Byggnadsvårdsångest
Vi har kallt här i Dalarna. Jag datorjobbar istället för att bygga i kylan. Och var hamnar man tittsomtätt då? Jo, på detta eminenta forum! Många trådar hittar man och många tankar surrar i huvudet. Om hus. Vad vi gör med våra hus. I synnerhet vi ambitiösa byggnadsvårdare.....allt ska bli så rätt och så fint. Svårt. Hur många lever det liv som husen en gång byggdes för? Hus är känsliga för förändringar, nu talar jag gamla hus, från 100 år och äldre. Även om man använder naturliga material, traditionella hantverksmetoder och undviker plast och gips i all välmening för husens väl så bottnar ändå syftet med renoveringen i våra behov och önskemål om livet i just detta huset. Vad vi än gör med dem så blir det stora förändringar. Vi isolerar lite mer för att kunna ha varmare inne (17-18-19 kanske 20 grader) Innertak och golv torkar isär. Vi lackar golven och tätar då till porer. Vi eldar inte lika mycket i spis/kamin/kakelugn som det var tänkt från början. Vi installerar toa/dusch ev badkar och höjer luftfuktigheten punktvis i huset. Tvättmaskin och diskmaskin alstrar fuktig värme. Vi bygger om hus som använts för säsongsboende till permanentboende. Vindar isoleras och görs till bostadsutrymme och vindbjälklag får tjock, go lösullsisolering. Torpargrundshybris, takpanik och mögelångest är nog vanliga diagnoser för husbyggare och för byggnadsvårdare i synnerhet! (nåt för frufridell att bita i!) Jag vet inte riktigt vad jag vill åt, jag bara vädrar min allmänna ångest och mitt daltade med gårdens hus. Allt speglat mot bl.a forumets oändliga synpunkter och åsikter om åtgärder i husbyggande. Naturligtvis är det också triggat av en massa beslut som jag och maken måste ta ställning till den närmaste tiden. Vi ska ju nämligen kvadda vårat hus med att bygga badrum (aldrig funnits), ordna med värme i hela huset (året runt). Köket skall enbart tjäna som kök osv.... Gah!!! Snälla, är det fler som har "nördiga" tankar eller är jag ensam......
Du är ensam.
Allvarligt talat: Har ni el i huset? Självklart har ni det. Modernt avlopp? Lika självklart. En mobil liggande på köksbordet?
Byggnader är inget statiskt, dom byggs, ändras och förbättras. Till sist rivs dom. Vårt hus byggdes 1909 åt Mästerlotsen. Sedan har det rivits, lagts till, och tagits bort saker under åren. Vi har sett spår av förändringar på 1940-talet, 1970-talet och antagligen ett par till. Från början var det utedass, elen kom 1956, spån taket täcktes med plåt osv, osv.
Ett hus har berättigande som bostad åt människor. Det är inget man bygger för skojs skull. Här ute i havsbandet dog barnen för att det inte gick att hålla varmt i huset. Jag tror dåtidens människor och skickliga byggare skulle ha väldigt lite förståelse för resonemang som bygger på huuur romantiskt och pittoreskt detta var.
Renovera ditt hus och njut av det. Huset finns där för din skull. Inte tvärt om.
Allvarligt talat: Har ni el i huset? Självklart har ni det. Modernt avlopp? Lika självklart. En mobil liggande på köksbordet?
Byggnader är inget statiskt, dom byggs, ändras och förbättras. Till sist rivs dom. Vårt hus byggdes 1909 åt Mästerlotsen. Sedan har det rivits, lagts till, och tagits bort saker under åren. Vi har sett spår av förändringar på 1940-talet, 1970-talet och antagligen ett par till. Från början var det utedass, elen kom 1956, spån taket täcktes med plåt osv, osv.
Ett hus har berättigande som bostad åt människor. Det är inget man bygger för skojs skull. Här ute i havsbandet dog barnen för att det inte gick att hålla varmt i huset. Jag tror dåtidens människor och skickliga byggare skulle ha väldigt lite förståelse för resonemang som bygger på huuur romantiskt och pittoreskt detta var.
