Vet du hur det gick/går med den aktuella anmälningen? Bara för att ett särintresse anser en sak och anmäler det innebär det ju inte att det automatiskt är rätt enligt tillämpliga lagar och förordningar. Men det skulle kunna vara en intressant rättslig prövning.konichiwa girl skrev:
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Länsstyrelsen gav anmälaren rätt.
Tack för utläggen, frjo7205 och konichiwa girl.
Och helt riktigt bör det påpekas som frjo7205 säger att det gäller minnesförklarade objekt. Att jag tog det exemplet är för att det spetsar till pudelkärnan...
Det jag menade men inte utvecklade fullt ut är att jag personligen ser byggnadsvård som ett allmänintresse eftersom man inte vet vad som kan komma att klassas som riksintresse i framtiden. Att ett föremål inte nödvändigtvis kulturminnsklassats innebär för mig ändå att man bör ta hänsyn till exempelvis arkitekturens intentioner mm. Att detaljplaneinstrumentet är trubbigt är ju exempelvis en av Göran Gudmunssons stora irritationsmoment (även många andras skall påpekas) (Tillägg: även små obetydliga människor som t.ex. Anders_Roslagen), vilket medför att man sätter spröjsade alu-bågade fönster på "särskilt värdefull" bebyggelse. Dessa kommer torligen på sikt ha sämre förutsättnningar att klassas som riksintressen. Med dagens riva-slita-renoveringar i konsumtionsivrig takt försvinner tänkbara riksintressanta objekt i framtiden (och som påpekats blir det svårare och svårare att minnesmärka). Det kan gälla egna hem, första modulhusen, miljonprojekt, eller Sergels torg (eg är objetet för dagen oviktigt). Ombyggnadshysterin som råder förstör vår möjlighet till framtida kulturhistoriebevarande. Översiktsplanerna i kommunerna verkar styras av kortsiktig profit. I min kommun, Norrtälje, har exempelvis riksintressanta medeltida gatunätet i trästaden Norrtälje fått rucka på sig för kommersen. I mitt tycke bedrövligt. Det började med en rivning av ett hus som inte kunde vara kulturhistoriskt intressant (enligt den opartiska, hallå, byggnadsnämndemannen som gick ut offentligt och förespråkade rivning) eftersom det var klätt i eternit och slutade med att huset revs, gatunätet fick flyttas och jag fick en butikskedja att bojkotta (genom sitt agerande väljer man ju kundkrets)... Sedan dess tycker jag än mer det jag sagt ovan.
Och helt riktigt bör det påpekas som frjo7205 säger att det gäller minnesförklarade objekt. Att jag tog det exemplet är för att det spetsar till pudelkärnan...
Det jag menade men inte utvecklade fullt ut är att jag personligen ser byggnadsvård som ett allmänintresse eftersom man inte vet vad som kan komma att klassas som riksintresse i framtiden. Att ett föremål inte nödvändigtvis kulturminnsklassats innebär för mig ändå att man bör ta hänsyn till exempelvis arkitekturens intentioner mm. Att detaljplaneinstrumentet är trubbigt är ju exempelvis en av Göran Gudmunssons stora irritationsmoment (även många andras skall påpekas) (Tillägg: även små obetydliga människor som t.ex. Anders_Roslagen), vilket medför att man sätter spröjsade alu-bågade fönster på "särskilt värdefull" bebyggelse. Dessa kommer torligen på sikt ha sämre förutsättnningar att klassas som riksintressen. Med dagens riva-slita-renoveringar i konsumtionsivrig takt försvinner tänkbara riksintressanta objekt i framtiden (och som påpekats blir det svårare och svårare att minnesmärka). Det kan gälla egna hem, första modulhusen, miljonprojekt, eller Sergels torg (eg är objetet för dagen oviktigt). Ombyggnadshysterin som råder förstör vår möjlighet till framtida kulturhistoriebevarande. Översiktsplanerna i kommunerna verkar styras av kortsiktig profit. I min kommun, Norrtälje, har exempelvis riksintressanta medeltida gatunätet i trästaden Norrtälje fått rucka på sig för kommersen. I mitt tycke bedrövligt. Det började med en rivning av ett hus som inte kunde vara kulturhistoriskt intressant (enligt den opartiska, hallå, byggnadsnämndemannen som gick ut offentligt och förespråkade rivning) eftersom det var klätt i eternit och slutade med att huset revs, gatunätet fick flyttas och jag fick en butikskedja att bojkotta (genom sitt agerande väljer man ju kundkrets)... Sedan dess tycker jag än mer det jag sagt ovan.
Det är väl sällan så enkelt att antingen är man troende eller så är man det inte.
Man kan vara troende till en gräns man själv sätter, som att gå i kyrkan när det passar, spela poker och ta en öl med kompisar när det passar och ändå kalla sig troende.
Det var inte lätt för Ansgar att omvända folket så det kommer nog att ta sin tid att få folk att förstå det där med kultur- och byggnadsvård
Man kan vara troende till en gräns man själv sätter, som att gå i kyrkan när det passar, spela poker och ta en öl med kompisar när det passar och ändå kalla sig troende.
Det var inte lätt för Ansgar att omvända folket så det kommer nog att ta sin tid att få folk att förstå det där med kultur- och byggnadsvård
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
gafsan: Hahaha... Bergsviken.
Så var det igång igen. Trevligt. Många bra byggnadsvårdsinlägg som jag lärt mig en hel del av. Tack för det.
Jag tror aldrig jag kommer att bli av med min byggnadsvårdångest så länge som jag renoverar, och det ser jag som positivt. Det gör att jag tänker igenom många beslut inte två gånger, utan minst 10, precis som Konichiwa skriver. Alla denna tankesnurr tror jag är bra för vårt hus, och för byggnadsvården/byggnadskulturen. Men jobbigt är det ibland förstås.
Mr Handyman inlägg 36. Jag håller fullständigt med. Diskussionen måste ju få finnas och är något som för tanken framåt, en diskussion där man inte får ha en ståndpunkt är ju inte mycket värd tycker jag. Så blir det tyvärr ofta i detta mellanmjölkens land där värderelativismen i sig konstigt nog blir en icke ifrågasättbar religion, och jante frodas. Men visst, man behöver inte vara mycket självkritisk för att se att byggnadsvårdsångesten ibland spiller över på andra och kan få en lite unken doft, men den kan också skapa en positiv snurr som ex Gafsans inledande inlägg. Dessutom, är det något jag lärt mig på ett forum så är att vara _extremt_ tydlig med att det bara är jag som tycker något, tycker jag.
Många bra byggnadsvårdsinlägg som jag lärt mig en hel del av. Tack för det. Jag tror aldrig jag kommer att bli av med min byggnadsvårdångest så länge som jag renoverar, och det ser jag som positivt. Det gör att jag tänker igenom många beslut inte två gånger, utan minst 10, precis som Konichiwa skriver. Alla denna tankesnurr tror jag är bra för vårt hus, och för byggnadsvården/byggnadskulturen. Men jobbigt är det ibland förstås.
Mr Handyman inlägg 36. Jag håller fullständigt med. Diskussionen måste ju få finnas och är något som för tanken framåt, en diskussion där man inte får ha en ståndpunkt är ju inte mycket värd tycker jag. Så blir det tyvärr ofta i detta mellanmjölkens land där värderelativismen i sig konstigt nog blir en icke ifrågasättbar religion, och jante frodas. Men visst, man behöver inte vara mycket självkritisk för att se att byggnadsvårdsångesten ibland spiller över på andra och kan få en lite unken doft, men den kan också skapa en positiv snurr som ex Gafsans inledande inlägg.
Dessutom, är det något jag lärt mig på ett forum så är att vara _extremt_ tydlig med att det bara är jag som tycker något, tycker jag.
Redigerat:
Änligen fredag. 20 minus och då är det inte kul att dra spik i taket med öppen bjälklag och bara lite plyfaskivor på. Brrrr. Fryser inte yrkesarbetande byggare?? Kyla och höjder har jag svårt att jobba med, resten går bra. Jag känner att min ångest är berättigad och att den tjänar sitt syfte! Det är mao en positiv ångest som för handlingen framåt och ger resultat. För visst tvivlar man på sitt tilltag ibland när man måste ta beslut framför allt när det handlar om vilka lager som ska fram och vilka som ska begravas. T ex att övertala maken om att det inte ska in vattenburen värme i salen, utan bara lösa elradioatorer. Fick iaf Gudmundssons välsignelse om att bygga om farstun, det var också en sån liten ångest. Man letar och söker kunskap och information. Det gör ju renoverarna också men på ett annat sätt. Sett över alla renoveringar som pågår så är inte byggnadsvårdarna (stort begrepp, jag vet) så många och gradvis fasas äldre byggningar obönhörligen ut, uthusen inte minst. Kan vi inte få vara nördar som gör vårt yttersta för att bevara dessa hus 100 år till? Det finns kunskap i dessa konstruktioner som kan komma till nytta en dag. Tycker det är bedrövligt med arkitekter som lånar byggnadsvårdsbegrepp för att göra kunder nöjda och fattiga. Men, en affärsidé är en affärsidé.
Är man ett par som kör renoveringen händer det ju andra intressanta saker. Ska säja att vi älskar detta båda två. Men ibland känner jag inte min man riktigt!! Som när vi började med bagarstugan och han stirrade på den nötta gropen i golvbrädorna innanför dörren och frågade om vi skulle byta dessa!? Renoveraren vs byggvårdaren! Visst ska man väl ha avlopp och vatten i sitt dagliga liv, ibland blir jag lite flummig. Jag frågade maken, som är idéhistoriker (1600-tal) och "arkivexpert", vad han tycker räknas som de viktigaste innovationerna för människor i modern historia, Avlopp och rent vatten, kom det blixtsnabbt, vips hade han fått med lite äldre kulturer också. Han byggde mycket riktigt vårat egna nya avlopp också.
Appropå den tandlösa lagstiftningen så är jag grundligt desillusionerad. Det började redan i gymnasiet när jag med en konstnär och en grupp försökte rädda en av de sista äldre byggnaderna på söder i Örebro. Det skulle väck för det nya Folkbiblioteket. Till slut när det var rivet så målade vi upp fasaden av det gamla huset på byggplanket för biblioteksbygget. Det var kvar under hela bygget. Idag hade man förmodligen sparat byggnadens fasad och byggt bakom med det gamla huset som entré....kanske.
Är man ett par som kör renoveringen händer det ju andra intressanta saker. Ska säja att vi älskar detta båda två. Men ibland känner jag inte min man riktigt!! Som när vi började med bagarstugan och han stirrade på den nötta gropen i golvbrädorna innanför dörren och frågade om vi skulle byta dessa!? Renoveraren vs byggvårdaren! Visst ska man väl ha avlopp och vatten i sitt dagliga liv, ibland blir jag lite flummig. Jag frågade maken, som är idéhistoriker (1600-tal) och "arkivexpert", vad han tycker räknas som de viktigaste innovationerna för människor i modern historia, Avlopp och rent vatten, kom det blixtsnabbt, vips hade han fått med lite äldre kulturer också. Han byggde mycket riktigt vårat egna nya avlopp också.
Appropå den tandlösa lagstiftningen så är jag grundligt desillusionerad. Det började redan i gymnasiet när jag med en konstnär och en grupp försökte rädda en av de sista äldre byggnaderna på söder i Örebro. Det skulle väck för det nya Folkbiblioteket. Till slut när det var rivet så målade vi upp fasaden av det gamla huset på byggplanket för biblioteksbygget. Det var kvar under hela bygget. Idag hade man förmodligen sparat byggnadens fasad och byggt bakom med det gamla huset som entré....kanske.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Det som är kul med mig och min make är att vi är strikta på varsitt håll. Där jag tycker att det inte spelar så himla stor roll är han framme med pekfingret, och vice versa. Än har vi inte haft någon konflikt, men det blir ju svårare att kompromissa med sina principer.
Apropå dessa arkitekter; ibland undrar jag om "byggnadsvård" någonstans har blivit synonymt med att "renovera i gammal stil"? Det vill säga, i princip att göra samma saker som en vanlig renoverare, men att ha Rönnerholmskök istället för krom-och-svartlackat, golvtegel från Gysinge istället för tumlad sjösten osv. Det skulle förklara varför man blir anklagad för att vara skenhelig när man drar in vatten och avlopp.
Apropå dessa arkitekter; ibland undrar jag om "byggnadsvård" någonstans har blivit synonymt med att "renovera i gammal stil"? Det vill säga, i princip att göra samma saker som en vanlig renoverare, men att ha Rönnerholmskök istället för krom-och-svartlackat, golvtegel från Gysinge istället för tumlad sjösten osv. Det skulle förklara varför man blir anklagad för att vara skenhelig när man drar in vatten och avlopp.
Där kom det en smäll på den handsmidda spiken! Samma "tänk" (hemskt ord), olika material/stil val. Undrar hur det skulle vara om "vi" gav oss in i renoverartrådarna och gav dem "talibantips". Försökte med en fönstertråd en gång....men det fanns inte på deras karta. Förmedla lite Husfilosofi; Lev med ditt hus. Låt huset vara med och bestämma. Att leva med 1800-talets planlösningar. Stoppa mossa i öronen och kör hårt!
Om jag hinner, ska jag renrita min miljöskiss på mitt ångestbadrum så får ni tycka till. En mix av praktiska frun, talibanism, och en flört med torrdasslängorna.......
Om jag hinner, ska jag renrita min miljöskiss på mitt ångestbadrum så får ni tycka till. En mix av praktiska frun, talibanism, och en flört med torrdasslängorna.......
Angående det här med tandlös lagstiftning och så vidare...
Jag tycker också att det görs alldeles för lite för att bevara det som finns.
Jag bor i ett område som är förklarat som riksintresse för sina kulturhistoriska värdens skull, då det är ett av Sveriges allra äldsta egnahemsområden (första omgången hus uppförd 1927 och vårt var ett av dem).
När det planerades nya hus intill vår kant av området och en del boende protesterade att det skulle störa bilden av "riksintresset" genmälde stadsbyggnadskontoret att denna sida ändå var så förvanskad av diverse tillbyggnader.
Däri hade kontoret rätt. Det gjordes väldigt många märkliga tillbyggnader under 60- och 70-talet. För vårt hus gavs så sent som 1981 bygglov för en väldigt okänslig om- och tillbyggnad med bl a utvändig tilläggsisolering av både tak och fasad. De tillbyggnader som görs numera brukar vara mycket bättre, sett till hur de rimmar med husens ursprungiga stil, så antagligen har det skett en skärpning i vad man ger bygglov för. Bra.
Men: Det som stör mig är att man kan köpa hus i och bo i den här miljön, som alltså anses som ett riksintresse vad gäller byggnads- och tomtmiljön, utan att ha någon aning om vad det innebär eftersom det inte finns någon som helst information om det.
Jag hade bara hört att området var K-märkt på något vis. En tid efter inflyttningen besökte jag stadsbyggnadskontorets arkiv för att se om det fanns några ritningar där som saknades bland det vi hade fått från förre ägaren. När arkivarien hörde vilket område det handlade om visade han mig en karta over kulturminnesskydd - den var indelad i tre grader av skydd med olika färgmarkeringar. Vårt område som helhet hade en blå markering kring sig; det var högsta gradens skydd och avsåg miljön som helhet. De enskilda husen hade de två lägre graderna - mellangraden för de mer välbevarade och lägsta graden för hus som vårt.
Jag ringde en handläggare och frågade vad detta innebar. Jo, ett hus som vårt är så förvanskat att det inte anses ha något bevarandevärde i sig. Däremot har dess exteriör betydelse för upplevelsen av miljön som helhet, som alltså är ett riksintresse, varför eventuella yttre förändringar måste göras på så sätt att de inte "stör", d v s avlägsnar sig mer från områdets ursprungliga stil.
Det här var information som jag bara snubblade över. Andra får den aldrig. En granne bytte fönster. Det var visserligen inte originalfönster som åkte men de var lika originalen, tvålufts med ett horisontellt spröjs. Han satte in enlufts vridfönster med utanpåliggande plastspröjs, ett vertikalt och tre horisontella, så fönstren indelas i vardera sex liggande rektanglar - ser helt fel ut på hustypen. En annan granne hade ett tillbyggt men annars mycket välbevarat hus. Han tyckte tydligen att hans originalfönsters originalytterfoder såg lite trista ut - det är mycket tjugotalsklassicism i de här husen med strama, enkla snickerier - så han bytte till något han tyckte såg roligare ut med svängda, utskjutande ändar.
Jag tror inte att någon av dem vet att de har gjort något fel.
Det är så onödigt att såna här misstag begås av ren ovetskap. Det skulle inte kräva så mycket för myndigheterna att öka medvetenheten hos de boende lite grann. Stadsmuséet - som är de som brukar få yttra sig rörande kulturhistoriska aspekter i planärenden - skulle t ex kunna sätta ihop en liten skrift på ett par sidor om områdets byggnadsstilar och vad man kan tänka på vid ändringar. Man skulle kunna få områdets villaägarförening att sprida denna skrift till nyinflyttade. Jag tror att det skulle kunna få ett ganska stort genomslag - de flesta skulle nog om inte annat inse att stilen har en viss betydelse för att behålla områdets mysighet och attraktivitet i längden. I många fall är det varken dyrare eller svårare att göra "rätt" på de här husen.
