Cheesus skrev:
Men jag är så himla otidsenlig att jag endast konsumerar reala pengar och inga låtsaspengar i förskott.
...
Helt enkelt lever vi nog ganska likt farmor o farfar som sparade först och köpte sen.
Hur mycket av husets pris lånade du?

Nå, eftersom inte alla har dine lånefobi så kanske du nu förstår varför vi tycker husets värde rä intressant även när vi bor i det. Låneutrymmer ger möjligheter, helt enkelt.
 
Redigerat:
Cheesus skrev:
Det enda viktiga med mitt boende är att det är så bra det bara går med de förutsättningar min familj har och att det passar oss alla. Att det finns gott om ytor för verkstad och lek. Samt att det givetvis är ekonomi i det hela. Där vi inte behöver slicka på chefen för att vara säker på att klara oss. Att inte behöva lägga 30-50% av inkomsten på räntor. Att inte behöva ta lån för att finansiera kapitalkrävande investeringar.Att ha råd att göra det vi vill oavsett det dagsaktuella s.k värdet på huset.
Menar du att om man har lånat så har man ett boende som är bättre än de förutsättningar man har, eller vad? Det skulle ju i så fall innebära att de flesta fick vänta tills de blev pensionärer innan de kunde köpa hus.

Visst, det låter ju som en himla fin grej att kunna slå sig för bröstet och säga att man inte har några lån, men för vissa är det inte en möjlighet. För andra, som jag själv, så är det helt enkelt så att det vore ekonomiskt vansinne att inte belåna den bästa säkerheten man har. Jag skulle kunna vara skuldfri om jag ville, men jag ser inte vad jag skulle tjäna på det, då jag kan leva ett bättre liv genom att utnyttja mina tillgångar effektivt. Visst, du kan kalla det att spendera pengar man inte har, jag föredrar att se det som att använda sina tillgångar på bästa möjliga sätt. För ska man vara realistisk så är det inte "reda pengar" som räknas, det är de samlade tillgångarna man besitter som är intressant och hur man använder dem.
 
-MH- skrev:
Du vet väl att det där i lika hög grad gäller kontanter och bankmedel också...

Vad är den teoretiska förmögenheten av en hundring? Inte mycket. Det är en skuldförbindelse från Riksbanken, som kan gå upp och ner i värde. Mest ner. :)
Det tål att upprepas.

Att äga en fastighet innebär att äga något med ett reellt värde, medan kontanter bara är papperstillgångar. Pengar har inget fast värde förrän man sålt dem för något med ett reellt värde, som en fastighet. Det är då man låst in värdet på pengarna.

När ett hus i oförändrat läge och skick får ett annat pris i kronor räknat, är det då pengarna eller huset som fått ett nytt värde? Detta är givetvis ett teoretiskt exempel, eftersom läget aldrig är oförändrat över tiden, då omgivningen är en del av läget. Detsamma gäller för skick.
 
SCB släppte lite statistik idag. Enligt SCB blir vi i Sverige 76.000 fler personer under 2008. Det motsvarar en stor svensk kommun. Sedan 2003, på fem år, har Sveriges befolkning ökat med nästan 300.000 människor. Det är ett Västerås, ett Helsingborg och ett Ekerö tillsammans.

De här människorna skall bo någonstans, under lång tid framöver. Så, på lång sikt tror jag fortfarande på stabilt ökande bopriser var helst det går att försörja sig.
 
Cheesus skrev:
Priserna får för min del gå åt vilket håll de vill. Spelar mig ingen större roll.

Aldrig i livet att jag kan tycka det är rätt och riktigt att jag ska betala för grannens 3-veckorstripp till Thailand varje jul bekostad av fiktiva värdeökningar. Eller grannens nya bil.

Låt hela skiten braka bäst det vill, har man betalt sitt boende så spelar det ingen som helst roll åt vilket håll marknaden går. Ingen kan kasta ut dig på gatan.

Ska vi tycka synd om familjer som dragit iväg flera hundra tusen spänn på konsumtion de aldrig kunnat haft på sina inkomster?

Har säkert trots den heliga marknadens nedgång ett värde i mitt hus på både en och två miljoner mer än i lån. Det frestar mig inte ett dyft att lyfta ut pengar för konsumtion.