Renovera ditt hus och njut av det. Huset finns där för din skull. Inte tvärt om.
Ensam i världen...... en lidande konstnär!
Nej det är en utmaning med husen. Och för att vara lite seriös, självklart? el? den lilla elen som fanns i mangårdsbyggnaden måste byggas om, drar inga detaljer nu, stenkistan /avloppet ska vi inte använda. Kallställd övervåning. Mobiltelefon, ja. Nej, vi står för den största förändringen sedan huset fick en övervåning 1838, dessutom står gården på den medeltida bytomten som finns dokumenterad sedan 1379. Gården är alltså inte utskiftad till ny tomt. Att huset haft "tur" att knappt renoveras på 1900-talet beror nog på jordbrukets förändrade förutsättningar under denna tid. Jag, och många byggnadsvårdare, har inte riktigt den prosaiska inställningen till hus som många andra kanske har. Fick rådet en gång att köra en solstickerenovering, dvs bränn skiten och bygg nytt. Den plåtisen fick inte uppdraget(inte bara pga tändstickan!). Visst skulle äldre generationer skaka på huvudet åt ens ideér och påhitt. Skura golven... när det finns klickgolv! Elda vedspis när det finns elspis....tok då. Är det inte bra att det finns nåt gammalt kvar och att man faktiskt kan göra något för dessa hus? Eller är det ren skär egoism, ett kunskapstörstande, kanske ett revirpinkande för att veta att man satt ett märke efter sig i tiden?
Nej det är en utmaning med husen. Och för att vara lite seriös, självklart? el? den lilla elen som fanns i mangårdsbyggnaden måste byggas om, drar inga detaljer nu, stenkistan /avloppet ska vi inte använda. Kallställd övervåning. Mobiltelefon, ja. Nej, vi står för den största förändringen sedan huset fick en övervåning 1838, dessutom står gården på den medeltida bytomten som finns dokumenterad sedan 1379. Gården är alltså inte utskiftad till ny tomt. Att huset haft "tur" att knappt renoveras på 1900-talet beror nog på jordbrukets förändrade förutsättningar under denna tid. Jag, och många byggnadsvårdare, har inte riktigt den prosaiska inställningen till hus som många andra kanske har. Fick rådet en gång att köra en solstickerenovering, dvs bränn skiten och bygg nytt. Den plåtisen fick inte uppdraget(inte bara pga tändstickan!). Visst skulle äldre generationer skaka på huvudet åt ens ideér och påhitt. Skura golven... när det finns klickgolv! Elda vedspis när det finns elspis....tok då. Är det inte bra att det finns nåt gammalt kvar och att man faktiskt kan göra något för dessa hus? Eller är det ren skär egoism, ett kunskapstörstande, kanske ett revirpinkande för att veta att man satt ett märke efter sig i tiden?
Jag håller med föregående talare!
Man bygger väl inte om huset åt någon annan, för då är man snett ute.
Ändå så har jag haft samma tankar som ni har, men efter fyra år av renovering så börjar allt klarna och vägen känns balanserad och relativt enkel.
Bygg modernt i stort men med "nostalgiromans" i detaljerna (om det är den stilen man vill ha) så löser det mesta sig till slut.
Man behöver inte dra allt till sin spets för att få ett väl fungerande hus som samtidigt tilltalar öga och sinne.
Sunt bondförnuft och så mycket naturmaterial som möjligt räcker väldigt långt...
Lycka till!
Man bygger väl inte om huset åt någon annan, för då är man snett ute.
Ändå så har jag haft samma tankar som ni har, men efter fyra år av renovering så börjar allt klarna och vägen känns balanserad och relativt enkel.
Bygg modernt i stort men med "nostalgiromans" i detaljerna (om det är den stilen man vill ha) så löser det mesta sig till slut.
Man behöver inte dra allt till sin spets för att få ett väl fungerande hus som samtidigt tilltalar öga och sinne.
Sunt bondförnuft och så mycket naturmaterial som möjligt räcker väldigt långt...
Lycka till!
