Det har redan sagts i tråden, men det tål att sägas igen.
jhenrikj, du har haft en j*a otur som valt fel när det betydde som mest.
Det hade tyvärr de som började plugga IT i slutet av 90-talet också när IT-bubblan höll på att blåsas upp. De blev klara just efter att bubblan sprack och fick inte de där välbetalda jobben som webbsidehackare som de hade hoppats på, utan fick istället gå arbetslösa. Det hade också otur, eller är de också diskriminerade?
jhenrikj, du har haft en j*a otur som valt fel när det betydde som mest.
Det hade tyvärr de som började plugga IT i slutet av 90-talet också när IT-bubblan höll på att blåsas upp. De blev klara just efter att bubblan sprack och fick inte de där välbetalda jobben som webbsidehackare som de hade hoppats på, utan fick istället gå arbetslösa. Det hade också otur, eller är de också diskriminerade?
Redigerat av moderator:
Har ni verkligen kollat alla banker som finns? I vår stad är det inget problem att låna till allt, vårt hus kommer att kosta totalt 3,5 miljoner+ färdigställande av tomten.
Banken krävde ingen kontantinsats av oss och inga speciella säkerheter, utan vi fick grönt ljus på en gång.Vi har även 5 hemmavarande barn. Vi var lite förvånade över att det var så himla enkelt att få låna så mycket pengar
Skriv upp alla era utgifter, visa på era inkomster, visa hur ni skulle lösa höjda räntor och annat. Vi hade gått igenom vår ekonomi totalt, vi kollade vad de olika utgifterna skulle bli tillsammans.om det blev så hög ränta igen som vid förra bostadskraschen. Vi berättade hur vi tänkte och vad vi kunde spara in på då.
Banken krävde ingen kontantinsats av oss och inga speciella säkerheter, utan vi fick grönt ljus på en gång.Vi har även 5 hemmavarande barn. Vi var lite förvånade över att det var så himla enkelt att få låna så mycket pengar
Skriv upp alla era utgifter, visa på era inkomster, visa hur ni skulle lösa höjda räntor och annat. Vi hade gått igenom vår ekonomi totalt, vi kollade vad de olika utgifterna skulle bli tillsammans.om det blev så hög ränta igen som vid förra bostadskraschen. Vi berättade hur vi tänkte och vad vi kunde spara in på då.
Köp inte till 100% belåning, du tar.en väldigt stor risk. Bostadskreditnämnden varnar för att marknaden är övervärderad om räntan höjs. Vad händer efter ett prisfall om du får sparken, du blir långvarigt sjuk och/eller förhållandet brakar ihop? Du kan tvingas sälja huset med förlust och kvar står du med flera hundra tusen i lån. Det har hänt många andra tidigare, och kommer säkerligen att hända igen. Det finns ingen garanti för att fastighetspriserna ska stiga för evigt. Kolla utvecklingen sedan 1980.
Hur menar du att risken är "stor"? Det kanske är så att du tar en risk för ett "stort bakslag" om det slår fel men att säga att själva risken är stor låter fel för mig. Sen är det ju en bedömningsfråga. Är 25% risk att priserna sjunker en stor risk? Eller är 5% risk stor?pelpet skrev:
Och bedömer du att risken är stor att du samtidigt blir långvarit sjuk, förhållandet brakar ihop, bostadspriserna går i botten och ni inte kan få sålt huset utan förlust. Själv lånar jag 100% och jag bedömer den risken för min situation vara väldigt låg. Jag är beredd att sitta i skiten om allt går fel. Man kan inte leva hela sitt liv utan att ta risker. Då kan du inte sätta dig i bilen och köra till jobbet på morgonen.
Tar man inga risker vinner man inget heller. Ibland kanske man måste ta en risk för att komma in i leken också. Men är man nöjd med att bo i hyresrätt hela livet eller spara i ett halv decenium och hoppas på att priserna inte går upp undertiden kanske man inte skall hoppa på en 100% belåning för att få bo i sin drömvilla.
Redigerat:
Eftersom TS är rädd att aldrig kunna komma ikapp bostadsmarknaden så kan jag inte se det på något annat sätt än att TS får hoppas på att bankerna stramar upp villkoren betydligt och stryper utlåningen till exempelvis max 50% av marknadsvärdet eller liknande. Det skulle nog bromsa upp marknaden en del och ge honom en chans att få lite spartid.
Jag gör två reflektioner:
1. I varje lågkonjunktur föds en "diskriminerad generation". Och i händelse av ren kris kallar sig generationen "förlorad". Många av trådskaparens generationskamrater är allt annat än diskriminerade. Motsättningarna i samhället handlar om helt andra saker än födelseår.
2. Om bostadskostnaderna ökar snabbare än målgruppens inkomst bör man fundera över både orsak och verkan. Inte snöa in på skendebatter. Vi är påväg in i aktut bostadskris.
1. I varje lågkonjunktur föds en "diskriminerad generation". Och i händelse av ren kris kallar sig generationen "förlorad". Många av trådskaparens generationskamrater är allt annat än diskriminerade. Motsättningarna i samhället handlar om helt andra saker än födelseår.
2. Om bostadskostnaderna ökar snabbare än målgruppens inkomst bör man fundera över både orsak och verkan. Inte snöa in på skendebatter. Vi är påväg in i aktut bostadskris.
Statistiken talar väldigt tydligt emot det du säger. Svenskarna har aldrig haft bättre reala inkomster än vi hade under 2007-2008 före krisens inledning. En normal inkomsttagare hade aldrig tidigare haft råd med samma standard.bjogul skrev:
Att vi ibland upplever oss som fattigare idag är för att vi idag har helt andra förväntningar och konsumtionsmönster. Vi tycker idag att det är naturligt att en medelinkomsttagare ska ha råd att köra en ny bil i toppklass (en VW Golf 2010 skulle ha varit en omöjlig lyxbil för Svensson 1970), åka till Thailand, ha kakel i våtrummen, etc. Sådan lyx kunde man glömma under det 70-tal du menar var så rikt. Saker som restaurangbesök var också lyx på den tiden, liksom utomsocknes telefonsamtal, fruktyoghurt eller corn flakes. På den tiden fick medelklassen nöja sig med naturell yoghurt som kunde lyxas till med en klick av den sylt man själv lagat hemma på spisen, av bär man själv plockat. Till filen tog man müsli man själv blandade till med billiga flingor och kanske lite russin.
Anledningen till att man klarade sig på en lön på den tiden var att man levde oerhört mycket snålare. Man lagade mat själv från billiga råvaror, semestervanorna var oerhört mycket enklare, man konsumerade väldigt lite media, underhållning och prylar och valde billigast möjliga lösningar vid husbyggen.
Om man skulle leva på samma sätt idag så skulle man få oerhört mycket pengar över. I takt med att vi får mer pengar så anpassar vi dock våra utgifter till detta och tycker att vi inte blivit rikare. Därför är varje generation, hur rik den än blir, dömd att tycka att den är så fattig.
Jag håller faktiskt med jhenrikj om att detta är en generationsfråga, även om jag inte skulle kalla det diskriminering. Samhället utvecklas hela tiden och visa grupper gynnas eller missgynnas ganska slumpmässigt. Men vad vi måste komma ihåg är att värdeökningen vi sett sedan mitten av nittiotalet slår väldigt olika mot olika åldersgrupper i samhället.
Skapa själv tankeexempel - Anna som precis gått i pension köpte ett "billigt" hus i Stockholm i mitten av åttiotalet för en miljon men kan nu sälja det för 5 miljoner. För endast en mindre del av pengarna kan hon köpa ett fint hus ute i obygden och hon kommer fortfarande ha 2-3 miljoner kvar kontant i näven, eller för att sätta det i perspektiv - cirka 15 vettiga årsinkomster. Anna är alltså en tydlig vinnare i bostadsracet.
Hur ser det ut med Johan, 50 år, som precis som Anna skaffade en större lägenhet till familjen under åttiotalet och nu sedan barnen flugit ut kan byta till en mindre - och med någon miljon i rena pengar i vinst. Han är också en tydligt vinnare..
Hur är det då med Olof, 35 år, som var med på bostadsracet eftersom han köpte sin första lägenhet i mitten på nittiotalet. En mysig tvåa för 200 000 som nu är värd 800 000. En saftig vinst, absolut. Men under de här dryga tio åren har Olof skaffat familj och tvåan är alldeles för liten. Istället blir det en fyra som hägrar. Tyvärr har även fyrorna gått upp väldigt mycket i pris och de 500 000 som lägenheten kostade en decenium tidigare kostar nu 2 miljoner. Differansen mellan tvåan och fyran har alltså gått från 300 000 till 1,2 miljoner. Om Olof hade vetat om detta hade han köpt sin fyra långt tidigare. Månadshyran hade då kunnat varit många tusenlappar högre och han hade ändå "bott gratis".
Och så har vi Lisa som precis lämnat gymnasiet bakom sig och jobbat något år för att få ihop kontantinsatsen på en lägenhet. Men vad som tio år tidigare var 20 000 kr och gick att jobba ihop på ett år utan alltför stora problem är nu 100 000 kr och kräver närmare 5 års gnetande.
Hur hennes boendeekonomi kommer bli långsiktigt år givetvis omöjligt att sia om, det enda vi kan konstatera är att tröskeln har höjts - även om det givetvis fortfarnade är fullt möjlig att komma över.
----
Nu säger jag inte att vissa av dessa exempel är dumma eller överdrivna eller att jag gjort en alltför enkel tolkning av situationen. Tex har jag helt bortsett från alternativkostnaden. När Olof grämde sig för sin situation har han helt glömt bort att han under den här tiden plöjt in massor med kosing i Apple-aktier vars värde vuxit som gräs, hur mycket fick Anna betala för sitt huslån när räntan var som högst etc etc etc..
Men vad som är viktigt i sammanhanget är att de flesta människor gör saker ungefär samtidigt under sin levnad. Vi bildar familj när vi är 25-30 år och barnen flyttar ut när vi är 50-55. Vår inkomst når sin topp när vi är 50-60 etc. Och många äldre människor kan om de så vill njuta av en ålderdom som är få tidigare generationer förunnade.
Vad jag också vill påvisa är att det finns en stor och ganska mäktig grupp (män och kvinnor i 50-60-årsåldern) i samhället som har ett väldigt tydligt egenintresse av att bostadspriserna inte faller. Jag som är född tidigt åttiotal och endast har mindre summor låsta i min lägenhet har istället allt på att vinna på att priserna sjunker för även om jag går back på min lilla lägenhet kommer jag spara in desto mer när jag köper en större lägenhet eller hus - vilket är mina och de flesta av mina jämnåriga kamraters planer.
Det blev ett långt inlägg och givetvis det är fritt fram att såga mig. Konstruktiv kritik är alltid välkommen. :-]
Skapa själv tankeexempel - Anna som precis gått i pension köpte ett "billigt" hus i Stockholm i mitten av åttiotalet för en miljon men kan nu sälja det för 5 miljoner. För endast en mindre del av pengarna kan hon köpa ett fint hus ute i obygden och hon kommer fortfarande ha 2-3 miljoner kvar kontant i näven, eller för att sätta det i perspektiv - cirka 15 vettiga årsinkomster. Anna är alltså en tydlig vinnare i bostadsracet.
Hur ser det ut med Johan, 50 år, som precis som Anna skaffade en större lägenhet till familjen under åttiotalet och nu sedan barnen flugit ut kan byta till en mindre - och med någon miljon i rena pengar i vinst. Han är också en tydligt vinnare..
Hur är det då med Olof, 35 år, som var med på bostadsracet eftersom han köpte sin första lägenhet i mitten på nittiotalet. En mysig tvåa för 200 000 som nu är värd 800 000. En saftig vinst, absolut. Men under de här dryga tio åren har Olof skaffat familj och tvåan är alldeles för liten. Istället blir det en fyra som hägrar. Tyvärr har även fyrorna gått upp väldigt mycket i pris och de 500 000 som lägenheten kostade en decenium tidigare kostar nu 2 miljoner. Differansen mellan tvåan och fyran har alltså gått från 300 000 till 1,2 miljoner. Om Olof hade vetat om detta hade han köpt sin fyra långt tidigare. Månadshyran hade då kunnat varit många tusenlappar högre och han hade ändå "bott gratis".
Och så har vi Lisa som precis lämnat gymnasiet bakom sig och jobbat något år för att få ihop kontantinsatsen på en lägenhet. Men vad som tio år tidigare var 20 000 kr och gick att jobba ihop på ett år utan alltför stora problem är nu 100 000 kr och kräver närmare 5 års gnetande.
Hur hennes boendeekonomi kommer bli långsiktigt år givetvis omöjligt att sia om, det enda vi kan konstatera är att tröskeln har höjts - även om det givetvis fortfarnade är fullt möjlig att komma över.
----
Nu säger jag inte att vissa av dessa exempel är dumma eller överdrivna eller att jag gjort en alltför enkel tolkning av situationen. Tex har jag helt bortsett från alternativkostnaden. När Olof grämde sig för sin situation har han helt glömt bort att han under den här tiden plöjt in massor med kosing i Apple-aktier vars värde vuxit som gräs, hur mycket fick Anna betala för sitt huslån när räntan var som högst etc etc etc..
Men vad som är viktigt i sammanhanget är att de flesta människor gör saker ungefär samtidigt under sin levnad. Vi bildar familj när vi är 25-30 år och barnen flyttar ut när vi är 50-55. Vår inkomst når sin topp när vi är 50-60 etc. Och många äldre människor kan om de så vill njuta av en ålderdom som är få tidigare generationer förunnade.
Vad jag också vill påvisa är att det finns en stor och ganska mäktig grupp (män och kvinnor i 50-60-årsåldern) i samhället som har ett väldigt tydligt egenintresse av att bostadspriserna inte faller. Jag som är född tidigt åttiotal och endast har mindre summor låsta i min lägenhet har istället allt på att vinna på att priserna sjunker för även om jag går back på min lilla lägenhet kommer jag spara in desto mer när jag köper en större lägenhet eller hus - vilket är mina och de flesta av mina jämnåriga kamraters planer.
Det blev ett långt inlägg och givetvis det är fritt fram att såga mig. Konstruktiv kritik är alltid välkommen. :-]
Även om bostadspriserna sjunker tror jag inte att priserna på att BYGGA NYTT kommer att sjunka speciellt mycket. Och det är väl detta TS är ute efter. Vänta på en nedgång i bostadsmarknaden kommer nog inte fungera speciellt bra för de som vill bygga nya hus. Eller har jag fel?
(Löner till anställda för hustillverkaren, kostnad för material, grundläggningar mm påverkas ju inte direkt av att tant Ada's villa har droppat 500 tkr i pris).
(Löner till anställda för hustillverkaren, kostnad för material, grundläggningar mm påverkas ju inte direkt av att tant Ada's villa har droppat 500 tkr i pris).
Redigerat:
bjogul skrev att "de som är födda på 30-40-talen kan ha haft det bättre ekonomiskt än vi har idag", och ordain skrev att statistiken talar emot detta, ty "svenskarna har aldrig haft bättre reala inkomster än vi hade under 2007-2008 före krisens inledning".
Min reflektion är då den, att de personer som föddes 1940 fyllde 68 år första krisåret 2008. Ska vi jämföra generationer måste vi alltså jämföra dessa personer med sådana som är födda exempelvis 40 år senare. Och exemelvis de som föddes 1980 uppnnår 68 års ålder först år 2048. Då vet vi mera. Tills dess kan vi ärligen bara konstatera att statistiken är bristfällig.
Möjligen kan vi jämföra situationen för en 28-årig familjebildare år 2008 med läget för motsvarande 28-åring år 1968. På den tiden fanns en konsekvent och sammanhängande bostadspolitik. Tunga remissinstanser gick i taket när hyran för en "normaltrea" rusade iväg till nivåer över en femtedel av "normallönen för en metallarbetare". Det var tryggt och lätt att bygga eget hem, tack vare Miljonprogrammets räntegarantier och raskt tillskapade villaområden.
Jag höll på att säga "vart tog normallönen vägen". Eller "normaltrean"! Men istället kan man undra vart försvann de där tunga remissinstanserna, miljonprogrammet och resten av Välfärdssverige. Detta förutan skulle dagens 68-åriga svenskar haft ungefär samma välstånd som jämnåriga polacker.
Min reflektion är då den, att de personer som föddes 1940 fyllde 68 år första krisåret 2008. Ska vi jämföra generationer måste vi alltså jämföra dessa personer med sådana som är födda exempelvis 40 år senare. Och exemelvis de som föddes 1980 uppnnår 68 års ålder först år 2048. Då vet vi mera. Tills dess kan vi ärligen bara konstatera att statistiken är bristfällig.
Möjligen kan vi jämföra situationen för en 28-årig familjebildare år 2008 med läget för motsvarande 28-åring år 1968. På den tiden fanns en konsekvent och sammanhängande bostadspolitik. Tunga remissinstanser gick i taket när hyran för en "normaltrea" rusade iväg till nivåer över en femtedel av "normallönen för en metallarbetare". Det var tryggt och lätt att bygga eget hem, tack vare Miljonprogrammets räntegarantier och raskt tillskapade villaområden.
Jag höll på att säga "vart tog normallönen vägen". Eller "normaltrean"! Men istället kan man undra vart försvann de där tunga remissinstanserna, miljonprogrammet och resten av Välfärdssverige. Detta förutan skulle dagens 68-åriga svenskar haft ungefär samma välstånd som jämnåriga polacker.
Ja det är inte klokt vad folk är villiga att låna upp sig över öronen! Jag trodde att det bara var läkare och advokater =) som hade råd att köpa 2.5 miljonersvillor!
Själv bor jag i ett gammalt 40tals hus som vi inte har kunnat renovera pga dålig ekonomi men vi är glada ändå! Visst folk tror att man måste leva som i Hollywood eller nått, men man kan faktiskt leva med ett gammalt 70tals kök ifall att det fungerar! Man behöver faktiskt inte ett 100.000kronors kök osv! Det finns många som förlorat jobben nu som köpt nya Myressjöhus och som nu måste sälja för att de inte har råd att bo kvar. Det slipper vi! =) Så de som var så snofsiga och tittade på vår gamla villa med en min som "hur kan ni bo såhär?" de kan ju bara slänga sig i väggen!! Tänk de undersköterskor och industriarbetare och som köper nybyggda villor som sedan måste leva på en minibudget (kanske under socialnormen?) för att kunna betala sin dyra lilla lyxhus. Har hört att de snålar med köttfärsen och bara käkar 50g var! Alltså vad är det för liv om man måste lämna barnen på dagis i 10h per dag för att åka och jobba för att ha råd att leva det lyxliv man lånat sig till? TUR att bankerna har insett vilka misstag de gjort! De MÅSTE ta lite ansvar för ansvarslösa låntagare!!
Sorry, hoppas att du kommer till insikt! (fast erfarenheten säger mig att så inte brukar vara fallet).
Själv bor jag i ett gammalt 40tals hus som vi inte har kunnat renovera pga dålig ekonomi men vi är glada ändå! Visst folk tror att man måste leva som i Hollywood eller nått, men man kan faktiskt leva med ett gammalt 70tals kök ifall att det fungerar! Man behöver faktiskt inte ett 100.000kronors kök osv! Det finns många som förlorat jobben nu som köpt nya Myressjöhus och som nu måste sälja för att de inte har råd att bo kvar. Det slipper vi! =) Så de som var så snofsiga och tittade på vår gamla villa med en min som "hur kan ni bo såhär?" de kan ju bara slänga sig i väggen!! Tänk de undersköterskor och industriarbetare och som köper nybyggda villor som sedan måste leva på en minibudget (kanske under socialnormen?) för att kunna betala sin dyra lilla lyxhus. Har hört att de snålar med köttfärsen och bara käkar 50g var! Alltså vad är det för liv om man måste lämna barnen på dagis i 10h per dag för att åka och jobba för att ha råd att leva det lyxliv man lånat sig till? TUR att bankerna har insett vilka misstag de gjort! De MÅSTE ta lite ansvar för ansvarslösa låntagare!!
Sorry, hoppas att du kommer till insikt! (fast erfarenheten säger mig att så inte brukar vara fallet).
jhenrikj skrev:
Bara en tanke:hade vi som ni verkar ha en inkomst på 50 000kr i månaden så skulle vi kunna spara minst 38 000 kr varje månad! Tips: Sälj dyra bilar, baka eget bröd, laga riktig mat (köp ej halvfabrikat), köp ej nya kläder (använd de du har). Man kan leva snålt om man vill eller måste! Vi har en sammanlagd inkomst på 13 000 kr i månaden studiepengar och arbetsmarknadsersättning barnbidrag och bostadsbidrag. Vi har en Ford 94, ett barn som är på dagis 6h per dag (så att hon inte kreverar) utgifterna ligger mellan 2000-8000kr per månad beroende på om det är sommar eller vinter, sop o vatten avgiftsmånad etc. Det är lätt att bli hemmablind och tro att man inte kan leva på nått annat sätt än det man gör. Tänk på era framtida barn! Har ni inte högavlönade jobb så är det nog inte så smart att låna upp sig till max, ska ni sen behöva ha er ettåring på dagis i 10 timmar per dag (vilket inte är att rekommendera) ? Jag tycker synd om dem som tror att man måste leva dyrt för att bli accepterad i samhället. Nöj er med nått "normalt" om ni nu inte förväntar er en löneökning utöver det normala!
Men det är väll egentligen detta vi pratar om. Att om du bor i ett utvecklingsområde....eller ett annat atraktivt område, så måste du punga ut med dessa summor om du vill ha ett eget boende för din familj.moonbejb skrev:
Nja, här är det samma sak igen, de som köpte mitt gamla hus köpte visserligen med en hel del renoveringar gjorda, men en hel del kvar att göra också. och inget lyx, allt har vi gjort själva förrutom badrummet (det mest lyxiga i vårt hus), och enligt snickaren det snyggaste han satt ihop med de förhållandevis låga summor som vi ville lägga ner på det eftersom vi snart skulle flytta.moonbejb skrev:
Och detta radhus gick alltså för 2 800 000, för 95+ca 35 kvm!! skulle det varit helt orenoverat som det var när vi flyttade in så skulle det nog legat runt 600 000 mindre. Och då hade inte varit 70 talskök, utan 50 tal....genom hela huset.
Nu tillhör jag en gynnad grupp, trots att jag är 70 talist för att jag kom ut på marknaden tidigt. Men det är inte heller något jag rekomenderar till mina egna barn, att skaffa sambo vid 17 och flytta till hus vid 21 utan att ha studerat ordentligt, hur gynnade de än skulle bli på bostadsmarknaden.
Redigerat: