Naturen är tyvärr hänsynslöst ointresserad för hur bra man jobbat efter förutsättningarna. Det går inte att resonera eller förhandla.S Stefan1972 skrev:
Du kan inte argumentera med fysikaliska fenomen i stil med att "jo, men miljörörelsen har så stor andel hycklare, så att göra dom till viljes gick ju liksom inte an, så att..." Det är som det är.
Om en säger att vi behöver göra X nu för att inte klimatförändringarna ska fucka upp vårt leverne om ett tag och en annan säger att göra X skulle fucka upp vårt leverne nu, så kan ju båda ha rätt.
Fast man bör ju kunna öka andelen kol i denna balans. På marginalen säkert men ändå.D Daniel 109 skrev:
Precis som man kan sänka den genom att hugga ner och inte plantera nytt.
Uppmuntra till att bygga moderna timmerhus, finns ju lite varianter på detta. Höghus och offentliga byggnader med hjälp av korslimmat trä.
Plantera träd på all mark där det går.
Även en rejäl satsning på att öka antalet träd i städer. Inte bara i parker utan utefter gator osv. Som också får andra effekter som lägre lokal temperatur i sommarhettan osv.
Ja, man kan öka mängden inlagrad kol något genom att sluta bruka skogen. Men inlagringen avtar snart och vi har avsagt oss möjligheten att nyttja virket.
Att uppmana till att plantera träd i städer är verkligen en fis i rymden i denna frågan...
Att öka användningen av skog rent allmänt, dvs öka mängden växande skog, det gör däremot skillnad. Men då kan man inte skövla i Amazonas och i Indonesien för att producera varor till oss. Det är att blunda för verkligheten.
Det enda som fungerar är att sätta skatt på all koldioxid, inklusive den som importeras.
Att öka användningen av skog rent allmänt, dvs öka mängden växande skog, det gör däremot skillnad. Men då kan man inte skövla i Amazonas och i Indonesien för att producera varor till oss. Det är att blunda för verkligheten.
Det enda som fungerar är att sätta skatt på all koldioxid, inklusive den som importeras.
Faktum är att regnskog är väldigt snabb på att återlagra kol efter avverkning. Jag har för mig att det är typ 10 år tills det är i princip återställt, i våra skogar handlar det snarare om 70år. Men då måste det ju ske på ett sätt som leder till återväxt. Men det är fullt möjligt att bruka regnskogen utan att det leder till koldioxidutsläpp.
Tyvärr är det ovanligt att tropisk regnskog växer upp igen på större hyggen. Dels för att jordlagret i många regnskogar är mycket tunnt och relativt näringsfattigt och eroderar bort. Dels för att kalhyggena ofta överlåts till stora boskapsrancher som har djur att beta där. Dels för att lokalklimatet föräldras så regnmängden minskar radikalt.D Daniel 109 skrev:
Man kan hugga i tropisk regnskog utan att den tar skada men det förutsätter antingen plockhuggning eller små spridda hyggen i kvarstende skog. Det vill säga mindre profit.
Man kan öka koldooxidlagringen i vår nordiska skog men det måste ske på ett vis som varken miljömupparna eller skogsindustrin vill veta av.
Det är mycket enklare att repetera inlärda fabriksgjorda ideologier som någon lobbyist har spritt än att sätta sig in i problemet och göra någonting åt det.
Att sluta bruka skogen är precis lika vansinnigt ur koldioxidsynpunkt som att odla snabbväxande hårt gallrad massaved som sedan kalhuggs över stora arealer.
Jag skrev tidigare att ett skogsbruk som tar upp och lagrar koldioxid måste handla om att öka utbytet av högklassiga sågvaror som används så lågförädlade som möjligt. Först skall trädet stå länge i skogen och lagra koldioxid i stammen och släppa ifrån sig barr och torrkvistar som tillför kol till jordmånen. Sedan skall trädet huggas på vinterföre på sådant vis att jorden inte rörs om och inte eroderar mer än absolut ndvändigt. Det innebär antingen plockhuggning eller små kalhyggen där varje litet bestånd skördas när det är fullmoget i den takt som naturen bestämmer. Ris och stubbar lämnas kvar som skydd åt jordmånen och koltillförsel. Ingen maskinell markberedning.
Sedan planteras eller sjävsås det nya träd på platsen. Som får växa relativt tätt och länge så det blir stor andel sågvirke. Stockarna kapas till längder som bestäms av krokar och sprötkvisar. Inte av 4,2 meter plus 10 cm renkapningsmån. När jag hugger blir stocklängderna allt mellan 2,8 och 7,5 meter för jag kapar enligt virkets slutanvändning och enligt hur det är växt. Därför blir det nästan ingen massaved när jag hugger och jag får bättre kvalitt på sågstockarna.
Sedan skall det sågas. Den moderna reduktionsmetoden slösar någonting oerhört med virket när stockarna först fräses till samma korsformade tvärsnitt som sedan delas sönder varefter nästan alt virke hyvlas helt i onödan och ännu mer fullgott virke blir spån.
På en vanlig blocksåg får man betydligt bättre utbytesandel. Dessutom blir sågvirkesutbytet bättre och andelen bakan mindre ju grövre stockar man har så det lönar sig verkligen att förlänga omloppstiden.
Vid storskalig sågning blir det en återgång till det äldre sågningssättet där man först skivar hela stocken i en ramsåg eller möjligen ien cirkelsåg med många klingor och sedan kantar bräderna och plankorna till största möjliga bredd i ett manuellt kantverk.