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Jag hatar verkligen när man säger "det är mitt hus, och inte ett museum", för att rättfärdiga de ingrepp man gör i ett hus. Men samtidigt kan jag tycka att det är värt att hålla i minnet, för männen här ovan har rätt i att man först och främst byggnadsvårdar för sin egen skull, och inte för någon annans. De få undantagen är då husen k-märks. Då det är dags för oss att lämna husen kanske någon annan river ut allt det som vårdats varsamt, och så var det med det.
Jag kan ha jätteångest över ingrepp vi kommer att göra. Oj, så jag har våndats över dem; det är lägen då mina byggnadsvårdsprinciper går stick i stäv mot vad vi planerar att göra. Samtidigt vill vi ju ha ett trivsamt och praktiskt boende, och jämfört med vad många andra gör är det verkligen en fis i rymden. Jag får ofta kommentaren att "ni som gör allting rätt", och det gör vi ju verkligen inte. VERKLIGEN inte! Men vi har ambitionen att vara så varsamma som möjligt, och det tror jag att man kommer väldigt långt med. Och jo - även om man gör det framför allt för sin egen skull, så tror jag faktiskt att vi gör något bra i kulturhistoriskt hänseende.
Jag kan ha jätteångest över ingrepp vi kommer att göra. Oj, så jag har våndats över dem; det är lägen då mina byggnadsvårdsprinciper går stick i stäv mot vad vi planerar att göra. Samtidigt vill vi ju ha ett trivsamt och praktiskt boende, och jämfört med vad många andra gör är det verkligen en fis i rymden. Jag får ofta kommentaren att "ni som gör allting rätt", och det gör vi ju verkligen inte. VERKLIGEN inte! Men vi har ambitionen att vara så varsamma som möjligt, och det tror jag att man kommer väldigt långt med. Och jo - även om man gör det framför allt för sin egen skull, så tror jag faktiskt att vi gör något bra i kulturhistoriskt hänseende.
Jag är en sådan som säger "det är mitt hus och inte ett museum" eller något liknande. Och jag har inte dåligt samvete.
Vi gjorde vad vi kunde med ett ärvt obeboeligt ruckel, alltså renoverat med moderna metoder. Det var det eller tändstickan.
Vi trivs utmärkt i huset, och tycker inte att dess "själ" har försvunnit, tvärtom, den var ganska dyster de senaste ca 40 åren utan nämnvärt underhåll.
Nu lever det i alla fall vidare, och framtiden får avgöra om det håller på sikt.
Vi gjorde vad vi kunde med ett ärvt obeboeligt ruckel, alltså renoverat med moderna metoder. Det var det eller tändstickan.
Vi trivs utmärkt i huset, och tycker inte att dess "själ" har försvunnit, tvärtom, den var ganska dyster de senaste ca 40 åren utan nämnvärt underhåll.
Nu lever det i alla fall vidare, och framtiden får avgöra om det håller på sikt.
Det som möjligen verkar skilja "byggnadsvård" från annan liknande verksamhet - veteranbilsvård, veteranträbåtsvård, veteranloksvård etc - är väl att man i varierande grad måste kompromissa bevarandet mot brukande.
Jag menar, killen med en Daimiler 23:a i originalskick åker knappast med den till Bauhaus och köper plank med den. Han har en annan bil för vardagsbruk. Men Gafsan och Konichiwa Girl bor i sina hus.
Utmaningen i byggnadsvård är väl att göra just bra kompromisser så att huset går att använda rationellt i modern tid, eller har jag missförstått? Skall man vara riktigt fundamentalistisk duger ju annars bara Skansen-lösningen, där man skapar ett museum fullt ut och bor i ett annat hus.
Sedan så kan man ju också reflektera över att många av de byggnadsverk som i dag rankas som högst bevarandevärda i Sverige inte alls är ursprungliga. Ta för mig närliggande exempel som Gustavianum, Linnéträdgården, Botan, Historicum i Uppsala. De har i dagsläget väldigt lite att göra med ursprungsbyggnaderna - man har ändrat hejvilt och tämligen okänsligt, men med en god arkitektonisk tanke i ändrandet (i a f i de flesta fall). Men de har bara varit utsatta för byggnadsvård i vår bemärkelse de senaste 100 åren.
Detsamma gäller väl flertalet kyrkor och katedraler?
