Ja där håller jag med dig....TS kan troligtvis spara mycket mer. även om jag tror att det blir blir svårt med så hög summa. (boendet som de har i det området ligger nog mycket högre än vad ni har)moonbejb skrev:
Sedan skulle jag nog vilja höja diskutionen till (70??) - 80!! talister i allmänhet och inte just TS problem.
Är du i 25 årsåldern, ska köpa din första lägenhet i t.ex. Stockholm (hyra är inte att tänka på med den kötiden om du inte har råd med nyproduktion) så ligger insatsen runt 1 000 000 och en hyra på 3 000. Annars så är insatsen lägre, men hyran högre. Och då talar vi inte om centrala Sthlm.
Sedan får man bara hoppas att det blir denna ökning av värdet, som många i den här tråden ger som exempel, så att denna 25 åring har råd att köpa sig det där medelmåttiga radhuset för 2 800 000 om 10 år då de har en familj och behöver större yta. Vilket absolutinte är någon säkerhet i dag. Denna 25 åring kan lika gärna sluta med en förlust på sin lägenhet i stället för en vinst på 500 000.
Det är väll egentligen detta som är kärnan i diskutionen och inte om TS är en bortskämt 70 talist som gjort några felaktiga val i livet.
Tittar jag på mina föräldra (40 talister) så hade de inte dessa förutsättningar. *vet* tittar man på mig själv (70 talist, men bostadsmässigt kan man jämför mig med 60 talist) så hade de inte dessa förutsättningar. *vet*
Instämmer med att yngre inte med automatik kan förvänta sig att köpa ett eget boende närs större städer nuförtiden. Men i hur många städer är det så ?!evasch skrev:
Ta tex London, där köper eller hyr man 5-6 rumslägenheter som 5 personer, eller fler, delar på !
Att köpa en egen lägenhet, eller ett eget hus(!) i början av sin bostadskarrär är inte att tänka på där.
Inte för att jag tycker det är ngt att sträva mot, men iaf när det gäller Stockholm så är vi på väg mot mer kontinentala förhållanden, där man många gånger inte kan räkna med en egen direkt lägenhet som ung.
/K
"Kontinentala förhållanden"? Är inte det bara ett finare ord för "bostadskris"...
Ja precis, för alla andra västländer utan vår bostadspolitik, miljonprogram etc., såsom Danmark, Finland, Norge, Tyskland, Nederländerna, etc. är ju precis som Polen.billy_baver skrev:
Det finns nog en del andra förklaringar till att polacker inte har samma välstånd...
Polen är - som sagt - bara ett närliggande exempel bland många andra, där bostadsstandarden under en period varit sämre än i Sverige. Just pågrund av att man saknat - och saknar - perspektiv och konsensus.
Den senaste tidens (6-7 år) prisökning på eget boende resulterar väl i precis det här. De som varit inne på bostadscirkusen och de som inte varit det. Att nu försöka komma in är otroligt svårt. Nu är jag från Stockholm och färgad av det som händer här, men i min närhet finns det tre kategorier människor (födda i slutet av 70-talet):
1) De som inte utbildat sig, utan börjat arbeta tidigt och då ofta köpt lägenhet. Lägenheten har i samtliga fall stigit kraftigt i pris och man har sedan bytt upp sig. Dessa människor har inte sällan bott gratis (!) trots att lägenheten ofta renoverats för prisökningen.
2) De som ombildat sin hyresrätt. Dessa har fått en gräddfil in i kategori 1. Trots kommunens löften om att de boende inte skulle få köpa till "något underpris som man läser om i tidningarna" har dessa kunnat sälja dagen efter till ungefär dubbla priset.
3) De som jag, sett till att utbildat sig och skaffa fast anställning och en ordentlig kontantinsats innan man börjar fundera på att plöja ner miljoner i ett gammalt ruckel. Dessa människor (för det rör sig faktiskt om en hel del) kan, trots stadiga inkomster, ofta inte köpa vare sig lägenhet eller hus.
Jag själv har ju inte blivit yngre, så på vägen till våra fasta jobb har vi även hunnit gifta oss och skaffat barn. Alternativen som idag finns att köpa (lägenheter och hus >100 kvm) kostar i runda slängar 2,5-3 miljoner (ruckel). Med lagfart och pantbrev behöver man alltså ca 400-500 tusen. Att flytta ut i skogen känns inte som ett alternativ när hustrun redan pendlar 2,5 timme/dag som det är. Att rycka upp barnen med rötterna lockar inte det heller.