Sedan måste vi komma ifrån det onödiga hyvlandet och finsågandet som slösar med bredd och tjocklek och hållfasthet och energi som används att driva maskinerna. Det finns ingenting att vinna på att brädslå med finsågat 22mm som från början sågades till 25 eller 27mm i stället för att brädslå med sågat 22mm. Det är enkelt att räkna ut hur många fler 22mm sågade bräder man får ur en stock jämfört med antalet 25mm sågade bräder. Dessutom håller brädslåningen mer än dubbelt längre när man har sågade bräder som man kan vända med kärnsidan utåt.
Gällande stomvirke är det lätt att räkna ut hur mycket hållfasthet som hyvlas bort till ingen nytta. En 42x92 har vid böjning på kant böjmotståndet 59248mm i tredje. medan en sågad 50x100 har böjmotståndet 83333 mm i tredje. 30% av böjhållfastheten hyvlas bort till ingen nytta.
Och så vidare
Det är mycket enklare att repetera inlärda fabriksgjorda ideologier som någon lobbyist har spritt än att sätta sig in i problemet och göra någonting åt det.
Att sluta bruka skogen är precis lika vansinnigt ur koldioxidsynpunkt som att odla snabbväxande hårt gallrad massaved som sedan kalhuggs över stora arealer.
Jag skrev tidigare att ett skogsbruk som tar upp och lagrar koldioxid måste handla om att öka utbytet av högklassiga sågvaror som används så lågförädlade som möjligt. Först skall trädet stå länge i skogen och lagra koldioxid i stammen och släppa ifrån sig barr och torrkvistar som tillför kol till jordmånen. Sedan skall trädet huggas på vinterföre på sådant vis att jorden inte rörs om och inte eroderar mer än absolut ndvändigt. Det innebär antingen plockhuggning eller små kalhyggen där varje litet bestånd skördas när det är fullmoget i den takt som naturen bestämmer. Ris och stubbar lämnas kvar som skydd åt jordmånen och koltillförsel. Ingen maskinell markberedning.
Sedan planteras eller sjävsås det nya träd på platsen. Som får växa relativt tätt och länge så det blir stor andel sågvirke. Stockarna kapas till längder som bestäms av krokar och sprötkvisar. Inte av 4,2 meter plus 10 cm renkapningsmån. När jag hugger blir stocklängderna allt mellan 2,8 och 7,5 meter för jag kapar enligt virkets slutanvändning och enligt hur det är växt. Därför blir det nästan ingen massaved när jag hugger och jag får bättre kvalitt på sågstockarna.
Sedan skall det sågas. Den moderna reduktionsmetoden slösar någonting oerhört med virket när stockarna först fräses till samma korsformade tvärsnitt som sedan delas sönder varefter nästan alt virke hyvlas helt i onödan och ännu mer fullgott virke blir spån.
På en vanlig blocksåg får man betydligt bättre utbytesandel. Dessutom blir sågvirkesutbytet bättre och andelen bakan mindre ju grövre stockar man har så det lönar sig verkligen att förlänga omloppstiden.
Vid storskalig sågning blir det en återgång till det äldre sågningssättet där man först skivar hela stocken i en ramsåg eller möjligen ien cirkelsåg med många klingor och sedan kantar bräderna och plankorna till största möjliga bredd i ett manuellt kantverk.
Sedan måste vi komma ifrån det onödiga hyvlandet och finsågandet som slösar med bredd och tjocklek och hållfasthet och energi som används att driva maskinerna. Det finns ingenting att vinna på att brädslå med finsågat 22mm som från början sågades till 25 eller 27mm i stället för att brädslå med sågat 22mm. Det är enkelt att räkna ut hur många fler 22mm sågade bräder man får ur en stock jämfört med antalet 25mm sågade bräder. Dessutom håller brädslåningen mer än dubbelt längre när man har sågade bräder som man kan vända med kärnsidan utåt.
Gällande stomvirke är det lätt att räkna ut hur mycket hållfasthet som hyvlas bort till ingen nytta. En 42x92 har vid böjning på kant böjmotståndet 59248mm i tredje. medan en sågad 50x100 har böjmotståndet 83333 mm i tredje. 30% av böjhållfastheten hyvlas bort till ingen nytta.
Och så vidare
Ja, då
Gör den? Menar du att det är markant tjockare humus i urskog än i brukad skog? Jag är av uppfattningen att det inte skiljer så mycket.W witten skrev:
Humuslagret i urskog är antagligen något tjockare än i försiktigt brukad skog men skillnaden är så pass liten så jag vågar inte uttala mig kategoriskt.D Daniel 109 skrev:
Däremot är det alldeles uppenbart bortom allt tvivel för alla som visas i skogen och också entydligt belagt genom forskning att humuslaget är betydligt tunnare och innehåller mindre kol i hårt brukad skog än i urskog eller försiktigt brukad skog.
Nästan hela humuslaget och en mycket stor del av det inlagrade kolet avgår som koldioxid vid storskalig kalhuggning och markberedning. Eftersom omloppstiden i hårt brukad skog är kort innan nästa storskaliga kalhuggning och markberedning hinner humuslagret inte byggas upp igen till full tjocklek. Det finns entydliga forskningsraporter på detta förutom att det är uppenbart för var och en som vistas i skogen.
Jo, rena trädplaneringar är ju något annat än än skog.