Detta om något gör mig förbannad. Kanske märks?
Är det verkligen så att du är förbannad? Eller är det en avundsjuka du helst inte vill erkänna? Dom allra flesta klarar sig jättebra med att låna till sitt boende, använder sina tillgångar till att förgylla sitt liv med när marknaden går upp och får hålla igen när det går ner. Vissa går det åt skogen för. Tråkigt tycker jag, trots att vissa av dessa människor kanske har varit ovarsamma med sin konsumtion. Sen är ju frågan vart du drar slutsatsen att alla som sitter på pottan gör det av att anledningen är konsumering av huslånet. Vart hittar man den statistiken?

Låt det gå hur som helst säger du, spelar ingen roll. Ändå är du en av dom flitigaste i den här tråden. Vad jag inte förstår är då varför du intresserar dig för hur ANDRA tror, gissar, hoppas att huspriserna kommer se ut?

Det förvånar mig dessutom att du har lån öht. Jag vet inte om jag skulle vara så sugen att sparka på dig när det visar sig att ditt hus inte längre har ett värde, du blir arbetslös och banken kräver tillbaka sitt lån. Eller är det för att DU anser att ditt lån är rimligt som vi andra ska backa upp dig om det krisar. Eller ska vi rycka på axlarna och fråga hur du kunde vara så dum att du lånade några pengar alls? Var går gränsen för en rimlig belåning, är det Cheesus-modellen som gäller?
 
Swetrot skrev:
SCB släppte lite statistik idag. Enligt SCB blir vi i Sverige 76.000 fler personer under 2008. Det motsvarar en stor svensk kommun. Sedan 2003, på fem år, har Sveriges befolkning ökat med nästan 300.000 människor. Det är ett Västerås, ett Helsingborg och ett Ekerö tillsammans.

De här människorna skall bo någonstans, under lång tid framöver. Så, på lång sikt tror jag fortfarande på stabilt ökande bopriser var helst det går att försörja sig.
Många husaffärer spricker idag för att de inte får lån. Bankerna har blivit väldigt restrektiva i sin utlåning och jag tror det kommer dröja rätt länge innan de blir mer generösa. Pga att folk inte får låna lika mycket som förut kommer de inte kunna betala lika mycket för huset. Befolkningsökningen gör att det kommer finnas ett behov av billiga bostäder då de inte får låna mer.
 
lukka skrev:
Många husaffärer spricker idag för att de inte får lån. Bankerna har blivit väldigt restrektiva i sin utlåning och jag tror det kommer dröja rätt länge innan de blir mer generösa. Pga att folk inte får låna lika mycket som förut kommer de inte kunna betala lika mycket för huset. Befolkningsökningen gör att det kommer finnas ett behov av billiga bostäder då de inte får låna mer.
Har bankerna verkligen blivit mer restriktiva? Jag har inte den uppfattningen. Däremot har jag hört flera säga det, dock inga som har tagit eller försökt få lån utan bara folk som säger sig ha hört.
 
Finns det någon statistik i Sverige på Consumer Confidence, som amerikanarna kallar det, eller något annat mått som indikerar hur sugna folk är på att handla hus just nu?

Det diskuteras en massa faktorer här, men vad tycker vanligt folk måntro?
 
Jag kanske lider av lånefobi, vad vet jag.Men jag skulle aldrig låna för annat än mitt boende. Inte ens jag har köpt min fastighet utan lån. det är pengar som jag inte hade. Självklart är det så.

Men jag amorterar så mycket jag bara kan. Även om det kanske är oerhört korkat rent ekonomiskt.

Jag vet att jag sitter i en snuskigt priviligerad situation egentligen. Bankfru med sjukt bra lånevillkor ger en möjlighet att amortera ruskigt mycket mer än nödvändigt. Så inom en ganska snar framtid är vi skuldfria på boendet.

Uppvuxen i en 7-barnsfamilj som inte hade det fett, med en farsa som krånglade och hade sig för att få det hela att gå runt. Vet hur det kändes när fogden kom hem och jag var tolv år och de mätte ut huset. Nn löste det sig ändå på något vänsters vis och mina numera gamla föräldrar bor kvar.

Kört i diket med en fastighetsaffär som renderade 300 k back och fogdetjafs.

Så jag är inte representativ i det hänseendet kanske. Men en förklaring är att jag vill aldrig någonsin mer vara med om samma visa för att jag spenderat mer än tillgångarna.

Med god ekonomi idag kan jag kosta på mig att betala av huset och ändå leva bra.
Äter gärna oxfilé på restaurang, flyger gärna till varmare länder och har både ny bil och fin husvagn. Allt betalt med överskottspengar och inte upplåning på huset.