Jag menar, killen med en Daimiler 23:a i originalskick åker knappast med den till Bauhaus och köper plank med den. Han har en annan bil för vardagsbruk. Men Gafsan och Konichiwa Girl bor i sina hus.
Utmaningen i byggnadsvård är väl att göra just bra kompromisser så att huset går att använda rationellt i modern tid, eller har jag missförstått? Skall man vara riktigt fundamentalistisk duger ju annars bara Skansen-lösningen, där man skapar ett museum fullt ut och bor i ett annat hus.
Sedan så kan man ju också reflektera över att många av de byggnadsverk som i dag rankas som högst bevarandevärda i Sverige inte alls är ursprungliga. Ta för mig närliggande exempel som Gustavianum, Linnéträdgården, Botan, Historicum i Uppsala. De har i dagsläget väldigt lite att göra med ursprungsbyggnaderna - man har ändrat hejvilt och tämligen okänsligt, men med en god arkitektonisk tanke i ändrandet (i a f i de flesta fall). Men de har bara varit utsatta för byggnadsvård i vår bemärkelse de senaste 100 åren.
Detsamma gäller väl flertalet kyrkor och katedraler?
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Ja, absolut, det håller jag med dig om frjo. Fast jag bor inte i mitt hus... ännu. Det är en hel rad med beslut som ska tas, kompromissanden och överväganden. Och det finns ju heller inga rätta svar i byggnadsvården, det ena kan vara lika rätt som det andra. Som jag ser det, är byggnadsvården en glidande skala. Man kan vara strikt antikvarisk och byggnadsvårda, och man kan vara inte fullt lika antikvarisk. Och hur än det är, måste man ju faktiskt trivas också. Vi har spännpappstak som är målade på ett lite speciellt sätt till exempel, jag förmodar att de är gjorda så för att efterlikna någon slags putstak; väldigt typiskt femtiotal. Jag tycker i ärlighetens namn att de är skitfula och vill helst byta ut dem. Skillnaden mellan mig och andra som inte tänker "byggnadsvård och restaurering" är väl då att vi kommer sätta upp ny spännpapp, och återskapa det utseende det hade på tjugotalet, istället för att bara spika upp gips.
Jag tror dessutom att många av oss som byggnadsvårdar i grund och botten är väldigt varliga. Man tänker att det ska vara praktiskt, men tycker att husets ursprungliga parstuguplan är fullt praktiskt som den är; medan många andra inte tycker att något annat än en modern öppen planlösning är praktiskt. Och det är det jag menar med "inte ett museum utan mitt hem". Det går att hitta lösningar som inte innebär att mangla sönder timmerväggar och riva ut allt tills endast en stomme återstår.
Det är en hel rad med beslut som ska tas, kompromissanden och överväganden. Och det finns ju heller inga rätta svar i byggnadsvården, det ena kan vara lika rätt som det andra. Som jag ser det, är byggnadsvården en glidande skala. Man kan vara strikt antikvarisk och byggnadsvårda, och man kan vara inte fullt lika antikvarisk. Och hur än det är, måste man ju faktiskt trivas också. Vi har spännpappstak som är målade på ett lite speciellt sätt till exempel, jag förmodar att de är gjorda så för att efterlikna någon slags putstak; väldigt typiskt femtiotal. Jag tycker i ärlighetens namn att de är skitfula och vill helst byta ut dem. Skillnaden mellan mig och andra som inte tänker "byggnadsvård och restaurering" är väl då att vi kommer sätta upp ny spännpapp, och återskapa det utseende det hade på tjugotalet, istället för att bara spika upp gips. Jag tror dessutom att många av oss som byggnadsvårdar i grund och botten är väldigt varliga. Man tänker att det ska vara praktiskt, men tycker att husets ursprungliga parstuguplan är fullt praktiskt som den är; medan många andra inte tycker att något annat än en modern öppen planlösning är praktiskt. Och det är det jag menar med "inte ett museum utan mitt hem". Det går att hitta lösningar som inte innebär att mangla sönder timmerväggar och riva ut allt tills endast en stomme återstår.
Haha, vi kör "en rullande renovering" (cab) på sommaren...möjligtvis kan man säja detsamma om vår gård! Men sorry, jag har en bekännelse....efter några år med renovering börjar man upptäcka när man åker runt på landsbygden att....där var ett fint hus....och det lilla huset skulle jag kunna ta hand om! Man utvecklar en viss huskramartendens (som konichiwas svärföräldrar!) Och det värsta av allt... jag börjar fundera på ett litet skansenhus.. ,utan,el,vatten avlopp att bara kunna fly till och vara. Visst brukande i förhållande till bevarande men det finns många sätt att leva på och jag ser hur man kan omvärdera invanda rutiner. Jag kan inte låta bli att fundera på hur mitt slamrande med vedspisen tidigt på morgonen påverkar mina barn. Jag minns hur det var mina sommrar på landet hos mormor och morfar, jag inser nu att det satte sig djupt.
Mitt hem blir kanske inte ett museum i mina ögon, men det finns nog en del som skulle tycka det. Fast jag har rationaliserat bort tvättbryggan vid älven och kör tvätten inne... som gubben sa: könstigt fölk, äta ute och skita inne....
Men sorry, jag har en bekännelse....efter några år med renovering börjar man upptäcka när man åker runt på landsbygden att....där var ett fint hus....och det lilla huset skulle jag kunna ta hand om! Man utvecklar en viss huskramartendens (som konichiwas svärföräldrar!) Och det värsta av allt... jag börjar fundera på ett litet skansenhus.. ,utan,el,vatten avlopp att bara kunna fly till och vara. Visst brukande i förhållande till bevarande men det finns många sätt att leva på och jag ser hur man kan omvärdera invanda rutiner. Jag kan inte låta bli att fundera på hur mitt slamrande med vedspisen tidigt på morgonen påverkar mina barn. Jag minns hur det var mina sommrar på landet hos mormor och morfar, jag inser nu att det satte sig djupt.Mitt hem blir kanske inte ett museum i mina ögon, men det finns nog en del som skulle tycka det. Fast jag har rationaliserat bort tvättbryggan vid älven och kör tvätten inne... som gubben sa: könstigt fölk, äta ute och skita inne....
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
gafsan, det där är en tendens som har innfunnit sig även hos mig som inte har hållit på så länge. Det massiva antalet kronotorp och småbrukshemman som finns här (även i byn) gör väl sitt till... Det sliter i hjärtat när jag ser dem förfaras.
Vi har ju en väldigt välbevarad bagarstuga från 20-talet, i köket är det välbevarat 30-tal och i själva bagarstugan är det originalskick med bröstpanel och dekorationsmålat. En fantastisk miljö som vi endast kommer att restaurera där det behövs (trasig spännpapp, lite flagande färg etc). Vi är överlyckliga över att sotaren godkände såväl spis som murstock, allt som behövdes var ett nytt brännjärn!
Slamrandet i järnspisen, ja. Det är mormor för mig, och att sitta och värma fötterna mot ugnsluckan i hennes stuga. Den platsen - vårt släkthemman - har präglat mig något enormt och vore det inte för det skulle jag nog inte kunna bosätta mig som jag nu gör.
Även vi har fått rådet att riva skiten och bygga nytt, men det är förvånansvärt många som är väldigt positiva. Inklusive elektriker, byggnadssnickare och VVS:are. De gör sitt yttersta för att hitta rätt grejer till oss till ett vettigt pris, och jag får för mig att de faktiskt tycker att det är roligt att göra någonting annorlunda, även om jag har en tendens att utmana dem då och då. Vår KA är ytterst noggrann med att få detaljerna rätt, även sådant som vi kanske inte har tänkt på. Det verkar vara lite ovanligt i sådana här sammanhang, att man inte behöver föra krig mot sina hantverkare!
Och faktiskt betyder det jättemycket att ha kunniga och vettiga människor omkring sig, som kan hjälpa oss när vi måste ta svåra beslut.
