Bra analys Fogarbo! Men du glömde en faktor! Det allt högre oljepriset! Billig energi och då framför allt olja är grunden för vårt ekonomiska välstånd, och på de senaste åren har oljepriset mångdubblas och ligger just idag och pendlar kring 113-114 $ per fat. Många anser att det stigande oljepriset är ett tecken på att utbudet inte kan matcha efterfrågan i världen och att priset kommer att stiga ännu mer kraftigt framöver iom att priselasticiteten är väldigt låg för olja, det finns helt enkelt inga bra ersättningar för många av dess användningsområden.

Jag tror att vi kommer att få se stora ekonomiska omvälvningar inom 10 år, men om det innebär kraftig inflation eller deflation det är svårare att räkna ut. Men mycket arbetslöshet och till och med livsmedelsbrist pga högt oljepris (för varje kalori du äter på tallriken har det gått åt ungefär lika mycket i olja för att producera den) och biobränslesatsningar.
 
Helt enig om detta, ylven. Så därför bygger jag mitt senaste hus med bästa möjliga isolering, för enbart biobränsle och solvärme. (Ingen elvärme eller värmepump alls). Sådana hus kommer att bli allt attraktivare, medan alla dagens eluppvärmda hus lär sjunka kraftigt i pris framöver. Min vision är att bli självförsörjande (via biobränsle och sol) på energi ... men detta går tyvärr inte. Ännu i alla fall. Lite el lär jag behöva, och en egen vindsnurra för detta verkar alltför långsökt...

Det tar långt längre tid än man tror innan kända fakta och fenomen i "specialistkretsar" får genomslag i allmänhetens verklighet. Ett ännu "förnekat fenomen" är globalt växande vattenbrist, som förnekas därför ingen lösning finns och ingen vill ta ifrån berörda människor hoppet om att en lösning ska komma. Därför att människor utan hopp startar revolutioner, vilket alltid hotar etablissemanget. Detta kallas ekonomisk realpolitik. Att förtiga sanningen, då sanningens konsekvenser blir för oerhörda.

Att globala förändringar av en storleksordning få fattat med stor sannolikhet kommer, senast inom 20-30 år, verkar oundvikligt (kanske redan inom 10 år som du säger), och att detta kommer att påverka den globala ekonomiska utvecklingen är självklart. Men all historia visar att sådana kriser löser alla världens makthavare via inflation OCH av inflationen framtvingade höjda räntor. Alternativet strikta statliga regleringar om vilka som ska få låna pengar etc kan även bli aktuellt. Lösningen beror på vilken ideologi som innehar den politiska makten.

De som då klarar att betala dessa höjda räntor blir vinnare, medan de som tvingas sälja sin hus pga höjda räntor blir de stora förlorarna. (Vad politiker säger idag har absolut ingen relevans när krisen kommit). Kortsiktigt kan detta leda till stora svängningar, t ex stora prisfall av fastigheter pga av snabba stora förändringar i utbud av fastigheter via kraftigt höjda räntor under någon 5-årsperiod, och avsaknad av köpare till dessa räntor, men på lång sikt stiger ändå alltid alla fastighetspriser via den inflation makthavare alltid använt till att definitivt lösa sitt eget lands havererade ekonomi, för inflation tycks anses vara den minst skadliga före makthavarna, av alla de medel de förfogar över. Detta är vad vi just nu ser hända i USA, där människor i tusental tvingas lämna hus och hem. Inflationen i USA kommer att återställa ett nytt jämviktsläge på den nivå 1 EUR = 3 dollar.
 
Den stora frågan för oss i svedala är väl hur vi drabbas.
Dels av en USA kris och dels själva.

Vi skulle tom kunna plocka poäng på en låg dollar.

Vi har ju också en del av västvärldens problem som Fogarbu påpekade - det finsn iof en skillnad: vi har redan tagit ett stålbad för ca 20 år sen - förhoppningsvis gör det att vi står lite bättre rustade.

Vad gäller oljereseverna och matpriser, som just nu stiger väldigt mycket - så finsnd det en utmaning - det är klart. I norden har vi en hel del kärnkraft och vattenkraft (om bara de f-b politikerna ville inse att vi måste rusta upp kärnkraften !?) - och importelen kommer från kol (som inte kommer sina lika snabbt som oljan). Så våra utmaningar består nog främst i hur vi löser transporterna !?

Att elpriserna kommer stiga är väl iof ingen högoddsare, hur mycket och hur snabbt är en annan fråga. Att bli självförsörjande på el/värme är ju ingen dålig ide vilket som, så länge som investeringarna och underhållet inte är astronomiskt dvs...

Vattenbrist är ett hot globalt sett - framförallt för att rening och avsaltning kostar energi - som komemr bli dyrare. Här har vi väldigt mycket sötvatten, men vi får akta oss för att förorena det vi har...

Ylve: Olja är grunden till mkt av vårt välstånd - MEN vi kan fortsätta med nya tekniker. Vi måste dock ha NÅGON energikälla - och vägrar man acceptera kärnkraft så vetttusan vad vi skall ta till på 5-10 års sikt - biobränslen är väldigt svårt att få ihop det med än så länge, och man spekulerar i att odlingsarealerna för att klara hela vår energiförsörjning mha biobränslen är alltför stora för att det skall vara realistiskt...

ja just dete räntorna: Jag tror att denna cykel kan bli relativt mild, men räntor uppåt kanske max 6-7%, lågkonjukturen har precis börjat och beroende på hur inflationen ser ut det närmaste året så kanske vi inte ser fler höjninga alls - se så i 2,3 år till kommer lågkonjukturen troligen hålla i sig innan det vänder upp, men det lär visa sig.

/K
 
klaskarlsson skrev:
Vi har ju också en del av västvärldens problem som Fogarbu påpekade - det finsn iof en skillnad: vi har redan tagit ett stålbad för ca 20 år sen - förhoppningsvis gör det att vi står lite bättre rustade.
Vad åsyftar du?
 
Nyfniken skrev:
Vad åsyftar du?
Jag utgår från att det var stålbadet 90-95 som avsågs, då räntorna hissades till 500%, då fastighetspriserna verkligen rasade med på sina håll ofattbart många procent, då sveriges banksystem var i gungning och då svenska politiker äntligen lärde sig vikten av att hålla ordning på statsfinanserna.

Det hela var en rätt naturlig konsekvens av att man under många år i Sverige kört med en politik där inflationen många år var tvåsiffrig, där budgetunderskotten ständigt tilläts vara stora, och där ingen ville vara den som höll i yxan för att avsluta tokerierna. Sverige hade haft en borgerlig regering 76-82 som med facit i hand praktiserade en oerhört socialistisk politik med stora statsstöd till dödsdömda industrier, t.ex. en mycket omodern varvsindustri och TEKO-industri som var helt dödsdömd i konkurrensen från Asien.

Därefter följde en socialdemokratisk politik där det i praktiken kom att bli LO och en rad olika särintressen som bestämde de politiska riktlinjerna. Den intresserade kan säkert på biblioteket låna "Kjell-Olof Feldt - Alla dessa dagar". När så en borgerlig regering åter vann valet 1991 och man satte fart på något slags nyliberalt experiment med stora ofinansierade skattesänkningar samtidigt som en internationell lågkonjunktur tog fart så rasade det bräckliga korthuset Sveriges ekonomi.

När vi kommit igenom det hade vi i praktiken devalverat valutan med nästan 25%, sänkt fastighetspriserna och raserat många villaägares ekonomi för alltid, fått en bankkris på halsen som kostade skattebetalarna drygt 100 miljarder i direkta stöd, och vår statsskuld hade ökat med nästan 1000 miljarder.
 
Det finns så många parametrar i dessa "balansekvationer". Varje partsintresse eller intressegrupp har en otrolig förmåga att bara se på de faktorer, som gynnar deras egen sak, vilket oftast är kortsiktiga intressen. Många människor är idag yrkesmässigt betalda för detta. Mycket talar för att Sverige klarar sig hyfsat genom att inte vara med i EURO-samarbetet (ha en flytande valuta, som automatiskt sänker svenskars konsumtionsstandard relativt omvärlden, vilket pågått i 30 år, stora vattentillgångar, stora energitillgångar i skog, vind och vatten etc). Annat talar för motsatsen att Sverige får svårt hävda sin nuvarande levnadsstandard (alltmer råvaruproducerande andel med relativt sett minskande andel high tech och därav följande långsiktigt sjunkande konsumtionsstandard av utländska varor, då inhemsk produktion saknas. Vad ska vi betala vår framtida relativt sett allt dyrare importerade konsumtion med? De senaste åren har vi fått cash till detta på andra sätt (vilka bubblor finns i detta?), bl a genom att sälja ut våra svenskägda företag).

Kanske klarar sig Sverige bättre än omvärlden, kanske inte. Det beror enbart på vad som händer i omvärlden, för Sverige är idag extremt beroende av denna för sin nuvarande levnadsstandard. men en sak är säker: Om framtiden vi alla ytterst lite. Hur många i Europa förutsåg Sovjetimperiets sammanbrott och dettas konsekvenser fem år före det inträffade?

Nu är jag kanske off-topic ämnet villapriser :)
 
Precis som Swetrot sa så syftade jag på den krisen i början av 90-talet/slutet av 80-talet...

Skälet till att jag tror det gör oss lite bättre rustade är förutom medvetenheten om att detta kan hända (förhoppningsvis), att vi redan har "bubblat" och justerat huspriser/valuta etc en gång

/K
 
klaskarlsson skrev:
Precis som Swetrot sa så syftade jag på den krisen i början av 90-talet/slutet av 80-talet...

Skälet till att jag tror det gör oss lite bättre rustade är förutom medvetenheten om att detta kan hända (förhoppningsvis), att vi redan har "bubblat" och justerat huspriser/valuta etc en gång

/K
Men... Amerikanarna hade ju också en fastighetskrasch för 20 år sen... På den punkten är vi ju precis lika erfarna som de är. :surprised:
 
Mikael_L
Ja, och såvitt jag förstått krisade det i nästan hela Europa samtidigt med Sverige, där för 17 år sedan. Men om vi hade det värst eller inte kan jag inte uttala mig om.

Jag kan väl inte uttala mig om något egentligen.
Jag har redan för 7 år sedan högljutt förklarat att nu kraschar den här bostadsmarknaden precis när som helst. Sen har det tuffat på stadigt uppåt hela tiden sedan dess, och inte små prisstegringar heller ...

Och allt tystare blir jag själv angående förutsägelser om framtiden ... :surprised:

Men helt krasst kan jag väl konstatera att om jag kunnat förutse ens hälften av framtiden de senaste 25 åren, så hade jag antagligen varit en mycket rik man numera ... :)

Men jag vill tacka alla för insiktsfulla inlägg som jag med förtjusning läser, då jag gärna försöker själv sätta mig in i hur det hela kommer att gå, även om jag inte längre vågar gissa något själv. Och Fogarbo, du kommer verkligen med intressanta tankar om det hela i ett större perspektiv.
Själv orkar jag knappt tänka längre än ränteutvecklingen i sig själv. :surprised:
 
Det finns bara två lägen då huspriserna spelar någon som helst roll, när man skall köpa sitt första hus, och när man skall sälja sitt sista (om man nu någonsin gör det). När man byter hus så har både det gamla och det nya antingen åkt upp eller ned samtidigt. (Om man nu inte flyttar mellan helt olika marknader, men detta kan man sällan tajma i alla fall.)

Om man sedan köper det första huset tidigt i livet spelar priset på detta hus inte heller någon större roll. Låt oss säga att man köper vid 30 års ålder och betalar 15% för mycket. Det motsvarar troligen att köpa samma hus till "rätt' pris ett eller två år senare. När man sedan säljer det sista huset 50 år senare har inflationen gjort inköpspriset fullständing ointressant, och 15% av ointressant än mer ointressant.

Kvar blir kapitalkostnaden för det initiala steget in i bostadsmarkanden. Där finns det kanske några procent att tjäna initialt, men efter ett par års bostadsinflation spelar knappast heller detta någon roll.

För att citera det ENDA vettiga jag någonsin hört en svensk mäklare säga: "Man kan knappast betala för mycket, möjligen köpa för tidigt"
 
Läsvärt om fastighetskrisen 1990... : http://www.ep.liu.se/undergraduate/abstract.xsql?dbid=5585

Sidan 44 är spännande - den visar fastighetsprisindex under raset. Intressant är att notera att kommerciella fastigheter efter en uppgång på +250% sjönk med 2/3 av sitt värde - dvs en fasansfull förlust - intressantast är dock småhusprisindexet som sjönk från ca 210 till kanske 180... Dvs en förlust på runtikring 15%...

Det stämmer egentligen ganska bra med de "ögonvittnesberättelser" jag har från äldre kollegor som satt med hus eller husköpstankar då det begav sig...

Nämligen att visst sjönk priserna - men det gjorde också utbudet - bara de som absolut måste sälja sålde - och priset förändring var -15%....

Det är en intressant artikel när vi diskuterar och jämför - framförallt också för att det är första gången jag åtminstone ser siffror med källhänvisning på exakt vad som hände - och den bekräftar ett intryck jag haft - att det främst var en finansvalpkris - inte en villaägarkris.

Lägg märke till kurvorna över realräntor också - de går knappt över 10 % (14% som värst) och andelen av hushållets disponibla inkomst är inte heller förfärande någon gång.

Om man sedan går till fig15 på sidan 46 ser man hushållens räntekostnader av disponibel inkomst - som 2005 låg på 4% att jämföra med 10% då det begav sig.

Knappast någon anledning till panik och ångest alltså. Eller så kan man läsa den välgrundade slutsatsen på sidan 80.

Men det är klart - man säljer fler lösnummer på att skriva om förestående panikförsäljningar av lyxvillor till korvörepris än om att det kommer att fortsätta svagt uppåt utan några större risker ;-)

Vad jag tror ? Att jag om ett år har ökat mitt värde på villan med ca 10% igen... För att det i Stockholm byggs ett par tusen nya bostäder om året och flyttar in 10 ggr fler hushåll...
 
Snailman
Tja, i mitt område byggdes väl ca ett dussin hus under -89 -91 ett antal år senare så var ca 3 st sålda på exekutivt för ca 600 tusen styck, så de som sålde då hade väl några hundratusen i skuld kvar... jag köpte väl nåt år senare för ca 850 , de som sålde hade väl ca 100 tusen ytterligare i lån än vad de fick för huset, nästa sålde väl för ca 900

en del av dem var ju arbetslösa oxå...

idag är de väl värda ca 1,5 mille, har inte sålts nåt av dem på ett par år. av detta dussin hus är det inte en enda av dem som byggde dem som bor kvar...

Dessa var ju vanliga familjer med vanliga jobb, för staden som helhet kan man väl säga att inga hus byggdes på 10 år, knappt några husförsäljningar gjordes under en tioårsperiod, och de få försäljningar som gjordes var inte särskilt frivilliga.

Så definitivt drabbades många hårt och fick dras med skulder länge efteråt.

Ser man dock till stadens totala invånarantal, så drabbades ju rätt få, men av de som byggt nytt, var det ju helt andra proportioner...

man kan ju intala sig att detta aldrig kommer att inträffa igen, men då är man nog ganska blåögd.
 
Angelven skrev:
Nämligen att visst sjönk priserna - men det gjorde också utbudet - bara de som absolut måste sälja sålde - och priset förändring var -15%....
Ja i snitt kanske, men i vårt område (stockholmsförort) sjönk priserna till hälften ungefär.
 
Ja det var en tuff tid för många, men prisförändring på 15%, det vet jag inte i vilket område detta var. Förlusten för vissa var betydligt högre. Jag var själv ganska ensam om att bygga -93, tomten fick jag för halva priset av vad de kostat innan krisen, detta i Bjärred, Skåne. Huset blev också mycket billigt, då LB-Hus, som kursat några år tidigare, stod med en hel fabrik utan uppdrag. Kursade igen 1994. Huset såldes för några månader sedan, med regäl vinst.
 
Angelven skrev:
Läsvärt om fastighetskrisen 1990... : [länk]
Nu ska jag erkänna att jag inte har läst hela rapporten, men jag har läst inledningen [1-4] och slutsatsen [78-80], och jag blev inte direkt lugnare av det. Jag vill samtidigt rekommendera FI's rapport om utvecklingen på bolånemarknaden: http://www.fi.se/Templates/Page____9873.aspx

För det första, den här rapporten (som Angelven hänvisar till) skrevs 2005, innan subprime-bomben hade börjat nystats upp i USA. Jag hade gärna sett att den skrivits idag.

I USA hade man ett reellt prisfall på ~15% som började 1979.
I USA hade man ett reellt prisfall på ~12% som började 1989.
I USA har man ett reellt prisfall på betydligt mer än så som började förra året.

I Sverige hade vi ett reellt prisfall på 31% som började 1979.
I Sverige hade vi ett reellt prisfall på 36% som började 1990.

Tittar man på en graf över reella fastighetspriser de senaste 30 åren så överensstämmer de löjligt mycket. Har vi, eller kommer vi att få ett reellt prisfall på bostäder i Sverige idag? Med tanke på riksbankens direktiv så skulle dessutom ett reellt prisfall på bostäder idag även betyda ett nästan precis lika stort prisfall i nominella tal.

De som skrev rapporten skrev:
Lån som tecknats under 2000-talet har heller inte urholkats på grund av en hög inflationstakt, vilket skedde under hela 1980-talet, och 2000-talets låga inflationstakt har även gjort att förväntningar om framtida prisökningar på bland annat fastigheter hållits nere.
Man antyder att det skulle vara något som talade emot en ny kris. Hurdå? En hög inflationstakt beyder ju ett urholkat penningvärde och därmed innebär fastigheten en större säkerhet för lånet. Med samma resonemang borde ju deflation vara drömsitsen, men det skulle ju snabbt innebära att lånet för de högst belånade skulle överstiga värdet på säkerheten.

Jag skulle även vilja påstå att "2000-talets låga inflationstakt har även gjort att förväntningar om framtida prisökningar på bland annat fastigheter hållits nere." är rent skitsnack. Jag skulle i stället vilja påstå att 2000-talets stora prisökningar på fastigheter gjort att förväntningarna om framtida prisökningar på fastigheter aldrig varit så stora som nu.

Angelven skrev:
Lägg märke till kurvorna över realräntor också - de går knappt över 10 % (14% som värst) och andelen av hushållets disponibla inkomst är inte heller förfärande någon gång.
Har du funderat på vad realräntor på 10% skulle innebära idag? Förmodligen tre-dubblade ränteutgifter för alla med lån. Effekten blir dessutom dubbel, eftersom man inte får dra av räntor som överstiger 100 kkr. Jag vet många med ränteutgifter på 10-14 kkr per månad, vilket motsvarar kanske 1/4-1/3 av nettoinkomsten.


Angelven skrev:
Om man sedan går till fig15 på sidan 46 ser man hushållens räntekostnader av disponibel inkomst - som 2005 låg på 4% att jämföra med 10% då det begav sig.

Knappast någon anledning till panik och ångest alltså.
2005 låg reporäntan på i snitt 1,8%

Angelven skrev:
Vad jag tror ? Att jag om ett år har ökat mitt värde på villan med ca 10% igen... För att det i Stockholm byggs ett par tusen nya bostäder om året och flyttar in 10 ggr fler hushåll...
Vilket skulle bevisas: "Jag skulle i stället vilja påstå att 2000-talets stora prisökningar på fastigheter gjort att förväntningarna om framtida prisökningar på fastigheter aldrig varit så stora som nu." :D

Det pratas ofta om inflyttning och att "folk måste ha någonstans att bo". Får jag fråga vad de här nio hushållen som blir utan bostad tar vägen? Kan det vara så att om priser på fastigheter skulle gå ner så skulle även det här tionde hushållet välja att göra som de andra nio? Eller kan det vara så att om arbetsmarknaden blir trögare så vänder flyttströmmarna?

Vad jag tror? Jag har verkligen ingen aning, men jag skulle kunna tänka mig att spannet för framtida prisutveckling på fastigheter de närmaste två åren ligger mellan +10 och -40 procent. Blir det en nedgång så tror jag att den i så fall har sin grund i
1) Restriktivare utlåning pga ökad risk (vilket i sin tur minskar efterfrågan).
2) Att många får avslag när amorteringsfriheten skall förnyas, vilket kommer som en chock.

Det här är verkligen något som intresserar mig då jag själv är i köpartagen. Jag är övertygad om att husköp nästan alltid är en bra investering. Men! man kan bränna sig för livet om man köper vid fel tillfälle. Som mycke_nu skrev så kan man faktiskt "köpa för tidigt".
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.