Problemet med de som som resonerar som så, är att deras fantasi bara räcker till att a) amortera eller b) konsumera enligt principen Allt Nu.Niclas Jonsson skrev:
För er kanske det här tvångssparandet i fastighet är rätt metod för att inte pengarna skall rinna genom fingrarna, men den dagen ni skall ta ut pengarna ur fastigheten för att ni behöver dem, så är det inte lika lätt!
Så du amorterar för att kunna konsumera? Ja, det stärker verkligen min tes...
Medlem
· Stockholms län
· 65 inlägg
Jaha, ännu en ödmjuk och insynsfull medborgareNiclas Jonsson skrev:
Tack för all korrekt kunskap du skänker. Förresten, var det mitt inlägg du svarade på eller den du citerade? Såg inget om intäkter och inkomster i husbyggartomtens inlägg som du valde att citera. Hur som, om du har tid får du gärna förklara för mig varför min slutsats inte stämmer:
Om jag har en nettoinkomst (se där!) som idag ligger på 100kr/tidsenhet, då (om jag lyckas hålla jämna steg med inflationen) kommer den ju ligga på 200kr/tidsenhet om 35 år (lagom till pension btw). Dessutom så hoppas jag att min karriär inte är helt slut, så låt säga att jag lyckas klättra ända upp till min inkompetensnivå och landa på 300kr/tidsenhet. Du skrev tidigare att 25% av lönen gick till räntor (Är det SCB som tillhandahåller såna siffror eller hur fick du reda på den?) vilket leder till slutsatsen att: Om jag inte amorterat på lånen så blir utgiften vid pension bara 8-9% av min arbetade tid.
Sen går jag i pension och säljer barren för minst 2 millar eftersom den förhoppningsvis åtminstone följt inflationen. Då har jag 1 mille över för varje mille jag lånade när jag var 30 och frågan är då... Vad gör jag med alla pengar när jag är 65?! Skattar på inflationen?
Jag förstår hur du tänker och många har ju tjänat på sina hus OM de har sålt under en tid. Men om huspriserna faller och räntan går upp till 10-15 % som den var på för ett antal år sedan, då är det plötsligt väldigt olustigt att ha 5 miljoner i lån om man inte har en väldigt hög månadsinkomst!
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
He he, ja åsikterna om amortera eller inte går alltid isär. Och det är klart, stiger lön och huspris,samtidigt som vi har en liten inflation, så kommer ju givetvis många att aldrig uppleva att de fick betala av sina hus, utan det "löste sig själv". Och visst, jag kan se att det kan bli så.
De som haft en annorlunda resa genom livet resonerar sällan så.
I grund och botten är det ju fråga om BALANSEN. (ekonomi är ju egentligen läran om balans). Är du frisk och stark och klarar dig med jobb genom livet samt inte råkar ut för att behöva sälja i rejäla dippar eller så, då kan du förmodligen hålla allt flytande, även om du är skuldsatt till tänderna.
Men om något händer, skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom, sugen på att byta riktning i livet eller liknande, ja, då kommer din personliga balansräkning upp till ytan och slår dig rätt i ansiktet. Alla vet ju att alla västvärldens ekonomier idag bygger på ett jättelikt pyramidspel, där "pengar" skapas ur tomma luften av giriga banker varje dag. Klart att någon kommersitta med Svarte Petter. Så blir det alltid.
När den tiden kommer, underlättar det enormt, att inte ha i det närmaste hela sitt produktiva överskott (alltså den tid du kan lägga efter att du lagt tid på nödvändigheter som att täcka mat- och värmekostnader te x) inteknat till en bank eller låneinstitut.
Sen är ett mannaminne kort. Inte många idag tror att de ska göra sin livs förlust på bostaden, och tvingas gå från hus och hem med livslång skuld. Få har behövt det under 2000-talet. Men det finns forfarande familjer som amorterar på bolån från 90-talet, trots att de sålt villan förlänge sedan. Sådana familjer kommer att dyka upp igen, gråtandes i AB och EX över den bistra verkligheten. Och det är inte det som är det jävliga. Det jävliga är, att vi inte vet om det blir DU eller JAG som sitter där.
