Ja det är nog vanligt men inte met rätt för det. Man beställde via telefon då och inte via postorder.P pmd skrev:
För er som inte var med på den gamla goda tiden så kan jag berätta att i allra största delen av vårt land både beställde man med ett "brev" på Posten OCH fick varorna levererade med Posten, På den tiden var Posten den särklassigt största pakethanteraren.
Man kallade det för postorder oavsett hur man gjorde beställningen. Det kanske var lite olika i olika delar av landet?N Nils ST skrev:
Var det inte så att med alla Postorderkataloger så följde med en "blankett" som det stod "Postorder" på där man skrev ner varans nummer-varans namn- ev färg-storlek mm. Sedan skickade man ordersedeln som var förbetald. Som alternativ fans möjligheten att ringa in ordern, men eftersom det blev ett kostsamt rikssamtal avstod dom allra flesta att göra en telefonorder.
Principen är densama.man beställer via posten eller mailpost och får leverans oftast från posten eller ett avi i postlådan att hämtalevererade varor som levererats av Posten eller liknande då Postmonopolet tack och lov är upphört.E elmont skrev:
Märkligt att vissa som Nils st försöker göra en hel höna av en fjäder :
Snacka om småaktigheter!
Fast nu var ju posten ett exempel som fungerade ypperligt innan avregleringen.B nord123 skrev:
Då hade vi billigt Porto och en postleverans i världsklass.
Det var när man släppte på monopolet som det barkade åt skogen.
Monopol skall man iofs vara försiktig med. Och framförallt skall verksamhet som bedriver kontroll och tar myndighetsbeslut ligga skötas av statliga monopol.
I övrigt skall man så ofta man kan använda sig av att standardisera varor och tjänster för att få en bra utveckling och bra priser.
Mycket av det jobbet du efterlyser är redan gjort i våra tätorter, men långt ifrån heltäckande. Enligt Jordabalken så är det i första hand gränsmarkeringar på marken som gäller och då dessa mycket väl kan skilja både 10 och 20 cm från hur en karta är georeffererad mot en perfekt flygbild så är ändå problemet kvar.T tobbbias skrev:B8q, klart det finns bättre lösningar. En skulle vara att göra en liten enkel satellitfotograferingen av all markyta i Sverige. Sedan gridda upp det i säg fyrkanter om 20 cm. Sedan samköra det mot faatighetsregistret för att göra en matematisk uppräkning av kända kvadratmeter. Där det behövs extra handpåläggning får en snubbe gå runt med mätutrustning och fixa. Förslagsvis en polack eftersom de nog är både mer noggranna och billigare än någon från lantmäteriet.
När detta är klart så har du facit på vilka 20 cm du äger och vilka du inte äger.
Allt detta ska såklart farbror staten betala. Eftersom vi gör det för alla och då får alla nytta av det... Enligt gängse regelsystem idag
Det andra problemet är att många gränser är skapade i äldre tid och i vissa skapade genom privat markdelning. (Kan ibland formulerats som att gränsen följer diket, mot bäcken och sedan i rät linje mellan Knut Larsson skifte och den samfällda vägen fram till gärdsgården ock därefter i linje mot eken. Inte så enkelt att reda ut 142 år senare.)
Kartorna från äldre tid är i minst sagt skiftanda kvalitet och många gånger i skalor på 1:4000 vilket innebär att 1 mm på kartan är 4 meter i verkligheten. Det är ovanligt med äldre kartor i skalor större än 1:1000. Det innebär att ritningsfelet och mätfelet i kartan då är nästan en hel meter på marken. Jag tror du och din granne vill ha lite större noggrannhet än så på er gemensamma gräns när ni ska bygga något eller eller sätta staket.
Det finns flera miljoner fastigheter i Sverige. Det finns alltså många många miljoner gränspunkter. Att hitta och mäta in alla dessa punkter kommer att ta många år och kosta mycket tid och pengar.