Men det jag skulle vilja ha svar på är, hur mycket ska ett boende kosta för att vara tillbaka på en "normal nivå"? Någon som kan svara?
Jag kan nog inte svara men generellt kan man ju utgå ifrån faktorer såsom:
-genomsnittlig arbetslöshet över en lång cykel
-bankernas utlåningsvillighet (kontantinsatskrav, riskpremier/marginaler mm)
-boräntor
-framtida inflation/deflation/löneökningar/lönesänkningar osv
-huspriser i förhållande till bruttolöner över en hel ekonomisk cykel

Om man ser till dessa faktorer ser man att vi under senare år haft en mix av faktorer som bidragit till att pressa upp priserna: låg arbetslöshet, goda reallöneökningar, låga styr- och boräntor, "priserna-kan-bara-stiga"-myten, "vi är immuna pga 1992-krisen"-myten osv. Det har under senare år varit så god tillgång på krediter att bubblor har uppstått i allt som man kan peka på: konst, fastigheter, aktier, samlarviner, råvaror mm. Även de höga skogsmarkspriserna har möjliggjorts pga tillgången till billiga krediter och stark konjunktur som gjort att många fått cash som investerats i skog.

Den 18 december 2007 skrev jag att omvärlden även fortsatt följer USA som följa-John. Det har vi sett under detta år (många hade hoppats att vi utanför USA skulle klara oss tack vare Kina mm). För att se ljuset i konjunkturtunneln krävs att USAs konjunktur börjar vända. Då kommer även vi återigen bli optimister (även om vi ligger efter i konjunkturcykeln). Kan låta lite väl enkelt men så är dansen på världens finansmarknader. USA är grabben som bestämmer i kvarteret och vi andra i Europa osv är springpojkar som inte har mycket att säga till om.
 
Jag tror det är svårt att svara i generella termer vad om är ett vettigt pris på ett hus. Det finns en hel del regionala skillnader. De faktiska bostadsförhållandena och arbetsförhållandena på en ort kommer alltid att variera stort från ställe till ställe, och därmed påverka botadspriserna.

Om jag ändå skall pressa fram en definition så är priset vad en normalfamilj klarar av att betala och amortera klart på 30-40 år. Om vi då har en ränta på 5%, räknar med 1500kr/mån i driftskostnad och amorterar på 40 år, så blir månadskostnaden för en villa som kostar 2,5millar 14.000kr/mån om man lånar rubbet. De med tiden sjunkande räntekostnaderna bör användas för underhåll, trots allt blir huset äldre för varje år.

Naturligtvis hamnar man snabbt i en "amortera eller ej-debatt" men jag tycker att man skall ha en rejäl säkerhet när man pratar miljonaffärer med hus, som ju bevisligen kan gå ned också.

Precis som Cheesus skriver så tycker jag att det måste komma någon slags eftertanke om man får betalt för att bo. När värdeökningarna på hus vida överstiger vad det kostar att bo där, till och med överstiger vad familjen som bor där tjänar på att arbeta, så kan man vara säker på att det kommer en rekyl. Den behöver inte bli 30% "över en natt", men något händer förr eller senare. Om man sedan lägger till att alla skall vara fullbelånade att sätta alla sina pengar i aktiefonder som stiger ännu mera, så varför skall man arbeta? Ingen ekonomi klarar i längden av att alla skall bli rika utan att arbeta. När tillräckligt många spenderar dessa fabricerade förmögenheter rasar korthuset.
 
A
Nu blir jag mycket luddig, men jag minns att jag såg för några år sedan ett diagram med två kurvor, ena kurvan var prisutvecklingen på småhus sedan typ 30-50-talet, den andra var en jämförelsekurva som jag inte minns exakt vad det var, det kan ha varit KPI, eller löneutvecklingen eller liknande. Huspriserna följde jämförelsekurvan ganska exakt under många år för att någonstans vid 90-talet dra iväg uppåt som ett spjut. Den normala nivån kanske ska vara att huspriserna på lång sikt ska följa KPI, löneutvecklingen, eller vad det nu var för kurva, vi kanske är på väg dit.

Mycket luddigt från min sida eftersom jag inte minns mycket av vad diagramet innehöll, men vad motiverar att huspriserna över hela Sverige (eller världen?) ska ha en exceptionellt högre prisutveckling än något annat, blir väl en motfråga?
 
Investor skrev:
Det har under senare år varit så god tillgång på krediter att bubblor har uppstått i allt som man kan peka på: konst, fastigheter, aktier, samlarviner, råvaror mm.
Var det så länge sedan vi hade lågkonjunktur och är vi så ovana vid nedgång i tillgångspriser att när det sker kallas det "bubbla".

Är ordet konjunktursvängningar för långt nuförtiden? :)
 
Swetrot skrev:
Precis som Cheesus skriver så tycker jag att det måste komma någon slags eftertanke om man får betalt för att bo. När värdeökningarna på hus vida överstiger vad det kostar att bo där, till och med överstiger vad familjen som bor där tjänar på att arbeta, så kan man vara säker på att det kommer en rekyl.
Där påstår du något som jag bestämt inte håller med om. "Betalt för att bo"? Jag har väl inte fått betalt för att bo heller bara för att min hyresrätt gick upp med 30% på några år. När jag sålde den fick jag ge mig ut på samma marknad och betala 30% mer för huset jag ville ha. Jag har inte fått ett öre betalt eftersom jag samma dag som jag sålde köpte något annat, båda värderade lika mycket högre än den dag jag först köpte min lägenhet.
Jag vill påstå att uttrycket "betalt för att bo" är en av dom mest felanvända fraserna i diskussionen om prisökning på bostäder.
 
Fundamenta är dock att om bostadspriserna i reala mått ökar snabbare än lönerna under en längre tid så har folk till slut inte råd att äta.

Då faller priserna med nödvändighet.
 
mycke_nu skrev:
Fundamenta är dock att om bostadspriserna i reala mått ökar snabbare än lönerna under en längre tid så har folk till slut inte råd att äta.
Bara om man förutsätter att lika stor andel av lönen går till boende.

Om lönen stiger 1% realt, så har man 1% mer att betala huset för (om man vill) samtidigt som övriga kostnader följer inflationen.
 
imported_Anders_S skrev:
Där påstår du något som jag bestämt inte håller med om. "Betalt för att bo"? Jag har väl inte fått betalt för att bo heller bara för att min hyresrätt gick upp med 30% på några år. När jag sålde den fick jag ge mig ut på samma marknad och betala 30% mer för huset jag ville ha. Jag har inte fått ett öre betalt eftersom jag samma dag som jag sålde köpte något annat, båda värderade lika mycket högre än den dag jag först köpte min lägenhet.
Jag vill påstå att uttrycket "betalt för att bo" är en av dom mest felanvända fraserna i diskussionen om prisökning på bostäder.
Det beror på hur du gör. Använder du dina pengar för en ny insats i så har du ju inte fått betalt. Men tar du dina pengar och flyttar till en tvåa i Hagfors så har du fått rätt bra betalt för att under en tid äga en bostad. I bägge fallen har din nettoförmögenhet har ökat drastiskt, och om du vill ändrar jag gärna uttrycket till att "bli förmögen på att bo".
 
Swetrot skrev:
Om jag ändå skall pressa fram en definition så är priset vad en normalfamilj klarar av att betala och amortera klart på 30-40 år. Om vi då har en ränta på 5%, räknar med 1500kr/mån i driftskostnad och amorterar på 40 år, så blir månadskostnaden för en villa som kostar 2,5millar 14.000kr/mån om man lånar rubbet. De med tiden sjunkande räntekostnaderna bör användas för underhåll, trots allt blir huset äldre för varje år.

.
1500 i månaden i driftskostnad var rätt lågt räknat. :)

Och som du sa, kommer man lätt in i diskussionen amortera eller ej. Vad är syftet till att amortera av ett boende på 30-40 år? Är det för att det var "normalt" förr? Visste man bättre då kanske. Kan inte riktigt se anledningen till att ha tillgångar för miljoner (husets värde) den dagen man är 75 år annat än om man har som mål att vid den perioden i livet vill kunna spendera mycket pengar.
 
-MH- skrev:
Bara om man förutsätter att lika stor andel av lönen går till boende.

Om lönen stiger 1% realt, så har man 1% mer att betala huset för (om man vill) samtidigt som övriga kostnader följer inflationen.
Givetvis, men eftersom bostadspriserna har stigit 10-20% per år så får man nog förutsätta att det utrymmet är uttömt.
 
mycke_nu skrev:
Givetvis, men eftersom bostadspriserna har stigit 10-20% per år så får man nog förutsätta att det utrymmet är uttömt.
De har fördubblats på 10 år vilket är ungefär 7% per år. Hur menar du utrymmet är uttömt, det skulle innebära att allasitter precis på pottkanten?
 
Swetrot skrev:
Det beror på hur du gör. Använder du dina pengar för en ny insats i så har du ju inte fått betalt. Men tar du dina pengar och flyttar till en tvåa i Hagfors så har du fått rätt bra betalt för att under en tid äga en bostad. .
Ja, men att flytta till Hagfors är inget alternativ..

Det påståendet är ungefär lika vettigt som att folk som får sina hus upptaxerade ska betala mer skatt. Ingen är rik innan man löst ut checken på banken.
 
-MH- skrev:
De har fördubblats på 10 år vilket är ungefär 7% per år.
Du har säkert rätt, men slutsatsen är den samma.
 
imported_Anders_S skrev:
1500 i månaden i driftskostnad var rätt lågt räknat. :)

Och som du sa, kommer man lätt in i diskussionen amortera eller ej. Vad är syftet till att amortera av ett boende på 30-40 år? Är det för att det var "normalt" förr? Visste man bättre då kanske. Kan inte riktigt se anledningen till att ha tillgångar för miljoner (husets värde) den dagen man är 75 år annat än om man har som mål att vid den perioden i livet vill kunna spendera mycket pengar.
Målet är inte att bygga en nettoförmögenhet om man saknar intresse för det, utan att kunna göra det om man har intresset. Vill man istället åka till Thailnad för slantarna, eller ha två bilar eller travhäst eller liknande så må väl det vara hänt. Men då har man haft ett val, och det finns något att skära ned på om man får lägre inkomster. Det är ingen slump att var och varannan människa som blir utan arbete idag med ens är orolig för hur de skall klara boendet.
 
imported_Anders_S skrev:
J
Det påståendet är ungefär lika vettigt som att folk som får sina hus upptaxerade ska betala mer skatt. Ingen är rik innan man löst ut checken på banken.
Skulle nog vilja påstå att det är tvärt om. Siffror på ett kontoutdrag har inget värde. Ett fint hus att bo i har ett stort värde.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.