Därför amorterar jag nu, när jag är frisk och stark och tjänar bra. Framtiden, den vet ingen någonting om.
De som haft en annorlunda resa genom livet resonerar sällan så.
I grund och botten är det ju fråga om BALANSEN. (ekonomi är ju egentligen läran om balans). Är du frisk och stark och klarar dig med jobb genom livet samt inte råkar ut för att behöva sälja i rejäla dippar eller så, då kan du förmodligen hålla allt flytande, även om du är skuldsatt till tänderna.
Men om något händer, skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom, sugen på att byta riktning i livet eller liknande, ja, då kommer din personliga balansräkning upp till ytan och slår dig rätt i ansiktet. Alla vet ju att alla västvärldens ekonomier idag bygger på ett jättelikt pyramidspel, där "pengar" skapas ur tomma luften av giriga banker varje dag. Klart att någon kommersitta med Svarte Petter. Så blir det alltid.
När den tiden kommer, underlättar det enormt, att inte ha i det närmaste hela sitt produktiva överskott (alltså den tid du kan lägga efter att du lagt tid på nödvändigheter som att täcka mat- och värmekostnader te x) inteknat till en bank eller låneinstitut.
Sen är ett mannaminne kort. Inte många idag tror att de ska göra sin livs förlust på bostaden, och tvingas gå från hus och hem med livslång skuld. Få har behövt det under 2000-talet. Men det finns forfarande familjer som amorterar på bolån från 90-talet, trots att de sålt villan förlänge sedan. Sådana familjer kommer att dyka upp igen, gråtandes i AB och EX över den bistra verkligheten. Och det är inte det som är det jävliga. Det jävliga är, att vi inte vet om det blir DU eller JAG som sitter där.
Därför amorterar jag nu, när jag är frisk och stark och tjänar bra. Framtiden, den vet ingen någonting om.
Det finns uppenbarligen många olika sätt att se på lån och amortering. Själv är jag rätt bekväm med att ha en belåningsgrad på strax under 80% och amorterar inget just nu. Istället så amorterar vi mycket på lånet för bägge bilarna för att bli av med dem och har istället fondsparande, pensionsparande, sparande till barnen och sparat en buffert som vi delvis just nu använder för att färdigställa trädgården. Dvs. sparat ihop till konsumtion på huset istället för att låna direkt vilket jag ser som en typ av amortering på samma sätt som vi gjort mycket själv på huset och därigenom sluppit högre lån.Niclas Jonsson skrev:
Spontant så tycker jag att det är ganska ointressant om och hur mycket man amorterar om man inte ser på hela bilden, dvs. inkomster, belåningsgrad, ekonomisk buffert, övriga lån och framförallt övriga utgifter. Sen är absolutbeloppen inte heller rättvisande utan man måste se till vilka inkomster och utgifter man har. Visst kan man resonera att en eller flera i hushållet kan bli arbetslösa, sjuka eller att man kan drabbas av andra oväntade utgifter. Men man kan faktiskt ha en ekonomisk framförhållning och ett sunt risktagande även om man har bolån och inte amorterar.
Förmodligen det senare.storken skrev:
Första lägenheten: 76% belåningsgradstorken skrev:
Dagens hus: 28%
Se, jag trodde nämligen när du skrev "samma lån = liknande belåningsgrad
" att du menade liknande belåningsgrad. Det är ju fullständigt omöjligt att diskutera med dig när du bara svamlar och byter fot hela tiden.Vi kan väl för skojs skull anta att alla hus och lägenheter följer samma utveckling vad gäller värdet. I annat fall måste man vara expert på i vilket område man ska bo de kommande åren för att nå en positiv värdestegring och i så fall borde rådet vara att man ska bli expert på populära bostadsområden, inte att man ska hoppa runt på "the property ladder" för att bli rik.
Om man då inte lägger in mer kontanter (amorterar) utan bara köper och säljer borde man ju i så fall rimligtvis lika gärna bara bo kvar i den första lägenheten som i dagsläget även den borde vara värd 3 miljoner. Inte sant?
En annan sak som är lite konstigt med ditt exempel är värdestegringen på bostäderna på 12-15% per år. Menar du att det är så verkligheten kommer se ut framöver? Kommer huset för 3,2 miljoner de bor i nu vara värt 4,5 miljoner om 3 år och 10 miljoner om 10 år? Kommer det vara värt 170 miljoner vid pension om 35 år?
Vad kommer människor tjäna då 2046, på ett ungefär? Säg att snittlönen idag är 26 kkr. Ska lönerna hänga med i samma tempo, och det måste de naturligtvis om man ska ha råd med räntorna på de lånen. Då kommer snittlönen vara 1,4 miljoner i månaden. Låter det rimligt tycker du?
Vilka länder jämför du med då?storken skrev:
KPI 1970: 236storken skrev:
KPI 1999: 1474
Genomsnittlig årlig inflation 6,5%
www.riksbank.se: "Målet för penningpolitiken är att hålla inflationen, mätt med KPI, på 2 procent."
Ser du att din jämförelse haltar?
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Hade jag haft lån på bilen så hade jag också valt att amortera detta först.
En sak när det gäller pensionssparande, det var även på nyheterna för ett par veckor sedan, att tack vare skattereduceringen på arbete, så lönar det sig numera inte att pensionsspara för alla med inkomster under brytpunkten för statlig skatt. Alltså du får mindre tillbaka än du stoppat in.
Jämför det med amorteringens ca 5 % avkastning/år. Det tycker jag är det bästa pensionssparandet!
En sak när det gäller pensionssparande, det var även på nyheterna för ett par veckor sedan, att tack vare skattereduceringen på arbete, så lönar det sig numera inte att pensionsspara för alla med inkomster under brytpunkten för statlig skatt. Alltså du får mindre tillbaka än du stoppat in.
Jämför det med amorteringens ca 5 % avkastning/år. Det tycker jag är det bästa pensionssparandet!
Intressant.Niclas Jonsson skrev:
1. Betalar in pension och amorterar väldigt lite på huset.
Går i pension. Har minskat lånen en del, får en okej pension.
2. Betalar inte in pension och amorterar så mycket det bara går på huset.
Går i pension. Väldigt lite i lån kvar, får väldigt lite i pension.
På alt 1 låter det som den mest säkra vägen utan överraskningar. Har troligtvis råd att bo och underhålla huset även på äldre dagar.
Alt 2. Är inte risken att du sitter med mycket pengar bundet som du nu kanske inte kan belåna för du har väldigt liten inkomst. Risk att du inte har råd att bok var i en fastighet som kräver sitt underhåll.
Jag bara spånar förklara och rätta gärna. d^_^b
Kan börja med att säga att jag är en glad amatör i ämnet ekonomi. Jag vill inte ha ilskna samtal om 30 år från folk som lytt mina råd.Suhagg skrev:
En amorterad krona är en säker investering med en avkastning motsvarande bankräntan. De pensionspengar du sparar sparas i någon form av fond med allt annat än garanterad avkastning (om det nu inte är en räntefond, men då lär avkastningen vara lägre än på banklånet). Fondpengarna belastas dessutom av diverse avgifter till herrar i kostym med en månadslön flera gånger högre än din egen (ursäkta den förutfattade meningen, du kanske är en herre i kostym med bonus).
Därför är det bättre att amortera än att pensionsspara.
