Gå ner i tid och lön, bygg och renovera själva istället för att leja bort byggnadsarbeten, fönster och tak byten eller liknande och försök istället att ägna mer tid åt varandra och barnen.Clarken37 skrev:
Det blir ju obetydligt mer kvar i den egna plånboken för att man ökar lönen 10 000kr/mån och inget av det får man ta med när man trillar av pinn.
Det är både svenskt näringsliv och regeringens utredningstjänst som kommit fram till att det lönade sig skattemässigt att slopa värnskatten. Det är inte åsikter utan fakta.J JohanLun skrev:
Klyftorna som finns i Sverige finns redan och de är mellan löntagare och företagare/kapitalägare som har väldigt låga skatter. De höga marginalskatterna ÖKAR klyftorna mellan de rika och löntagare och gör det omöjligt för löntagare att komma ikapp? Förstår du inte sambandet?
Vi hade en fastighetsskatt men slopade den hade den behållits och i stället sänkt alla marginalskatter så hade alla gynnats. Istället var det en utlösande faktor som gjorde bostadspriserna enorma och skapade en av västvärldens värsta bostadsbubblor. De som då satt i kåkar i Stockholm tex fick skattelättnader på kanske 40-100+ k per år. Vem exakt gynnades av detta? Det enda det ledde till var att folk tyckte att de kunde köpa mycket dyrare bostäder och racet var igång.
Mer marginalskatt bör slopas utan att det kostar staten något.
Ffa kan man sänka bidragen. De lägsta inkomsterna i Sverige är inte låga. Däremot saknas incitament då diffen mot bidragen är marginell. En lågavlönad som jobbat hela livet har samma pension som någon som aldrig jobbat.
Du förstår inte dynamiken trots att jag förklarat med väldigt många exempel. Att argumentera med dig är som att argumentera med Gunnar Sträng. Poängen är INTE hur hög den totala skatten blir utan hur hög skatten blir på att man ökar sin inkomst. Alla som tjänar över 51k och ska avancera sin karriär/jobba mer stället sig frågan om det är värt det med 53% marginalskatt. Bevisligen svarar väldigt många nej på den frågan då staten tjänade på att slopa värnskatten.
Samtidigt säger du själv inte kan höja din lön annat än genom att byta jobb vilket du inte vill. Så du behöver inte ställas inför dilemmat. Om din chef erbjöd dig en ny tjänst som ger 50k mer i månaden brutto men också mycket mer jobb och ansvar, skulle det då kvitta för dig om du får 20 eller 35 netto? Har svårt att se det ärligt talat.
Redigerat:
Problemet är att på den typen av tjänst jag har så finns inte möjlighet att jobba deltid. Det är helt byta bana i livet isf som gäller.F fribygg skrev:
Jag är dessutom väldigt bra på det jag gör och genererar massor av skatt till staten. Helt skevt att jag ska sluta med mitt jobb för att spika på huset.
Nja, det är ett partsinlägg. Nationalekonomi är inte fakta utan en modell. Det är enligt mig skillnaden mellan ekonomi och matematik/fysik. Givetvis finns modeller där också, men mindre psykologi.
Initialt kostar det, effekten -kanske- kommer sen, jag säger inte emot att det kan finnas en logik i det. Om din teori funkar kommer det kompenseras.
Jag är inte emot att sänka marginalskatten om det funkar och ger samma skatteintäkt, men jag är mycket tveksam att HÖJA andra skatter som fastighetsskatt och skatten för de som tjänar mindre initialt för att kunna sänka marginalskatten.
Där är jag helt enig.
Jag har förvisso bara läst 20p nationalekonomi, men jag har dessutom läst massor av matte. Teoretiskt tror jag att jag bör kunna hänga med på dina resonemang. Det betyder inte att jag tror att den modell du beskriver fungerar. Jag tror sveriges problem framförallt ligger på annat än marginalskatten.
Klart det inte kvittar hur mycket mer jag tjänar. För mig är det snarast att om jag får ett jobb med mindre frihet, inte kan jobba hemma 2-3 dagar per vecka. Tvingas till övertid flera dagar i veckan så kan inte 10.000 kompensera det. Visst, den dag barnen är utflugna skulle jag kunna överväga det. Men tills dess så prioriterar jag att kunna träffa dem, vara med på aktiviteter osv. För att köpa alla tjänster som tar tillbaka tiden jag förlorar måste jag tjäna ännu mycket mer, visst, får jag 30.000 extra i fickan kan jag säkert köpa mig tid. Jag vet inte var gränsen går där jag skulle byta till ett jobb som kraftigt tar bort min fritid. Det handlar nog mer om att om jag fick ett jobb som var otroligt kul skulle jag kunna tänka mig det. För pengar, ja, om det gav extremt bra och jag kunde ha det i 2-3 år och sen gå tillbaka. Men inte om det krävs flera år för att nå dit och sen lägga den tiden för att få en högre lön. Jag skulle nog kunna tänka mig att starta ett företag, lägga all tid i ett par år för att sen trappa ned. Men inte lönearbete på det sättet, åt nån annan.
Därmed förstår jag att din önskan om pendling <30 minuter är väldigt viktig. Och att ha nära till aktiviteter. Det är viktigt ÄVEN om man inte jobbar övertid.
Att kunna klippa gräset på lunchen, vara hemma när barnen kommer hem och ta en kopp kaffe när de käkar mellis, skjutsa till nån sportaktivitet kl 16 och sen fortsätta jobba lite till efter det. Det är värt otroligt mycket pengar. Jag hade inte så innan covid, men jag jobbade en period 80% för att hinna med. Jag övervägde då att byta jobb, men nu har jag det för bra, trots en lön som är betydligt lägre jag skulle kunnat få på andra ställen. Jag har offrat karriär för att ha ett bättre liv hemma.
Sen är jag lite förundrad att de som jag vet har höga tjänster också lämnar barn vid halv nio på skolan, eller hämtar vid 15:30. Har varit föräldrar i barnens skola som varit VD eller sitter i ledningen för företag med miljardomsättning som ändå lämnar barnen på skolan. Bra för dem.
Om du är så förbannat duktig borde du kunna hitta en arbetsgivare som låter dig ha en rimligare arbetstid.
Vad är det egentligen du jobbar med?
Jag är lite skeptisk till de som säger de är så förbaskat bra så de överglänser alla andra. Väldigt många är faktiskt rätt bra på sina jobb, och seriösa. Är du så unik att bara du kan göra de där extra 20h varje vecka? Kan du inte delegera några uppgifter? Ett arbete som bygger på en persons expertis får ju ingen utväxling. Om du kan skapa en organisation, leda dina projektdeltagare eller anställda till att göra ett bättre jobb så får du utväxlingen utan att göra allt jobb själv.
Jag tycker själv att restid är bortkastad tid så den får gärna vara så kort som möjligt. Tyvärr blir det ofta 45-60 minuter kollektivtrafik i Stockholm om inte ännu längre. Vill man inte bo i lägenhet centralt tar det tid. Enda som går snabbt är väl att tex. bo i Sollentuna och jobba i Kista och köra bil. Jobbar man hemma ibland minskar behovet av att ha kort restid. Själv cyklar eller springer jag till jobbet ibland så blir restiden träningstid.
Jag bryr mig inte om hur gammalt huset är men min fru är lite som TS sambo. Dock bor vi i ett hus ca 50 år gammalt, men arkitektritat.
När det gäller lön och arbetstider och valmöjligheter är jag kanske lite udda. För snart tio år sedan tjänade jag 100 000 kr i månaden utan att anstränga mig alls. Jag trivdes inte med det och har nu ett jobb där jag tjänar betydligt mindre och där arbetsbelastningen hålls till ungefär vad ett heltidsarbete är. Arbetet känns meningsfullt och jag trivs. Dock en hel del längre resor som äter upp fritid.
Sedan startade jag nyligen eget företag parallellt. Det är inte mycket pengar men en hel del stress eftersom min tjänst levereras där och då kunden önskar och ibland bokas med kort varsel. Ingenting jag blir rik på men väldigt intressant att driva denna one man show med allt från utveckling av tjänsten till marknadsföring och leverans. En total motpol mot min anställning där det är många anställda och trögrörligt. (Att ta betalt för resor och restid med mera likt en hantverkare skulle döda mitt företag omedelbart)
Skattesystemet har jag accepterat men inser att jag skulle ha ett bättre liv i många andra länder. Att jag fortfarande är kvar säger troligen att Sverige ändå är bra.
Att hämta och lämna barn har aldrig varit ett problem och det är praktiskt nära till förskolor och skola. VAB har jag gjort en halv dag, planerat i förväg. Jag tycker problem med VAB överdrivs om man inte har väldigt många barn som är väldigt mycket sjuka.
Aktiviteter för barnen bör finnas i närområdet och man får välja bort saker som bara finns långt bort.
Jag bryr mig inte om hur gammalt huset är men min fru är lite som TS sambo. Dock bor vi i ett hus ca 50 år gammalt, men arkitektritat.
När det gäller lön och arbetstider och valmöjligheter är jag kanske lite udda. För snart tio år sedan tjänade jag 100 000 kr i månaden utan att anstränga mig alls. Jag trivdes inte med det och har nu ett jobb där jag tjänar betydligt mindre och där arbetsbelastningen hålls till ungefär vad ett heltidsarbete är. Arbetet känns meningsfullt och jag trivs. Dock en hel del längre resor som äter upp fritid.
Sedan startade jag nyligen eget företag parallellt. Det är inte mycket pengar men en hel del stress eftersom min tjänst levereras där och då kunden önskar och ibland bokas med kort varsel. Ingenting jag blir rik på men väldigt intressant att driva denna one man show med allt från utveckling av tjänsten till marknadsföring och leverans. En total motpol mot min anställning där det är många anställda och trögrörligt. (Att ta betalt för resor och restid med mera likt en hantverkare skulle döda mitt företag omedelbart)
Skattesystemet har jag accepterat men inser att jag skulle ha ett bättre liv i många andra länder. Att jag fortfarande är kvar säger troligen att Sverige ändå är bra.
Att hämta och lämna barn har aldrig varit ett problem och det är praktiskt nära till förskolor och skola. VAB har jag gjort en halv dag, planerat i förväg. Jag tycker problem med VAB överdrivs om man inte har väldigt många barn som är väldigt mycket sjuka.
Aktiviteter för barnen bör finnas i närområdet och man får välja bort saker som bara finns långt bort.
Finns ett otal utredningar. Alla har kommit fram till samma sak. Värnskatten skadar och minskar arbete och skatteintäkter. Finns flera utredningar som visar på att ytterligare marginalskattsborttagningar skulle få samma effekt.J JohanLun skrev:
Du upprepar hela tiden att ”det finns viktigare saker att ta tag i” ja säkerligen många. Men det är ytterst märkligt att resonera så och indikera man endast kan ha 2-3 bollar i luften samtidigt. Vi har otroligt många total meningslösa saker som läggs fokus på hela tiden. Vi hade i över ett årtionde en instans som fick miljoner varje år kallad ”centrum mot rasism”. Deras främsta merit var att komma fram till att glassen Nogger Black var rasistisk. Poängen är att det finns många (meningslösa) bollar i luften konstant.
Allt är en avvägning i livet. Men att högkompetenta gör det de gör bäst så mycket som möjligt och låter andra göra det de är bäst på så mycket som möjligt är nyckeln till ekonomisk tillväxt är alla teoretiska modeller mer eller mindre överens om. Beskattar du arbete hårt kommer du de facto få mindre arbete gjort. Beskattar du fastigheter kommer inte fastighetspriser skena. Att de skenat som de gjort i Sverige har lett till enorma lån vilket gjort att vår ekonomi gått uselt när räntorna stigit.
Sverige står ut mot extrema länder som USA, Singapore har en mkt högre property tax än Sverige. Diffen mellan skatt på arbete och kapital är även den extrem i Sverige kontra liknande länder.
Om nu sänkt eller slopad statlig skatt inte innebär sänkta skatteintäkter, varför ska man då återinföra fastighetsskatten? Bara för att jävlas med folk? För att tvinga ner bostadspriserna och därmed utplåna kapital och göra svenskar i allmänhet lite fattigare?
Bostadspriserna lär knappast skena igen så länge man inte börjar om med krisräntor, finns inte betalningsutrymme för det. Så det borde räcka med det för att hålla bostadspriserna under kontroll.
Jag ser gärna sänkt eller slopad skatt, i princip vilken skatt som helst, men det skaver lite när man säger ”Staten borde inte ta mina pengar, den borde ta deras pengar i stället.”
Bostadspriserna lär knappast skena igen så länge man inte börjar om med krisräntor, finns inte betalningsutrymme för det. Så det borde räcka med det för att hålla bostadspriserna under kontroll.
Jag ser gärna sänkt eller slopad skatt, i princip vilken skatt som helst, men det skaver lite när man säger ”Staten borde inte ta mina pengar, den borde ta deras pengar i stället.”
Då får ni nog bli kvar i nuvarande boende eller satsa på den där 'billiga' hyresrätten du påståd dig kunna få då du uppenbarligen inte har råd att skaffa det boende HON önskar trots din goda lön.
Jag håller med TS om att ökad fastighetsskatt sannolikt leder till lägre priser.Kilrain skrev:
Kanske även lägre byggande, då lönsamheten kommer minska.
Jag tror det TS vill mena är att en slopad marginalskatt kommer göra att han och alla läkare plötsligt finner det lönsamt att jobba 10h till per vecka och genom det öka landets BNP, använda sina pengar till att avlöna de som idag släpar fötterna efter sig med att istället städa, slaska rödfärg på deras hus för 20.000 istället för 100.000 eller göra andra sysslor.
Jag tror detta inte alls är udda. Många som börjar på ganska krävande jobb ser att fritiden försvinner, tiden med barn försvinner, att det man gör förvisso genererar mycket pengar men framförall till någon annan och inte är speciellt kul. Då är det att föredra ett roligt jobb där man både gör nåt kul och kan styra sin egen dag, ha kvar lite fritid men då tyvärr i vissa fall tjäna mindre. De som är riktigt bra på det som de gör och gör nåt de tycker är kul kan nog lyckas med reptricket att faktiskt tjäna bättre, ha kul och inte jobba mer än 30h per vecka.P Pin skrev:
Hade vi nog redan gjort om jag fick bestämma.F fribygg skrev:
Med det kanske var en väldigt objektiv undersökning, iallafall?
Jo, och allt vi kan göra är ju (nästan) att försöka rösta rätt. Tyvärr tror jag få politiker läser här, för att få din röst hörd får du hitta på ett annat sätt. Om de nu gjorts objektiva utredningar på att det helt säkert lönar sig ta bort marginalskatten. Då har du nog svårt att lägga mer tyngd bakom detta här... Om du nu inte jobbar med där du kan lobba för detta?
Ja, självklart skulle det påverka huspriserna neråt. Och ägare/säljare skulle förlora på det. Stora kapitalmängder skulle helt enkelt utplånas.J JohanLun skrev:
Men varför? Det är tveksamt om köpare vinner nåt på det. Man får lägre inköpspris och lån men högre driftskostnad per år. Nånstans hamnar nog balansen där det blir ungefär samma totalkostnad som nu. I stället för att betala ränta till banken får man betala skatt till staten. Och banken kan man åtminstone köpa aktier i.
Sänkt marginalskatt, absolut. Alltid bättre när folk får behålla mer av sina pengar. Jag är bara tveksam, ytterst tveksam, till poängen med att straffbeskatta andra när man själv vill ha sänkt skatt.
Jag är överens med TS i det att lägre skatter sannolikt ger mer arbetade timmar.
Frågan är ju. Är det viktigare att sänka skatten för de som idag går på bidrag och inte jobbar alls för att få dem i jobb...
eller sänka skatten för de som idag tjänar över 650.000 om året och få dem att producera ännu mer? Ganska många av dessa har troligen redan idag ingen övertidsersättning, så en ytterligare arbetad timme ger inte automatiskt mer lön. Men kanske bonus eller en högre löneökning.
Där jag inte är överens med TS/Clarkan men med dig Kilrain, att höja skatten för någon för att sänka den för någon annan... Det tycker jag är fel väg att gå.
Man får börja med att sänka utgifterna, nästa steg är då att skapa utrymme för att sänka skatten och då sänker man den där man får störst effekt. Om det är för dem som går på bidrag eller de som tjänar en mille om året kan jag inte uttala mig om, men min magkänsla skulle vara gruppen som idag jobbar 0 timmar. Även om de sannolikt är betydligt mindre produktiva än TS.
Givetvis, om det blir pomperipossaskatten (för de som minns den, jag gör det knappt men har läst om det senare) som Astrid Lindgren skrev om som var MER än 100%... Då är det ju en annan femma... Så en marginalskatt med brytpunkt på säg 30.000 och som skulle vara säg 80%. Då är jag också övertygad om att produktiviteten skulle minska. Om marginalskatten är 40% (dvs ca 8% mer än kommunalskatten) så tror jag att den har ganska liten betydelse. För de flesta är den ca 50%. Det är fortfarande värt att få en lönehöjning. Det känns fortfarande att gå ned till 80% i tid.
Jag vill ju säga att ska man titta på detta så får man använda de begrepp som är vedertagna. Pratar vi inkomstskatt så lyfter man bort arbetsgivaravgiften från diskussionen för att inte jämföra äpplen och päron. Det betyder inte att man inte ska diskutera den. Men man måste vara tydlig i begreppen. Jag tycker man ska titta på den totala skattesatsen. Inte marginalskatten. Givetvis, för den extra arbetade timmen eller löneförhöjningen, eller att förhandla till sig någon förmån (som tex en förmånsbil som "kostar mer" än förmånsvärdet) så är det marginalskatten som är intressant. Men för den som betalar skatt så är det mer rimligt att titta på vilken total skatt i kronor eller procent (totalt) man betalar.
Men, det viktigaste är nog, det lönar sig inte att hetsa upp sig för detta. Antingen betalar man skatten, eller flyttar man eller sätter upp ett eget företag.
Nu har jag läst ditt svammel om skatter och sambeskattning i sida upp och sida ner, och har sällan hört något värre.
Nej, det är INTE bättre för kvinnor i de länder i Europa som tillämpar olika varianter av sambeskattning.
Gubbslem av diverse typer är säkert nöjda med sakernas tillstånd i t.ex. Tyskland, men kvinnorna är d3et inte.
Förvärvsfrekvensen hos kvinnor är generellt låg, och barnafödandet katastrofalt lågt, ofta sämre än i Sverige.
Du vill återinföra livegenskap hos kvinnor, som alltså p.g.a. sambeskattning alltså inte har råd att skilja sig.
Jobba lite mindre, och lev mer.
"Karriär" är ofta överskattat och minst lika ofta slutar det med att den som tagit i för mycket och försummat familjen förlorar den.