Hur ofta är det rimligt att byta ut hela köket?

[trähandtag]

För egen del köpte vi ett hus som hade en blandning av originalkök från 1928 och ett enklare kök, då huset hade varit kontorshotell. Dessutom hade köket ett svampigt golv, som visades sig var vattenskadat. allt fick rivas ut och ett nytt kök från Ikea installerades år 2006, som fungerar fint fortfarande. Tror att vi har köket kvar ca 20 år till, om vi bor kvar.

 

[Timmertorsten]

Jag tror att dom flesta som köper hus och bostadsrätt delvis gör det för möjligheten att påverka sitt eget boende, som tycker att hyresrätternas inrökta 80-talskök inte är trivsamt trots att det inte är helt utslitet än.

Har alla hyresrätter 80-tals kök och rökande boende, eller har du fördomar?

 

[Den ofrivillige klåparen]

Har alla hyresrätter 80-tals kök och rökande boende, eller har du fördomar?

Kan du föreställa dig något annat alternativ än dom två du gav?

 

[maria01]

efter att hemnet knarkat i flera år så är det inte ofta man ser hus med riktiga kvalitets kök fast hus som kostar över 10 miljoner

 

[xxargs]

Tror en faktor som bestämmer hur fort en komplett kök rivs ut, hänger ihop att endera hälften i ett nytillträdd bostad vill tvätta och gno på nära pedantnivå bort alla spår av den förra boendet - dvs. både verklig och inbillade äckelpäckel långt över en normal flyttstädning gör och är köket lite för gammalt och slitet och har skavanker så når man inte upp till förväntningarna hur mycket man än försöker och så blir det tryck på den andre hälften att göra något åt saken... Tada, köksrenovering!!

och nej, detta är inte påhittat...

 

[Slottsbäcksväktarn]

Frågan är alltså: Varför rivs fullt fungerande kök långt innan deras praktiska och ekonomiska livslängd ens börjat närma sig slutet?

För att man vill och man har (eventuellt) råd.

Som villaägare föredrar jag att anlägga ett professionellt sätt att se på min fastighetsförvaltning och dess ekonomi

Jag ser villan mer som ett boende som jag skall trivas i, må bra i och umgås med nära och kära i.

utifrån fastighetsekonomiska utgångspunkter

Det tror jag är ointressant för ganska många.

 

[Timmertorsten]

Kan du föreställa dig något annat alternativ än dom två du gav?

Ja att du uppenbarligen har fördomar. Om vi börjar med alla nybyggda hyresrätter så byggs de inte med 80-tals kök. Men jag släpper det där.

 

[Ingvar 58]

Detta är anledningen till att människan aldrig kommer att nå sina klimatmål, hur många man än sätter upp.

Det finns helt enkelt inget tänk hos majoriteten av befolkningen och företagen, att man ska fundera lite över resurser och hushållning med dessa.

Vi lever nu, för stunden. Framtiden får nån annan ta hand om.

 

[Den ofrivillige klåparen]

Ja att du uppenbarligen har fördomar. Om vi börjar med alla nybyggda hyresrätter så byggs de inte med 80-tals kök. Men jag släpper det där.

Det var ju ett av dina alternativ. Allt som sägs och skrivs är inte ordagrant, förstår du. Jag tror att du tror att jag är dum, men det säger isåfall mer om dig än mig när det kommer till fördomar.

 

[zniff]

Nånting som kan misstolkas är det här med att "sätta sin prägel på" sitt boende, i detta fall köket.
När vissa väljer att tolka det som snobbigt, så vill jag bara inflika - efter egen erfarenhet - att det ofta handlar om funktion och ekonomi.
Precis som trådskaparen tycker jag att ett kök kan hålla i 30-50 år. OM ingenting annat förändras. Men världen och marknaden förändras, och våra behov därefter. Själv har jag gjort en uppgraderingsresa av ett fullt friskt Marbodalkök under Covid, då mycket tid fanns till övers. Hade tröttnat på smällande dörrar, och både fullutdrag och mjukstängande (och tysta) lådor var premium hos tillverkaren vid köpetillfället. Dock, genom uppgradering till moderna Blum beslag för dörrar samt låd"stommar" från IKEA (också de med beslag från Blum tror jag) har jag nu ett kök som är topnotch i min smak. So far so good.
Nu råkar jag ha ett lantställe med ett "fullt fungerande kök".... och efter att ha vant mig vid mitt smidiga primära kök börjar jag nu återigen irritera mig på smällande luckor och tråkiga lådor. Känns det igen? Så antingen gör man samma resa för detta kök, eller, med en del ändringar av köksplan (samt byte av golv) byter ut allt och passar på att "sätta sin prägel" på det hela.
Jag tror nog att detta kan vara en rimlig anledning till att det byts kök i majoritetsfallen; man vill ändra/byta något litet och plötsligt ligger det värde att byta ut allt.