Jag tycker också att det görs alldeles för lite för att bevara det som finns.
Jag bor i ett område som är förklarat som riksintresse för sina kulturhistoriska värdens skull, då det är ett av Sveriges allra äldsta egnahemsområden (första omgången hus uppförd 1927 och vårt var ett av dem).
När det planerades nya hus intill vår kant av området och en del boende protesterade att det skulle störa bilden av "riksintresset" genmälde stadsbyggnadskontoret att denna sida ändå var så förvanskad av diverse tillbyggnader.
Däri hade kontoret rätt. Det gjordes väldigt många märkliga tillbyggnader under 60- och 70-talet. För vårt hus gavs så sent som 1981 bygglov för en väldigt okänslig om- och tillbyggnad med bl a utvändig tilläggsisolering av både tak och fasad. De tillbyggnader som görs numera brukar vara mycket bättre, sett till hur de rimmar med husens ursprungiga stil, så antagligen har det skett en skärpning i vad man ger bygglov för. Bra.
Men: Det som stör mig är att man kan köpa hus i och bo i den här miljön, som alltså anses som ett riksintresse vad gäller byggnads- och tomtmiljön, utan att ha någon aning om vad det innebär eftersom det inte finns någon som helst information om det.
Jag hade bara hört att området var K-märkt på något vis. En tid efter inflyttningen besökte jag stadsbyggnadskontorets arkiv för att se om det fanns några ritningar där som saknades bland det vi hade fått från förre ägaren. När arkivarien hörde vilket område det handlade om visade han mig en karta over kulturminnesskydd - den var indelad i tre grader av skydd med olika färgmarkeringar. Vårt område som helhet hade en blå markering kring sig; det var högsta gradens skydd och avsåg miljön som helhet. De enskilda husen hade de två lägre graderna - mellangraden för de mer välbevarade och lägsta graden för hus som vårt.
Jag ringde en handläggare och frågade vad detta innebar. Jo, ett hus som vårt är så förvanskat att det inte anses ha något bevarandevärde i sig. Däremot har dess exteriör betydelse för upplevelsen av miljön som helhet, som alltså är ett riksintresse, varför eventuella yttre förändringar måste göras på så sätt att de inte "stör", d v s avlägsnar sig mer från områdets ursprungliga stil.
Det här var information som jag bara snubblade över. Andra får den aldrig. En granne bytte fönster. Det var visserligen inte originalfönster som åkte men de var lika originalen, tvålufts med ett horisontellt spröjs. Han satte in enlufts vridfönster med utanpåliggande plastspröjs, ett vertikalt och tre horisontella, så fönstren indelas i vardera sex liggande rektanglar - ser helt fel ut på hustypen. En annan granne hade ett tillbyggt men annars mycket välbevarat hus. Han tyckte tydligen att hans originalfönsters originalytterfoder såg lite trista ut - det är mycket tjugotalsklassicism i de här husen med strama, enkla snickerier - så han bytte till något han tyckte såg roligare ut med svängda, utskjutande ändar.
Jag tror inte att någon av dem vet att de har gjort något fel.
Det är så onödigt att såna här misstag begås av ren ovetskap. Det skulle inte kräva så mycket för myndigheterna att öka medvetenheten hos de boende lite grann. Stadsmuséet - som är de som brukar få yttra sig rörande kulturhistoriska aspekter i planärenden - skulle t ex kunna sätta ihop en liten skrift på ett par sidor om områdets byggnadsstilar och vad man kan tänka på vid ändringar. Man skulle kunna få områdets villaägarförening att sprida denna skrift till nyinflyttade. Jag tror att det skulle kunna få ett ganska stort genomslag - de flesta skulle nog om inte annat inse att stilen har en viss betydelse för att behålla områdets mysighet och attraktivitet i längden. I många fall är det varken dyrare eller svårare att göra "rätt" på de här husen.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Farzan, om det kan jag inte mer än säga amen! Vi hade ingen aning om att vårt hus låg i ett riksintresseområde och var upptaget som synnerligen kulturhistoriskt intressant, förrän vi läste stadsarkitektens yttrande om vår tilltänkta tillbyggnad. På kommunen hade de ingen som helst susning. När jag sade att vi hade kontakter med länsmuseet blev de väldigt oroliga: "KRÄVS det?!". Noll koll. Någon bevarandeplan finns inte. De öppna lägderna har vuxit igen utan att någon bryr sig. Och husen står och förfaller.