Vi får bittert acceptera att vi är "diskriminerade" som TS uttrycker det
. Själv kan jag bara konstatera att jag hade haft det betydligt bättre ställt om jag maxat studielånen, skitit i studierna, köpt så dyrt som möjligt och jobbat halvtid som busschaufför i stället för ingenjör
MEN JAG Ä' INT' BITTER!
Faktum är att av mina närmaste vänner så är det bilmekaniker, postanställda, elektriker och receptionister som äger dyra hus. Läkare, doktorer och ingenjörer bor i hyresrätter eller små bostadsrätter. Jag vet att det alltid varit "dyrt" att köpa hus. Men frågan är om inte det här tillståndet är något helt nytt?
(Observera att jag tycker TS verkar vara en gnällspik och vill på inget sätt buntas ihop med hans åsikter. Jag tycker mig inte vara drabbad av någon orättvisa, jag står för mina val även om de med facit i hand visat sig vara otursamma. Vi får helt enkelt rätta mun efter matsäcken och spara så gott det går. Tyvärr betyder det att mina barn kanske inte får den där uppväxten i hus som jag önskar dem. Men så får man inte allt här i världen heller.)
1) De som inte utbildat sig, utan börjat arbeta tidigt och då ofta köpt lägenhet. Lägenheten har i samtliga fall stigit kraftigt i pris och man har sedan bytt upp sig. Dessa människor har inte sällan bott gratis (!) trots att lägenheten ofta renoverats för prisökningen.
2) De som ombildat sin hyresrätt. Dessa har fått en gräddfil in i kategori 1. Trots kommunens löften om att de boende inte skulle få köpa till "något underpris som man läser om i tidningarna" har dessa kunnat sälja dagen efter till ungefär dubbla priset.
3) De som jag, sett till att utbildat sig och skaffa fast anställning och en ordentlig kontantinsats innan man börjar fundera på att plöja ner miljoner i ett gammalt ruckel. Dessa människor (för det rör sig faktiskt om en hel del) kan, trots stadiga inkomster, ofta inte köpa vare sig lägenhet eller hus.
Jag själv har ju inte blivit yngre, så på vägen till våra fasta jobb har vi även hunnit gifta oss och skaffat barn. Alternativen som idag finns att köpa (lägenheter och hus >100 kvm) kostar i runda slängar 2,5-3 miljoner (ruckel). Med lagfart och pantbrev behöver man alltså ca 400-500 tusen. Att flytta ut i skogen känns inte som ett alternativ när hustrun redan pendlar 2,5 timme/dag som det är. Att rycka upp barnen med rötterna lockar inte det heller.
Vi får bittert acceptera att vi är "diskriminerade" som TS uttrycker det
. Själv kan jag bara konstatera att jag hade haft det betydligt bättre ställt om jag maxat studielånen, skitit i studierna, köpt så dyrt som möjligt och jobbat halvtid som busschaufför i stället för ingenjör MEN JAG Ä' INT' BITTER!
Faktum är att av mina närmaste vänner så är det bilmekaniker, postanställda, elektriker och receptionister som äger dyra hus. Läkare, doktorer och ingenjörer bor i hyresrätter eller små bostadsrätter. Jag vet att det alltid varit "dyrt" att köpa hus. Men frågan är om inte det här tillståndet är något helt nytt?
(Observera att jag tycker TS verkar vara en gnällspik och vill på inget sätt buntas ihop med hans åsikter. Jag tycker mig inte vara drabbad av någon orättvisa, jag står för mina val även om de med facit i hand visat sig vara otursamma. Vi får helt enkelt rätta mun efter matsäcken och spara så gott det går. Tyvärr betyder det att mina barn kanske inte får den där uppväxten i hus som jag önskar dem. Men så får man inte allt här i världen heller.)
tyvärr är det så att med låginflationspolitik ligger räntorna lågt, vilket gör att priserna går upp.. och så även kontantinsatsen som banken kräver... (dock inte månadskostnaden...)
hade räntorna varit 10% hade priserna aldrig stigit så, ren marknadsekonomi... och då hade det varit möjligt att spara ihop till en kontantinsats, något som är i princip omöjligt idag...... ( i storstäderna)
lite förenklat...
hade räntorna varit 10% hade priserna aldrig stigit så, ren marknadsekonomi... och då hade det varit möjligt att spara ihop till en kontantinsats, något som är i princip omöjligt idag...... ( i storstäderna)
lite förenklat...
