Vi skrev ett testamente när vi var sambos och köpte hus/fick barn, Testamentet var nån standardvariant via bankens jurister.
Sedan dess har vi gift oss och testamentet känns överflödigt, är det bara att riva sönder det eller finns det nått mer man måste tänka på?
Sedan dess har vi gift oss och testamentet känns överflödigt, är det bara att riva sönder det eller finns det nått mer man måste tänka på?
Det är just detta som är så lurigt.snowjim skrev:
Äktenskapet ÄR ett ekonomiskt avtal, som framför allt reglerar hur parternas tillgångar ska fördelas mellan dem när äktenskapet är slut. Detta går inte att komma ifrån.
Men väldigt många ser det främst som ett känslomässigt steg, eller en anledning till att ordna en överdådig fest. Sen blir de väldigt förvånade när det visar sig att de egentligen ingått ett avtal, som de inte hade en aning om.
Så länge ni bara har gemensamma barn, så har nog testamentet spelat ut sin roll. Det finns väl iofs. en liten effekt (önskad/oönskad). Om ni har inbördes testamente, och en av er avlider. Då ärver den efterlevande dels hälften av den avlidnes tillgångar via testamente, dels resten av tillgångarna i egenskap av att ni var gifta. men det finns en liten skillnad mellan dessa halvor.SSSS skrev:
Det som ärvs via testamentet blir då den efterlevandes helt egna tillgångar, den andra halvan är barnens laglott, som de senare ärver som "efterarv" den dag den siste föräldern avlider. Det får betydelse om den efterlevande gifter om sig. Finns inget testmente så ärver dina nuvarande barn dels hela arvet efter den först avlidne föräldern som efterarv. Dels sin andel av arv efter den siste föräldern, de är då särkullsbarn i det äktenskapet. Har då föräldern ärvt en del via testamente, istället för att bara vara gift, så ingår testamentsdelen i det nya äktenskapet.
När man gifter sig, så kanske man bör fundera lite över hur det ser ut med ev. ärvda pengar eller större gåvor från sina föräldrar eller liknande. Även om man bara har gemensamma barn, så förekommer det oftare än många tror, att det dyker upp okända särkullsbarn.
Jag har ex. en kollega som tror sig ha ett särkullsbarn, mamman ifråga vägrar berätta vem som är pappa, kollegan vet inte om han är pappa. Det hände i så fall i samma veva som han träffade sin fru (när förhållandet ännu inte hade blivit så seriöst, iallafall från hans sida), men nu så här tiotals år senare vill han helst inte börja berätta om det, eftersom han inte VET hur det ligger till. Problemet i hans fall är att hans fru under tiden har ärvt fastigheter till (mycket) avsevärt värde. Om han avlider och mamman till barnet plötsligt bestämmer sig för att barnet skall ha sitt farsarv (om det nu är hans barn), så dyker det barnet upp som en chock för alla, och blir plötsligt arvinge även till en del av ett avsevärt fastighetsinnehav (giftorättsgods), som min kollega inte har någon del av idag.
Jag känner till ytterligare ett fall, en bekant till en släkting som när han var 65 år gammal plötsligt blev uppsökt av sin okände bror, då levde visserligen hans föräldrar fortfarande. Och brodern var känd av båda föräldrarna, men de hade av olika skäl inte låtit sina övriga barn få vetskap.
Jag har ex. en kollega som tror sig ha ett särkullsbarn, mamman ifråga vägrar berätta vem som är pappa, kollegan vet inte om han är pappa. Det hände i så fall i samma veva som han träffade sin fru (när förhållandet ännu inte hade blivit så seriöst, iallafall från hans sida), men nu så här tiotals år senare vill han helst inte börja berätta om det, eftersom han inte VET hur det ligger till. Problemet i hans fall är att hans fru under tiden har ärvt fastigheter till (mycket) avsevärt värde. Om han avlider och mamman till barnet plötsligt bestämmer sig för att barnet skall ha sitt farsarv (om det nu är hans barn), så dyker det barnet upp som en chock för alla, och blir plötsligt arvinge även till en del av ett avsevärt fastighetsinnehav (giftorättsgods), som min kollega inte har någon del av idag.
Jag känner till ytterligare ett fall, en bekant till en släkting som när han var 65 år gammal plötsligt blev uppsökt av sin okände bror, då levde visserligen hans föräldrar fortfarande. Och brodern var känd av båda föräldrarna, men de hade av olika skäl inte låtit sina övriga barn få vetskap.