Piteå kommun i samarbete med stadsmuseet har en jättefin sida om kulturmiljövården, där det bland annat finns broschyrer om vad man ska tänka på vid om- och tillbyggnad. Något sådant är ju jättebra! Men, man måste ju hitta till den informationen.
Piteå kommun i samarbete med stadsmuseet har en jättefin sida om kulturmiljövården, där det bland annat finns broschyrer om vad man ska tänka på vid om- och tillbyggnad. Något sådant är ju jättebra! Men, man måste ju hitta till den informationen.
Hos oss finns en iofs Icke antagen bevarandeplan för stadskärnan Norrtälje, däremot så finns mycket att önska gällande detta dokument och helhetsgreppet från kommunen. nu skall jag inte måla allt nattsvart, för arbete pågår kring uppdatering av denna plan och förhoppningsvis finns lite av turistattraktionerna som byggnadsminnen faktiskt utgör kvar när detta dokument kanske tillslut antas...
Vår gård ligger i Fryksdalen som är ett riksintresse, men om man kastar ett getöga på kartan förstår man väl ganska snabbt att det inte gärna kan finnas några resurser att i någon som helst detalj värna ett så stort område, drygt tio mil långt och rätt smalt iofs, men nej det blir tandlöst.
Föräldrarnas hus visade sig efter åtskilliga beviljade bygglov höra till en kvadratkilometer särskilt bevaransvärd (typ) gårdsmiljö med ett antal gamla gårdar. Där hade det byggts mängder av maskinhallar och allt möjligt ikring och plötsligt vaknar nån på kommunen till och vill inte godkänna en veranda på ett hus. Glasverandan var f.ö. mycket mer i överensstämmelse med originalet än femtiotalsverandan och balkongen som fanns, och plötsligt, från att utan vidare släppa igenom maskinhallar och verkstäder och garage, ville de inte släppa igenom faluröd pärlspånt för det var inte rätt till hyvlat virke trots att originalet var så. Oljeförstärkt falurött som är vanligt förekommande på hyvlat virke i hela Värmland...
Till sist sa de ok, men det var ju verkligen en märklig om än i och för sig välkommen omsvängning.
Föräldrarnas hus visade sig efter åtskilliga beviljade bygglov höra till en kvadratkilometer särskilt bevaransvärd (typ) gårdsmiljö med ett antal gamla gårdar. Där hade det byggts mängder av maskinhallar och allt möjligt ikring och plötsligt vaknar nån på kommunen till och vill inte godkänna en veranda på ett hus. Glasverandan var f.ö. mycket mer i överensstämmelse med originalet än femtiotalsverandan och balkongen som fanns, och plötsligt, från att utan vidare släppa igenom maskinhallar och verkstäder och garage, ville de inte släppa igenom faluröd pärlspånt för det var inte rätt till hyvlat virke trots att originalet var så. Oljeförstärkt falurött som är vanligt förekommande på hyvlat virke i hela Värmland...
Till sist sa de ok, men det var ju verkligen en märklig om än i och för sig välkommen omsvängning.
Hur vet man vilka områden som är klassade som speciellt bevaransvärd?
Har det hänt något med lagstiftningen jämfört med ca 20 år tillbaka? Tänker på dom sydöstskånska fiskelägena där det tidigare var svårt att få tillstånd ens för en liten takkupa, medan det numera görs stora ingrepp i gamla hus, typ ta bort en stor del av väggen och ersätta med glas, samt nybyggnationer som inte alls följer den lokala stilen. Man kan fundera över vad det är som gjort att kommunen blivit mera tillåtande de senaste åren.
Har det hänt något med lagstiftningen jämfört med ca 20 år tillbaka? Tänker på dom sydöstskånska fiskelägena där det tidigare var svårt att få tillstånd ens för en liten takkupa, medan det numera görs stora ingrepp i gamla hus, typ ta bort en stor del av väggen och ersätta med glas, samt nybyggnationer som inte alls följer den lokala stilen. Man kan fundera över vad det är som gjort att kommunen blivit mera tillåtande de senaste åren.