Är totalt ointresserad av konsumtion av lyxprylar på någon form av belåning eller slavkontrakt från något obskyrt finansbolag.

Därav min ståndpunkt.
 
Gör du inte en väldigt grov generalisering om du tror att alla som lånar på huset "lyxkonsumerar" upp pengarna?

Sen kan man väl iofs fråga sig vem som räddar vem, de som konsumerar eller de som sparar? Men det är en annan fråga. :)
 
Undrar också var likhetstecknet (hög) belåning och lyxkonsumtion kom in i bilden? Som jag nämnde tidigare tror jag snarare det handlar om jantelagen än något annat. Har grannen ny bil så har han antingen jobbat svart, tagit bidrag eller överbelånat sig...
 
lukka skrev:
Många husaffärer spricker idag för att de inte får lån. Bankerna har blivit väldigt restrektiva i sin utlåning och jag tror det kommer dröja rätt länge innan de blir mer generösa. Pga att folk inte får låna lika mycket som förut kommer de inte kunna betala lika mycket för huset. Befolkningsökningen gör att det kommer finnas ett behov av billiga bostäder då de inte får låna mer.
Jag kan köpa att bankerna inte lånar ut 100% och mer än så ibland i rådande läge. Jag kan också köpa att familjer som sitter i miljonprogramslägenheter och saknar arbete inte ens tänker i termer av att köpa hus. Men kan vi dra ut det hela skeendet till i alla fall en konjunkturcykel så kan inte jag få det till något annat än att stor befolkningstillväxt och lågt bostadsbyggande kommer att göra bra bostäder mer attraktiva på sikt.

Vad gäller kostnader så handlar mycket om var man bor. Där jag bor kostar få villor över miljonen, många under en halv miljon. Varenda familj som idag tränger ihop sig många personer i små lägenheter skulle sannolikt kunna köpa en villa någon annanstans i landet och bo flera tusenlappar billigare varje månad, och på köpet få betydligt mer yta och bättre standard.

Billiga bostäder kan man alltid kräva, men vad är egentligen billigt? Och vem skall stå för subventionerna?
 
-MH- skrev:
Sen kan man väl iofs fråga sig vem som räddar vem, de som konsumerar eller de som sparar? Men det är en annan fråga. :)
Finns det ingen som sparar, så finns det inget att låna, den saken är i alla fall säker. :)

Tillgången på kredit är absolut fundamental för att vår ekonomi skall fungera, det nog har aldrig synts så tydligt som just nu när många företag går under pga kortfristiga kassaflödesproblem.

Att som Cheesus vägra utsätta sig för risken att hamna på bar backe är sunt och något som jag själv praktiserar.

Sedan har vi ju alla lite olika värderingar beroende på var vi är i livet. När jag var ung och hade praktiskt taget noll i inkomst lånade jag en massa pengar för att kunna köpa en häftig bil. Nu, när jag har det oändligt mycket bättre ställt kör jag omkring med en gammal häck med 16 000 mil på mätaren. Det finns andra värden just nu.

Så vad gör jag då här? Jo, jag försöker utröna om det kommer att bli läge för ett riktigt fastighetsklipp. Skulle vara kul med en liten hyresfastighet. ;)
 
Sverige är fullt av massa billiga lediga lägenheter som ingen vill bo i. Läget är nämligen inge bra. Så på något vis måste vi skaffa fram massa billiga lägenheter med bra läge.

Och då är frågan, går det? Man kan tex riva alla gamla hus i Gamla Stan (Stickholm) och bygga enorma bostadskomplex som får Kortedala att se småskaligt ut och hyra ut till ett pris som inte ens Laxåhem slår. Alldeles oavsett en elller annan kultuirsnisse/as försynta harlkingar om lämpligheten i detta, undrar jag om det löser problemet?

Bibehålls värdet av läget på lång sikt om exlusiviteten minskar?
 
mycke_nu skrev:
Att som Cheesus vägra utsätta sig för risken att hamna på bar backe är sunt och något som jag själv praktiserar.
Hmm. På vilket sätt är risken för detta mindre med ett obelånat hus som är värt 2 miljoner jämfört med samma hus som är belånat till 75% plus tillgångar för 1,5 miljoner?

I det senare fallet har du i alla fall möjlighet att skaffa fram kapital på kort sikt utan att flytta, och om dina tillgångar ger avkastning som är i paritet med lånet, så vad är problemet?

Det man inte kan skydda sig mot i något av fallen är strypta inkomster. Ja, om inte förmögenheten är rejält stor förstås. :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.