 

[returen]

Nånting som kan misstolkas är det här med att "sätta sin prägel på" sitt boende, i detta fall köket.
När vissa väljer att tolka det som snobbigt, så vill jag bara inflika - efter egen erfarenhet - att det ofta handlar om funktion och ekonomi.
Precis som trådskaparen tycker jag att ett kök kan hålla i 30-50 år. OM ingenting annat förändras. Men världen och marknaden förändras, och våra behov därefter. Själv har jag gjort en uppgraderingsresa av ett fullt friskt Marbodalkök under Covid, då mycket tid fanns till övers. Hade tröttnat på smällande dörrar, och både fullutdrag och mjukstängande (och tysta) lådor var premium hos tillverkaren vid köpetillfället. Dock, genom uppgradering till moderna Blum beslag för dörrar samt låd"stommar" från IKEA (också de med beslag från Blum tror jag) har jag nu ett kök som är topnotch i min smak. So far so good.
Nu råkar jag ha ett lantställe med ett "fullt fungerande kök".... och efter att ha vant mig vid mitt smidiga primära kök börjar jag nu återigen irritera mig på smällande luckor och tråkiga lådor. Känns det igen? Så antingen gör man samma resa för detta kök, eller, med en del ändringar av köksplan (samt byte av golv) byter ut allt och passar på att "sätta sin prägel" på det hela.
Jag tror nog att detta kan vara en rimlig anledning till att det byts kök i majoritetsfallen; man vill ändra/byta något litet och plötsligt ligger det värde att byta ut allt.

snobbism är det mest vanliga, kök som är nästan eller helt nya byts ut för att designen inte passar, vitvarorna i bästa fall med plasten på återfinns på återvinngingscentraler

 

[Timmertorsten]

Det var ju ett av dina alternativ. Allt som sägs och skrivs är inte ordagrant, förstår du. Jag tror att du tror att jag är dum, men det säger isåfall mer om dig än mig när det kommer till fördomar.

Nu fattar jag inte vad du menar, du skrev ju detta: ”Jag tror att dom flesta som köper hus och bostadsrätt delvis gör det för möjligheten att påverka sitt eget boende, som tycker att hyresrätternas inrökta 80-talskök inte är trivsamt trots att det inte är helt utslitet än.” Det är inte mina ord utan dina? Jag har inte gett några alternativ. Over and out.

 

[Ulric]

Vi flyttade hit 2005, köket var då original från 1967, slitet och framförallt illa planerat med bardisk som sköt ut så att vårt stora köksbord inte fick plats (mycket stor familj). Vi bytte inte ut köket utan målade och flyttade om skåpen, höjde upp bänkskivor, tapetserade om och lade nytt golv. Laminat, för det var det vi hade råd med då.

Dessutom helt ny uppsättning vitvaror, då allt utom köksfläkten var trasigt och den var lagad med ståltråd.

Nu nästan 20 år senare är köket slitet igen - stor familj, som sagt - och jag kollade på IKEA vad det skulle kosta att ersätta skåp och luckor med enklaste alternativ. 64500 för att få vad vi redan har spenderar jag hellre på något annat, och då var ändå inga ytskikt med i kalkylen.

 

[Workingclasshero]

Frågan var aktuell i en Survey, med samma rubrik, här på Byggahus för ett tiotal år sedan. Svarsalternativen sträckte sig mellan vart femte år och vart trettionde år. Jag kunde inte svara, eftersom jag anser att en femtio- eller sextioårs intervall bör vara en allmän utgångspunkt, om man har ett kvalitetskök.

Frågan har varit aktuell för mig vid olika tillfällen. Jag har bott i min villa, byggd 1948, i snart 27 år. Mitt kök är ett påkostat Kanadakök, installerat av husets andra ägare år 1971, själv är jag tredje ägare av villan. Stommar i björk, luckor i valnöt. Köket är snart 55 år gammalt, men det funkar utmärkt och ska inte kasseras på länge än.

Grannvillan med samma byggår har bytt ägare 4 gånger under de 27 år jag bott här. Vid lika många tillfällen har de nya ägarna installerat ett nytt kök. Samtliga dessa nya kök var i alla praktiska och kvalitativa avseenden väsentligt sämre än det 60-talsskök, som fanns där 1997, när vi flyttade in som grannar.

Frågan är alltså: Varför rivs fullt fungerande kök långt innan deras praktiska och ekonomiska livslängd ens börjat närma sig slutet?

Som villaägare föredrar jag att anlägga ett professionellt sätt att se på min fastighetsförvaltning och dess ekonomi. En förebild är professionella fastighetsförvaltare, såsom SABO och större bostadsrättsföreningar. Ingen sådan fastighetsägare byter ett ännu fungerande femtio- eller sextiotalsalskök, om det inte krävs p.g.a. nödvändiga stambyten eller liknande yttre orsaker.

Något stambyte har inte varit aktuellt i grannvillan. Varför köken åker ut och in där, med ca 5 års mellanrum, är alltså höggradigt oklart, närmast ett mysterium. Är grannvillans alla nya ägare ekonomiska idioter? Är de känslostyrda bimbos, påverkade av reklam, media, tidsanda och influencers? Jag skulle inte tro det. Mystiken tätnar!

Vore intressant att höra synpunkter från andra villaägare, utifrån fastighetsekonomiska utgångspunkter, eller vilka andra utgångspunkter som föredras.

/Olle

Jag gillar att bo i ett land där man är fri att byta kök när man vill.
Jag gillar också när man inte byter i onödan.
Jag gillar när man annonserar ut sitt begagnade kök så någon annan kan ha nytta av det.
Jag gillar tanken på att jag ska byta ut mitt kök som nu är 33 år gammalt, får se när det sker......
/Workingclasshero

 

[Ryzen]

Frågan var aktuell i en Survey, med samma rubrik, här på Byggahus för ett tiotal år sedan. Svarsalternativen sträckte sig mellan vart femte år och vart trettionde år. Jag kunde inte svara, eftersom jag anser att en femtio- eller sextioårs intervall bör vara en allmän utgångspunkt, om man har ett kvalitetskök.

Frågan har varit aktuell för mig vid olika tillfällen. Jag har bott i min villa, byggd 1948, i snart 27 år. Mitt kök är ett påkostat Kanadakök, installerat av husets andra ägare år 1971, själv är jag tredje ägare av villan. Stommar i björk, luckor i valnöt. Köket är snart 55 år gammalt, men det funkar utmärkt och ska inte kasseras på länge än.

Grannvillan med samma byggår har bytt ägare 4 gånger under de 27 år jag bott här. Vid lika många tillfällen har de nya ägarna installerat ett nytt kök. Samtliga dessa nya kök var i alla praktiska och kvalitativa avseenden väsentligt sämre än det 60-talsskök, som fanns där 1997, när vi flyttade in som grannar.

Frågan är alltså: Varför rivs fullt fungerande kök långt innan deras praktiska och ekonomiska livslängd ens börjat närma sig slutet?

Som villaägare föredrar jag att anlägga ett professionellt sätt att se på min fastighetsförvaltning och dess ekonomi. En förebild är professionella fastighetsförvaltare, såsom SABO och större bostadsrättsföreningar. Ingen sådan fastighetsägare byter ett ännu fungerande femtio- eller sextiotalsalskök, om det inte krävs p.g.a. nödvändiga stambyten eller liknande yttre orsaker.

Något stambyte har inte varit aktuellt i grannvillan. Varför köken åker ut och in där, med ca 5 års mellanrum, är alltså höggradigt oklart, närmast ett mysterium. Är grannvillans alla nya ägare ekonomiska idioter? Är de känslostyrda bimbos, påverkade av reklam, media, tidsanda och influencers? Jag skulle inte tro det. Mystiken tätnar!

Vore intressant att höra synpunkter från andra villaägare, utifrån fastighetsekonomiska utgångspunkter, eller vilka andra utgångspunkter som föredras.

/Olle

För att folk har för mycket pengar.