Vi har ju en väldigt välbevarad bagarstuga från 20-talet, i köket är det välbevarat 30-tal och i själva bagarstugan är det originalskick med bröstpanel och dekorationsmålat. En fantastisk miljö som vi endast kommer att restaurera där det behövs (trasig spännpapp, lite flagande färg etc). Vi är överlyckliga över att sotaren godkände såväl spis som murstock, allt som behövdes var ett nytt brännjärn!
Slamrandet i järnspisen, ja. Det är mormor för mig, och att sitta och värma fötterna mot ugnsluckan i hennes stuga. Den platsen - vårt släkthemman - har präglat mig något enormt och vore det inte för det skulle jag nog inte kunna bosätta mig som jag nu gör.
Även vi har fått rådet att riva skiten och bygga nytt, men det är förvånansvärt många som är väldigt positiva. Inklusive elektriker, byggnadssnickare och VVS:are. De gör sitt yttersta för att hitta rätt grejer till oss till ett vettigt pris, och jag får för mig att de faktiskt tycker att det är roligt att göra någonting annorlunda, även om jag har en tendens att utmana dem då och då. Vår KA är ytterst noggrann med att få detaljerna rätt, även sådant som vi kanske inte har tänkt på. Det verkar vara lite ovanligt i sådana här sammanhang, att man inte behöver föra krig mot sina hantverkare!
Och faktiskt betyder det jättemycket att ha kunniga och vettiga människor omkring sig, som kan hjälpa oss när vi måste ta svåra beslut.
Jag är väldigt glad över mitt "skansen" fast jag har i o f s el . Jag tror att den också klassas förhistorisk. Livsfarlig ledning står det på en skylt.
Jag kan bara gå lös på härligheten med med byggnadsvårdsbrillorna på för jag behöver ju inte bo där permanent, men det skulle gått egentligen.
Att i ett modernt boende använda sig så långt det är möjligt av gamla hantverkstekniker och material tycker jag är byggnadsvård.
Jag arbetar med detta hus både för min egen skull, husets och förhoppningsvis efterkommande som är intresserade av de gamla hantverken som tyvärr höll på att försvinna.
fast jag har i o f s el . Jag tror att den också klassas förhistorisk. Livsfarlig ledning står det på en skylt.Jag kan bara gå lös på härligheten med med byggnadsvårdsbrillorna på för jag behöver ju inte bo där permanent, men det skulle gått egentligen.
Att i ett modernt boende använda sig så långt det är möjligt av gamla hantverkstekniker och material tycker jag är byggnadsvård.
Jag arbetar med detta hus både för min egen skull, husets och förhoppningsvis efterkommande som är intresserade av de gamla hantverken som tyvärr höll på att försvinna.
.....och jag som är så lycklig att jag har två hus att renovera. Det ena mer än det andra för tillfället..
Men även i det brända huset idkar jag någon form av byggnadsvård i den mån att jag försöker spara något av det som går. Gamla handbilade ytterväggarna får bli takåsar i vardagsrummet som blir nytt för övrigt.
Men nu ska vi inte diskutera det huset...det görs så bra under övrigt..
Mitt andra hus är ett sådant som har en enorm potential att byggnadsvårda in absurdum om jag så vill. Ibland vill jag det...
Detta huset skulle jag kunna tänka mig att göra om till ett muséum. Jag har ingen egentlig nytta av detta hus i normala fall. Inget hus som behövs förutom just nu då...
Men att gå tillbaka så långt att jag gör ett musealt föremål av detta gör jag inte ändå. Det känns fel att ta bort årsringarna som kommit med el och indraget vatten. Utedasset lockar inte det heller.
Men däremot...i grannbyn. Där finns en gård som stått tom sen 40-talet. Inte ett smack är gjort där sen dess. Inte ett dugg. Det var för övrigt inte gjort ett dugg på 150 år innan heller....ren o skär 1700-talsstandard rakt igenom.
Det objektet sneglar jag på. För tillfället finns det inte på kartan att hinna med.
Ett annat objekt som gör mig sjuk är den fantastiskt fina gården som ligger strax utanför Gafsans boningar.
En öde bondgård mellan Borlänge och Romme-Alpin. Gafsan vet garanterat vilken jag menar...det kliar i fingrarna varenda gång jag passerar.
När vi ändå är inne på bevarandet av det gamla så skall vi vara rädda om de gamla ortsnamnen och orden samt hur man uttalar dem.
I närheten av ovanstående gård i Borlänge finns en by som heter Sprax-Kya.
Nu vill jag att ni fonetiskt skriver hur det uttalas. Gafsan får inte vara med ännu...
Men även i det brända huset idkar jag någon form av byggnadsvård i den mån att jag försöker spara något av det som går. Gamla handbilade ytterväggarna får bli takåsar i vardagsrummet som blir nytt för övrigt.
Men nu ska vi inte diskutera det huset...det görs så bra under övrigt..
Mitt andra hus är ett sådant som har en enorm potential att byggnadsvårda in absurdum om jag så vill. Ibland vill jag det...
Detta huset skulle jag kunna tänka mig att göra om till ett muséum. Jag har ingen egentlig nytta av detta hus i normala fall. Inget hus som behövs förutom just nu då...
Men att gå tillbaka så långt att jag gör ett musealt föremål av detta gör jag inte ändå. Det känns fel att ta bort årsringarna som kommit med el och indraget vatten. Utedasset lockar inte det heller.
Men däremot...i grannbyn. Där finns en gård som stått tom sen 40-talet. Inte ett smack är gjort där sen dess. Inte ett dugg. Det var för övrigt inte gjort ett dugg på 150 år innan heller....ren o skär 1700-talsstandard rakt igenom.
Det objektet sneglar jag på. För tillfället finns det inte på kartan att hinna med.
Ett annat objekt som gör mig sjuk är den fantastiskt fina gården som ligger strax utanför Gafsans boningar.
En öde bondgård mellan Borlänge och Romme-Alpin. Gafsan vet garanterat vilken jag menar...det kliar i fingrarna varenda gång jag passerar.
När vi ändå är inne på bevarandet av det gamla så skall vi vara rädda om de gamla ortsnamnen och orden samt hur man uttalar dem.
I närheten av ovanstående gård i Borlänge finns en by som heter Sprax-Kya.
Nu vill jag att ni fonetiskt skriver hur det uttalas. Gafsan får inte vara med ännu...
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Cheesus, då måste jag kontra med en av våra grannbyar, Aha! Det är en kluring, trots all enkelhet. Byn min mor bor i kallar vi (på pitemål) Bärsicka (med betoning på första stavelsen). Gissa hur det stavas!
gafsan
Jisses, tack för dagens asgarv! Jag började läsa ditt inlägg på fullt allvar och tänkte "hm, intressant inlägg". Tills jag kom till alla nya diagnoser du just har uppfunnit, då brast jag ut i dagens största och mest spontana skratt. Sen började hjärnan snurra, kanske borde jag försöka förena mina intressen, byggnadsvård och hjärnskrynkleri. Med tanke på hur mycket intresset för just byggnadsvård har ökat så borde det definitivt finnas ett patientunderlag. Jag kan redan se det nya visitkortet framför mig!
Återigen; tack!
Återkommer med ett inlägg som är mera nära själva ämnet, ska bara torka av skärmen och tgb först.
Jisses, tack för dagens asgarv! Jag började läsa ditt inlägg på fullt allvar och tänkte "hm, intressant inlägg". Tills jag kom till alla nya diagnoser du just har uppfunnit, då brast jag ut i dagens största och mest spontana skratt. Sen började hjärnan snurra, kanske borde jag försöka förena mina intressen, byggnadsvård och hjärnskrynkleri. Med tanke på hur mycket intresset för just byggnadsvård har ökat så borde det definitivt finnas ett patientunderlag. Jag kan redan se det nya visitkortet framför mig!
Återigen; tack!
Återkommer med ett inlägg som är mera nära själva ämnet, ska bara torka av skärmen och tgb först.
Ska spana in ditt gårdstips nästa vända till Romme! Jag är visserligen bördig från Norberg och tyvärr ingen kulla. Har dessutom bott i Fjollträsk länge, sååå jag går bet på uttalet(Sprax-Kya)! Shit! Men jag har kul åt mina kamrater som kommer på besök och vi ska till "Scheävä", (Stora Skedvi) för att köpa Vikabröd....