Men. Pensionssparande om 12.000 kr/år är avdragsgillt. Om du betalar statlig skatt (inkomst >383' kr/år) så har du en marginalskatt på över 50%. Pensionssparar du nu så "skjuter du upp" beskattningen tills du går i pension. Antagligen kommer du betala en lägre marginalskatt då och på så sätt tjäna på att ta ut pengarna sen i stället för nu. Förutsatt att herrarna i kostym inte försnillar förtjänsten med sitt bonusprogram under tiden.
Man kan spara istället för att amortera. Räntan man får på sina sparmedel betalar man låneränta för. Ett tag kunde man gå plus på affären numera får man antagligen betala en liten "försäkringspremie" för att försäkra sig om att man har tillgång till lånepengar om behov uppstår. När man blir pensionär kommer man ha lån på huset men låga nettoräntekostnader och man behöver inte fråga banken om lov om man vill "låna" 100 000kr och åka jorden runt för. Och innan man blir pensionär behöver man inte fråga banken om lov för att t.ex. starta eget genom att "låna på huset". (Detta har vi redan gått igenom i andra trådar i ämnet, så låt oss jämställa sparande som inte går till konsumtion med amortering)
Redigerat av moderator:
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Ja detta kan vara sant, faktiskt!
Självklart. Lån är konsumtion på framtida inkomster, och amortering är ett sätt att skapa utrymme för framtida konsumtion.Så du amorterar för att kunna konsumera? Ja, det stärker verkligen min tes...
Detta håller jag med om fullständigt!En amorterad krona är en säker investering med en avkastning motsvarande bankräntan. De pensionspengar du sparar sparas i någon form av fond med allt annat än garanterad avkastning (om det nu inte är en räntefond, men då lär avkastningen vara lägre än på banklånet). Fondpengarna belastas dessutom av diverse avgifter till herrar i kostym med en månadslön flera gånger högre än din egen (ursäkta den förutfattade meningen, du kanske är en herre i kostym med bonus).
Därför är det bättre att amortera än att pensionsspara.
Nu till en ny infallsvinkel:
Om man antar att genomsnittsräntan över tid är 5 %, så är det samma som 1/20 av hela skulden som betalas årligen till banken. Det betyder att efter 20 år har du betalat hela skulden, men har den ändå kvar, om du inte dessutom har amorterat.
Så, hur länge tänker du vara skuldsatt? Låt oss säga att du är 35 år gammal, och planerar att gå i pension vid 65, då har du 30 år på dig. Alltså 30 år att aktivt kunna påverka din dagliga och framtida ekonomi, eftersom det är under dessa år du jobbar. Du kan jobba extra om du vill, du kan satsa på ett bättre betalt jobb et c. När du gått i pension minskar dina möjligheter att kunna påverka din ekonomi avsevärt.
Om du amorterat, ex 25 000 kr år 1, får du alltså under de kommande 20 åren "tillbaka" exakt denna summa i minskade ränteutgifter. Därefter, under år 21-30, går du "med vinst", alltså du har mer att leva för tack vare ditt agerande år 1.
Detta visar på skillnaden mellan utgift och kostnad. Amortering är med andra ord ingen kostnad, det är en investering som ger dig mer i plånboken vartenda år, vartenda månad, för resten av ditt liv. Rätt bra deal, med andra ord.
När man jämför med andra alternativ, så kommer vi ju alltid vara oense. Det finns alltid folk som tror (och en del som lyckas) att få bättre "avkastning" på sina pengar på annat håll. Men, oavsett, så visar ovanstående resonemang, att om du har 20 år eller mer kvar av ditt liv, så spelar denna alternativa avkastning ingen roll.
Då är alltid amorteringen mest lönsam. För alla inbetalda pengar kommer tillbaka.
Känns det omöjligt att amortera för att du har för stor skuld? OK, se det så här:
När du lyckats amortera bort 8,3 % av din skuld, motsvara det HELA RÄNTEKOSTNADEN 1 månad/år. ALLA ÅR. FÖR ALLTID. Vad sägs om att slippa ränebetalningen till banken inför semestern? Eller inför jul?