Redigerat:
Medlem
· Västra Götaland
· 10 inlägg
Lite förvånad över att ingen hittills föreslagit följande 2 alternativ:
- 1: Belåna någon av era föräldrars hus om utrymme finns. Med de senaste årens uppräkning av priserna torde det inte vara en orimlighet. Dvs ni använder föräldrarnas hus som pant; ni lånar med deras hus som säkerhet.
- 2: Topplån eller blancolån. Kräver iofs amortering vilket ni kanske inte vill, men vad gör man...
- 1: Belåna någon av era föräldrars hus om utrymme finns. Med de senaste årens uppräkning av priserna torde det inte vara en orimlighet. Dvs ni använder föräldrarnas hus som pant; ni lånar med deras hus som säkerhet.
- 2: Topplån eller blancolån. Kräver iofs amortering vilket ni kanske inte vill, men vad gör man...
jo... detta är väl vanligast förekommande bland den yngre generationen, så länge föräldrarna ställer upp som borgenärer... men det gäller ju att de inte utrymme på sin fastighet. det är ju nästan ett måste om man som ung ska in på marknaden, men efter ett tag så kan det ju gå att värdera om och få över allt till bottenlån på den egna fastigheten...
Utan att påstå att någon är korkad eller har fel så skulle jag vilja lägga in en nyans i debatten.
Satt och pratade med ett vettigt par i släkten, som byggde nytt hus 1963, och bor kvar ännu. Vi diskuterade prisutveckling i samhället, och dom gjorde en intressant jämförelse. Enligt dom så kostade det 1963 10 årslöner att bygga en ny standard villa, och 1 årslön att köpa en ny bil av god kvalitet. Det har det gjort sedan dess, och gör fortfarande än idag (självklart inte i extra attraktiva områden, extra attraktiva bilar osv, men generellt). Sug på den jämförelsen! ;-)
Själv bor jag i egen begagnad villa, född 1980 och känner mig inte diskriminerad.
/Putte
Satt och pratade med ett vettigt par i släkten, som byggde nytt hus 1963, och bor kvar ännu. Vi diskuterade prisutveckling i samhället, och dom gjorde en intressant jämförelse. Enligt dom så kostade det 1963 10 årslöner att bygga en ny standard villa, och 1 årslön att köpa en ny bil av god kvalitet. Det har det gjort sedan dess, och gör fortfarande än idag (självklart inte i extra attraktiva områden, extra attraktiva bilar osv, men generellt). Sug på den jämförelsen! ;-)
Själv bor jag i egen begagnad villa, född 1980 och känner mig inte diskriminerad.
/Putte
Har du verkligen läst igenom tråden? Tror vi har gått igenom 100 gånger snart att alternativ två inte beviljas av bankerna. Hade de gjort det hade jag ju inte haft några problem (även om tråden nu inte var tänkt att handla om bara min situation utan de skenande priserna i stort).Halvboråsare skrev:
Alternativ 1 är ett mycket bra tips, tack för det.
Hej, Efter att ha läst ditt inlägg undrar jag hur gammal du är?
Du säger att du och din sambo inte har någon kontantinsatts. Varför?
Vad har ni gjort med era pengar sedan ni började jobba, sedan ni blev sambos?
Varför har ni inte sparat?
Att skapa en kontantinsatts, beroende på inkomst, visar på att man kan hantera pengar och inger ofta ett ekonomiskt förtroende och jag tror att detta är av yttersta vikt för en lånegivare att se hos en låntagare.
Jag är mycket nyfiken på hur du resonerar kring att ni inte får något lån om
2 500 000 kr när ni inte har sparat ihop något under era år. Hur funderar du här?
Mvh
Rickard
Du säger att du och din sambo inte har någon kontantinsatts. Varför?
Vad har ni gjort med era pengar sedan ni började jobba, sedan ni blev sambos?
Varför har ni inte sparat?
