På 80-talet var ju kvinnorna ute i förvärvslivet, utan du får ju gå tillbaks till 50-talet eller tidigare för att komma till en tid när få kvinnor äldre än 25 år jobbade. När det gäller lärare förr i tiden får man skilja på småskolelärarinnorna med låg lön och de manlig lärarna för folkskola och högre utbildningar med hög lön och hög status.Markarbetaren skrev:
Präst är också ett yrke som har gått från att vara ett högavlönat statusfyllt manligt yrke till att bli ett rätt lågavlönat kvinnligt yrke utan särskild status.
https://www.lararforbundet.se/artiklar/positiv-loneutveckling-for-larare-paa-maanga-haall-i-landet
De medellönerna ligger väl rätt nära vad en civilingenjör har som ingångslön och som dessutom kan räkna med ordentliga lönelyft de första åren.
http://www.sverigesingenjorer.se/Loner-avtal-lagar/din-lon/Lonestatistik/Arets-statistik/
Har du någon statistik som visar att lärare på 50-talet tjänade ungefär 2/3 av en civilingenjör?
Nu börjar vi hamna väldigt "of topic" men att kvinnor inte har samma möjligheter på arbetsmarknaden finns det hur mycket utredningar om som helst. (Bara några exempel. )
Den här kanske du "Markarbetaren" acceptera
https://www.arbetaren.se/2006/12/13/darfor-tjanar-kvinnor-mindre/
elle...
http://da.se/2012/08/manga-kvinnor-da-sjunker-lonen/
..eller mer formellt...
http://jamstalldhetiarbetslivet.se/wp-content/uploads/2014/12/SOU-2014_81_total.pdf
Jag personligen tycker inte skillnader mellan män och kvinnor behöver vara något negativt så länge alla inblandade är medvetna och ense om det. Det tragiska är att Feminismen faktiskt förstört mycket för just kvinnor och gjort Sverige till ett ganska kvinnofientligt land idag. Många skyddsnät som förr fanns för kvinnor är idag i jämställdhetens namn borttagna. För många kommer därför verkligheten som en chock vid en separation. För att återgå till ursprungsfrågan som handlade om "bröllop eller testamente" så tycker jag det viktigaste är att bägge parter verkligen pratar igenom det hela innan medan kärleken finns. Annars går kanske bägge in i förhållandet och utgår ifrån att olika förväntningar och att saker är självklara som inte är det. Det leder bara till bittra separationer.
Den här kanske du "Markarbetaren" acceptera
https://www.arbetaren.se/2006/12/13/darfor-tjanar-kvinnor-mindre/
elle...
http://da.se/2012/08/manga-kvinnor-da-sjunker-lonen/
..eller mer formellt...
http://jamstalldhetiarbetslivet.se/wp-content/uploads/2014/12/SOU-2014_81_total.pdf
Jag personligen tycker inte skillnader mellan män och kvinnor behöver vara något negativt så länge alla inblandade är medvetna och ense om det. Det tragiska är att Feminismen faktiskt förstört mycket för just kvinnor och gjort Sverige till ett ganska kvinnofientligt land idag. Många skyddsnät som förr fanns för kvinnor är idag i jämställdhetens namn borttagna. För många kommer därför verkligheten som en chock vid en separation. För att återgå till ursprungsfrågan som handlade om "bröllop eller testamente" så tycker jag det viktigaste är att bägge parter verkligen pratar igenom det hela innan medan kärleken finns. Annars går kanske bägge in i förhållandet och utgår ifrån att olika förväntningar och att saker är självklara som inte är det. Det leder bara till bittra separationer.
Nej, tjejer, här håller jag faktiskt inte alls med er. Vi måste börja våga erkänna att jämställt Kan vara ekonomisk katastrof för många familjer. Det är viktigt för jag är också övertygad om att jämställdheten tvingas gå åt motsatt håll nu.Anna_H skrev:
Jämställdheten i Sverige byggde på att vi hade stora starka arbetsgivare som klarade av att att anställda hade en hög frånvaro under en tid samt att dagis från början var från 6 mån åder, mycket längre dagar och em speciell anställd tog hand om de sjuka barnen, inte föräldrarna. (60-talet) Idag när företag som SAAB gå i konkurs, kanske även Ericsson, så fungerar inte det längre. Tillfälliga anställningsformer ökar för att kringgå föräldraförsäkringen och delar av företagens verksamhet läggs utomlands. Många nya svenskar har dessutom med sig en helt annan syn på begreppet "Familj" och könsroller så jag tror vårt experiment med att avskaffa kön går mot sitt slut.
Barn tar tid engagemang och kostar pengar. Vill familjer leva enligt trad könsroller så måste det vara upp ditt dem. Sveriges familjelagstiftning måste anpassas efter övriga västvärlden igen. Det viktiga är bara att om en kvinna behåller sin könsroll så måste mannen också göra det även vid en ev skilsmässa. Här är faktiskt kvinnor även motarbetade även av feminister som bara tycker att kvinnor ska sluta bry sig om sina barn och jobba, jobba, jobba jobba istället.
Vill ni leva jämställt kvinnor? Skaffa inte barn eller familj.
Håller helt med, men det motsatta gäller också, och än så länge har lagstiftningen inte gjord det svårare för kvinnor än för män att ta hand om sina barn. Det känns snarare att lagstiftningen blir mer balanserat och att män och kvinnor får lika möjligheter att vara med sina barnMissMuffet skrev:
Eller hellre, sluta skaffa barn med män som prioriterar arbetet och några kronor mer i plånboken (på kort sikt!) framför att vilja ta ansvar och vara med sina barn.MissMuffet skrev:
För det spelar ingen roll vilka fakta eller ekonomiska uträkningar man presenterar, i slutändan handlar det alltid om att dessa "traditionella" män inte VILL vara med sina barn. Men de gömmer sig bakom att det inte går någon anledning (och där verkar fantasin inte ha något stopp).
Jo håller med. Lagstiftningen har gjort det lika lätt för män som för kvinnor "att få vara med sina barn". Men lagstiftningen har ryckt undan det ekonomiska skyddsnätet för den som väljer att ta det praktiska huvudansvaret för hem och barn. Delar föräldrarna lika på det så förlorar bägge ekonomiskt på det och det kan av en del upplevas som rättvist. Delar man inte på det så riskerar den, oavsett kön, som avstår från yrkesarbete i olika omfattning för att ta hand om hem och barn att råka riktigt illa ut vid en ev skilsmässa. Gäller både kvinnor och män.harry73 skrev:
Vill bara påpeka att "möjlighet att vara med sina barn" inte är samma sak som att tvingas vara hemma när barnen plötsligt är sjuka.
Vill nämna att mitt ena barn är nu över 20 år. Jag lever i ett område där många lever jämställt. Tre av mitt barns gamla klasskamrater lever inte längre för de gled in i knarkmissbruk medan föräldrarna gjorde karriär. Ytterligare fem mår ganska dåligt i anorexia resp olika självskadebeteenden. När jag gick förbi minneslunden på kyrkogården under Halloween-helgen så blev jag påmind om hur oviktigt allt prat om pension, ekonomi och jämställdhet är om det går illa för ens barn.
Redigerat av moderator:
Är du medveten om att du skuldbelägger kvinnorna när du uttrycker dig så?Asson skrev:
Menar du alltså att det är kvinnornas fel om de hamnar i kvinnofällan och borde skylla sig själva då?
MissMuffet skrev:
Det är inte min mening att skuldbelägga kvinnor. Och jag lider med alla som har barn med skitstövlar till män. Däremot tycker jag att man som kvinna bör gå in i äktenskapet/samboförhållandet/barnafödandet med öppna ögon och se vilka konsekvenser det ger. Finns ju en anledning till att det kallas just kvinnofällan, och det är att det är just en fälla man kan hamna i.
Men som sagt, jag menar inte att de kvinnor som hamnat där har sig själva att skylla utan snarare att de som inte är där än bör se upp.
Håller med dig fullständigt! Och det är nog där många skillsmässor kommer in. Karriärsmän som arbetar 60-80t per vecka och är konstant anträffbara via mail och mobil övrig tid. Precis samma med alla facebookande/bloggande mammor som inte kan släppa telefonen ens när dom är ute och går med barnvagnen, det är så man mår illa!Asson skrev:
Känner mig priviligerad på det sättet att jag trycker OFF på telefonen klockan 16 när min arbetsdag är slut! Och lika priviligerad känner jag mig för att jag har en fru som inte ens vill ha med sig telefonen när vi går på våra gemensamma promenader med barnvagnen på våran fritid.
BirgitS skrev:
Allt det här handlar egentligen om att vi måste acceptera att vi alla är olika. Vi har olika livsvillkor, olika förmågor olika livsstil olika arbetsvillkor olika livserfarenhet gör olika prioriteringar osv osv. Vi lever ju i ett mångkulturellt samhälle 
Det innebär ju att vi inte alla måste se på begreppet "Familj" på samma sätt.
Jag känner både kvinnor som fastnat rejält i kvinnofällan! Jag känner även högavlönade karriärsmän som jobbar 80 t/v har hemma fru och där alla är väldigt lyckliga och harmoniska med det. Jag känner jämställda par som inte alls är lyckliga och det går ganska illa för barnen. Jag känner nästa jämställda par som har det helt ok.
Vad jag vill bidra till i de här inläggen är att visa på att det hela är mer komplicerat än vad många män och även många feminister tror.
Jag vill också nämna att det var inte småbarnsåren som var det svåra egentligen. Jag tycker den absolut hemskaste och svåraste perioden var när barnen gick på mellanstadiet! Kommun/skolan behöver inte längre tillhandahålla Fritids. Ungarna slutar ca 14:00 om dagarna och du som vuxen kommer hem tidigast 17:30. Mellan kl 14 och 17 på eftermiddagarna händer det väldigt mycket skit bland våra mellanstadiebarn!!!
Jag jobbade heltid när ungarna gick på Dagis men gick ner på deltid när äldsta började åk4. Det är verkligen inget jag ångrar en sekund trots att jag idag är ekonomiskt beroende av min man.
Det innebär ju att vi inte alla måste se på begreppet "Familj" på samma sätt. Jag känner både kvinnor som fastnat rejält i kvinnofällan! Jag känner även högavlönade karriärsmän som jobbar 80 t/v har hemma fru och där alla är väldigt lyckliga och harmoniska med det. Jag känner jämställda par som inte alls är lyckliga och det går ganska illa för barnen. Jag känner nästa jämställda par som har det helt ok.
Vad jag vill bidra till i de här inläggen är att visa på att det hela är mer komplicerat än vad många män och även många feminister tror.
Jag vill också nämna att det var inte småbarnsåren som var det svåra egentligen. Jag tycker den absolut hemskaste och svåraste perioden var när barnen gick på mellanstadiet! Kommun/skolan behöver inte längre tillhandahålla Fritids. Ungarna slutar ca 14:00 om dagarna och du som vuxen kommer hem tidigast 17:30. Mellan kl 14 och 17 på eftermiddagarna händer det väldigt mycket skit bland våra mellanstadiebarn!!!
Jag jobbade heltid när ungarna gick på Dagis men gick ner på deltid när äldsta började åk4. Det är verkligen inget jag ångrar en sekund trots att jag idag är ekonomiskt beroende av min man.