-MH- skrev:
Räntan var ganska hög för 6-7 år sedan vill jag minnnas, och dem här övervärderade bostadsmarknaden har jag hört talas om i 20 år nu, och jag tror det fanns både förmögenhetskatt och fastughetsskatt då.
Ja, och sedan dess har man gjort allt man kan för att få priserna att öka ännu mer. Nu sitter man och är livrädd för att det här skall gå över styr, för då rasar bankerna ihop och det kan kosta 2-3ggr hela Sveriges BNP att rädda dem. Vi kan förvandlas från att ha en av EU:s lägsta statsskulder i förhållande till BNP till att med råge vara värre än Grekland. Schysst bomb att sitta på med relativt svag minoritetsregering och Sverigedemokraterna som vågmästare.
 
Okej, det har alltid varit kris på bostadsmarknaden, men nu är det krisigare än vanligt? Är det så ni menar? :)

Klokare människor än vi på Byggahus har förutspått kruser och haft fel. Eller man kanske skall säga "inte haft rätt än"? :D
 
-MH- skrev:
Okej, det har alltid varit kris på bostadsmarknaden, men nu är det krisigare än vanligt? Är det så ni menar? :)

Klokare människor än vi på Byggahus har förutspått kruser och haft fel. Eller man kanske skall säga "inte haft rätt än"? :D
Njae, jag menar att man tillåtit bostadsmarknaden att ta sig sådana proportioner att det blivit farligt för hela landets välfärd. Hur stor del av ett lands tillgångar kan bestå av värdet på bostäder i en något så när sund balansräkning? Och när man väl har fått den stora kolossen i boet, så vågar ingen göra något åt den, eftersom det riskerar att utlösa kris på bostadsmarknaden.
 
  • Gilla
F_man och 1 till
  • Laddar…
Ja, hur stor andel tycker du att bostäderna får utgöra då, och hur motiverar du det?
 
C
klaskarlsson skrev:
2008 peakade räntan pga finanskrisen, men det var tillfälligt annars har bolåneräntorna legat väl under 5% de senaste 15 åren (och mer tom)
Mja, 5%-gränsen "sprängdes" runt 2003 (dvs 12 år sedan) och tittar man bakåt från den tidpunkten är förhållandet det rakt motsatta - dvs räntan har endast gjort någon enstaka tillfällig dipp under 5%
 
-MH- skrev:
Okej, det har alltid varit kris på bostadsmarknaden, men nu är det krisigare än vanligt? Är det så ni menar? :)

Klokare människor än vi på Byggahus har förutspått kruser och haft fel. Eller man kanske skall säga "inte haft rätt än"? :D
Från min synvinkel handlar det mer om ren logik och slutledning. En kreditdriven bubbla är dömd att krascha eftersom verkligheten förr eller senare kommer ikapp, när det helt plötsligt uppdagas att återbetalningsförmågan inte fanns där.

När? Omöjligt att säga. Men ju längre det dröjer innan bubblan kraschar, desto värre blir kraschen.
Ju fler år med negativ ränta/nollränta desto värre blir kraschen (hur mycket Ingves än grinar om alla andras ansvar än Riksbankens egna ansvar).
 
Det förutsätter ju att det är en kreditdriven bubbla. Om den inte kraschar, var det aldrig en bubbla eller hur?

Logik och slutledning måste utgå från att förutsättningarna är korrekta.
 
  • Gilla
MRK
  • Laddar…
F_man skrev:
Nja. Disponibel inkomst har ökat, men är inte huspriserna drivna av "billiga pengar" i form av lån? Dvs. hur mycket påverkar egentligen disponibel inkomst huspriser? Jag är övertygad om att "lågräntan" är den huvudsakliga boven i dramat för huspriserna.

De grundläggande sakerna som mat och hyror (påverkar nya aktörer) har faktiskt inte blivit billigare. Varukorgen i SCB's officiella uträkningar är ju hemlig, så KPI är ett mycket opålitligt mått. Se gärna [länk]

Det enda som tydligt blivit billigare är drivmedel, tur att skatten höjs där! (Ironi).

Vad tror du om "viljan" förresten? Har Svensson nu en större (och mer orimlig) dröm om att bo i hus än på 70-80 talen?
Jag tänker på snyftreportage om barn som inte får Iphone och Thailandssemester typ. Att folk inte kan se realistiskt på sin ekonomi och var man har råd att bo dvs.
Även om lånen i sig är billiga så bygger bankernas kalkyler på betydligt högre räntor (och förhoppningsvis löntagarnas också). Vi har tex i våra kalkyler att vi kan tänka oss att betala 25 000 i månaden i ränta, men översätter inte det till att vi kan låna sådär en 15 miljoner utan snarare maximalt 5 miljoner.

Sedan gör ju de låga räntorna att man har möjlighet till amortering, sparande och annan lyx som man inte hade haft råd med vid ett högre ränteläge. Sedan finns det såklart de som planerar efter dagens ränteläge men har svårt att tro att det gäller det stora flertalet. Och man kan tänka att man kan låna några hundratusen mer för att man hinner amortera bort det innan räntorna går upp, men knappast att man lånar flera miljoner extra för det.

Och jag tror absolut att husdrömmarna är större nu än tidigare. Att förr drömde man om ett hus, nu drömmer man om drömhuset.
 
Kan tillägga att jag trots att jag sitter med ett dyrt hus drömmer om en krasch med förhoppningen att priserna faller ganska procentuellt. Då kan jag sälja mitt hus till 1 miljon mindre än vad det är värt idag och köpa ett dyrare som har fallit mer i pris :)
 
  • Gilla
13th Marine och 2 till
  • Laddar…
-MH- skrev:
Det förutsätter ju att det är en kreditdriven bubbla. Om den inte kraschar, var det aldrig en bubbla eller hur?

Logik och slutledning måste utgå från att förutsättningarna är korrekta.
Det är väl självklart?

För att förstå ditt inlägg bättre: Ifrågasätter du att det är en bubbla över huvud taget eller ifrågasätter du att en eventuell bubbla är kreditdriven? (Eller inget av det?)
 
-MH- skrev:
Ja, hur stor andel tycker du att bostäderna får utgöra då, och hur motiverar du det?
Jag vet ärligt talat inte vad som är optimal nivå. Det jag vet är att bostäder är ganska inproduktiva, ger få arbetstillfällen, efter en viss grundstandard inte genererar någon direkt välfärd. De är ganska tröga katalysatorer i ekonomin.

2013 var taxeringsvärdet på svenska fastigheter 7173 miljarder. Vår BNP var 3600 miljarder vilket gör att det taxerade fastighetsvärdet är 199% av BNP.
2008 var det samlade taxeringsvärdet på fastigheter 4897 miljarder. Vår BNP då var 3175 miljarder, 154% av BNP.
 
  • Gilla
F_man
  • Laddar…
byggankan skrev:
Även om lånen i sig är billiga så bygger bankernas kalkyler på betydligt högre räntor (och förhoppningsvis löntagarnas också). Vi har tex i våra kalkyler att vi kan tänka oss att betala 25 000 i månaden i ränta, men översätter inte det till att vi kan låna sådär en 15 miljoner utan snarare maximalt 5 miljoner.

Sedan gör ju de låga räntorna att man har möjlighet till amortering, sparande och annan lyx som man inte hade haft råd med vid ett högre ränteläge. Sedan finns det såklart de som planerar efter dagens ränteläge men har svårt att tro att det gäller det stora flertalet. Och man kan tänka att man kan låna några hundratusen mer för att man hinner amortera bort det innan räntorna går upp, men knappast att man lånar flera miljoner extra för det.
Ja, hur gör människor egentligen? Jag har märkt att jag i diskussioner kring detta oftar hamnar i "Systembolaget-logik".
Alltså att man ropar efter strikta begränsningar, men inte för att jag behöver det utan för "dom andra, som är mer oansvariga".

Jag tror jag har lite negativ syn på "Svensson", att dom inte är så ansvariga som du skriver att du är (eller jag själv såklart).
Hur många kan låta bli att bränna pengarna dom nu borde ha över? Hur många amorterar istället för Thailandssemestern?

Man kan också ställa frågan till bankerna; Hur många banker har varit restriktiva (ansvariga) med att låna ut? Visst införs amorteringskrav och kalkyler på högre räntor, men hur har det sett ut de senaste tio åren med det?
 
F_man skrev:
Det är väl självklart?
"Självklart"? Då är der inte längre logik och slutledning utan tro. :)

Kanske är det en bubbla, kanske inte. Kanske är det kreditdriven, kanske inte.
 
Ett intressant inlägg på DN om vad en "typbubbla" innebär.
http://www.dn.se/ekonomi/det-hander-nar-en-bostadsbubbla-spricker/

Särskilt intressant är deras inlaga som stödjer de som vill begränsa ränteavdragen :
"Men det finns också exempel på ”pyspunka” i Sverige. En sådan inträffade efter att avdragsrätten för räntor begränsades i början av 1980-talet. Villapriserna stod i praktiken stilla under 5-6 år. Eftersom inflationen var hög då betyder det att en genomsnittlig villa, räknat i fast penningvärde, sjönk i pris.

En pyspunka har inte samma effekt som ett plötsligt fall, i varje fall inte på konsumtionen. Den har inte samma dramatik och den uppfattas inte som lika drabbande som en häftig krasch."

Svårt att säga hur mkt man kan gå på den artikeln, författaren Dan Lucas verkar iallafall erfaren och har skrivit en hel del om politik och ekonomi

/K
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.