Tack, detta verkar vara den ända saken som man inte kan lösa utan att gifta sig så det är helt rätt. Och det kan helt klart vara en avgörande sak. Det ser dock ut som att reglerna för särkullbarn är annorlunda, där verkar de alltid ha rätt till en del av arvet oavsett om man är gift eller inte.BirgitS skrev:
->hempularen Tråkig situation för din kollega 
Nu kanske han inte vill ta tag i det, men jag är ganska säker på att han har rätt att begära faderskapsprövning. Kanske vore det skönt på många plan att bringa klarhet?
Om mamman (eller barnet) vill hävda att han var pappa efter att han har dött så kan det bli problematiskt att bevisa det, men inte omöjligt. Det görs i så fall någon form av släktutredning.
Nu kanske han inte vill ta tag i det, men jag är ganska säker på att han har rätt att begära faderskapsprövning. Kanske vore det skönt på många plan att bringa klarhet?Om mamman (eller barnet) vill hävda att han var pappa efter att han har dött så kan det bli problematiskt att bevisa det, men inte omöjligt. Det görs i så fall någon form av släktutredning.
Och vad menar du är problemet för din kollega?hempularen skrev:
När man väl lagt näsan i vädret har man väl inga problem längre!
Låt de levande kämpa vidare, och låt de döda vila i frid
@snowjim:
Finns en del om problemet på sidorna:
http://www.svd.se/sambon-kan-snuvas-pa-arvet
http://lawline.se/answers/efterlevande-sambors-ratt-till-arv-nar-det-finns-gemensamma-barn
Finns en del om problemet på sidorna:
http://www.svd.se/sambon-kan-snuvas-pa-arvet
http://lawline.se/answers/efterlevande-sambors-ratt-till-arv-nar-det-finns-gemensamma-barn
Medlem
· Västernorrland
· 2 108 inlägg
Sedan ett antal år så skrivs alla fastställda faderskap in i folkbokföringen, så att det finns en direkt länk mellan far och barn där. Så det är lätt att kolla med Skatteverket vad som står där.hempularen skrev:
Sen kan någon så klart vara biologisk far men att det inte blivit fastställt, t.ex. om modern låtit bli att tala om det. Men då har det inte någon formell betydelse, och ger inte arv. Om inte barnet själv skulle begära att få en ny faderskapsutredning gjord.
Så det som var vanligt förr att särkullbarn kunde vara bekräftade men "okända" blir allt ovanligare genom att åldern på dem som kan vara det ökar och nya fall inte kan tillkomma efter att de administrativa reglerna ändrades.
(Har hört årtalet, men kommer inte ihåg det exakt, gissar typ 70-tal. 1969 fick uä-barn arvsrätt efter fadern, så då bör behovet att kunna se dem i registren ha uppstått. Innan kunde man gå från barn till far men oftast inte från far till barn)
Skulle säga det i modern tid är i princip omöjligt att ha blivit registrerad som far utan att själv ha kännedom om det, myndigheten som gör det skulle ha tagit kontakt under en sådan process.
Fast det borde gå att lösa med en kombination av testamente, och ömsesidiga livförsäkringar. Det räcker ju då att försäkra ca 1/4 av husets "kontantvärde". Om du testamenterar till sambon, så har ju barnen rätt att få ut 1/4 av husets värde minus motsvarande lån.
I många fall väljer ju par att livförsäkra avsevärt mer än så, för att möjliggöra för ena parten att bo kvar i huset om en avlider.
Edit: Syftar på Snowjim's inlägg.
I många fall väljer ju par att livförsäkra avsevärt mer än så, för att möjliggöra för ena parten att bo kvar i huset om en avlider.
Edit: Syftar på Snowjim's inlägg.
Visst kan man göra så, men det innebär att man får betala årligen för att få det som det blir gratis när man gifter sig.hempularen skrev:
Dessvärre brukar gruppförsäkringar vara allt annat än generösa inte mer än lite första hjälpen. Tyvärr är det nog många som tror som du.KnockOnWood skrev:"Fällorna" kan väl vara hur många som helst
Varför gör ni inte det juridiska enkelt för er och gifter er bara?
Tar bara en kvarts timme på rådhuset en lördagsförmiddag.
Sedan kan ni lägga energin på varandra, barnet och husletandet
Och titta på era kollektivavtal/anställningsavtal innan ni börjar teckna individuella försäkringar.
Där, i gruppförsäkringarna, brukar det ingå rätt generösa livförsäkringar.
Det är nog väldigt individuellt, personligen är jag livförsäkrad till 250 000 i runda slängar (i händelse av olycka osv) genom facket, plus ganska generösa försäkringar kring invaliditet etc. Det kan helt klart vara värt att kolla upp!Max R70 skrev: