest bry dig om ditt eget liv och intressen. Har du tänkt på att gården nog har minst lika mycket affektionsvärde för din far som för dig? Märkligt att du förväntar dig att han ska flytta på sig för dig och din familj medan han fortfarande är i arbetsför ålder dessutom. Det framstår ganska tydligt som att du inte har så mycket till övers för din far, och så kan det ju vara och det har säkert sina anledningar. Men ser man nyktert på det hela så får du nog ge upp drömmen om ni båda ska bli lyckliga.
Nä, det här verkar svårlöst.RoTe skrev:
Vill han bo kvar som det verkar upp till 25 år (Han borde alltså vara i högs 70-års åldern) blir det nog jobbigt.
Att ni verkar vara överens om ev köpeskilling låter sådär. Vill du bli riktigt ovän med din syster?
Det låter som att din far också har starka känslomässiga band till gården? Du har ju ingen rätt till att köra bort honom från hans hem och jag tycker att det är generöst av honom att erbjuda sig att flytta till en mindre stuga på gården.
Förr var det inte alls ovanligt att föräldrarna fick en egen liten stuga (ett ”undantag”) om något av barnen tog över gården medan föräldrarna levde, men det gäller att det funkar för er båda i längden. Det är inte alls säkert att han flyttar vidare till tex äldreboende om han får en trevlig stuga att bo i och kan tjata till sig hjälp från dig när han blir för gammal för att klara allt själv. Numera kan folk lätt bo kvar hemma till 90+ med hemtjänst och hemsjukvård.
Förr var det inte alls ovanligt att föräldrarna fick en egen liten stuga (ett ”undantag”) om något av barnen tog över gården medan föräldrarna levde, men det gäller att det funkar för er båda i längden. Det är inte alls säkert att han flyttar vidare till tex äldreboende om han får en trevlig stuga att bo i och kan tjata till sig hjälp från dig när han blir för gammal för att klara allt själv. Numera kan folk lätt bo kvar hemma till 90+ med hemtjänst och hemsjukvård.
Jag tänker att det är bättre att du skaffar nått eget, bygger, bor och brukar mark du själv köpt utan att behöva tänka på far din och vad han tycker.
En dag i framtiden kanske dina barn får möjlighet att ta över släktgården om din far inte säljeroch flyttar innan dess.
En dag i framtiden kanske dina barn får möjlighet att ta över släktgården om din far inte säljeroch flyttar innan dess.
Administrator
· Skåne
· 7 797 inlägg
Ett sätt att lösa det kan vara att prata öppet om att ni inte kommer överens och sakligt försöka komma fram till en lösning som fungerar för er båda. Förstår dock att det kan vara svårt.
Går det kanske att stycka av en del med stugan han kan bo i, så att det inte känns som han tillhör gården? Att han får bo där han hade tänkt, men att du ändå känner att han inte är ditt ansvar och alltför nära.
Går det kanske att stycka av en del med stugan han kan bo i, så att det inte känns som han tillhör gården? Att han får bo där han hade tänkt, men att du ändå känner att han inte är ditt ansvar och alltför nära.
Gubbar på gård bor kvar, det är rätt naturligt och inte mycket du kan göra åt det om han verkligen bestämt sig. Bolla mer eller mindre attraktiva lösningar med farsan och tala om vad ditt problem är. Stycka av och flytta, altarnativt bygg en ny stuga till farsan på egen fastighet är ett alternativ. Det är en förhandling, både du och din far måste ha med er att det kommer att behövas kompromissas lite från båda hållen och du behöver ha med dig att han sitter på en starkare hand än dig just nu.
Vägrar flytta är fö en jävligt egoistisk rubrik när det faktist gäller den som sitter på lagfarten. Jag har även full förståelse att du inte vill ha din far springande där och tala om hur jävla fel du gör och att du lägger pengar på helt fel saker mm. Samtidigt kan en farsa vara bra att ha där i närhet om ni utvidgar verksamheten och vill åka på semester 2 veckor eller nåt sånt.
Vägrar flytta är fö en jävligt egoistisk rubrik när det faktist gäller den som sitter på lagfarten. Jag har även full förståelse att du inte vill ha din far springande där och tala om hur jävla fel du gör och att du lägger pengar på helt fel saker mm. Samtidigt kan en farsa vara bra att ha där i närhet om ni utvidgar verksamheten och vill åka på semester 2 veckor eller nåt sånt.
Jag kan tycka att en del av en släktgård är just att man förvaltar något för eftervärlden. Jag har iaf hört det argumentet många gånger. Att då farsan inte klarar av att göra det på ett bra sätt tycker jag är ett argument som ni skulle kunna diskutera. Han vill säkert att den ska fortleva, men du måste också respektera hans syn på situationen.
Kan själv!
· Trelleborg
· 15 713 inlägg
Nu vet jag inte hur föräldern är som person, men kan tänka mig att det kanske inte funkar att göra om en gård som någon har starka åsikter om.
Samtidigt förstår jag pappan som vill bo kvar.
Vi har ett liknande dilemma med svärfars gård, min bättre hälft än ett av tre barn, och svärfar har redan pensionerat sig och arrenderar ut gården.
Svärföräldrarna har uttryckt att det är synd att ingen velat ta över gården, och hintat lite om att jag och min bättre hälft borde ta över den.
Efter att ha funderat på det sa vi att vi var intresserade men att vi fick börja kika på hur vi löser ekonomin osv (värdet på marken är 20M+) och att vi i så fall ville ta över gården snart, medans svärfar är pigg och kan berätta det han kan om gården, för att barnen ska få växa upp på gården, och att jag vill lägga min renoveringsenergi på gården i så fall.
Men nä, då blir det helt plötsligt svårt, för arrendet är ju svärfars pension 🙄
Att vänta till svärfar trillar av pinn, vilket om inget olyckligt händer är minst 20år bort, känns inte riktigt aktuellt, jag vill inte ge mig på en gård när jag närmar mig 60 och barnen flyttat ut...
Så jag instämmer med Marlen att det nog är bäst att helt enkelt prata om det, varför vill du som du vill, och varför vill din far som han vill, lösningen kanske finns någonstans där.
Samtidigt förstår jag pappan som vill bo kvar.
Vi har ett liknande dilemma med svärfars gård, min bättre hälft än ett av tre barn, och svärfar har redan pensionerat sig och arrenderar ut gården.
Svärföräldrarna har uttryckt att det är synd att ingen velat ta över gården, och hintat lite om att jag och min bättre hälft borde ta över den.
Efter att ha funderat på det sa vi att vi var intresserade men att vi fick börja kika på hur vi löser ekonomin osv (värdet på marken är 20M+) och att vi i så fall ville ta över gården snart, medans svärfar är pigg och kan berätta det han kan om gården, för att barnen ska få växa upp på gården, och att jag vill lägga min renoveringsenergi på gården i så fall.
Men nä, då blir det helt plötsligt svårt, för arrendet är ju svärfars pension 🙄
Att vänta till svärfar trillar av pinn, vilket om inget olyckligt händer är minst 20år bort, känns inte riktigt aktuellt, jag vill inte ge mig på en gård när jag närmar mig 60 och barnen flyttat ut...
Så jag instämmer med Marlen att det nog är bäst att helt enkelt prata om det, varför vill du som du vill, och varför vill din far som han vill, lösningen kanske finns någonstans där.
Farstatjej90 skrev:
Kan förstå att man kan uppleva det något egoistisk utifrån inlägget. Jag försöker bara presentera faktan så kortfattat det går för att ändå ge en målande bild om bakgrunden. Sen är det alltid svårt att förmedla all info via ett inlägg. Att det är min fars egendom har jag självklart koll på…K kurlakarl skrev:
Ni ska inte tro att jag försöker köra över min far och att jag inte respekterar hans vilja alls.
Vi har som sagt pratat om detta i flera år och vi har en samsyn i det mesta kring affären och gården, förutom att vi har olika uppfattningar om hur hans boendesituation ska bli efteråt.
Anledningen med inlägget är att jag vill få tips om en eventuellt lösning på problemet så att vi kan komma överens.