Att skapa en kontantinsatts, beroende på inkomst, visar på att man kan hantera pengar och inger ofta ett ekonomiskt förtroende och jag tror att detta är av yttersta vikt för en lånegivare att se hos en låntagare.
Jag är mycket nyfiken på hur du resonerar kring att ni inte får något lån om
2 500 000 kr när ni inte har sparat ihop något under era år. Hur funderar du här?
Mvh
Rickard
Hej,
Efter att ha läst ditt inlägg undrar jag hur gammal du är?
Du säger att du och din sambo inte har någon kontantinsatts, varför har ni inte det?
Vad har ni gjort med era pengar sedan ni började jobba, sedan ni blev sambos?
Varför har ni inte sparat ihop till en kontantinsatts?
Jag är nyfiken på hur du du resonerar kring att ni inte får något lån om 2 500 000kr när ni inte har sparat ihop något under era år. Hur tänker du här?
Mvh
Rickard
Efter att ha läst ditt inlägg undrar jag hur gammal du är?
Du säger att du och din sambo inte har någon kontantinsatts, varför har ni inte det?
Vad har ni gjort med era pengar sedan ni började jobba, sedan ni blev sambos?
Varför har ni inte sparat ihop till en kontantinsatts?
Jag är nyfiken på hur du du resonerar kring att ni inte får något lån om 2 500 000kr när ni inte har sparat ihop något under era år. Hur tänker du här?
Mvh
Rickard
Till TS:
Jag är också 70-talist.
Du kan greja detta, OM (och endast om) du:
1. Etablerar en mycket god kontakt med din bankman. Du ska se till att han/hon kan lita på dig och ditt omdöme. Detta är oerhört värdefullt. Jag har samma bankman sedan många år. När det var dags att köpa hus förra året ringde jag bara och bad honom ordna bra lånerabatt och skicka över pappren. Belåning 90%. Varberg är en liten ort, vilket underlättar då bankfolket inte byter jobb så förtvivlat ofta.
2. Du måste lära dig att tänka som en bankman! Du måste förstå risk och riskhantering. Innan du gjort detta kommer varje diskussion med bankfolk diskvalificera dig för lån (med dina nuvarande förutsättningar).
Du måste förstå kriterierna varför någon vill göra affärer med dig. Skulle du själv göra det? Ta inte detta som kritik, detta är två mycket konkreta tips hur du kan välja att agera från och med nu.
/Stefan M
Jag är också 70-talist.
Du kan greja detta, OM (och endast om) du:
1. Etablerar en mycket god kontakt med din bankman. Du ska se till att han/hon kan lita på dig och ditt omdöme. Detta är oerhört värdefullt. Jag har samma bankman sedan många år. När det var dags att köpa hus förra året ringde jag bara och bad honom ordna bra lånerabatt och skicka över pappren. Belåning 90%. Varberg är en liten ort, vilket underlättar då bankfolket inte byter jobb så förtvivlat ofta.
2. Du måste lära dig att tänka som en bankman! Du måste förstå risk och riskhantering. Innan du gjort detta kommer varje diskussion med bankfolk diskvalificera dig för lån (med dina nuvarande förutsättningar).
Du måste förstå kriterierna varför någon vill göra affärer med dig. Skulle du själv göra det? Ta inte detta som kritik, detta är två mycket konkreta tips hur du kan välja att agera från och med nu.
/Stefan M
Läs du igenom några sidor så hittar du svaren...orkar inte svara på samma frågor hur många gånger som helst...men för att sammanfatta det hela så har vi fått oerhört mycket bättre ekonomi de senaste åren då vi både blivit befodrade på jobbet. TIll att börja med flyttade vi ifrån min gamla tvåa med kokvrå, köpte diverse nya möbler istället för de 60-tals möbler vi hade från secondhand osv, och sen gav våran gamla bil mer eller mindre upp vilket gjorde att vi la mycket pengar på att skaffa en ny sådan istället. Det är lätt för er som tjänar i dag "normala" löner att säga att vi får skylla oss själva att vi inte sparat, men har man mindre än 20 000 ut netto på två personer i månaden och har hyra, bil, studelieån och sånt att betala så blir det inte så mycket över att spara. Betydligt lättare nu när man har mellan 35-40 000 netto....men så har inte livet sett ut för oss förrän den senaste tiden...GBG68 skrev:
Redigerat: