Kom igen Stefan, du har grabben, frun och övrig familj.
Du är ung och stark vilket kommer att leda fram till att din son kommer få ett syskon senare i år, eller nästa år.
.
Det är det man lever för och det är ifrån den källan man får energin till att överleva vid svåra situationer.
Ser fram emot att få skicka en midsommarskål från den "äkta" framsidan av Sverige, dvs Stockholms skärgård.
Du är ung och stark vilket kommer att leda fram till att din son kommer få ett syskon senare i år, eller nästa år.
. Det är det man lever för och det är ifrån den källan man får energin till att överleva vid svåra situationer.
Ser fram emot att få skicka en midsommarskål från den "äkta" framsidan av Sverige, dvs Stockholms skärgård
.
Här kommer en dos extra energi inför operationen! Klart som fan att du är nervös inför operation och allt, annars vore du ju lätt rubbad
Försök se smärtan efteråt som nåt positivt. Du kommer ju att ha ont för att de tagit bort den där skiten! Ungefär som träningsvärk, man har ont men av en bra anledning. OK, dålig liknelse kanske
Ser fram emot att höra goda nyheter om nån vecka!
/Martin
Försök se smärtan efteråt som nåt positivt. Du kommer ju att ha ont för att de tagit bort den där skiten! Ungefär som träningsvärk, man har ont men av en bra anledning. OK, dålig liknelse kanske
Ser fram emot att höra goda nyheter om nån vecka!
/Martin
Stew skrev:
Vi är många här på byggahus som tänker på dig och önskar att operationen går väl.
Kom att tänka på en dikt av Karin Boye där hon så väl beskriver att det är de små, små tingen som kan hjälpa under dina svåra dagar efter operationen. Det vi önskar mest är inte miljoner pengar, fantastiska jorden-runt-resor eller tjusiga möbler utan det vi värdesätter mest är en glimt av en liten solstråle då och då.
Små ting
Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet -
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma -
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
Karin Boye
Kom att tänka på en dikt av Karin Boye där hon så väl beskriver att det är de små, små tingen som kan hjälpa under dina svåra dagar efter operationen. Det vi önskar mest är inte miljoner pengar, fantastiska jorden-runt-resor eller tjusiga möbler utan det vi värdesätter mest är en glimt av en liten solstråle då och då.
Små ting
Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet -
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma -
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.
Karin Boye
Tack alla,
Om det inte hade varit för vänner som bryr sig om mig så hade jag inte klarat mig igenom allt detta. Det är den enkla (men svåra) sanningen. Ensam är inte stark.
Nu åker jag om någon timma ungefär. Blodprover, fotografera halsen (innefrån), träffa narkos, skriva in mig och sedan försöka vila lite. Blir en lång dag.
Det jag är mest nervös för är inte opererationen i sig självt. Den gör bara ont. Är mest rädd för att de säger att de inte kunde plocka bort allt skit. Att något inte gick att operera. Usch. Det vill jag inte tänka på.
Vi har två hus, 2 bilar och massa materiala ting. Inget av detta spelar någon roll nu. Hade gärna bytt in allt för att vara frisk.
Mvh
Stefan
Om det inte hade varit för vänner som bryr sig om mig så hade jag inte klarat mig igenom allt detta. Det är den enkla (men svåra) sanningen. Ensam är inte stark.
Nu åker jag om någon timma ungefär. Blodprover, fotografera halsen (innefrån), träffa narkos, skriva in mig och sedan försöka vila lite. Blir en lång dag.
Det jag är mest nervös för är inte opererationen i sig självt. Den gör bara ont. Är mest rädd för att de säger att de inte kunde plocka bort allt skit. Att något inte gick att operera. Usch. Det vill jag inte tänka på.
Vi har två hus, 2 bilar och massa materiala ting. Inget av detta spelar någon roll nu. Hade gärna bytt in allt för att vara frisk.
Mvh
Stefan
Hade en datorkrach här igår och min man utbrast spontant att "det är ju hela vårt liv". Nej, det är det inte, sade jag och påminde honom om hjärntumören han hade 2003.
Hans operation gick jättebra och jag hoppas det går bra för dig också.
Hans operation gick jättebra och jag hoppas det går bra för dig också.
Hej,
Ville bara hälsa att jag var hemma igen. Har varit tufft, men mycket bättre än att klyva käken. Har nog gjort och gör ondare att klyva revbenen, men det påverkar inte andning/sväljning/ätning.
Kom hem för ett par timmar sedan och har suttit nere i biorummet och tittat på ett bar avsnitt av bbc;s serie "Life". Riktig höjdare.
Nu är det dags för kvällsmat, sedan sova.
Mvh
stefan
Ville bara hälsa att jag var hemma igen. Har varit tufft, men mycket bättre än att klyva käken. Har nog gjort och gör ondare att klyva revbenen, men det påverkar inte andning/sväljning/ätning.
Kom hem för ett par timmar sedan och har suttit nere i biorummet och tittat på ett bar avsnitt av bbc;s serie "Life". Riktig höjdare.
Nu är det dags för kvällsmat, sedan sova.
Mvh
stefan
Härligt att se att du är tillbaka hemma igen!
Hade själv en vän som fick besked att hon hade 3 månader kvar att leva när hon skulle fylla 20 år. Vi kan väl säga att vi firade hennes 30-årsfest ordentligt för drygt 10 år sedan
Såg henne senast häromdagen och hon lever sitt liv som vanligt nu. Hennes lungkapacitet är inte som tidigare men det kompenserar hon ordenligt med en enorm livglädje. Tänker på henne varje gång jag läser tråden då du verkar ha samma positiva inställning!
Tack för att du delar med dig och jag håller tummarna för fler goda nyheter!
/Krister
Hade själv en vän som fick besked att hon hade 3 månader kvar att leva när hon skulle fylla 20 år. Vi kan väl säga att vi firade hennes 30-årsfest ordentligt för drygt 10 år sedan
Såg henne senast häromdagen och hon lever sitt liv som vanligt nu. Hennes lungkapacitet är inte som tidigare men det kompenserar hon ordenligt med en enorm livglädje. Tänker på henne varje gång jag läser tråden då du verkar ha samma positiva inställning!
Tack för att du delar med dig och jag håller tummarna för fler goda nyheter!
/Krister
Hej och välkommen hem igen.. Hur gick operationen fick dom bort det dom ville?
Hoppas du får vila upp dig nu.
Ha det gott mvh Niclas på biobygget.se
Hoppas du får vila upp dig nu.
Ha det gott mvh Niclas på biobygget.se
Hej och tack
Operationen gick som den skulle och de fick bort det som de ville få bort. De plockade ut 15 knölar, men hade bara siktat på runt 7-8. Resterande är troligen saker de plockat ut som inte är något, bara förstorade körtlar, men när de ändå är där och gräver så kan de lika gärna plocka ut det.
Klustret under nyckelbenet hade växt över nerven till höger stämband. Så de fick ta bort flera cm av det. Kommer inte få tillbaka funktionen i det stämbandet igen. Men vad som jag upptäckte efter jag vaknade riktigt efter narkosen så fungerade min röst som normalt, eller nära nog. Det berodde nog på att jag hade vilat i 48 timmar. Så även om jag inte får tillbaka mitt ena stämband så kan jag få bra röst ändå genom träning och använda rösten rätt.
Min operation var tydligen ett skolboksexempel. De öppnar ju bröstbenet som en fjärilskotlett ungefär och halsen på det. Så allt under blir synligt. Detta ser tydligen inte läkare så ofta, normalt är det bara halsen eller bara bröstet. Så hade varit en massa studenter och läkare som hade tittat på mig. Funderar på om jag själv hade viljat sett det. Kanske. Hade varit intressant.
Mina cancervärden gick ner bra efter operationen. Men de kan ju tyvärr skjuta i höjden igen när som helst.
Nu är det ny röntgen om ett par veckor för att kolla om den innanför svalget vuxit eller inte. Har den inte vuxit så är det troligen ingen tumör. Har den vuxit så är det tumör och strålning som gäller.
Sedan tjötar jag hål i skallen på alla läkare jag träffar om att jag ska få bli en av de första i sverige att prova den nya bromsmedicinen som tagits fram för min sjukdom. Den första och enda bromsmedicinen. Jag hoppas verkligen att jag passar och är en bra kandidat. Men det finns många om och men tyvärr. Ligger på, och blir besviken om jag inte får ta del av medicinen. Jag tänker, vad har de att förlora? Jag har massor, de har inget, förutom att de behöver lägga någon arbetsdag i tid för att fylla i alla dokument osv.
Idag tog lillen sina första steg! Jag tror dock att han tog dessa när jag var på sjukan egentligen, men vi väljer att förbise detta och säger att det var nu när jag kom hem istället. Blir ett trevligare minne (om man lär sig att tro på det själv).
Mvh
Stefan
Operationen gick som den skulle och de fick bort det som de ville få bort. De plockade ut 15 knölar, men hade bara siktat på runt 7-8. Resterande är troligen saker de plockat ut som inte är något, bara förstorade körtlar, men när de ändå är där och gräver så kan de lika gärna plocka ut det.
Klustret under nyckelbenet hade växt över nerven till höger stämband. Så de fick ta bort flera cm av det. Kommer inte få tillbaka funktionen i det stämbandet igen. Men vad som jag upptäckte efter jag vaknade riktigt efter narkosen så fungerade min röst som normalt, eller nära nog. Det berodde nog på att jag hade vilat i 48 timmar. Så även om jag inte får tillbaka mitt ena stämband så kan jag få bra röst ändå genom träning och använda rösten rätt.
Min operation var tydligen ett skolboksexempel. De öppnar ju bröstbenet som en fjärilskotlett ungefär och halsen på det. Så allt under blir synligt. Detta ser tydligen inte läkare så ofta, normalt är det bara halsen eller bara bröstet. Så hade varit en massa studenter och läkare som hade tittat på mig. Funderar på om jag själv hade viljat sett det. Kanske. Hade varit intressant.
Mina cancervärden gick ner bra efter operationen. Men de kan ju tyvärr skjuta i höjden igen när som helst.
Nu är det ny röntgen om ett par veckor för att kolla om den innanför svalget vuxit eller inte. Har den inte vuxit så är det troligen ingen tumör. Har den vuxit så är det tumör och strålning som gäller.
Sedan tjötar jag hål i skallen på alla läkare jag träffar om att jag ska få bli en av de första i sverige att prova den nya bromsmedicinen som tagits fram för min sjukdom. Den första och enda bromsmedicinen. Jag hoppas verkligen att jag passar och är en bra kandidat. Men det finns många om och men tyvärr. Ligger på, och blir besviken om jag inte får ta del av medicinen. Jag tänker, vad har de att förlora? Jag har massor, de har inget, förutom att de behöver lägga någon arbetsdag i tid för att fylla i alla dokument osv.
Idag tog lillen sina första steg! Jag tror dock att han tog dessa när jag var på sjukan egentligen, men vi väljer att förbise detta och säger att det var nu när jag kom hem istället. Blir ett trevligare minne (om man lär sig att tro på det själv).
Mvh
Stefan